Jag visste ju inför förra veckan att det den skulle bli utmanande på alla sätt.
Vi har jobbat med veckan sen strax innan sommaren och intensivt under hösten och nu skulle den rivas av.
Jag och projektledaren jobbar otroligt bra tillsammans. Vi skulle kunna försätta berg kan jag lova! :-)
Men, saker kan hända i sista minuten, vi kan ha glömt något och vissa saker kan man inte förbereda, så man är ju taggad inför sånt här.
Jag vilade mycket helgen innan och på söndag kväll, hängde jag fram kläder, med smycken och skor för varje dag, så att inte behövde tänka på morgnarna.
Och det var tur, för tisdag till torsdag vara vi på plats senast 8.
Det blev långa dagar! En från 07 till 19 och många, många steg! :-)
Sista genomgången vi hade innan vi mötte upp teknikerna för att rigga, funderade vi på vad vi hade glömt, för vi var båda så lugna.
Vi har ju annat jobb än det här, så båda har varit lite tankspridda för att andra uppdrag tagit tid och energi, men vi hoppades på att något inte skulle ha gömts bort.
Och det gick jättebra!
Vi var ute "på fältet" två dagar och sen körde vi inhouse tre och allt flöt på så bra!!
Jäklar vad vi är bra! :-)
Men man blir galet trött av att vara på tå i tre dagar. Ha koll på ljud, ljus, att alla som ska vara på plats är på plats och i tid och att alla håller tiden.
Kör man bara "live" då kan man ta ett par minuter hit eller dit, men när vi filmar och sänder live, då gäller det att vara på minuten.
Kör man bara "live" då kan man ta ett par minuter hit eller dit, men när vi filmar och sänder live, då gäller det att vara på minuten.
Man känner sig lite som Jenny och Steffo när filmarna räknar ner 10, 8, 5, 2 -kör! :-)
Man blir också jättetrött av att träffa så här mycket folk som jag inte gjort på 1,5 år! Man ska vara trevlig och hinna se alla.
Det som jag tidigare gjorde med vänster hand är jag nu jätte ringrostig med. Så när fredagen var över och allt gått i lås, då är man ju heeelt slut!
Och även då man har häcken full på jobbet (vilket jag haft mer än ofta senaste tiden, men inte varit borta 8-9 timmar varje dag en hel vecka) så pågår det ju annat, på sidan om.
Vår Bella blev 1 år tex!
Ett helt år! :-)
Hon fick det hon älskar mest; Ost, ett skosnöre och en strumpa!
Och nu är hon tonåring ända ut i svansspetsen! Skitjobbig med andra ord. :-)
Så nu får man backa träningen och fostra lite hårdare än tidigare. Hon har gått från att vara undergiven och rädd, till att nu vara mycket mer kaxig och stadig. Det är skönt att se!
Men, då blir hon ju lite tuffare att fostra.
Jag märker att hon mår bra av att bli begränsad och få väldigt tydliga regler. Hon blir lätt uppspelt och glad och hoppar runt, skäller och vet inte riktigt vad hon ska ta sig till för att få utlopp för det.
Jag ser till att hon får springa av sig varje dag, minst en gång, men sen begränsar jag henne. Det kan vara att hon måste vara i ett särskilt rum, sitta på en viss plats eller ligga på en viss plats.
Då leder jag tillbaks henne om hon flyttar på sig tills hon taggar ner, sen får hon massor med beröm.
Samma när vi är ute.
Då går hon i kort koppel alla andra gånger än på morgonen då hon får springa hur hon vill och lukta på allt.
Men hon är jättehärligt och lättlärd, så jag kan bara tänka mig vilken hund hon kommer att vara när hon är 2-3 år!
Den lilla knasbollen måste också fostras, trots att hon är så liten och söt! :-) Lätt att glömma bort att träna henne. Hon hänger också lätt på Bellas träning, så indirekt tränas hon också.
Så jag gjorde inte mycket i helgen. Jag landade i soffan på landet och satt kvar där mer eller mindre.
Tidigare i veckan halkade jag dessutom i trappan och stukade en fot, som jag för ett par veckor trampade snett med, så jag hade rejält ont.
Men vi tog en sväng ner till havet på kvällen och fick se en helt magisk solnedgång.
När jag står här och drar in den luften, ja då försvinner all stress ner i backen!
På söndagen kom hela familjen inklusive stora dotterns "nya" familjemedlemmar och åt lunch. Dom hyrde in sig på vår Ofyr. :-)
Hon fyllde 25 i veckan och nu firade vi henne.
Vi fick inget solsken, men det var varmt och vindstilla så det var skönt att vara ute ändå. Vi är ju alla vaccinerade nu så vi hade kunnat vara inne, men flera av de små barnen hade varit sjuka i veckan och även ett par av föräldrarna, så vi stannade ute.
Nya barnbarnet besökte oss på landet för första gången! :-)
Stora barnbarnet hade varit sjuk hela veckan innan så det var skönt att få springa av sig för honom ute. Jag satte hundarna i hundgården så slapp han hålla koll på dem! :-)
Det blev en jättemysig dag!
Dock, "flippade" både maken och jag själv på en tant som bor i grannområdet.
Hon har en liten lurvig hund som hon promenerar med i vårt område, vilket inte är konstigt alls, vi går där hon bor på våra promenader.
Men -hunden är alltid, alltid lös!
Men -hunden är alltid, alltid lös!
Även under den tid på året då hundar ska vara kopplade. Och nu, när dom kan vara lösa, men man ska ha koll på dem och det samtidigt pågår en jakt i stora delar av området.
I våras när vi mötte henne och Bella var liten valp, sa vi till henne att koppla hunden eller kalla in den.
Jag ville inte att den skulle hälsa på Bella för att jag då försökte få henne att inte hälsa på allt och alla.
Då tittade hon på oss som att hon inte förstod språket och vi blev lite perplexa.
Våra grannar har sagt till henne flera gånger, då dom inte vill att hunden springer in på deras tomter då dom både har flera katter och små barn.
Dom vill inte att hunden springer runt barnen eller bajsar på tomten som då då ska ha koll på.
För ett par veckor sedan kom hon gående med något som såg ut som en vuxen son och dennes hund plus sin egen. Då var den kopplad, men sprang på långt koppel.
Bella satt i löplina på tomten och skällde förstås när hon såg dem och plötsligt kommer hunden springande och hoppade in genom ett litet hål i vårt stängsel! (Det är en dörr egentligen, som tappat ett par spjälor och som vi ska stänga helt så småningom)
Tanten stod på utsidan och tyckte att det där var lite kul! Bella sprang ju dit som en pälsmissil, skällande, för att den klev in på hennes tomt!
Hunden fastnade och kom vare sig fram eller bak.
Jag fick springa ut och haffa Bella i farten så att hon inte skulle nå fram.
Tanten tittade på mig som att jag var ett ufo när jag sa "men dra ut hunden då!!".
Förra söndagen hade jag och hundarna precis åkt när maken och sonen var kvar en stund. Plötsligt dök hunden upp och sprang fram och tillbaks över tomten utan att damen brydde sig alls.
Sonen blev lite perplex att hon inte ens ropade tillbaks den.
Vi vill inte ha andras hundbajs på vår tomt! Det räcker med att vi ska ha koll på vårt eget.
Nåja, nu hade jag våra i hundar hagen som tur var, men det var tre mindre barn som sprang runt på tomten, då hunden dyker upp igen!
Som en virvelvind kommer den farande och sprang ju förstås längs med hundarnas inhägnad och fram och tillbaks på tomten.
Både Bella och Heidi skällde som tokiga på andra sidan. Jag vet faktiskt inte hur Bella hade reagerat om dom varit på lina, då hon både vaktar Heidi men även tomten och barnbarnet osv.
Troligen hade hon gett sig på den främmande hunden. (Dom är ungefär lika stora)
Troligen hade hon gett sig på den främmande hunden. (Dom är ungefär lika stora)
Jag försöker fånga hunden, utan att lyckas och ropar till tanten som går på vägen utanför att ropa tillbaks den.
Hon ser helt oförstående ut!
Jag säger igen "kom och hämta din jävla hund!" Då viker hon in på tomten och frågar "har det hänt något?"
VA? Jag svarar "behöver vi vänta tills det händer något?? DU ska ha koll på din hund om du har den lös, annars ska du koppla den!"
Maken kommer fram och frågar "HUR många gånger ska vi behöva be dig koppla hunden?"
Då svara hon "när har jag träffat er tidigare?"
Öh, vad svarar man på det?
Öh, vad svarar man på det?
Jag säger "Men snälla någon..." Varav maken säger helt spontant "är du dement?" :-D
Hon står som ett stort frågetecken.
Jag kan inte låta bli att uppmana henne igen "ta din j-a hund och försvinn av vår tomt, tack!"
Då lommar hon iväg och ropar med sig hunden.
*suck*
Jag blir så trött!
1. Om man är ute och går där det finns andra hundar, ha kunde kopplad eller - ha koll på den så att den inte lämnar ens sida!
2. Har man inte koll utan den springer precis hit och dit kors och tvärs, koppla den eller ha den på lina!
3. Det har hänt förut att en hund rymt och kommit in via tomten. Då har ägaren ropat tillbaks den och bett om ursäkt att den inte gått där den ska.
4. Man kan aldrig veta vilka andra hundar som finns i området, boende eller på besök. Tänk om den lilla kom farande och vi har en stor hund på besökt tex, som tycker att den där ska jag jaga i fatt och sätta tänderna i.
Man vet aldrig med hundar som inte känner varandra.
Man vet aldrig med hundar som inte känner varandra.
5. Jag vill inte ha andra hundar kissande och bajsande på min tomt. Punkt.
6. Det var flera små barn ute som inte alls uppskattar hundar som kommer springande och hoppar och skäller. Vi jobbar stenhårt nu på att våra ska tagga ner runt de små barnen och barnen ska vänja sig med hundarna och att kunna säga till dem på rätt sätt.
Jag hade inte sagt ett ljud om hunden var så vältränad att den gick med henne och inte gjorde dessa avstickare.
Om jag har mina hundar lösa på tomte, måste jag se till att dom stannar på just tomten och inte vandrar iväg eller springer ut till kopplade hundar, det är inte svårare än så.
Jag vill inte att mina hundar ska göra illa sig eller göra någon annan hund illa, men jag kan inte ha koll på andras lösa hundar.
Nåja.
Tröttsamt är det.
Den här veckan har varit lugnare, men full av jobb den med och en hel del utanför hemmakontoret.
Hundarna är inte så glada över det! :-)
Hundarna är inte så glada över det! :-)
När jag kommer hem så punktmarkerar dom mig och sitter bokstavligen PÅ mig!
Och på nätterna sover dom i min säng, helst på mig eller bredvid. :-) Mammagrisar är dom!
Det har också vart en ketchupeffekt på andra saker privat, så plötsligt är kalender fylld med bokade besök på diverse ställen.
Det är bra, för jag kan inte säga annat än att sjukvården verkligen fungerar när det behövs, men det är tungt.
Det suger energi och det är verkligen något hela tiden. Det finns ingen tid att andas och vila.
Det är bra, för jag kan inte säga annat än att sjukvården verkligen fungerar när det behövs, men det är tungt.
Det suger energi och det är verkligen något hela tiden. Det finns ingen tid att andas och vila.
Så, nu har jag bokat in massagetider till mig själv och även lite annat som ska hjälpa mig att inte gå in i väggen helt.
Det blir bra.
Jag försöker att hålla fast vid allt som är bra, allt som funkar bra och den tur som vi faktiskt haft i flera led.
Och jag försöker ännu mer vara i nuet, idag, inte tänka så långt framåt.
Och jag försöker ännu mer vara i nuet, idag, inte tänka så långt framåt.
Det är inte dumt heller att gå två långpromenader om dagen, det är aldrig fel. Och till min stora förvåning får vi med oss båda barnen på de flesta kvällspromenaderna vi gör!
Det är bra för alla.
En av kvällarna gick tom barnen en bra bit före oss och pratade och vi kom efter med hundarna. Det värmer mig i långt in i hjärtat.
En av morgnarna fick vi se en helt otroligt himmel! Den bokstavligen glödde!
Sånt ser man bara om man är uppe med tuppen och är ute i skogen! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar