Igår kväll åkte jag för att hämta de influgna tonåringarna.
Och jösses, vad Stockholm är vackert på kvällen!
Jag är ju sällan ute och dräller efter mörkrets intågande. Men att bila igenom staden när det är mörkt är fantastiskt fint.
På Arlanda var det som alltid, svinkallt! Det drar mellan betonghusen där och det blåser genom märg och ben.
Det är liksom kallare än kallt.
Trafiken var inte så tät som jag trott, så jag hann sätta mig och titta på folk en stund.
Och det är rätt kul, att sitta på en bänk och studera de som kommer och går.
De som kommer springande med andan i halsen för att möta upp någon.
Och alla de som kommer ifrån flygen.
Man kan försöka gissa var de har varit. Många är så bruna att man inte behöver undra. :-)
Det stod en pappa, med en hemmasnickrad skylt och väntade. Med sig hade han två små döttrar, som kunde vara 2 och 4 år ungefär.
Flickorna var lite lätt uttråkade.
Ibland låg de på rygg, på det smutsiga golvet och gjorde "änglar". Ibland låg dom på mage och sprattlade.
Sen hängde dom i ett avstängningsband, satt på en bänk, jagade varandra runt en pelare och hoppade på ett ben.
Sen fick den äldre den fina idén att ställa sig precis där dörrarna går upp, när folk kommer in i ankomsthallen.
Hon fick precis plats så att när dörren gled åt sidan, så kunde hon sticka fram huvudet och säga "BU!".
Det var mer än en person som hoppade högt, när dom skulle gå ut genom dörren! :-)
Vi var en helg bänk som satt och studerade de supersöta och energiska flickorna. Lite lätt leende.
Efter en eeevighet, så kom då mamman.
Och båda tjejerna ylade i hög sky och slängde sig om halsen på henne. Den äldre släppte, krånglade sig loss och frågade "Mamma, har du köpt presenter??" :-D
Då skrattade alla åhörarna! :-)
Härligt att två små tjejer kan glädja en hel bänk med människor!
Och härligt att se att glädje smittar! En halv ankomsthall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar