Så var julen över och nyår står för dörren!

Så var julen över. 

Det känns som att den varit lång, tack vare att jag var ledig innan. Det var så skönt!

Vi åkte ut till landet så snart barnen slutat skolan. 

Väl här packade vi in oss och drog igång allt som kan ge julkänsla. Som Mandelmans jul! :-)

Jag låg så bra i fas med alla förberedelser att vi kunde åka till barnbarnen på onsdagen för att låta föräldrarna springa lite fritt! :-)

Hon är för gosig den här lilla donnan! :-)

Det blir fart under galoscherna här det ser man tydligt, som det brukar vara med barn som har äldre syskon som behöver jagas i fatt.

Sen fick julgranen flytta in på kvällen. 

En Kungsgran som är jättevacker! Den ser nästan inte ens äkta ut! 

Julaftonsmorgon tog vi det lugnt och åt en god och lång frukost. Stora dottern kom över då maken snällt fick ge sig ut för att skotta det lilla snö som föll under morgonen. 

Vi hade julklappsutdelning innan vi klädde oss julfina och åkte till svärmor för att äta julmiddag. 

Hundarna fick följa med då jag inte ville lämna dem så länge själva. 

Men, jag var tveksam då framförallt Bella lätt blir stressad och uppjagad när det är många nya människor och ljud.

När vi kom dit skällde hon en del, båda blev lätt hysteriska ute på tomten. Det doftade kattspår! 
Väl inne sprang dom runt och nosade lite här och där, innan vi stängde in dem i ett sovrum för att kunna äta middag utan att behöva ha koll så att ingen kissade på någon matta. 

Och det gick jättebra. 

Dom la sig ner och väntade. Heidi pep lite, men var ändå lugn. 

Det märks på Bella, trots att hon är nervös och lite allmänt spattig, att hon nu är äldre och helt enkelt lägger sig ner och väntar. Hon vet att vi kommer "hem" eller kommer och hämtar henne. Hon behöver inte se mig hela tiden längre. 

Heidi vill helst att jag ska vara i närheten, men det går ju över så småningom det med. :-)

Väl hemma igen städade jag undan lite och förberedde inför dagen efter innan jag kröp i säng. 

Dagen efter dök vår "lilla familj" upp lagom till frukost. Vi hade planerat för att det skulle komma en tomte hit, men det funkade inte riktigt, så när han kom in berättade vi att tomten minsann redan varit här. 

Vi åt en tidig lunch när stora dottern med maken anlände och rullade från bordet efter ett par timmar. 
Det är ju gott med julmat! 

Sen hade vi en julklappsutdelning till och det är ju så kul att se barnbarnet nu som förstår och pratar massor. 
Bebisar är ju söta och goa, men det är ju kul när man kan ha lite mer utbyte med dem. :-)

Solen visade sig en stund och jag passade på att ta en hundpromenad. Det var så vackert!

Hundarna uppförde sig över förväntan även då. 

Det var lite bjäbbande i början och dom fick vara i vardagsrummet en stund för att tagga ner lite. 
Sen kunde dom tassa runt utan att vara för hysteriska.

Bella väljer ofta att gå en våning upp och lägga sig när hon tycker att det blir för stimmigt, Heidi ska dock helst vara mitt uppe i och riskerar att bli på trampad när hon är så liten så hon fick snällt ligga i någons famn vilket hon älskar att göra. 
Gosigare hund får man leta efter! :-)

Så, det var inte juldagen som blev den där lata dagen i pyjamas i år utan julannandagen. 
Och nu jobbar jag igen. Men det är ju himla lugnt så det blir inte hela dagar. 
Vi går över till ett nytt sätt att redovisa arbetstid efter nyår, så jag passar på att ta mina övertidstimmar nu så att jag ligger på plus minus noll. 

Och snart är det nyår!

Vi säger bye bye till 2021 och ser fram emot 2022.
Jag kommer inte att göra någon summering av året som gått, vilket jag skrivit flera gånger tidigare. 

Eftersom att jag vill glömma stora delar av året, så vill jag inte summera det. 
Det HAR hänt roliga saker absolut och dem summerar jag som följer:
Vi hade sagolik tur och en otroligt driven person, som gjorde att det som kunde gått käpp rätt åt fanders inte gjorde det. Däremot fick vi bra och snabb hjälp och året har inneburit mängder med lärdomar som jag tar med mig framåt och kan hjälpa andra med förhoppningsvis. 
Det var tur att jag inte visste i början av året hur långt lopp det här skulle bli, då hade jag inte orkat tror jag. 
Men, man bär det man måste bära när man är mitt uppe i det och nu har vi fotfäste igen. 
Det kommer att bli bra. 

Sen hade vi ett underbart bröllop på vårt fantastiska sommarställe. Det är ljuvligt när ens barn tar steget och gifter sig. 
Sen fick vi ett underbart barnbarn också! En frisk och fin flicka vilket ju är ren och skär lycka! 

Så. Det var 2021.

Nu lägger vi lapp på den luckan och hälsar 2022 med glädje!

Jag vet att det blir ett bättre år, även om jag fick ett besked som jag inte alls ville ha så sent som förra veckan, som kommer att påverka mig mycket under nästa år. 
Jag drog en lång ful harang och tänkte att det var väl själva faen att jag inte kan få ett lugnt år, någon gång. 
Men samtidigt har jag anat och jag förstår och jag önskar personen lycka till framåt. 

Jag vet också att jag får nya arbetsuppgifter som också kommer att innebära utbildning och nya arbetsgrupper. Det ser jag fram emot!

Det ska bli så kul!

Och - så har maken och jag ett kul projekt på gång. Jag blir alldeles pirrig när jag tänker på det och jag ska faktiskt njuta av resan, lika mycket som målet!

Målet är att nästa jul ska det ha hänt saker. :-) Spännande är det! 

Och som vanligt, varje år, så är mitt nyårslöfte att hänga på sociala medier mindre och läsa fler böcker!

Hepp! 

Dagarna innan jul.

Semester!

Det bästa ordet som finns! :-) Jag är så himla duktig på att ha semester. 

Men, det är inte så att jag bara sover och äter praliner inte. Nejdå, det vore ju inte likt mig.

Jag har en lista minsann... Två A4 sidor med "att göra innan jul".

Men, jag kände ganska direkt när julen låg som den låg, på en fredag, att det skulle bli helt omöjligt att fira någon som helst jul utan hjärtinfarkt om man ska jobba alla dagar innan. 

Så, jag tog semester veckan innan jul, vilket uppskattades av kollegorna, som alla ville vara lediga i mellandagarna. 

Det är ju det som är det fina när barnen nu är stora, man behöver inte hänga upp sin semester på när skolan är ledig eller inte. 

Nåja, det är inte så illa som det låter, men jag är ju en listperson. Det som jag inte får glömma och det som ska göras skrivs ner för att slippa ha det i huvudet. 

I huvudet snurrar nu andra tankar....om sånt som ska hända sen, förhoppningsvis. :-)

Vi är ju helt hopplösa faktiskt.

När saker äntligen börjar lugna ner sig efter ett "jävla år" rent ut, då hittar vi på nya projekt. :-D

Men, det hör till 2022. 

Så en redig lista med saker som ska fixas har jag. Men allt är ju julrelaterat och det kommer att göra så att jag får den där efterlängtade julkänslan. 

Det är inte bara stress. 

Jag ska på massage, vilket jag valde medvetet. Att ligga och få massage ett par dagar innan jul, det är ju inte alls dumt. 
Och så ska jag passa barnbarnen en sväng också. Det är mysigt! :-)

Vi storhandlade i helgen och det blev ju lite komiskt. Jag hade en vagn och plockade julmaten och maken hade en och plockade "den vanliga" maten för dagarna innan. 
Men det var rätt mysigt det med, för vi har sparat Coop poäng som vi plockade ut nu. Kvittot var flera meter långt och vi betalade ett par hundra kronor! :-)

Kanon ju!

Det går ju lite mat under året, så det känns bra att få lite rabatt när det ska julhandlas. :-)

Jag åkte ut med alla julmat till landet direkt och passade även på att städa ur alla kylar innan jag petad in det nya.

Ja, det är "alla". Vi har fyra kylar och tre frysar nämlisch. :-) Alla är inte igång på vintern, men tre stycken städade jag ur. 
Det var faktiskt mest den i huvudhuset som jag vräkte gamla grejer ur. Jag kan säga att vi behöver inte köpa hamburgargurka på ett tag. :-)

Men det var skönt att få det gjort i lugn och ro. 

Jag busade också lite och fixade två apelsiner med nejlikor i. Lilleman älskar jul och är mest förtjust i dofterna och maten. 
Han har ju ett eget hus på landet, men just på julafton då sover han på soffan i vardagsrummet för att få vakna av att jag är uppe och donar på julafton och han känner doften av kaffe och skinkmacka! :-)

Kvar nu är att köpa julgran, men det gör vi på vägen ut till landet. 
Och - jag har ett par julklappar som fortfarande inte landat hos mig. Jag är nästan helt säker på att jag är blåst på en leverans. Har jag tur, så blir det påsk presenter av den.

Och sen har jag en klapp till maken, ett till yngsta barnbarnet och varsin till döttrarna och svärdottern som inte hunnit komma. Det blir nyårspresenter.. :-)

Men -det verkar som att vi får en vit jul!

Senaste dagarna har varit kladdiga och varma, men nu är det kallare igen och ska bli både kallare och vitare innan julafton!

Juligt!

Det har varit några härliga soluppgångar i helgen. Det bästa med det här huset är just soluppgångarna. 

Vofsarna fick sin julklapp i förväg. En matta där man gömmer godis/ mat och så får dom leta fram det. 

Det tar en liten stund för lillfjanten. Bella hon glufsar i sig på nolltid. 

Bra hjärnträning för dem. 

Det är viktigt för främst Bella att få klura lite. Hon behöver använda hjärnan. 

När vi var ute med dem på kvällarna går vi förbi en lekpark och där får hon hoppa upp på bänkar, bord, murar osv. 
Vissa är jättehöga och hala när det regnat och är kallt. 
Och som hon hoppar! Hon älskar det och blir så glad och nöjd efteråt. :-) Vi är fortfarande så imponerad över hur mycket hund som är i den här kroppen. 

Men, till våren måste vi gå på kurs med henne. Hon har ett par ovanor som vi måste jobba bort och som grundar sig i att hon är rädd/ vaktar. 

Det blir lättare att vara ute och träna dem båda när det blir längre ljust och förhoppningsvis kommer jag ha tid att gå en kurs under våren. 

Men lillfjant är inte riktigt en hund...hon är mer en känkurubjörn. :-D 

Som hon älskar att mysa, gosa och ligga under varma filtar av olika sorter. 

Hon är också mycket lugnare, tryggare och mjukare i lynnet än Bella. Min förhoppning är att när hon är vuxen så lugnar hon Bella och ger henne trygghet. 

Men samtidigt så är Bella "roligare". Henne måste man jobba med. När man är ute med henne så måste man kommunicera hela tiden och hon är hela tiden "på". 

Heidi går man bara ut med. Punkt. Möjligen skäller hon på någon annan hund. 

Men maken är helt lyrisk över just Bella som hade velat ha en stor hund från start. Hon är en stor hund i liten kropp helt enkelt vilket han är nöjd med. 

Hade Heidi kommit först, då hade han vägrat skaffa en likadan ras igen, för hon är för tråkig. :-)

Men det är skönt att inte ha två högenergi hundar eller två med låg energi. 

Det blir spännande att se hur dom blir när dom är mer vuxna. Nu är ju det ju en ung hund och en valp. 

Men Heidi går att ha med överallt i om att hon är så liten och lugn. 

Bella blir för stressad. 

Nåja, summa summarum är att det börjar kännas jul nu och allt är under kontroll. 
Jag är inte så stressad och det känns som att det blir en skön helg. 

Vi har verkligen tänkt till i år och fördelat dagarna så att alla ska hinna njuta och inte bara åka hit och dit. 

Det är inte lätt när vi är så pass många, men jag tror att vi fått till det bra. 
Nu har många varit rejält förkylda så vi får se om alla är på benen när det väl blir jul.

Hur det än blir, så blir det ju jul! :-)

Norrlandskallt.

Vilken himmel vi hade en morgon i veckan! 

Magiskt...

Vi har haft en period med jättekallt. Att ha -16 i flera dagar är ovanligt i december så man blev lite överraskad. 

Men det är ju så vackert! 

Vi är kanske lite udda, men vi blev sugna på att bo längre norröver där det är riktig vinter varje år. :-) 

Vi testade att göra islyktor med balonger och de blev jättefina! 

Dock glömde jag en ute lite för länge så den bottenfrös! 

I övrigt har det lugnat ner sig betydligt på flera fronter nu. 

I måndags hade vi sista stora eventet för denna höst. 

Så skönt att ha det gjort. 

Morgonen började dock lite kaotiskt, då jag kvällen innan fått felmeddelande på min bil så den gick inte att köra. 

Maken fick snällt skjutsa mig. Precis när vi skulle iväg ringde en annan familjemedlem som blivit strandad på tåget pga en brand på centralen och hade en tid att passa.

Vi fick eld i rumpan och det slutade med att jag glömde mina inneskor kvar hemma.

Så det var ju bara att gå och köpa ett par skor när butikerna öppnade. 

Jag lyckades hitta ett par rosa! :-) 

Eventet gick bra och nu är det ett år till nästa gång.

Så på jobbfronten är det betydligt lugnare nu  även de återinförda restriktionerna gör ju sitt till. 

En sista utredning har vi oxå hunnit med som landade i precis det vi anat länge.

Inga överraskningar, men pappret med det uppenbara behövs för att få rätt stöd och hjälp.

Så skönt att det är klart.

Och reaktionen blev direkt och lösningsfokuserat. 

Nu kan vi jobba vidare med helt andra förutsättningar. 

Det är härligt när vi kan börja bocka av saker med ett "check" och se resultat då det har varit en lång och knölig väg.

Och det tar tid rent praktiskt. Bara senaste två veckorna har vi varit på 6 sjukvårdsbesök! 

Om vi inte hade de jobb vi har, som vi kan göra vart som helst och när som helst, så hade en av oss behövt gå ner i tid.

Framöver kommer det att vara kontinuerliga besök men inte lika intensivt. 

Men jag är otroligt trött. 

Det senaste året har tagit ut sin rätt. 

Jag märker ju att jag inte är 30 längre även om huvudet tror det. :-) 

Kroppen orkar inte som förr och jag behöver tid för att återhämta mig.

Jag behöver lugn och tystnad på ett nytt sätt. 

Men, nu ska det väl rulla på lite lättare framöver, även om det på intet sätt är "över" utan ska bli mer rutin och som livet är framåt. 

Men, vi har också hunnit umgås med dom här små charmtrollen! Hon är så söt och härligt nu lillfia.

Hon pratar massor och brydde sig inte ett dugg att mamma och pappa försvann. 

Skönt att det sitter i händerna liksom, när vi ändå inte träffar dem jätte ofta. 

Den här lillfjanten gillade först inte kylan och snön alls. 

Men sen kom hon liksom på att det nog var kul ändå och var ute och for runt i snös massor!

Hon kom in med skägg! :-)

Det har varit full fart i flera veckor, så nu pallade vi inte att åka ut till landet på fredagen, som vi brukar.

Maken hade ett sent möte och jag var bara helt slut, så vi tog sovmorgon på lördagen, gick en lång promenad med hundarna och åt brunsch. 

Sen åkte vi.

Vi var tvungna att ta en sväng och vi funderade först på att åka bara över dagen, men stannade ändå, vilket var superskönt när vi väl var där. 

Vi ska ju fira jul där, så nu körde vi ut en bil full av julklappar. :-) Så skönt att ha allt där. När vi åker ut för att fira jul ska vi ju ha all julmat med osv. 

Det hade börjat skymma när vi landade, så vi skyndade oss på att fixa den julbelysning som vi satte upp senast, men inte hade skvarvisar till. 

Den bröllopsbåge som svärsonen gjorde till sonens bröllop och som dom själva använde sen, har vi sparat och nu blev de en julbåge! :)

Så fin tycker jag!

Den lyser lång väg i mörkret!

Vi brukar ha en gran mitt på tomten, men nu när vi fick en stor rhododendron, så pyntade jag den i stället. :-)

Tredje advent! Galet! Även december bara försvinner. 

Jag jobbar den här veckan och går sedan på en veckas semester vilket ska bli så skönt!

Det är en roligt vecka med roliga möten och "bra" jobb. 

Jag skulle gå på ett julbord också, men när jobbet tydligt sa att vi inte ska umgås med folk utanför vår arbetsgrupp och att vi helst ska jobba hemma nu igen, så bokade jag av det.

Som tur var hann jag gå på ett julbord förra veckan med ett gäng tjejer vilket var jättetrevligt och gott, så det fick bli årets julbord. 

Men det är nog tack vare semesterveckan som jag inte känner mig speciellt stressad nu. 

Det mesta är på rull. Dock väntar jag på tre olika paket där jag misstänker att ett inte kommer alls och ett troligen inte hinner dyka upp. 

Men helgen var skön och vi hann få lite sol på morgonens promenad. 

Nu är det upploppet mot jul!

Snart, ska jag summera det här skitåret och fundera på vad 2022 kommer att innehålla. 

Det kan fan inte bli värre än de två senaste åren. 

Tur att vi haft två bröllop och fått ett barnbarn till, annars skulle man ju kunna lägga dessa år på en hylla någonstans. :-)

Julpynt och barnbarn.

Oj, plötsligt har en månad gått! Vips bara. 

Men det har varit lite hysteriskt flera veckor nu. Både mycket jobb men också mycket privat som ska fixas och lösas, utöver julfixet. Jag har försökt klämma in lite sånt också. 

Men, när vi suttit på söndagarna och jämfört våra kalendrar och vem som är var och ska fixa vad har vi bara garvat. 

Och blivit jätteglada när saker eller händelser blivit inställda som man annars skulle surat lite över att det skjuts upp.

Nu har det gett en stund att andas på i stället. 

Men allt har gått bra, det känns som att vi snart är ute på andra sidan, eller har knatat över det höga berget. 

Snart, snart är det dags att sätta sig på pulkan och åka utför och jäklar vilket åk det kommer att bli känner jag på mig. 

Nu har jag också bara ett stort event kvar på jobbet i nästa vecka, sen lugnar även det ner sig. 

Vi kommer troligen bara att hinna genomföra det innan det kommer nya restriktioner....

Som tur är, så har vi fått både kyla och snö, vilket gör allt både ljusare och vackrare. Jag gillar det!

När man går i skogen ser det ut som Narnia! :-)

Dock upptäckte vi ju att vi inte brukar vara ute så mycket här när det är så pass kallt, så alla varma vantar och kläder är på landet! :-)

Vi hade inte hund förra vintern!

Vi har som sagt hunnit med att jul pynta lite med. Här i "stan" blir det inte så mycket alls. Lite utebelysning och stjärnor.

Och pepparkakshus förstås och min lilla julstad. 

På landet pyntar jag lite mer. Där är det så mörkt att vi försöker hänga massa lampor utomhus.

Och jag pyntar lite mer inne också eftersom det är där vi är hela julhelgen. Som vi längtar efter det!

Det är så mysigt med adventsljusstakar i alla fönster. 

Men vi måste fixa fler skarvisar för utebelysningen. Man vill ju inte att det ska bli fukt som gör att propparna går. Vi har haft nog med eltrubbel där ute! ;-)

Lillfjanten blev lite lätt chockad över första snön, men sen kom hon igång och gillar att leka i snön.

Även då hon blir lite för kall. Så hon får inte vara ute allt för länge. 

Fördelen är att hon nu syns när hon är ute på baksidan! :-)

Bella fullkomligt älskar det! Hon far runt som en galning och hoppar i snön, man kan se att det är en intensiv glädje. 

Vi stannade i stan den här helgen bland annat för att släppa ut sonen och sonhustrun i julhandeln. 

Det är ju intensivt med två små och man tar inte gärna med dem ut i vimlet, framförallt inte den här lilla stjärnan med allt RS virus som far runt. 

Hon är ju för go hela hon! 

Så glad och "pratar" massor! :-) Jättelätt bebis hon med.

Storebror pratar massor nu också och kan göra sig förstådd jättebra, vilket gör det ännu lättare att ha honom. 

Nu kan han berätta vad han vill eller inte. 

Gullrumpor! Det är verkligen en lycka att ha fått två friska barnbarn!

Nu ska vi bara försöka få lite koll på julklappshögen! :-)

Vi är ju ganska många, så även om man inte går bananas, så blir det en del paket. 

Jag känner att jag har koll nu, en hel del är på ingång och jag hoppas att grejerna hinner dyka upp innan jul!

I stort sett alla julklappar har jag köpt på nätet i år med. Det är så skönt att slippa springa i butiker. 

Jag brukar göra några korta sådana stop innan jul för att få lite julkänsla, men det är inga "måsteklappar".

Så det känns som att jag ligger i fas och har koll plötsligt. Så skön känsla. 

Det gör inte heller ont att ha semester hela veckan innan jul. Najs!

Plötsligt känns det som att jag ska få koll och ordning på livet igen. Förhoppningsvis blir 2022 ett mycket bättre år än vad 2021 har varit.

Det är sjukt när man tänker att det ä är två år sen pandemin slog till efter jul. Det är ett år man aldrig glömmer och 2021 likaså.

Tur att vi fått två bröllop, ett barnbarn och två hundar under dessa år för att kompensera hela skiten. 

Men, kan man få ett lite lugnare år snart?

Jag är för gammal för att ha så full rulle känner jag. :-)

Nu vill jag har lite mer chill!

Vädret har varit på vår sida.

Vart tar dagarna vägen? 

Det snurrar så fort tycker jag och julpaniken ligger och skvalpar. Jag gillar ju julen numer och försöker att inte stressa upp mig...men samtidigt så blir man ju lite nipprig.

Vi har dock redan bestämt hur och när vi ska fira så det känns bra. 

Nu har vi dock haft höstlov även om jag jobbat hela veckan och haft mer jobb än jag förväntade mig.

Skönt ändå med lediga barn och kunna vara på landet.

Lilleman var hemma ett par dagar innan lovet och var förkyl, negativt test dock vilket känns skönt.

En av hans kompisar har haft corona över lovet.. Känns skönt att Lilleman fått första vaccinet. 

Han fick lite panik dock inför onsdagen, då han fyllde år och skrev för moppekortet -och klarade det!!

Men han hann bli frisk vilket var tur, för han har ju längtat länge. :-) 

Vi åkte till landet på fredag och landade i dimmornas land.

Varmt och fuktigt! 

Vi hade med oss en pumpa som Minime skar ut. 

Det är mysigt att tända lyktor när det är så otroligt mörkt. 

Vår lillfjant växer minsann! Hon har nu ärvt Bellas tredje sele och snart kan hon ha den största som också är den bästa. Sen växer hon förhoppningsvis inte mer. 

Hennes mörka päls gör att det är lite halvläskigt här ute då det är så mörkt... Bella ser man...

Men inte Lillfjanten! Man måste ha ficklampa. :-) 

Härom kvällen smet hon ut och då syns hon inte alls! Då var det tur att Bella nosade upp henne! :-)

Jag var med Bella på 1 års koll hos veterinären i början av veckan. 

Hon blev ju 1 i oktober men då jag ville gå till samma veterinär som besiktade henne oh som ligger i närheten av landet som valp så fick det vänta till höstlovet. 

Och hon är ju perfekt skick. Väger det hon ska och knäna mår bra.

Hon var inte så sugen på att visa alla tänder men hon har bytt alla och har möjligen lite början till tandsten långt bak.

Små hundar har en tendens till att få det lätt.

Hon har också ett litet underbett som inte syns och inte påverkar tänderna.

Skönt att hon mår lika bra som hon ser ut att göra.

Jag har ju fått en del skit för att jag köpt hundar från privatpersoner och dessutom blandraser! 🙂

Lite lustigt är det ju också att jag hittat båda hundarna med anknytning till landet! Det var som meningen. 

Nåja. Jag har uppdaterat dem med blinkande lampor så att vi är säkra i trafiken. 

Det har regnat och slaskat hela veckan så dom har varit otroligt smutsiga. Den innebär ju tvätt vilket lillfjant inte gillar.

Jag rullar in henne i handduk, filt och en av minimes gamla badrockar.

Sen låg hon där jättelänge och petade bara ut en tass! :-) 

Men vi har haft fina dagar här med. Morgonpromenaden är ju magisk när solen tittar fram. 

Och vi hade ju galet tur med vädret! Det regnade hela fredagen och vi vaknade till regn på söndagen. Men lördagen gav oss sol hela dagen vilket var tur! 

Vi firade nämligen de två yngsta som nu inte längre är så små. Nu är det officiellt, vi har en 15 åring i huset och om ett par veckor ytterligare en tonåring. Inga små barn längre! 

Det funkar att grilla även nu, men man får elda länge som fasen! Men tänk att mat alltid är godare utomhus! 

Vi fick besök av den nyaste stjärnan i familjen som växer så att det knakar! 

Hon skrattar och fäster blicken! 

Det blir fart på denna donna, det ser man redan nu.

Men, nu är lovet över och vi har återvänt till stan.

Barnen går dock på distans tre dagar då det genomförs en mängd utvecklingssamtal i hela högstadiet. 

Dom har sina samtal och sen hemuppgifter de andra dagarna. 

Ganska mysigt faktiskt att liksom förlänga lovet. 

Jag har bestämt mig för att vi ska stanna i stan nu i två veckor och alltså inte åka ut nästa helg. 

Maken åker nog, men han ska hjälpa till med ett bygge. 

Jag känner att jag behöver vila. 

Och även städa och fixa i radhuset lite. Det gror som ihop när jag inte har någon ledig dag här. Kvällarna räcker inte riktigt till.

Och konstigt nog, när jag väl bestämt mig, så känns det bra att både åka tillbaks och veta att det inte blir nästa helg. 

Det gäller att hushålla med resurserna. :-)

Hektiska veckor.

Jag visste ju inför förra veckan att det den skulle bli utmanande på alla sätt. 

Vi har jobbat med veckan sen strax innan sommaren och intensivt under hösten och nu skulle den rivas av.

Jag och projektledaren jobbar otroligt bra tillsammans. Vi skulle kunna försätta berg kan jag lova! :-)

Men, saker kan hända i sista minuten, vi kan ha glömt något och vissa saker kan man inte förbereda, så man är ju taggad inför sånt här. 

Jag vilade mycket helgen innan och på söndag kväll, hängde jag fram kläder, med smycken och skor för varje dag, så att inte behövde tänka på morgnarna. 

Och det var tur, för tisdag till torsdag vara vi på plats senast 8. 

Det blev långa dagar! En från 07 till 19 och många, många steg! :-)

Sista genomgången vi hade innan vi mötte upp teknikerna för att rigga, funderade vi på vad vi hade glömt, för vi var båda så lugna.

Vi har ju annat jobb än det här, så båda har varit lite tankspridda för att andra uppdrag tagit tid och energi, men vi hoppades på att något inte skulle ha gömts bort. 

Och det gick jättebra! 

Vi var ute "på fältet" två dagar och sen körde vi inhouse tre och allt flöt på så bra!!

Jäklar vad vi är bra! :-)

Men man blir galet trött av att vara på tå i tre dagar. Ha koll på ljud, ljus, att alla som ska vara på plats är på plats och i tid och att alla håller tiden. 
Kör man bara "live" då kan man ta ett par minuter hit eller dit, men när vi filmar och sänder live, då gäller det att vara på minuten. 

Man känner sig lite som Jenny och Steffo när filmarna räknar ner 10, 8, 5, 2 -kör! :-)

Man blir också jättetrött av att träffa så här mycket folk som jag inte gjort på 1,5 år! Man ska vara trevlig och hinna se alla. 

Det som jag tidigare gjorde med vänster hand är jag nu jätte ringrostig med. Så när fredagen var över och allt gått i lås, då är man ju heeelt slut!

Och även då man har häcken full på jobbet (vilket jag haft mer än ofta senaste tiden, men inte varit borta 8-9 timmar varje dag en hel vecka) så pågår det ju annat, på sidan om. 

Vår Bella blev 1 år tex! 

Ett helt år! :-)

Hon fick det hon älskar mest; Ost, ett skosnöre och en strumpa!

Och nu är hon tonåring ända ut i svansspetsen! Skitjobbig med andra ord. :-)

Så nu får man backa träningen och fostra lite hårdare än tidigare. Hon har gått från att vara undergiven och rädd, till att nu vara mycket mer kaxig och stadig. Det är skönt att se!

Men, då blir hon ju lite tuffare att fostra. 

Jag märker att hon mår bra av att bli begränsad och få väldigt tydliga regler. Hon blir lätt uppspelt och glad och hoppar runt, skäller och vet inte riktigt vad hon ska ta sig till för att få utlopp för det.

Jag ser till att hon får springa av sig varje dag, minst en gång, men sen begränsar jag henne. Det kan vara att hon måste vara i ett särskilt rum, sitta på en viss plats eller ligga på en viss plats.

Då leder jag tillbaks henne om hon flyttar på sig tills hon taggar ner, sen får hon massor med beröm.

Samma när vi är ute. 

Då går hon i kort koppel alla andra gånger än på morgonen då hon får springa hur hon vill och lukta på allt. 

Men hon är jättehärligt och lättlärd, så jag kan bara tänka mig vilken hund hon kommer att vara när hon är 2-3 år!

Den lilla knasbollen måste också fostras, trots att hon är så liten och söt! :-) Lätt att glömma bort att träna henne. Hon hänger också lätt på Bellas träning, så indirekt tränas hon också. 

Det har som sagt varit långa dagar, så jag har gått när det varit mörkt och kommit hem så när solen sken från en klar himmel på fredagen fick jag lite ny energi.  

Men jag var ju helt slut.

Så jag gjorde inte mycket i helgen. Jag landade i soffan på landet och satt kvar där mer eller mindre. 

Tidigare i veckan halkade jag dessutom i trappan och stukade en fot, som jag för ett par veckor trampade snett med, så jag hade rejält ont. 

Men vi tog en sväng ner till havet på kvällen och fick se en helt magisk solnedgång. 

När jag står här och drar in den luften, ja då försvinner all stress ner i backen!  

På söndagen kom hela familjen inklusive stora dotterns "nya" familjemedlemmar och åt lunch. Dom hyrde in sig på vår Ofyr. :-)

Hon fyllde 25 i veckan och nu firade vi henne. 

Vi fick inget solsken, men det var varmt och vindstilla så det var skönt att vara ute ändå. Vi är ju alla vaccinerade nu så vi hade kunnat vara inne, men flera av de små barnen hade varit sjuka i veckan och även ett par av föräldrarna, så vi stannade ute. 

Nya barnbarnet besökte oss på landet för första gången! :-)

Stora barnbarnet hade varit sjuk hela veckan innan så det var skönt att få springa av sig för honom ute. Jag satte hundarna i hundgården så slapp han hålla koll på dem! :-)

Det blev en jättemysig dag! 

Dock, "flippade" både maken och jag själv på en tant som bor i grannområdet. 

Hon har en liten lurvig hund som hon promenerar med i vårt område, vilket inte är konstigt alls, vi går där hon bor på våra promenader.
Men -hunden är alltid, alltid lös!

Även under den tid på året då hundar ska vara kopplade. Och nu, när dom kan vara lösa, men man ska ha koll på dem och det samtidigt pågår en jakt i stora delar av området. 

I våras när vi mötte henne och Bella var liten valp, sa vi till henne att koppla hunden eller kalla in den. 

Jag ville inte att den skulle hälsa på Bella för att jag då försökte få henne att inte hälsa på allt och alla. 

Då tittade hon på oss som att hon inte förstod språket och vi blev lite perplexa. 

Våra grannar har sagt till henne flera gånger, då dom inte vill att hunden springer in på deras tomter då dom både har flera katter och små barn. 

Dom vill inte att hunden springer runt barnen eller bajsar på tomten som då då ska ha koll på. 

För ett par veckor sedan kom hon gående med något som såg ut som en vuxen son och dennes hund plus sin egen. Då var den kopplad, men sprang på långt koppel.

Bella satt i löplina på tomten och skällde förstås när hon såg dem och plötsligt kommer hunden springande och hoppade in genom ett litet hål i vårt stängsel! (Det är en dörr egentligen, som tappat ett par spjälor och som vi ska stänga helt så småningom)

Tanten stod på utsidan och tyckte att det där var lite kul! Bella sprang ju dit som en pälsmissil, skällande, för att den klev in på hennes tomt!

Hunden fastnade och kom vare sig fram eller bak. 

Jag fick springa ut och haffa Bella i farten så att hon inte skulle nå fram. 

Tanten tittade på mig som att jag var ett ufo när jag sa "men dra ut hunden då!!". 

Förra söndagen hade jag och hundarna precis åkt när maken och sonen var kvar en stund. Plötsligt dök hunden upp och sprang fram och tillbaks över tomten utan att damen brydde sig alls.

Sonen blev lite perplex att hon inte ens ropade tillbaks den. 

Vi vill inte ha andras hundbajs på vår tomt! Det räcker med att vi ska ha koll på vårt eget. 

Nåja, nu hade jag våra i hundar hagen som tur var, men det var tre mindre barn som sprang runt på tomten, då hunden dyker upp igen!

Som en virvelvind kommer den farande och sprang ju förstås längs med hundarnas inhägnad och fram och tillbaks på tomten. 

Både Bella och Heidi skällde som tokiga på andra sidan. Jag vet faktiskt inte hur Bella hade reagerat om dom varit på lina, då hon både vaktar Heidi men även tomten och barnbarnet osv. 
Troligen hade hon gett sig på den främmande hunden. (Dom är ungefär lika stora) 

Jag försöker fånga hunden, utan att lyckas och ropar till tanten som går på vägen utanför att ropa tillbaks den.

Hon ser helt oförstående ut!

Jag säger igen "kom och hämta din jävla hund!" Då viker hon in på tomten och frågar "har det hänt något?"

VA? Jag svarar "behöver vi vänta tills det händer något?? DU ska ha koll på din hund om du har den lös, annars ska du koppla den!"

Maken kommer fram och frågar "HUR många gånger ska vi behöva be dig koppla hunden?"

Då svara hon "när har jag träffat er tidigare?"
Öh, vad svarar man på det?

Jag säger "Men snälla någon..." Varav maken säger helt spontant "är du dement?" :-D 

Hon står som ett stort frågetecken.

Jag kan inte låta bli att uppmana henne igen "ta din j-a hund och försvinn av vår tomt, tack!"

Då lommar hon iväg och ropar med sig hunden. 

*suck*

Jag blir så trött! 

1. Om man är ute och går där det finns andra hundar, ha kunde kopplad eller - ha koll på den så att den inte lämnar ens sida!

2. Har man inte koll utan den springer precis hit och dit kors och tvärs, koppla den eller ha den på lina!

3. Det har hänt förut att en hund rymt och kommit in via tomten. Då har ägaren ropat tillbaks den och bett om ursäkt att den inte gått där den ska. 

4. Man kan aldrig veta vilka andra hundar som finns i området, boende eller på besök. Tänk om den lilla kom farande och vi har en stor hund på besökt tex, som tycker att den där ska jag jaga i fatt och sätta tänderna i. 
Man vet aldrig med hundar som inte känner varandra. 

5. Jag vill inte ha andra hundar kissande och bajsande på min tomt. Punkt. 

6. Det var flera små barn ute som inte alls uppskattar hundar som kommer springande och hoppar och skäller. Vi jobbar stenhårt nu på att våra ska tagga ner runt de små barnen och barnen ska vänja sig med hundarna och att kunna säga till dem på rätt sätt. 

Jag hade inte sagt ett ljud om hunden var så vältränad att den gick med henne och inte gjorde dessa avstickare. 

Om jag har mina hundar lösa på tomte, måste jag se till att dom stannar på just tomten och inte vandrar iväg eller springer ut till kopplade hundar, det är inte svårare än så. 

Jag vill inte att mina hundar ska göra illa sig eller göra någon annan hund illa, men jag kan inte ha koll på andras lösa hundar. 

Nåja. 

Tröttsamt är det. 

Den här veckan har varit lugnare, men full av jobb den med och en hel del utanför hemmakontoret. 
Hundarna är inte så glada över det! :-)

När jag kommer hem så punktmarkerar dom mig och sitter bokstavligen PÅ mig! 

Och på nätterna sover dom i min säng, helst på mig eller bredvid. :-) Mammagrisar är dom! 

Det har också vart en ketchupeffekt på andra saker privat, så plötsligt är kalender fylld med bokade besök på diverse ställen. 
Det är bra, för jag kan inte säga annat än att sjukvården verkligen fungerar när det behövs, men det är tungt. 
Det suger energi och det är verkligen något hela tiden. Det finns ingen tid att andas och vila.

Så, nu har jag bokat in massagetider till mig själv och även lite annat som ska hjälpa mig att inte gå in i väggen helt. 

Det blir bra.

Jag försöker att hålla fast vid allt som är bra, allt som funkar bra och den tur som vi faktiskt haft i flera led.
Och jag försöker ännu mer vara i nuet, idag, inte tänka så långt framåt. 

Det är inte dumt heller att gå två långpromenader om dagen, det är aldrig fel. Och till min stora förvåning får vi med oss båda barnen på de flesta kvällspromenaderna vi gör! 

Det är bra för alla. 

En av kvällarna gick tom barnen en bra bit före oss och pratade och vi kom efter med hundarna. Det värmer mig i långt in i hjärtat. 

En av morgnarna fick vi se en helt otroligt himmel! Den bokstavligen glödde!

Sånt ser man bara om man är uppe med tuppen och är ute i skogen! :-)