Jag som älskar små lampor och lyktor, kan äntligen tända mina små ugglor igen.
De är otroligt söta!
Jag, drog täcket över huvudet och sov vidare.
Och, som alltid, när barnen är lediga, så vaknar dom av sig själva. Klockan 7!
Skolmorgnar får jag dra dom ur säng samma tid!
Hur är det möjligt?
Det var tom så att Minime självmant kröp i säng igår kväll och somnade!
Vanligtvis får man mer eller mindre tvinga henne i säng.
Märkligt fenomen...
Nåja, båda barnen kom in till mig och vi låg och gosade en stund innan vi tassade ner och åt frukost.
Jag packade ihop lite kläder och andra smågrejer vi skulle ha med oss.
Sen väntade jag på maken, som tog min bil när han åkte.
Det var inte synd om mig, alls! :-)
Varmt och skönt var det i solen på balkongen!
Barnen och jag tog den vackra, snirkliga vägen ut. Maken skulle uträtta lite ärenden och åkte en annan väg.
Den vägen vi åkte är jätte fin. Man åker lite krokigt upp på en ås där man har jätte vacker utsikt både över vatten och stora ängar.
Kossor och hästar..
När man når toppen på åsen, är det ganska snäva svängar, tät skog och skymd sikt överallt.
(Innan och efter, är det platta åkrar igen och man ser väldigt bra.)
Vi var en 6-7 bilar på rad, jag låg näst längst fram, bakom en stor husbil.
Husbilen låg på en bra matchfart, ca 60 på 70 väg.
Man kan åka fortare, men inte om man har släp eller just husbil. Men, det var inte irriterande sakta och alla tuffade på.
Plötsligt, vid näst sista kröken, innan det bär neråt igen mot öppnare marker, ser jag hur en liten grå bil som legat efter mig försvinner ur min backspegel.
Jag anar honom i min vänstra sidospegel och hinner tänka "vad GÖR han???"
Som sagt, vägen svänger skarpt höger och både jag och en stor husbil ligger före och det är totalt skymd sikt, eftersom mötande kommer i vänsterkurva och uppför en backe.
Jag bromsar instinktivt och i nästa ögonblick bromsar den lilla gråa bilen också och bokstavligen slänger sig in framför mig och bakom husbilen.
Han fick alltså möte!
Mötande bil blinkar frenetiskt med lamporna.
Jag hinner tänka "FAAAAN" och hänger mig på tutan och slår på hellysena jag med.
Jäkla dåre!
Vi pratar sekunder här!
Hade jag inte bromsat, hade han kört in i min front eller husbilens bak.
Eller - frontat med mötande bil!
Det hade alltså blivit en soppa av ca 8 bilar!
Jag hade hög puls kan jag avslöja och drog en massa fula ord.
Bara en liten bit senare, åker man nerför och kommer till en 50 sträcka. Där svänger husbilen in på en busshållplats och släpper förbi alla.
Jag antar att även den föraren hade lika hög puls som jag!
Han måste ha sett honom i sin sidospegel samtidigt som han såg mötande bil.
Shit!
Efter det så trodde jag att människan skulle bränna iväg då i typ 90 ryck. Han hade ju så brådis!
Men näe då.
Då feskörde han i knappt 60! Oj vad försiktigt det gick.
Jag la mig sååå nära jag kunde för att visa att han var dum i hela huvudet (jag är alltid väldigt noga med säkerhetsavstånd.) vid första tillfälle åkte jag förbi och ifrån idioten.
Men, jag tänkte..."jag hoppas, verkligen, att idioten stannar vid samma butik som jag gör om en liten stund".
Jag hade inte tvekat en sekund.
Han hade fått sina fiskar varma, i shit you not.
Men, han åkte vidare. (Jag satt kvar i bilen och väntade utanför butiken...)
Och det var nog lika så bra.
Jag var "lätt upprörd". Fy faen vilka idioter det finns!
Om man vill köra ihjäl sig själv, fine. Men inte andra medtrafikanter!
Hål. I. Huvudet!
Nåja, vi kom helskinnade till landet i alla fall...
Maken hade sin bil full från golv till tak med flyttkartonger som vi lastade in i gästhuset.
Bland annat hittade vi cd skivor.
Man köpte ju sånt innan spotifys tid! ;-)
Och vilka minnen! :-) Ah...
Maken har galet mycket skivor och jag har ganska många. Men, man spelar ju inte sådana längre.
Det är ju musik i telefonen eller nedladdat på annat sätt.
Men, jag har bestämt mig för att ha mina favvosar i bilen och lyssna på dem där! :-)
Jag lyssnar alltid på cd hit ut, för efter en liten bit ger radiokanalerna upp och det bara brusar.
Likadant när jag åker till kunder som ligger en bit bort.
Men, nu ska det lyssnas!
Bon Jovi, Nirvana, whitesnake, E type...ah....
Jag ställde mig och målade en hylla som ska stå ute alldeles solgul och fin! :-)
För ett tag sedan, surnade jag till på rosorna, som jag "snodde" i parken och satte i vatten för att få rötter på dem.
Det gick inte.
Så, jag satte ett par "pinnar" direkt i jorden för att se om det skulle gå.
Nu, när jag tittade så hade dom rötter! Små, men dock!
Yey!
Så nu petade jag ner de sista tre, som är stora.
Detta innebär, att jag kommer att klippa av en liten bit varje gång jag går förbi en stor ros och peta ner i backen!
Jag ska ha dem överallt! :-)
Framåt kvällen drog det in moln och det blåser rätt kallt.
Det känns bra att gå in och tända en brasa. :-)
Mineme ligger och kikar på film, maken och Lilleman har gått för att fiska och jag ska sätta mig och jobba lite.
Det jag ska skriva har jag i huvudet, nu ska det bara ner på papper....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar