Sidor

torsdag 30 november 2017

Julklappar och tankar.

Ok. Nu ska jag inte skriva mer om mörkret.
Men. Det ÄR mörkt! Som fan.
Det är jätteläskigt att köra bil, när det både regnar och är mörkt. Jag är hela tiden orolig över att det ska liva ut någon från trottoaren. Man har inte en chans.

 Man får pigga upp sig så gott det går med smak på kaffet på morgnarna och hinka några baljor.

 Barnen bakade lite peppisar häromkvällen och det är ju gott. Samtidigt vill jag inte få in för mycket juldoft i huset ännu. Det ska liksom sparas till kvällen innan julafton.

Idag tog jag en lång lunch och var löjligt effektiv. Jag hann med flera butiker och handlade alla julklappar som jag hade tänkt på.
Så skönt.
Jag har ett par grejer till, men de går att hitta i vårt lilla centrum, så det går att göra vilken lunch som helst.
Jag vägrar att åka ut på kvällarna och trängas med alla andra som inte kan åka mitt på dagen.
Eller på helgerna för den delen.
Det är inte skoj.
Däremot är jag lite sugen på att åka till lokala centrumet när vi är på landet på lördag, för där finns lite andra butiker, vilket kan vara kul.
Det visar sig lite vad den dagen ger..

Najs att ha kommit igång i alla fall. Jag har även sänt iväg en beställning på nätet, som gör livet mycket lättare.
Det fattas ett par grejer till de tre stora barnen och till maken behöver jag lite hjälp, men det ordnar sig.
Så jag är i fas. Det känns inte alls stressigt nu.
Jag fixade även klart makens födelsedagspresent idag. Så skönt!
Nu är det bara fika och mat till hans dag... Men det får bli på studs samma dag.

I morgon är det så äntligen fredag. Det blir en kort dag för mig, efter att jag varit hos tandis vid lunch, tar jag helg.
Måndagen blir en 12 timmars dag, så jag unnar mig en kort fredag.

Veckan har innehållit en del tankeväckande samtal. Kollegor som råkat ut för enorma sorger och förluster.
Det gör att jag återigen tänker på hur kort livet kan vara.
Man vet liksom aldrig.. Allt kan vara toppen och bra idag och i morgon finns inte personen mer.
Det är så ofattbart och ogreppbart.
Vid en händelse hann man ändå förbereda sig lite, men vid andra tillfället var det helt oväntat.
Och då känner jag verkligen hur otroligt onödigt viss tjafs är.
Bara för att, för att ha rätt eller för att man känner sig förfördelad.
Tänk, om det värsta händer då?

Usch. Det är tungt och jag är riktigt orolig över en person, som har lite för mycket nu för att det ska vara bra.
Tur att det snart är jul och lite ledighet, även om själva julen är tung.
Det hänger ju ihop med åldern också, förstås, men jag blir mer och mer "allergisk" för sådant som tar energi och tid.
Köa. Går bort. Bilköa. Går bort. Trängas. Går bort.

Nåja. Nu är vi klara med allt förarbete till nästa etapp av byggande.
En hög med papper ligger i ett kuvert och ska postas
Vi börjar bli riktigt bra på det här nu. :-)

Utmaningen nu, är att få fatt på frimärken så att jag kan lägga det på lådan! :-)
Sen, hoppas vi på att inte behöva vänta 6 månader på det här lovet också.

tisdag 28 november 2017

Totalt mörker

Alltså, detta mörker!
Nu är det tungt att ta sig ur sängen! Det känns som att man sovit i fem minuter när klockan ringer.
Att man sen sovit i typ 11 timmar hjälper inte.
Sen går man som i klister hela dagarna. Usch!
I morse hörde jag redan när jag försökte öppna ögonen att det regnade. Bläh!
Kan det inte bara komma liiiite snö?

Nåja.
Det blidde lite gott och blandat jobb idag.
Minime har ont i magen och hostar. Det verkar vara en kombination som inte är så ovanlig dessa dagar. Det är flera, vuxna, som är hemma och klagar på samma sak.

Nåja. Bra att det är den här veckan och inte nästa om man säger så. Den veckan innehåller dagar som liksom inte går att hoppa av. Eller, klart det gör, men det blir meckigt!
Och tur att jag kan jobba var som helst. Hemma vid köksbordet funkar ju fint det med.
Jag hade ett par grejer som jag bara måste lösa idag.

Sånt där som borde ha varit lätt och som jag gjort flera gånger men som bara havererade igår!
Skit också!
Men efter lite tandagnissla så fick jag det att funka. Men det är så märkligt att det alltid ska vara något som trasslar. :-)

Jag avbokade ett morgonmöte och tog eftermiddagsmöte över telefon. Däremot behövde jag åka iväg på ett planeringsmöte för nästa veckas stora grej, men det funkade fint.
Hon är ju 9, så hon klarar sig ett par timmar, hon ligger ju ändå bara och tittar på tv.
Eller, hon fick ett ryck och låg och gjorde läxor när jag åkte!
Det är ju det fina nu att dom har allt i sina paddor, så dom får ju läxor och uppdrag där och kan göra det var som helst dom med.
Det är ju det fina med digitalisering.
Dock, när jag satt på mötet ringde hon och sa att någon ringde på dörren. Hon fick ju inte öppna och nu är jag sjukt nyfiken på vem det var. Hon såg en mindre budbil utanför men hann inte läsa vad som stod på den.
Hm... jag vet inte att vi beställt något...
Nåja.
Det mesta löste sig idag och så hoppas jag kunna åka till kontoret i morgon.

Jag försöker tänka lite jul, trots att det ösregnar.
Några stjärnor är uppe. Jag har köpt pepparkakshus och dekoration som barnen ska få fixa någon kväll.
Och så tänker jag nog pynta lite..
Vi är ju på landet i helgen, om vi inte blir skruttiga och veckan som kommer sen är ju liksom rätt körd...
Och lite pyntat vill jag ju ha när vi har makens kalas.. Dock är jag lite tveksam till jullandskapet vi brukar bygga upp. Vi kanske inte ska göra det innan årets sista kalas. :-)

Det blir ju lite så, när vi inte firar julafton här (Jo, vi firar ju lite  med lilla familjen men åker sen bort) och sen åker till landet, så är jag inte så nog med hur välstädat det är. :-)
Man får som prioritera här i livet.
Dammråttor eller rena kläder?
Jag borde skriva dammråttor eller träning... men tja. Jag vete sjutton vad som ska krävas för att jag ska prioritera träningen?
Jag började ju träna tidig morgon, för att det passade bäst egentligen, för att kvällarna försvinner i läxläsning och annat och jag inte gillar att träna direkt efter middagen och vill ha tränat klart till 20.
Men, jag vet inte jag. Det är jobbigt nog att ens gå upp nu. :-)
Men vem vet... någon morgon kanske det händer...
Kanske tom i morgon.
Eller någon annan dag.
Eller, kanske något annat år! :-)

söndag 26 november 2017

Mörker, mörker..

Så har vi varit en sväng på landet.
Det är otroligt mörkt där ute nu. Och man kan säga att det är skönt att det är mörkt, för nu är det rörigare än rörigast! Hela tomten är en stor lerpöl! :-)
Jag vet ju att det är en kort period, men jag blir trött på att det är lera överallt. Allt är smutsigt och alla kläder är smutsiga.
Vår byggare var hos en granne längre bort i veckan och han tyckte att det var jätteskönt, för hela deras tomt är berg.
Han sjönk inte ner till knäna någonstans!

Jag passade på att hänga ut lite julbelysning och det blev väldigt fint!
Vi har fått leverans av "riktiga" lampor som ska på plats, men de hann inte grävas ner denna helg.
Men vi vet var dom ska stå. :-)

 Flera grannar tände granar också. Det ÄR så vackert när det är bäcksvart och det ser ut som att dom svävar långt bort.
 Vi tände även en liten snögubbe..
 ..och en liten ren. Få se hur länge batterierna orkar lysa. :-)

Jag hade med mig en stjärna som jag hängde i köksfönstret.
Tanken var att jag även skulle hänga två stora stjärnor, men se dom stod kvar i hallen hemma, när vi kom ut!
Nåja, vi åker ju ut nästa helg med.
Vi kom ut lagom till middagen och maken som åkte direkt från jobbet hade hunnit få värme i huset och tvättat en maskin tvätt.

På lördagen bjöd vi grannarna på lite fika och firade Minime, igen. Nu har hon blivit så firad att det inte är klokt!
Hon valde att göra en egen tårta även denna gång, som vi fyllde med Geisha! :-)
Man kan säga att det blev rätt sött!
 Men den blev fin!
 Efter fikat, åkte vi iväg och köpte pizza till halva kvarteret och gick över till en granne och käkade.
Även stora dottern och svärsonen kom förbi. Det är inte dumt att han bor där ute.  :-)
Sen spelade vi spel och barnen lekte med husets tre katter.

Sent om sider tassade vi hem i natten och kröp i säng.
I morse vaknade vi till sol ovanligt nog!
Jag skyndade mig (nåja...vi sov länge och åt frukost när vi borde ätit lunch...) ner till havet, för att hinna andas in den härliga doften.
Och man kan inte riktigt förstå att det är november. Det är ganska grönt... och liksom inte så vintrigt.
Men man ser ju på solen att den knappt orkar upp över skogen långt bort..

 Det är ett väldigt speciellt ljus.. som är svårt att fånga.

Maken och jag var ute en sväng och städade lite. Det ligger ju skrot lite här och var som vi inte hunnit göra något åt.
Men friggeboden är nästan klar nu. Vi fick ju fel panel först, men nu sitter den och är målad. Fönster är på plats och dörren.
Nu ska det målas lite och sen är den klar och blir nytt gästrum. Det blir så bra!
Tyvärr, kan det inte riktigt användas innan det dragits in ström, vilket nog inte blir förrän Attefallhuset är på plats. Det ska även installeras luftvärmepumpar.
Jag längtar ju tills den är klar, så att vi kan göra om rummen i stora huset. Det behövs. Lilleman har vuxit ur sitt rum för läääänge sen.
Med lite tur går det att göra i sommar.
Det blir ju som sagt fort mörkt, så vi hann lite grand av allt som behöver göras, innan det var dags att packa ihop sig och åka tillbaks till stan.

Och det hann ju bli mörkt innan vi kom dit också! :-)
Jag kunde inte låta bli att gräva fram lite julstjärnor och ställa fram. Det blir som lite mysigare! :-)
Och jag kommer nog att leta fram det mesta i julväg den här veckan tror jag.

Vi har ju ett kalas kvar innan det är jul.
Och det slog mig att både maken och jag är ute på galej kvällen innan vi ska fira honom här hemma.
Det blir kul! :-D
Jag som lovat både fika och middag.... Men det löser sig.

Nu ska vi först beta av en jobbvecka igen.
Det är en hyfsat lugn vecka för mig och jag har planerat in att jag ska ta en långlunch för att handla julklappar.
Få se om det blir så.
Jag har en klar plan, så det kommer att gå fort.
Sen är det en massa planering till nästa måndag. Det blir jättekul, men sen vet jag att luften kommer att gå ur mig, för det är årets sista stora grej.
Jag är lite småstressad över just julklappsinköpen, men det brukar ju alltid lösa sig på ett eller annat sätt.

torsdag 23 november 2017

Den kom och försvann...

Vilken skillnad det blir, så snart det kommer lite snö!
Det blir så vackert! (Och vad sur jag är just nu när allt regnat bort! :-( )
I tisdags vräkte snön ner ett par timmar och det verkade vara väldigt lokalt för vissa lägger upp bilder med enorma mängder och vissa med barmark.
Direkt blir det en annan "ton" i ljuset. Och barnen blir ju alldeles lyriska!
I måndagskväll var dom ute och åkte pulka trots att det bara kommit ett par cm.
I tisdags kväll fanns det betydligt mer snö att åka på. :-)
Vid lunch hade man inte hunnit skotta fram gångvägarna på jobbet, trots att det just där ska skottas med ganska snabba ryck, eftersom "alla" ska kunna ta sig dit.


Man kan ju inte tycka annat än att det är vackert? :-)

Det bet i näsan och var så vackert på onsdag men sen runt lunch kände man ju att det blev varmare igen och på kvällen började det regna.
Surt. Det blir ju direkt så mörkt och tråkigt!

Jag har en förkylning som far runt i kroppen, men som inte brutit ut så jag var lite smart och åkte hem efter lunch igår och vilade.
Jag hade en del mail som skulle iväg, men när det var gjort la jag mig på soffan och bara var.
Plus att jag gjorde nada under kvällen (vilket inte var helt lätt, för jag hade tänkt fixa en massa) och gick och la mig jättetidigt.
Och tadda, morgonen efter mår jag mycket bättre.
Skönt. 
Som tur är har jag nu ett par veckor med rätt få möten, några externa och några interna, men mest administrativt jobb, som går att göra hemifrån. 
Dock, behöver jag vara på benen första veckan i december, då är det flera roliga grejer på gång, bland annat årets roligaste projekt! Över 300 ungdomar deltar och hela dagen är fantastisk. Men, det är lite jobb innan. Men, nu är det mitt 3:e år, så jag har rutin och jobbar jättebra med den andra projektledaren som ansvarar för stora delar av planeringen.
Jag är mer på detaljnivå och har idag skickat ut en massa information om tider och förväntningar.
Det ska bli så skoj!

I måndags gick jag tillsammans med en annan kollega till ett av våra Caféer och gjorde lite planering inför det.
Det är mysigt att kunna sitta utanför kontoret.
Jag tog en Tomtelatte. My goooood så god! Den blir det nog igen! Jul i en kopp liksom!

Vi jobbade undan så fort vi kunde och när ett möte jag skulle haft på plats blev inställt åkte jag hem, fiskade med mig Lilleman och åkte för att köpa vinterskor.
Han har hasat runt i ett par grövre gympadojor tills nu, men då insåg jag att det nog inte går längre.
Och tur var väl det så som det snöat senaste dagarna.

Det är skönt att kunna göra så, lösa akuta grejer och sen jobba vidare hemma, vilket jag gjorde då.
Vi är inne i en sån period på jobbet när vi pratar mycket om hur vi sitter och hur vi jobbar. Senaste halvåret har vi blivit många fler och ska bli ännu fler till våren, vilket gör att vi sitter rätt trångt. Samtidigt som vi är en mötestät organisation, så alla sitter inte på sina platser jämt.
Vissa dagar är alla rum nästan tomma, så att man undrar om man missat något viktigt!
Så diskussionerna går ofta runt om vi i framtiden ska ha flexibla kontor. Det finns för och nackdelar med det.
Jag gillar flexibelt, men det måste vara genomtänkt, så att alla platser är helt utrustade, för att man inte ska behöva springa runt och leta sladdar eller tangentbord eller annat jox.
Men det blir intressant, för en del av vår organisation flyttar om ett år in i nya lokaler som ska vara helt flexibla.
Det ska bli spännande att åka och se hur dom bor sen.

Nu, vill jag mest bara julpynta, men det känns lite tidigt än, till när all snö nu försvann. Dock vill jag ju gärna ställa fram mer lampor när det blir såhär mörkt och tråkigt.

Vi köpte jättefina adventsljus på Rusta härom helgen.
De är så fina att man nästan inte vill elda dem!

I morgon åker vi till landet, äntligen, och där tänker jag pynta! :-)
När vi kommer ut till första advent, vill jag att det ska lysa lite lampor.

Det lär ju vara grymt kladdigt där ute.
Men det ska ändå bli så skönt! Och jag hoppas hinna med att gå och sitta på bryggan en liten stund.
När vi kommer ut har det hunnit bli bäcksvart, men lördagen, dååå... :-)

söndag 19 november 2017

Öronpanik.

Helgen har bara sprungit förbi. Jag har sagt det förr. En 3 dagars helg vore ju underbart!
Då skulle man även hinna göra ingenting!

Igår, tog vi sovmorgon. Så skönt!
Vi hade en date med stora sonen med sambo för att gå på Bio på Mos. Dom åkte i förväg och hörde av sig när dom var på plats och förvarande om total trafikkaos.
Tydligen var det "monster jam" på Friends. Man måste helt klart ha stenkoll på vad som händer på arenan om man planerar ett besök.
Infrastrukturen är inte planerad för en invasion av publik.
*suck*
Vi fick rappa på och åkte lite tidigare än vi planerat och tog en smitväg för att inte fastna i kön på E4:an. Helt galet, att det var kö ända ut på motorvägen!
Vi kom nästan ända fram, men fastnade i kön på väg in i P huset! Det var tvärstopp.
Tiden tickade på, för vi hade förbokade biljetter som måste plockas ut och ersättningsbiljetter i min handväska!
Vi stod en stund, sen hissade vi upp bilen på högsta möjliga och vände över refuger och trottoar. Vi kunde bara inte stå där och vänta.
Vi chansade och åkte till ett kontorsområde vi visste om då maken varit där på besök för ett tag sedan.
Och - vi åkte ner i det parkeringshuset och ställde oss på besöksplats! Topp!
Sen fick vi halvspringa en bra bit till fots. Sonen som ju var på plats fick hämta ut biljetterna och vi kunde inte utnyttja våra fribiljetter.
Nåja, med ca en kvart till godo, köpte vi lite snacks, gick på toa och sen in på bio.

 Vi såg Justis League. Alla superhjältar på en plats! :-)
Lite märkligt dock att det bara är en kvinna!
Filmen var precis som förväntat. Mycket effekter, mycket "bom" och bra musik! :-)

 Vi hade planerat att gå och äta på O´learys sen efteråt, men precis som förra gången vi var där, så pallade vi inte stå i kö.
Det bokstavligen vällde in folk och jag har aldrig sett så mycket folk i detta centrum!
Stället är ju gigantiskt, men det var packat som sillar!
Usch!
Så vi åkte därifrån.
Och det är nog sista gången på länge som jag åker dit. I alla fall en helg!
Men det var otroligt fint julpyntat!

Vi gick tillbaks till vår bil och sonen med sambo fick köa sig UR garaget!
Helt galet!
Vi åkte till vår lokala O´learys istället. Men även där var det till vår förvåning rätt fullt och vi fick sista bordet!
Som passande nog var precis bredvid rökrummet! :-(
Men vi åt gott även om vi fick vänta på maten ganska länge.

Så, det var väl inte en toppendag direkt. Vi var ganska irriterade mellan varven. Så, nu blir det bio och mat på annat ställe framöver. Jag måste lära mig att stå på mig helt enkelt! :-)
Det finns två andra ställen som inte är lika fullknökade, än.
Lite tråkigt är det att det inte går att göra spontana saker här längre. Allt måste bokas långt i förväg och man måste åka timmar i förväg för att det ska köas till allt.

Vi är ju lite sugna på en julmarknad, men idag fick vi se en bekant som la upp bilder från dit vi tänkt åka och vilka köer det var att ens komma in.
Det är inget kul!
Jag är riktigt trött på "storstan". Och då bor vi inte ens i stan!

Nåja, idag var det terminsavslutning på Minimes dans/teatergrupp.
Vi hade ingen aning om vad det skulle bli, men hade fått info innan.
Hon skulle vara kanin och hade ju kläder utan problem. Men öron!
Som jag har letat öron utan att hitta några!
Men- den jag borde ha frågat men inte tänkt på var ju svägerskan. Hon har fyra systrar! Klart att dom har varit kaniner vid något tillfälle! :-)

Så när vi satt på bion kom ett meddelande med en bild. "behöver ni dem?" Har påven en rolig mössa?
Ja!!
Och som tur var, kom även farmor och en kusin för att titta på uppvisningen, så dom tog öronen med sig.
Vi lämnade henne för att träna lite en timme innan själva uppvisningen och hon är tuff!
Hon känner ju ännu inte mer än kanske 2-3 barn och har träffat de vuxna ledarna 2 gånger. Men hon gick in och satte sig utan problem och vi gick en promenad i parken.
Det var så vackert! Men kallt!
 Efter en stund gick vi till ett Café och tog en kaffe.
Stora sonen, sambon, farmor och kusinen dök upp och vi gick en våning upp. Där var det tjockt med folk till vår stora förvåning.
Man hade verkligen gått man ur huset för att se showen!
Kul!
Och Minime var ju sötaste kaninen man någonsin sett!
Utan problem gick hon upp, dansade och sjöng! Så duktiga var dom alla!
 Sen visade all grupper upp vad dom övat på och jösses vad dom hunnit med på bara några månader!
Det är en helt ny förening där alla vuxna jobbat ideellt sen i somras.
Imponerande verkligen!
Nu ska det bli spännande att se vad det blir till våren. För Minime vill fortsätta och det är en jättebra aktivitet.
När dom var klara gick vi ner och fikade, igen!
Det har blivit mycket kaffe denna helg! :-)

Till vår stora glädje kom det ett par flingor snö i morse!
Det blir direkt mycket ljusare. Nu är det -5 och med lite tur ligger det kvar.
Lite bökigare blir det när barnen inte längre kan cykla, men oj vad jag längtar efter snö.

Jag har ju letat fram jullådorna och kom på idag att det inte är första advent nästa helg utan helgen efter!
Men jag har smugit igång ändå och satt upp lampor på balkongräcket.
Och nästa helg kommer jag att hänga upp belysning på landet.
Vi kommer även att gräva ner riktig belysning då! Vi har köpt jättefina lampstolpar som kommer att lysa upp tomten jättefint!
Idag bjöd jag även in grannarna på fika. Minime måste ju firas även där! :-)

Men, nu är det ju först en måndag och en arbetsvecka som ska jobbas igenom.
Jag har flera lite lugnare dagar, där jag faktiskt sitter på kontoret hela dagen. Det är skönt med sådana perioder också efter att jag farit runt rätt mycket.

Sen- landet! Nu är det länge sen och jag längtar verkligen!

fredag 17 november 2017

Så vore det helg.

Ah. Fredag!
Så skönt med fredag.
Många tycker ju att det är skönt med fredag för att jobbet suger. Men det gör inte jag. Fortfarande när jag påbörjat år 4 (vilket ju är helt galet!) så har jag otroligt roligt! Omväxlande och lärorikt. Och bra chefer i flera led.
Idag hade vi ett möte hela avdelningen och vår högsta chef bad oss tänka på vad som var det bästa med vår avdelning. Många tänkte ju direkt på våra projekt och allt vi gör, men hon sa "jag hoppas att ni alla tänkte att det som gör vår avdelning så bra, är ni. Alla människor här är det som gör avdelningen."
Det är skönt att höra av högsta chefen.
Nåja, veckan har varit full av möten.
Vårt stora projekt som går av stapeln om ett par veckor rullar på. Igår var vi på besök där vi ska vara och träffade två nya personer som är ansvariga projektledare där.
Det har alltid varit bra samarbete oss emellan, men nu kommer det att bli magiskt!
De som nu deltar är två stjärnor!
Man känner direkt om personer man ska jobba med är lösningsfokuserade eller inte. Det här kommer att bli så bra! :-)
Veckan innehöll också ett annat bra möte, men som gav mig ont i magen, efteråt. Det tog flera dagar innan jag förstod varför jag kände mig olustig, för inget hade egentligen gått fel.
Jag var på plats mest för att lyssna och rapportera hem hur läget var och vad som hänt efter att en större organisation dragit sig ur.
Men sen, slog det mig, flera dagar efteråt, vad det var som skavde hos mig.
Vi satt nämligen sju vita, framgångsrika kvinnor i ett rum, där det klev in lika många, inte alls lika privilegierade, för att nästan böna och be om att få behålla det projekt man dragit igång.
Det blir ju liksom så.. fel...
De är ju i direkt underläge och så utelämnade. Och där satt vi och pratade OM dem, inte med dem.
Och tog beslut om deras framtid.
Även om alla i rummet vill dem väl och faktiskt jobbar och sliter för att behålla och utveckla projektet, så är vi ju ändå i maktposition.
Det slog mig också att det finns så många som aldrig kommer in i samhället på riktigt, utan är på undantag och kommer att leva hela livet på någon form av bidrag.
De kommer aldrig att ha en pension att leva på.
Det är så sorgligt att vi inte lyckats med att få in alla i samhället och låter alla utveckla sin egen förmåga som jag är säker på finns.
Annars hade man aldrig kunnat ta sig över hela världen, ofta till fots, för att komma hit.
Men, vi klappar dem på huvudet och sätter dem på bidrag.
Massor med märkliga regler sätter stop för människor som har driv, som vill och som kan.

Så- jag tycker att det är skönt med helg.
Att komma hem, klä av sig jobbkläderna, dra på sig mjukbrallor och tofflor. Jag menar, det finns inte så mycket som slår den känslan.

Den här fredagen höll för ovanlighetens skull full fart hela dagen.
Annars brukar allt krut läggas på de andra dagarna och fredag brukar var kort och mötesfri.
Men idag började vi som sagt med stormöte.
Sen långa benet före till ett annat möte, där vi återigen inser hur viktigt det är att vi faktiskt träffas!
Att ta saker över mail eller telefon ÄR inte samma sak som satt sätta sig runt ett bord och ha en dialog.
Nu fick vi insyn i andras utmaningar och kunde på plats säga "men ni behöver ju hjälp här! skit samma att det finns gränser och olika budgetar. Vi jobbar ju mot samma mål!"
Det är så galet när en avdelning får ett mål, som någon annan sen ska leva upp till.
Nu vet vi att vi inte kommer att kunna leverera det resultat om ett år, som ledningen vill ha, pga ett kasst IT system!
Man sliter sitt hår.
Och det roliga är att där det verkligen är kris, på riktigt, dom får klara sig själva.
Medans det är krismöte på ett annat ställe, där det i botten handlar om ovilja och oförstående.
Nåja, syftet med mötet gick bra och det var skönt!

Sen gick jag på lunch med en kollega som behövde moraliskt stöd. Livet gungar och det är stressigt och spännande.
Jag kan inte göra annat än lyssna och försöka avlasta där jag kan.

Sen snabbade jag mig tillbaks till kontoret för att riva av lite mail. När jag gick till kontoret slog det mig att solen skinit hela dagen idag!
Den står så lågt att man har den mitt i ögonen hela tiden. Men det är fint!
Tänk om det bara kom lite snö.....

 Sen susade jag iväg och hämtade upp barnen och åkte direkt för att hitta en present till Lillemans kalas på kvällen.
Jag vägrade att gå in på BR! Det är bara plastskräp för massa pengar.
Nu hittade vi kluriga saker i bokhandeln i stället.
Och jag hann kika på lite julklappar.

Minime hittade lite bling som vi satte på våra telefoner. :-) När det är så mörkt, behöver man allt bling som finns.
Vi har även inventerat juldekorationerna, för nu är det dags! :-)
Jag kommer troligen inte att orka vänta till 1 advent ens, utan sätta upp lampor innan.

Maken som skulle på galej i kväll kom hem och bytte kläder och lämnade jobbsaker, sen skjutsade vi tillbaks honom till jobbet, innan vi åkte samma väg hem igen, för att lämna Lilleman på kalas.
Lite stressigt blev det, men vi hann!

Under tiden Lilleman var på kalas, tog Minime och jag en sväng till Rusta för att uppdatera förrådet med julsaker.
Det behövs en hel del till landet också.
Och som jag längtar tills de nya gästhusen är klara där, så att jag får ström vid den delen av tomten.
Jag kommer att hänga pergolan full av ljus!
Som även kommer att få sitta kvar över sommaren, så att man kan tända när det börjar bli mörkt på hösten.
Nu köpte jag inget att ha ute, jag måste mäta lite och se vad jag kan hänga vart.
Men det blev två stora stjärnor till vardagsrumsfönstret och en mindre till köket. Så länge... :-)

Det var rätt mycket julpynt uppe vissa saker finare än andra.

Den här älgen var liksom sötful! :-) Jag borde ju ha köpt en till varje granne på landet! *hehe*

Sen pep vi till H&M.
Vi hade en liten kris i Minimes garderob härom morgonen.
Hon hatar jeans. Hon vill inte ha tjockare långstrumpor. Och inte överdrags.
Det blir som lite kallt då.
Så nu gick hon med på att vi köpte tunna, tunna, strumpor utan fötter.
Och långärmade T-shirts funkar och - taddaaaa, två par mjukare jeans som tydligen ska funka.


Vi tog även en sväng på leksaksaffären. Minimes födelsedag är liksom en utdragen historia! :-)
Hon firades ju i helgen, men har ju inte fyllt år, än. Riktigt...
Så, nu fick hon de hon önskat hela hösten.
Det som tydligen är "grejen" i år. (Det kommer ju nya saker hela tiden!)
Så kallade LOL Surprise.
Bollar med små dockor, som även har kläder och små grejer till. Dom bor i bollarna.
Toksöta är dom ju.
 Jag hann kika på lite julklappar även idag och köpte till och med ett par.
Nu har jag en plan, så det kommer att gå fort när jag väl drar iväg på klappköp!
Sen käkade vi lite innan vi hämtade upp Lilleman.

Och nu är jag trött på riktigt. Och så glad att maken bestämde sig för att ta taxi hem i natt.
Jösses vad jag ska sova i morgon!

Sen blir det en lördag med delar av familjen. Så kul. Jag känner verkligen att jag gjort något rätt när de vuxna vill umgås med oss! :-)

onsdag 15 november 2017

Det går upp och det går ner.

Dagarna rullar på och nu känns det verkligen som vinter. Trots att det är grått och blött.
Vinterdäcken är på bilarna och det blir mer skjutsande av barn, när det är så otroligt halt mellan varven.

Det snurrar mycket tankar nu. Tankar av tacksamhet för så mycket.
Jag pratade med en kollega häromdagen som har samma arbetsuppgifter som mig, fast på en helt annan sektion.
Vi har i uppgift att titta på uppdrag som organisationen har gjort, förra året och första halvåret av detta år.
Sen sitter vi nu och tittar på vad som planeras till nästa år och till och med 2019 och 2020.
Hennes reflektion var "vi lever aldrig i nuet! Vi tittar bakåt och vi tittar framåt, men vi är aldrig här och nu!"
Och det är sant. Vi har uppgifter som är så kallade Basuppdrag, som snurrar på hela tiden. Men sen är vi mycket i framtiden hela tiden.
Det gör att tiden går ruskigt for, i terminer. När vi startar upp efter sommaren, så är våra tankar på nästa vår.
Det gör också att det är viktigt att man själv, kan leva i nuet. Se vad som finns nu och vad som är bra, nu.
Och inte glömma det.

Jag har även pratat med en kollega om hur det är att vara så gröna som vi är och då pratar vi inte om gröna som i nya, utan gröna enligt insightspektrat. Kollegan är dessutom sensistiv, dvs känner av allt och alla. Hör små nyanser och ser små nyanser, vilket tar mycket energi.
Och man känner sig ofta totalt överkörd av de som är mer röda. Man måste hela tiden förhålla sig till det.
Men det är viktigt att man vet om det hos sig själv. I mitt fall har jag på senaste åren förstått varför jag "släppt" vissa relationer eller kontakter. För om jag inte kan vara i den till 100% så måste jag släppa den, för annars tar det för mycket energi. Det blir liksom allt eller inget.
Jag har fått jobba på att göra vissa saker halvdant. :-)
Men, det gör ju inte att jag kan släppa allt.
Just nu, snurrar det ju i mig att jag inte kan vara på rätt plats. Inte kunna stötta. Det går helt enkelt inte av praktiska skäl.
Jag måste se till min familj i första hand och där blir behovet lite annorlunda hela tiden vartefter att dom växer.

Men, det har dykt upp flera mindre roliga besked senaste tiden, som ändå lägger sig som en sträng i mig.
Där jag skulle vilja finnas som stöd, men det går inte. Inte fullt ut. Jag får göra det jag kan.

Veckan har hittills varit lite märklig.  Roliga besked, sorgliga besked, pepp och uppgivenhet.
Ibland är det inte alls kul att ha ett jobb där man får insyn i många olika delar av ett samhälle. Samtidigt som det är det som gör jobbet så kul.
Vissa saker vill man inte veta.
Jag har verkligen så otroligt varierande jobb. Det är det som är så kul!

Vissa dagar är 100% sitta inne på sin stol. Och vissa dagar är jag knappt inne alls.
Det skulle vara otroligt svårt att ha ett 8 -17 jobb faktiskt.
Att kunna sätta mig nästan var som helst är guld.

Idag blev jag vräkt ur mitt rum, som behövdes till ett möte och satte mig i ett av våra absolut minsta rum.
Vi är så trångbodda att vi har fått små, små rum, där man kan stänga dörren. De är supersöta! :-)


Resten av veckan blir nästan helt utanför kontoret. Hit och dit som en skållad råtta. :-)

Helgen blir hemma i stan, igen. Vi hade fredagen planerad och även söndag. Och idag bokades även lördagen in. Lika bra när vi är i stan.
Nu längtar vi ju till landet hela tiden, så att vara här en obokad helg går ju inte. Det gäller att klämma in så mycket det bara går.

Jag funderar också på när man kan börja julpynta lite.. Nu är det ju så otroligt mörkt!
Det är dags att gräva fram lite ljus känner jag..


söndag 12 november 2017

Farsdag och småpanik.

Kalas, kalas och fler kalas! :-)

Idag är det ju farsdag, vilket vi firar lite grand.

Igår firade vi Lilleman och Minime med makens sida av släkten. De kunde inte vara med när vi firade stora dottern i höstas, så även hon firades igår.
Smidigt när man kan slå ihop dagarna. :-)

Jag frågade vilka tårtor barnen ville ha och Lilleman valde kladdkaka. Det är så lustigt att det godaste som finns för både honom och hans storebror är kladdkaka med grädde. :-)
Så det fick han.  Vi pimpade med lite hallon.

Minime ville göra egen tårta och det som var viktigast var att hon kunde använda Oreos kakor till.
Sagt och gjort.
Jag köpte färdig botten och sen fick hon rocka loss..
Första lagret blev grädde och jordgubbssylt. Andra lagret blev grädde, riven choklad och hackade Oreos och Smarites.
Sen dekorerade vi med samma godis och hallon.  Det blev jättegott! :-)

 Det är jättekul att hon vill göra egen tårta! Och de blir oftast godare än köpta. Man kan ju variera sig i det oändliga.
Vi fikade och "kacklade" och jag tyckte lite synd om stora dotterns kille som träffade alla för första gången.
Det blir rätt högljutt med fem barn och 8 rätt pratglada personer. :-) Men han klarade det bra, han är duktiga på att "stänga av".

Sen käkade vi "lilla" familjen tacos. Det är ju så gott!
Lilleman fick ett Xbox spel som han och storebror hann spela lite av innan dom åkte hem.
Den lyckan är ju så stor att den går att ta på, när Lilleman får hänga med storebror! :-)
De är så lika och gillar att hänga trots den stora åldersskillnaden.
Sen är det också kul att han gillar att hänga med stora dotterns kille och lär sig massor av honom också, fast mer praktiska saker.

Det slog oss när vi satt och käkade att vi är många nu. Det är ju inte långt bort innan de små har respektive det med och då är vi 10 pers... och sen kommer det ju säkert barnbarn..
Jag såg att maken satt och funderade på något och när alla åkt hem, säger han "du, ska vi inte ändra lite i byggplanerna på landet?".

Vi har ju inte skickat in papper än på det vi tänkt bygga så vi kan fortfarande ändra oss och så blir det nog.
Jag sitter nu med papper på attefallet som ska till och där kör vi vidare. Men, sen hade vi ju tänkt skicka in papper om växthus, men nu har vi ändrat oss. Växthus blir det, men sen.
Nu kommer vi att bygga ut huvudhuset med de 15 kvadrat och två takkupor som vi får bygga enligt samma attefalls regler.
Då får vi ett 15 kvadrat större vardagsrum och kan göra ändringar även i köket, för att få mer förvaring och en "disk" där man kan äta frukost och även ställa upp mat.
Vi är för många nu för att få plats under vinterhalvåret.
På sommaren är det ju lätt, då dukar vi ute och får plats med 40 pers. Men på vintern är det knepigar och trångt.
Vi har stort hus, men man har lagt många kvadrat på sovrum, vilket ju iofs är bra, men vi behöver fler ytor att umgås på.
Så, nu blir det så. :-)

Idag blir den sådan dag, med privat administration som jag aldrig riktigt hinner annars.
Det är inte helt dumt att ha en helg i stan ibland, så att jag hinner i kapp med lite sånt.

Visst är det märkligt att huset gror ihop även om vi knappt är här?
Det var akut behov av att städa, så jag städade hela fredag kväll och en stor del av lördagen. Verkligen storstädade.
Och det är ju så skönt när det väl är gjort. Och varje gång jag väl har huset städat, lovar jag mig att inte låta det gro ihop så här igen. (vilket det ju gör)
Det eviga plockandet görs ju. Men sen, det där "under och bakom".... :-)
Nåja, nu står det sig till jul i alla fall tänker jag.

Julen passade vi på att planera nu när alla var samlade. Vi kör som vi brukar med "brunsch" och klappöppning här hemma med de barn som är på plats.
Sen packar vi ihop oss och åker till svåger och svägerska för att äta middag med stora familjen på eftermiddagen.
Det har blivit en trevlig tradition att göra så och är mysigt. Jag måste inte vara hemma här för att fira.
Det kan vara ganska skönt att bara ta med sig mat och åka bort. :-)
Och skönt för svåger och svägerska att vara hemma som har de minsta barnen.
Som vuxen är det ju maten och umgänget som är jul.

Dock, har vi ju lite firande kvar för födelsedagsbarnen. För grannarna på landet vill fira Minime och även maken ska ju firas. Då går vi "lilla" familjen ut och äter, tittar på hockey och bowlar. Det är mysigt! :-)
Det är verkligen löjligt hur våra senhöstar ser ut.
Jag försöker förpacka det så att det blir så smidigt som möjligt, men det blir ändå ett race utan dess like.
Samtidigt som det ju är dags att börja tänka på jul. Det är ju bara ett par veckor tills det är dags att pynta lite grand.
Det är iofs kul, men tja..
Mest vill man ju pynta för att det är så mörkt.

Nåja, idag söndag. Farsdag. Dansdag för minime. En hög med tvätt och lite veckoförberedelser.
Jag skulle kika en grej i jobbkalendern i morse och upptäckte att den telefonen inte låg i min handväska, så nu hoppas jag verkligen att den ligger kvar på skrivbordet på jobbet. Annars har jag problem! 






torsdag 9 november 2017

Tröttmössa!

Trött. Så in i bängen.
Jag räknade igår och insåg att jag inte suttit på mitt kontor på drygt 14 dagar!
Det har varit full fart och på resande fot senaste veckorna. Kul har vi haft, men när jag åkte till kontoret i morse, iklädd jeans och tjock kofta (jag hade velat åka i mjukisbyxor, men det får ju vara någon hejd... ) så blev jag jätte trött! :-)
Det kommer som efteråt.

Vi har varit iväg på planeringsdagar på ett otroligt häftigt hotell! Steam i Västerås.
En bit bort, men så värt det! :-)
Att kliva in i den här miljön gör ju inte ont.
 Otroligt härliga, fluffiga möbler överallt och eldstäder. Men hela huset bestod ju av sten och stål.
Varje detalj var genomtänkt på alla sätt.
 Vi fick ett otroligt gulligt konferensrum och den minsta deltagaren sov sig igenom båda dagarna!
Hon åt, sov och bajsade! :-)
 Vi andra hann med nästan allt vi hade tänkt hinna. Det var två riktigt bra dagar där vi både hann prata till punkt, få ordning och reda och samtidigt skratta så att vi hade ont i magen!
Det är så vi gör! :-)
Vi är ett riktigt bra gäng nu och kompletterar varandra bra.
En person som jobbat tidigare och varit inne och konsultat i omgångar, är tillbaks lite mer nu, vilket är bra.
En person kommer troligen bara att jobba året ut, men med lite tur blir hon kvar om inte direkt efter, så ett tag till.
En är föräldraledig, men kommer tillbaks efter sommaren. Och- vi ska anställa en ny person i januari.
Så många har vår sektion aldrig varit!
Att vi plötsligt är 9 personer är lite otroligt. (Sen känns det inte så när vi sitter utspridda på kontoret)

Nåja, första dagen jobbade vi till 17, sen pep vi upp på rummen för att ringa hem och byta kläder.
Det var otroligt fina rum!
 Vi samlades på SPA avdelningen sen och badade både utomhus och inomhus och låg sedan inne i badkläder vid en brasa! :-)
Vi kände oss lite malplacerade, för det vimlade ju av par som myste loss! :-)
Hela huset var inrett i gammal stil och även så hissarna som räknade våningar på gammalt vis. :-)

 Överallt hängde det enorma kristallkronor.

 Vi åt en suveränt god middag och när vi tjattrat klart och druckit ett par glas vin var, så var klockan plötsligt 23:15!
Ops!
Men, vi åkte ändå en sväng till takbaren för att titta på utsikten. :-)

Sen, kröp jag i säng, lite för sent.
Sköna sängar och fluffiga täcken!

Men, sen blev det lite spännande framåt morgonsidan.
Jag hade lagt mig med näsan alla lampor släckta. Klockan 03 vaknade jag med ett ryck av att hela rummet blev bäcksvart!
Jag tassade ur sängen och försökte tända, men det gick inte. Inte i badrummet och inte någon annan stans.
Jag kikade ut och såg att det lyste utanför. Sen tittade jag ut i korridoren och sniffade om jag kände rök.
När jag inte gjorde det kröp jag i säng igen och tänkte att det väl var någon ny "nu ska vi spara ström" så att man släcker alla lampor över nätterna. :-)
Men, 05:40 vaknade jag av att alla lampor i rummet lös! Varenda en!
Suck. Upp och släcka och krypa ner i säng igen....
Jag halvsov en stund, men det var ju inte någon bättre sömn direkt.

Fin utsikt från rummet! :-)

 När jag kom ner till frukost och frågade två kollegor som redan var på plats om dom sovit bra, svarar en "jo, men vad ÄR det med att man tänder alla lampor klockan 05??" :-D
Det visade sig att allas lampor hade spökat på natten, men med lite olika tidsintervall!
Lite komiskt, om än irriterande.

Så chefen pratade med receptionen när vi checkade ut och vi fick 50% avdrag på vår faktura för vistelsen!
DET var ju snyggt jobbat! Gissa om vi alla kommer att åka dit igen?
Vi funderar tom på att lägga en konferens där till nästa höst. :-)

Nåja, dag två gick fort. Vi jobbade i konferensrummet till lunch, men efter den, fastnade vi i de mjuka sofforna vid elden.
Så, vi hämtade sonika ner papper och penna och så hade vi genomgång där.

 Sen summerade vi dagarna och tackade för oss.
Jag hade en kollega med mig hem och vi tjattrade så vägen gick fort.
Vi kunde inte låta bli utan retades med hennes sambo som messade och frågade var hon var. "vi är snart framme i mora....undras om vi åkt åt fel håll???" :-D
Han uppskattade inte riktigt skämtet..
Jag var hemma vid 18 lagom till middag, läxor och gympapåsar. Men jag var ändå rätt pigg tycket jag.
Upp med tuppen dagen därpå för att vara med på ett frukostmöte 7:30! *gääsp*
Det var ett möte som ingen ville göra när det initierades och flera sa "det kommer 3 personer".
Men vi var 34 personer!!
 Riktigt skoj och vi kunde inte låta bli att göra en hich five just för att vi fick så rätt och nu tror vi inte att någon säger emot när kollegan när han kommer med nya ideér! :-)

Direkt efter det mötet pep jag till kontoret för att fylla bilen med mässmaterial och åkte för att ställa i ordning vår monter.
Sen hann jag jobba en stund på plats innan lunch och sen föreläsning och sen mässa 4 timmar.
Kul, men tröttsamt för fötterna.

Jag var rejält trött i huvudet när jag kom hem och följde mer än gärna med Lilleman och Minime ut på en promenad. Ganska kallt, men skönt. Och nu har det börjat julpyntas både här och där.

Det har varit en rätt hektisk period, men nu lugnar det ner sig.
Idag har jag suttit som gjuten på min stol och bara betat av akuta saker för att få iväg dem.
Sen bjöds det på snittar och bubbel på eftermiddagen för att en sektion hade fått en handlingsplan godkänd. :-)
Vi måste bli bättre på att fira våra segrar, det har vi bestämt.

I morgon jobbar jag hemma på förmiddagen för att ta emot en servicetekniker. Sen blir det en sväng till kontoret.
Och helgen blir här i radhuset som omväxling. Men det blir bra.
Hela huset förfaller när vi är borta mycket. Det blir liksom dammigt ändå!
Och tvätten växer. Så det blir bra att vara här hela helgen, även om det blir lite körande och maken är borta nästan hela söndagen.
Även nästa helg blir vi kvar i stan, men även det blir bra. För både Lilleman och maken ska iväg och det är liksom lika bra att vi river av allt sånt när vi ändå måste stanna för en grej.
Det blir bra.
Sen kommer ett par veckor där jag har fullt upp och det är en del möten här och där, men det är ändå under kontroll.
Men det känns bra.

Jag har även börjat fundera på julklappar. Det blir en hel del på nätet i år! Jag pallar inte springa i butiker, det blir kompletteringar och för att det är kul i så fall.

Men, just nu känns det som att jag skulle kunna sova en vecka! :-)