Sidor

onsdag 31 maj 2017

Ingen koll!

Tänka sig, nu är det inte långt kvar!
Typ 13 dagar! Jag har noll koll, eftersom jag inte bokat något. Då får man ju inte heller påminnelserna via mail eller mobil om dagarna som är kvar.
Jag får liksom påminna mig att om två veckor är det här vyn! :-)
De vackra bergen..
 Och havet!... Havet!

Det ska verkligen bli skönt på flera sätt.
Roligt att resa med barnen som nu är rätt vana. Det är ju sån skillnad när dom drar sitt eget bagage, sätter sig på sina platser och tittar på film.
Sällan något tjafs eller ylande under flygtiden utan bara najs. (och bara därför blir det väl kaos då!)

Jag brukar alltid vara lite pirrig innan och ha packlistor klara veckor i förväg, men inte nu.
Det beror troligen på att vi rest rätt mycket senaste åren så att det liksom går på räls och sen på att vi är lediga helgen innan vi åker. Det gör ju att man hinner handla småsaker i sista minuten, som nässpray och åksjuketabletter! :-)

Men, det slog mig i kväll, när maken och jag planerade helgen. Det är ju fyra lediga dagar, men vi ska iväg och på ett kalas och maken ska på ett möte.
Vips, så kom jag på att nästa helg blir det ju inget land, för då behöver vi packa!
Och helgen efter är vi borta och helgen efter det är det midsommar! Tjopp!!
Nåja, det fina är att huset är städat och vi kommer att hinna klippa gräs en vända innan.

Det är också rätt märkligt att åka iväg på planeringsdagar nu och inte behöva packa något annat än datorn.
Jag har ju allt där! :-)
Det är mycket kul på gång nu, så det är lite synd att åka på semester. Men, men.
Det märks att alla i mitt team också har svårt att greppa, för jag får mötesförfrågningar och delegeringar titt som tätt som jag får säga nej till.
Och det är jättemärkligt att det ska hållas ett event, som jag inte koordinerar!
Eftersom att jag inte ska det, så har jag helt lagt det åt sidan vilket känns konstigt. För jag brukar ju ha koll och den som är ytterst ansvarig för det, brukar sticka in huvudet till mig och säga "all ok?!
Nu jobbar mitt kontrollbehov! ;-)

Jag måste väl påbörja en packlista så att jag har kontroll över något! ;-)

tisdag 30 maj 2017

Vad hände? Vart tog dom vägen?

Vilka varma dagar vi har haft nu, rena sommaren!
Lite chockad har man varit faktiskt efter denna kalla, blåsiga vår.
Det är så härligt att ta fram sommarkjolar och kunna gå barbent. Jag gillar ju inte strumpor och egentligen inte sockor heller.
Helst vill jag gå barfota. :-)
Det blev hel sommaroutfit igår.
Jag gick till jobbet. Man blir så flåsig när man cyklar, åtminstone på vägen hem, vilket är jobbigt när jag är så pass hostig fortfarande, så det fick bli till fots i stället.
Det är underbart, helt underbart att gå till jobbet, hyfsat tidigt. Solen har gått upp, men det är fortfarande lite dagg. Folk går, cyklar och bilar ur området och folk springer till tåget.
Jag följer ju med strömmen utan att gå till tåget. :-)
Sommarmorgnar är nog det bästa jag vet.

På vägen hem, gick jag förbi flera stora häckar med syrener och nu slår dom ut! Det doftar lång väg och är så vackert.
Även rhododendron slår ut nu lite här och var. Så vackert!

Väl hemma, kom jag på att mina blommor inne nog ville ha lite vatten också!
De var snustorra efter att ha stått hela helgen i den tryckande värmen.
Men, orkidéer gillar ju som tur är värme, så dom blommar helt galet mycket nu.

Det är lite lustigt, för här i radhuset har jag nästan uteslutande orkidéer.
På landet, har jag rosor, klematis och humle! :-)
Dock har jag nu i år börjat blanda in lite annat, för att fylla ut och fylla upp. Och få marktäckare.

I morse vaknade vi till tryckande varmt och molnigt. En stund in på förmiddagen kom så regnet.
Först lite fjösigt men det har tagit sig under dagen!
Det är ett bra regn som jag även hoppas nått landet! När det regnar lite lagom och som "dugg"  och under ganska lång tid.
Då kryper det ner långt i marken vilket är bra.
Det borde ju regna i flera veckor för att det ska göra nytta för grundvattnet, men vi nöjer oss med att det vattnar trädgårdarna nu! :-)
Och det blir så grönt när det regnat en stund!

Jag hade ett lunchmöte idag och hann sitta och vänta en stund innan mitt möte kom vilket var väldigt vilsamt.
Det regnade lite lätt, det kom och gick folk. Jag pratade med ägaren på plats.
Och det slog mig hur otroligt bra jag trivs. Med att samhället krymper ju längre jag jobbar, för att jag jobbar så lokalt. Efter ett par år känner man väldigt mycket folk. Det är kul att jobba där man bor faktiskt.
Sen längtar jag ju konstant till landet och vill bo där, men det är ju något annat. ( Och då, tänker jag ju att jag inte ska jobba så jättemånga år efter flytten. )
Det är själva platsen och grannarna som känns "hem".
Där blir det ju så nära för att orten är så liten. Jag kan tänka mig att om man bodde där permanent och ha barn i skolan där osv, då kände man ju plötsligt 60% av de som bor där.
Så kommer det ju inte att bli när vi flyttar ut och barnen är stora.

Iofs så märks det redan nu att det inte är samma i skolan. Nu varken lämnar eller hämtar vi barn och då träffar man ju inga andra föräldrar.
Många barn är rätt nya i skolan vilket gör att det inte heller blir naturligt att ha någon from av sammanhållning.
Det går inte att jämföra med gamla skolan, där alla barn ofta känt varandra sen dagis, liksom då även föräldrarna.
Jag trodde ju att det skulle bli bra, när Minime började, för att klassen hon började i bestod av mängder av barn, vars äldre syskon gick i Lillemans klass.
Det hade kunnat bli suveränt bra, men sjabblades ju bort på så många sätt.
Synd, verkligen.
Hade det inte blivit så struligt, då hade ju Minime gått kvar nu och Lilleman i en annan skola, men med sina gamla kompisar och då föräldrar.
Men, nu är det inte så.
Ibland blir livet inte riktigt som man tänkt sig. :-)

Nåja, det känns ändå bra att jag har landat i så mycket grundläggande saker.
Jag är ju sån att jag ofta tänker på och känner med andra som inte mår så bra. Som inte känner sig hemma någonstans och där det är jobbigt på många plan.
Och det skär verkligen i mig när en person beskriver sig som otroligt vilsen. Där livet inte alls blev som tänkt. Efter stora personliga investeringar, så är man tillbaka på noll. Och sånt gör ont.
Då, blir jag så tacksam för allt som funkar och känns bra nu. För jag vet att det inte är så lätt att komma dit.
Det har varit många år av slit och personlig utveckling på så många plan.
Jag återkommer jämt till hur mycket som hänt bara senaste 10 åren. För att inte prata om 30!

Nu håller folk på med att dra ihop en sammankomst för att det är 30 år sen vi gick ut 9:an.
TRETTIO år! Vad fasen är det?
Sjukt.
Och jösses vad det runnit vatten under broarna sedan dess. Jag flyttade ifrån landet jag gick i 9:an i året efter.
Vilket betyder att jag bott i Sverige i 30 år nästa höst. Det är ju också helt galet!

Jag kommer inte att åka till sammankomsten. Det är långt bort och passar inte i tid för mig.
Sen är det ju också så att när jag tittade på bilderna som las upp, kände jag igen en handfull personer och kunde namnet på tja knappt alla av dem.
Då blir det jättemärkligt att åka och träffa 50 personer där jag inte känner igen någon alls. Flera av de som jag nu ser bilder på som "vuxna" skulle jag inte känna igen om dom så flyttade in som granne.
Inte en chans.
Jag förstår ju att de som stannat kvar, känner och känner till personer och då blir det kul.
(De som inte flyttade som 17 åringar umgicks ju några år till...)
Men för mig har det kommit och gått såna sjuka mängder människor.. Jag skulle vara mer intresserad av att träffa gamla kollegor eller folk i andra sammanhang.
Men inte 9:an.
Jag får väl skicka en filmsnutt! ;-)

Dock, så märks det ju äldre man blir att man får en annan relation till tid. Det är galet svårt att förstå att det gått 30 år.. eller att man har barn som är 24 år.
För så känns det inte, inuti.
Vart tog åren vägen?

söndag 28 maj 2017

Jag är inte gjord för vinter!

Vi har landat i radhuset igen, efter härliga dagar på landet.
Halvvägs hem, klev vi ur för att äta middag och stora dottern och jag tittade på varandra och utbrast "oj, vad varmt det är?!"
Det var varmt på landet också, men inte så. Nåja, vi åt och pep hemåt och då tittade jag på temperaturmätaren i bilen.
26.6 grader! Inte konstigt att det kändes varmt! :-)
Jag loggade in på larmet till radhuset vid frukosten, för att se hur varmt det var och såg att det var 27 grader i övre hallen. *phu* och det var ju inte så märkligt då. :-)

Och varmt var det när vi klev in, bara att öppna alla dörrar och fönster som gick och hoppas att det hinner svalna lite innan vi ska sova.

Vi har haft helt underbara dagar på landet och det känns som att vi varit där en vecka! Det är så najs att hinna göra allt man tänkt, så att man sista dagen liksom kan sätta sig i en stol och bara vara.
Nu har vi hunnit fixa så pass att vi kan umgås med grannarna nästa vända vi åker ut.

På fredags kväll kom stora dottern ut. Hon pluggar ju heltid och har två deltidsjobb. Nu har hon precis tackat ja till ett tredje jobb!
På fredagen klev hon utanför sin dörr 6.30 och jag hämtade upp henne 18:45. Då hade hon varit på gående fot hela dagen! (Ett av hennes jobb innebär att åka tåg tvärsigenom stan ett antal gånger och göra vissa stop enligt ett givet schema.)
Så, hon käkade, drack ett glas vin och la sig sen på soffan för att titta på tv. Det tog väl 5 sekunder innan hon sov! :-)
Men det är härligt att dom kan komma hem till mamma och äta och sova, hur gamla dom än är!
Tanka batterierna.
I lördags, vaknade vi till strålande sol och värme.
Det blev riktigt varmt!
Och inget går upp emot att sitta på trappan och äta frukost och dricka dagens första kaffe. Ja det är inte mycket som slår det inte! :-)
Och att hänga tvätt ute! Trots att det nu är galet mycket pollen, så doftar tvätten fantastiskt gott.
När den hänger över natten och får den där daggdoften och sen torkar i morgonsolen... mmmm..

Jag har roat mig med att flytta lite olika grönsaker som inte trivs så bra där de är planterade.
Bland annat syrener.
Här, där jag redan har ett par syrener, ville jag sätta 6 plantor till. Men, jag hittade en enorm sten!
Och den måste ju bara flyttas på. Tung som fasen var den, men upp kom den! :-)

Sen tog jag mig ett glas rött och la mig i solstolen. Långt där borta står maken och bygger en dynlåda.
En låda som är enormt stor och tung!
Jag vet inte vem som ska palla att flytta på den sen... Men bra blir det!

ETT moln såg vi på hela dagen! Ett!
Och att solen sken blev vi varse. Dottern brände sig på armarna och maken och jag i nacken!
Man såg exakt var vi glömt att smörja solkräm!

Vi grillade gottigott till middag och satt länge ute på kvällen.

Att kunna sitta kvar länge och prata är så najs!
Vi har inte eldat något annat än lite skräp på hela helgen. Det har inte behövts!

Idag var det lite svalare och det låg ett litet lager av moln, som en slöja vilket gjorde det svalare.
Maken och stora dottern jobbade på med dynlådan och jag fick äran att göra det skojiga.
Betala räkningar!
De är inte ens kul trots att man sitter i paradiset! :-)

Vi fixade och donade hela dagen utan stress.
Jag har städat hela huset, ett par rum i taget på kvällarna när det gick att vara inne, och bäddat rent i alla sängar.
Det ska ju vara fint när jag åker ut med alla kollegor. :-)
Jag har vattnat en hel del och det märks att allt som nu gror mår bättre. Det är galet torrt!
Det har även blommorna hemma tyckt!
Som tur var, tog jag med 6 krukor med blommor till landet i onsdags, för jag tänkte att dom nog mår bättre där av att stå lite i skuggan.
En lämnade jag hemma och den mådde ju inte så bra, som synes. :-)

Det var ju inte så skoj att åka tillbaks till radhuset, det känns bara så fel. Men det är ju bara att gilla läget och se den ljusa sidan. :-)
Att det är fantastiskt att vi kan ha stället, det är ju inte alla förunnat att kunna dra runt två boenden.
Och nu när vi har en bra plan, på utbyggnad osv, så känns det också bra.
Inte fokusera på det som inte går nu, utan glädjas åt det som går och funkar.
Och att värmen nu är här!
Jag åkte för att fylla på kylen och man kan ju inte annat än njuta, av att kunna åka i shorts och tunn skjorta när klockan är 19.
Solen stod högt på himlen och jag konstaterade att jag inte är gjord för vinter egentligen.

Det slog mig också i kväll när jag kramade dottern hejdå och vi sa "vi ses....ja när ses vi??" och började räkna dagar och insåg att vi åker till Spanien om sisådär 16 dagar! Det är ju två veckor!
Det kan vara dags att snart tänka på packningen där.
Lilleman har vuxit ur alla sina shorts, så jag misstänker att det är samma med badbrallor, så det blir väl snällt att fixa nya sådana till honom.
Vi är ju bara en vecka denna gång, så jag kommer att packa väldigt lätt.
Och det är ju najs att vi är lediga tre dagar innan vi åker, så det finns oceaner av tid. Dock kommer maken att behöva åka till Landet och klippa gräs, för att vi inte ska behöva ta till lien när vi ska fira midsommar! :-)

Nu ska vi då beta av en hel jobbvecka, vilket är lite ovanligt! (Som jag skulle kunna vänja mig vid att ha 3 och 4 dagars helger! :-) Lätt!)
Veckan blir dock lite märklig, eftersom att vi drar ut på landet på torsdag morgon, igen.
Men tre dagar, ska jag beta av en del.
Dock, har jag ju ingen leverans nu, utan bara efterarbete och förarbete.
Två planeringsdagar. Fyra lediga dagar. Två jobbdagar och sen semester!
Galet.

Jag fick lite hemlig info i torsdags, som gör att hösten kommer att se helt annorlunda ut mot vad som var tänkt.
Jättebra, verkligen, för det har inte funkat bra och det som nu ska hända, behövde hända.
Men - det kommer att sätta grejer i ett annat ljus och jag kommer att ha massor med jobb i höst!
De tre veckorna jag jobbar mellan semesterperioderna behövs verkligen, för jag måste ta reda på en hel del och lägga en plan.
Och få en massa info.
Det gör iofs att de veckorna i sommar blir roligare att jobba. Det blir bra att kunna förbereda hösten så pass väl.
Nåja, nu ska jag försöka sova lite, värmen till trots.
Men - det är gott mos med värme, äntligen!






fredag 26 maj 2017

När livet är som det ska.

Alltså, det är ju det här som är livet!
Att inte vara här är bara....tunt. Fjuttigt.

Vi åkte ut lite senare än tänkt i onsdags och stannade till på stormarknaden för att först göra ett litet stop på Blomsterland och sen fylla kylen på Coop.
Och äta middag! Perfekt att kunna göra allt på ett ställe.
Men, när vi var halvvägs genom butiken, slutade plötsligt "blippen" att funka. Det är ju rätt vanligt att dom får små ryck där vissa varor inte går att scanna, men nu var det helt stopp.
När jag kom till kassan med min scanner, stod det redan flera i kö som sa samma sak och man kunde konstatera att hela systemet lagt ner!
Inte alltid bra med så tekniska prylar. Det var bara för dem att bemanna lite kassor. Stackare!
Dag innan helg när "alla" skulle handla både för helgen och ut till landet.
Mängder av folk som ska ut både hit och till de andra öarna häromkring handlar just där, det är rena lämmeltågen på helgerna.
Nåja, det gör ju inget att komma ut sent den här årstiden, solen står ändå högt på himlen.
Jag fick börja med att akut vattna!
Det är så torrt, så torrt! Jag har aldrig vart med om maken! Vi som brukar har problem med för mycket grundvatten så att vi måste dränera bort för att inte tankarna ska flyta upp, har inte det problemet i år!
Jag förstår verkligen att det är stora problem i andra delar av landet där det är torrt vanligtvis.
Nu vattnar jag, men försiktigt. Det får inte stå och rinna, utan jag vattnar för att hålla grejerna vid liv och inte mer.
Jag är förvånad över att det är så pass grönt ändå.

Vi fixade i ordning en pool till humlorna! :-)
Och ställde den vid rhododendronbusken som står i full blom och där det vimlar av humlor!

 På torsdagen firade vi morsdag lite i förväg. Makens mamma och bror med familj kom ut för att äta middag och då passade vi på att fira oss mammor och även en av kusinbarnen som fyllt år.
Vi grillade och åt så jäkla gott!
En granne som var gräsänkling tittade förbi och åt han med. Kul att kunna göra så!

Jag fick finfina presenter från barnen! Vad alla mammor behöver! Blommor, choklad och champagne! :-)
 I morse var maken uppe tidigt, för att åka på begravning. :-( Dagmamman han hade som liten har gått bort, 94 år gammal!
Vi andra roade oss själva och det kändes verkligen som semester!
Jag har ju tillbringat rätt mycket tid här ute med barnen när maken jobbat. I år blir det tvärsom!
Han får vara här när jag åker och jobbar! :-)

Vi åkte en sväng till vår "stad" här i närheten. Det är ingen stad, men allt viktigt finns.
Ett härligt ställe där jag skulle vilja bo permanent, men barnen ville inte byta skola tyvärr.
Nåja.
Idag köpte vi blommor och sen tog vi en sväng på Dollar Store och köpte nya kastruller.
De kastruller vi har, fanns när vi flyttade ut och jag har inte uppdaterat dem. Trots att jag irritera mig på att en är alldeles för stor och en är rund i botten! :-)
Nu slog jag till med två nya, så nu ska det bli lite lättare att koka både potatis och soppa! :-)
På vägen hem blev vi hungriga och åkte på lokala pizzerian.
Här ute är det ju så få som bor, så det märks när man kliver in och inte hör hit! :-)
Precis så har jag ju vuxit upp och hatade det då, men nu tycker jag att det är lite charmigt ändå.

Mätta i magen åkte vi vidare för att köpa blomjord.
När vi svängde in stod en lååååång långtradare på vägen utanför, lite tokigt till.
Under tiden jag kikade på lite plantor och plockade jord, hörde jag hur chauffören pratade med personalen om att någon klantat till det vid beställningen och glömt säga till att man inte kunde komma med släp.
Det gick nämligen inte att åka in med släp.
Så vad göra? Jo, bilen körde fram, öppnade sidan och sen lossade man släpet med lift.
Det i sin tur gjorde så att det var tvärstopp till butiken, från och även förbi!
Jaha, tänkte vi och köpte glass. :-)
Vi hade ingen tid att passa och var ju mätta.
Men, man blir ju alltid förvånad över hur folk är. Det gick ju inte att komma någon vart alls, men folk ska ändå ställa sina bilar preciiiis bredvid.
Trucken som lastade hade rätt trångt att ta sig runt för att bilar stod i bredd och väntade på att åka ut på vägen!
Varför?

 Nåja, hem kom vi så småningom.
Jag köpte även en mycket viktig sak till midsommartårtan! :-)
Hur söt som helst!
Dock inte bara till tårta. Eftersom att vi brukar ha gott om getingar, är det rätt skönt att kunna ställa både mackor, sallad och fikabröd under lock.

 Vi köpte även jordgubbar. Små och söta. Så goda!
Sommar i en låda
 Det var otroligt varmt ute! Strålande sol.
Jag planterade alla blommor jag köpt till flera krukor.
Så vacker ros!
 Morsdagsblomman, kommer att planeras ut den med så småningom.

 Jättefina pelargoner såldes på Ica av alla ställen!
Dit ska jag igen och botanisera!
Jag grävde ner tre rosor och fyra klematis längs spaljen vi har.
Det växer otroligt dåligt där, pga att det är så torrt och jorden inte är helt hundra bra.
Jag borde ha grävt undan mycket mer än jag gjorde när jag planterade där och fyllt på med jord, men just då fanns varken ork eller tid.
NU hade jag gjort annorlunda och satt mycket tätare.
Men, nu planerar jag på insidan i stället och ska se om det gör susen.
Då blir det ju tätare men det är även lite annan jord och mer i skuggan där.

Nu är det grönt!
 Så vackert neongrönt!

Och så härligt att kunna peta runt i jorden och bara njuta!
Hänga tvätt ute så att det doftar så härligt! (Trots att det är galet mycket pollen nu!)

Jag vill bo här!
Så är det bara. De andra boendet är bara övervintring. Där lever jag inte.
Det lustiga är att man får så olika reaktioner på när man säger att man ska flytta hit ut.
En person, som själv bor rätt lantligt, sa "men så härligt! Att ni har det som mål och vet att ni vill det och förbereder för det! "
Medans andra reagerar helt motsatt. "är ni inte kloka?".
Det är liksom norm, att man ska vilja bo mitt i smeten. Att man ska vilja bo i stan!
Varför?
Man ska vilja bo runt hörnet till en pub när barnen är stora. Man ska vilja trängas i stan och köa bort livet.
Jag vill inte det.
Jag njuter enormt av att ha så nära till jobbet som jag har. Vill inte sitta i bilkö vill inte trängas på tåget.
Många med mig gnäller över att behöva göra det, men vill inte flytta längre bort.
Vi bor ju nära stan nu, men är aldrig där. Vilket också är "konstigt" i vissa ögon. Man ska åka in x antal gånger per månad och man ska dit och shoppa.
Varför?
Jag gillar vare sig NK eller Åhléns. Det är inte alls min grej.
Men det är också konstigt, att inte vilja åka till stan. Visst, jag kan åka in ibland, men blir trött rätt fort.
Det finns bara en grej jag vill ha i stan och det är kulturutbudet. Inget annat.
För mig räcker det här gott och väl. Allt jag behöver finns här ute, en kvart bort.
Vi bor jättenära men utnyttjar inte utbudet. Mycket för att vi har så pass små barn, men jag tvivlar på att vi skulle göra det ändå.
Jag tänker såhär. När vi bor här på heltid, då är vi här hela fina säsongen. April till oktober.
Sen, under vinterhalvåret, kan vi åka till Spanien eller Canarieöarna ett par veckor varje vinter.
Och vi kommer att kunna ta ett par dygn varje vinter i stan, genom att bo på hotell och gå ut och äta och utnyttja kulturutbudet.
Men den fasta punkten vill jag ha här och så snart det bara går.
Sen får man också en fnysning när jag säger att det är om max 10 år. Då är jag 56 och det är mer än dags!
"Men barnen då??"
Tja om 10 år är dom 18 och 20. Då är det dags att stå på egna ben, det har de andra två gjort.
Stora sonen flyttade när han var 20. Till Malmö.
Sen har han inte flyttat hem igen. Dottern flyttade också när hon var 20. Hon hade kunnat flytta aningens tidigare hon också, men trivdes rätt bra hemma.
Så, varför ska inte Lilleman kunna flytta vid 20?
Och varför ska inte Minime kunna flytta med ut och pendla till skolan innan hon kan flytta?
Det kan ju även bli så att vi kan ha kvar radhuset ett tag, om dom behöver bo kvar.
De två stora fostrades för att kunna stå på egna ben och så kommer det även att vara med de små, varför inte??
Jag är också helt övertygad om att vi ska kunna bo här ute halvårsvis när dom är i 16-18 års åldern.
Då får dom klara sig mer själva.
Det är bara sunt i min värld att man får öva på att sköta sig själv innan det är skarpt läge.

Sen är det väl bara bra att ha ett mål tänker jag.

Nåja, det är otroligt skönt att få flera dagar här  i streck, så att jag även hinner sitta i solen en stund!
I morgon, då blir det frukost på trappan!

onsdag 24 maj 2017

Lycka när man hittar det man letat efter!

Jag lyckades åka på en 24 timmars förkylning! Igår vaknade jag och var rätt sänkt, men tog en Ipren och åkte till jobbet. 
Hela förmiddagen satt jag på kurs, vilket var helt ok. Jag hade tänkt åka hem efteråt, men kände att det ändå var helt ok och jag skulle till Minimes klass för att kika på vad dom pysslat med under våren.
Planen var att sen åka hem och ta ännu en Ipren för att åka med Lilleman på träning. Men, han hade ramlat ur ett träd och gjort illa revbenen så han hoppade träningen.
Ungen är helt orädd, så han gör illa sig var och varannan dag! Han är försiktig och rädd för saker som gör ont "inuti" liksom. Men utanpå bara kör han..
Nåja, lika bra. Jag åkte och köpte sushi och petade i mig massor med wasabi och ingefära.
Sen fick jag en rom av maken och gick och la mig! :-)

Jag hade otroligt ont i halsen, men körde en riktigt sköljning med näskanna innan jag somnade. 
Och när jag vaknade i morse kändes det mycket bättre! :-)
Nu är jag snorig och förkyld, men mår bättre. Najs!

Barnen cyklade iväg till skolan i vanlig ordning och jag satte mig på balkongen i mjukiskläder och jobbade.
Strax innan jag gick hem igår fick jag ett mail med _massor_ som behövde läsas och kommenteras och jag kände bara att det inte skulle gå på kontoret.
Man blir störd hela tiden. Så jag hörde med chefen om jag kunde ta det hemma och det gick bra.
Så, på med solkräm och sen läsa, läsa, läsa...

Jag hann både läsa, kommentera och skicka iväg kommentarerna. Plus beta av några mail och skicka en beställning.
Najs!
Sen hopp i duschen och på med lite anständiga kläder. Sen drog jag på lunch!
Själv!
Det händer ju så sällan och jag kan verkligen njuta av det! Att vara själv ibland. Bara njuta.
Nu åkte jag till en plats som jag bara älskar. Naturligtvis innebär det en trädgård! :-)
Det är så vackert här och så god lunch!
 Man kan strosa runt hur länge som helst...
Och fika hur länge som helst! :-)
 Jag plockade på mig lite av varje. Det är en jättedyr butik, så det blir inga mängder, men jag hittade lite nävor som jag letat efter och två nya rosor.
De är dyra, men brukar ha bättre kvalitet, så det fick gå.
Sen, hittade jag liljekonvalj! Yey!
De ska jag sätta på baksidan av huset så att dom får växa lite i fred.

Det var så kul att strosa runt där och kika lite på folk som var där.
Det är två olika grupper som är där såhär mitt på dagen. Folk som äter lunch och lite äldre par som har tid att åka mitt på dagen.
Det vimlade av äldre par, vilket jag tycker är hur mysigt som helst! Jag kan verkligen se mig och maken gå runt där, fika och titta på blommor och planera trädgården.
Men- det går ju inte alltid helt smidigt! :-)
Kvinnorna snor runt och fyller vagnarna och männen går ett par steg bakom och försöker avstyra det hela!
"Men vi får inte plats i bilen!" - Jodå, det får vi!
"men var ska du plantera den? Det är ju fult!" - Nejdå, det får plats!
Det är jättekul att lyssna på det! :-)
Och vi kommer garanterat att låta likadant!

Det är otroligt lyxigt att barnen nu tar sig till och från skolan själva. Jag kan inte nog tjata om det och njuta av det!
Jag behöver inte anpassa mig och vänta in eller hålla mig hemma. Dom åker hem själva och har egna nycklar.
Så lyxigt så det är inte klokt!

Nu väntar vi in maken sen ska vi packa ihop oss och åka till landet, via en stormarknad.
Vi behöver fylla på kylen lite och jag ska in i en annan blombutik för att köpa lite billiga "lösa" blommor.
Sen blir det jord på ännu en annan butik. Jösses vad det går åt jord!
En del blommor hemifrån får också flytta ut på landet nu där dom kan få mer skugga.
Allt som inte får vatten eller skugga nu torkar bort.

Det ska bli så otroligt skönt att kunna vara där ute i fem dagar nu. Det behövs för att vi ska hinna det vi vill.
Sen måste jag storstäda huset på söndag och bädda rent, för jag ska nämligen ut dit igen i veckan tillsammans med en hög med kollegor.
Blir bra!
Jösses vad skönt det är att sommarn och värmen äntligen har kommit!

tisdag 23 maj 2017

Den som väntar, finner?

Så var veckan igång.
Jag känner mig lite trött och småförkyld, men det är svårt att veta om det är pollen eller något annat.
Sen är det ju också så att jag nu kan känna doften av semester, sådant gör en trött. ;-)

Jag sov dock rätt dåligt i natt, låg och vred och vände och märkte att jag tänkte på dagens möte.
Det har legat under ytan ett tag utan att jag egentligen förstått det.
Nåja, mötet gick bra. Jättebra. Nu känns det så tryggt och som att man vet vad man pysslar med.
Det tar verkligen musten ur mig att gå och oroa mig.
Ingen förstår riktigt hur mycket energi det tar av mig, för att inte prata om personen i fråga.
Men, nu är vi på banan på riktigt och kan åka på semester med lugn i bagaget.

Dagens andra irritationsmoment gör att jag bara garvar, för det är sådana petitesser, egentligen.
Om ens nära och kära mår bra -om barnen mår bra, då spelar inget annat någon roll.
Och det finns personer, som borde ha en hel drös barn att oroa sig för, för att sluta springa runt och skapa intriger.
Men, det får man ju inte säga, så det sa jag inte! :-)
Som alltid gäller det att hålla sina vänner nära och fienderna ännu närmre, det är tydligt.
Nu har jag inga ovänner, men ändå.
Jag har länge sagt att det finns människor man inte ska vända ryggen till, eller säga speciellt mycket till.
För det vrids till och det intrigas nåt helt hejdlöst.
Och personen som nu har en agenda, har gett sig på lite svagare individer tidigare, och lyckats, men nu vet ju många vad som är på gång, så det kommer inte att gå lika lätt.
Att ge sig på någon som redan är svag och ledsen, är ju bara fegt.
Personen i frågan har ingen aning om vem den ger sig på nu...

Men, jag är övertygad om att den som spelar renast vinner på slutet. Personen som är mest på kommer att trassla in sig till slut så att folk förstår vad hen pysslar med. Det är jag övertygad om.
Jag spelar inga spel, jag står för vad jag tycker, säger och gör och det finns det fler av som tur är.
Min morfar sa alltid att man ska ha otroligt bar minne om man ljuger, så det är lika bra att bara vara ärlig.
Sen är det lite kul att personen i fråga inte har en aning om vad jag vet. Personen vet inte heller vad andra vet vilket kan bli otroligt roligt.
Så, jag lutar mig tillbaks och ser vad som händer och håller huvudet kallt.

Och - idag, finns det inget som får mig darra! :-) Jag är såå nöjd och glad så inget får mig att svikta.
Som att vinna på triss! :-D

I morgon blir det ingen lång dag heller. Jag kommer iofs att hoppa igång jobbet rätt tidigt, men här hemifrån. Maken ska iväg ovanligt tidigt, så jag väntar in barnen och ser att dom kommer iväg ordentligt.
Huvudsaken att jag hinner till 8:30 när jag ska sätta mig på kurs fram till lunch.
Sen blir det lite pyssel fram till att jag ska susa (cykla, minsann!) till barnens skola på vernissage.
Och så lite barnträning på det.
På onsdag lär jag väl vara ensam på kontoret.

Idag fick jag även tag på dessa rackare! Batterier.
Som jag har väntat på dessa!
De ska sitta i tanken på landet, så att den ska kunna indikera när tanken är full.
Jag efterlyste ett batteri för ganska länge sedan. Leverantören åkte ut för att byta batteriet, men fick med sig fel, så han skulle skicka rätt batteri till mig.
Tiden gick, jag träffade på honom i ett annat sammanhang och han lovade att svänga förbi och lägga ett batteri i receptionen på jobbet.
Sen glömde jag bort det, men kommer ju på det varje gång vi kommer till landet och jag ser att lampan på indikatorn lyser rött.
"just det, batteriet!"
I veckan mailade jag leverantören och undrade vart batteriet tagit vägen.
Jo, det visade sig att han hade träffat på en kollega till mig, som sitter i ett helt annat hus.
Hon hade lagt batteriet i deras reception.
Va fint!
Bättre hade det varit om han berättat för mig att han lämnat batteriet, eller att kollegan hört av sig att hon lagt det i repan. Eller att repan hört av sig att det låg där!
Men näe. Jag hade ingen aning.
Kollegan svarade "ja det skulle ligga där tills du hämtade det"..Bra! OM jag hade vetat om det ja!
Skitirriterande.
Igår råkade jag var på plats i huset på möte och passade på att fråga i repan och dom fick leta länge innan dom hittade det.
Mitt namn stod inte på det kan jag säga.. :-(
Men nu så, x antal veckor senare.

Man ska alltså aldrig lite på att någon annan gör det den ska! :-)

söndag 21 maj 2017

Sommaren är här!

Äntligen! Äntligen, Äntligen!!!!
Man tror knappt att det är sant. Man går ifrån vinterjacka och vantar en dag till 25 plus och strålande sol dagen efter.
Det märktes redan i torsdags kväll att värmen var på väg. Nätterna har varit det varma och jag fick fixa tvärdrag åt Lilleman och dra täcket ur påslakanet för att han skulle kunna sova första natten.

I fredags hade vi ett snortidigt frukostmöte och när jag var på plats 7:15 satte jag mig med en gäst på en bänk i parken och bara njöt av solen!
Vi höll till i ett tält och efter en stund letade sig folk till skuggan! :-) Och klockan var inte ens 8 på morgonen.
Härligt!
Allt gick toppenbra på mötet och ingen blev utan tilltugg, vilket alltid är lite spännande.

Direkt efter, blev det långa benet för till nästa frukostmöte, som vi missade första delen av.
Nåja, det var inte superrelevant så det gjorde inget. :-)

Direkt efter det, samlade vi ihop oss ett gäng för att sätta oss och planera lite.
Lite nya strategier och annat som ska sättas i verket i höst. Det kommer att bli riktigt bra.
Men, det kom också fram lite ny info, som egentligen är hemlig, men som trots det läckt ut.
Det är lite oroande, faktiskt, men jag väljer att inte oroa mig. Blir det så, då blir det så.
Det vore olyckligt, men rent personligt tror jag inte att det skulle påverka så mycket...Men andra skulle nog gå i taket tror jag.
Nåja, det är lite lustigt, för många tror att om man jobbar i en liknande organisation som jag gör, som är stor och uppfattas som långsam och trög så tuffar allt på. Det händer inget på evig tid.
Men jäklar vad det snurrar.
Ibland är det snabba ryck och snabba vändningar. Man är väldigt förtjust i att omorganisera och göra nya grupper och sektioner.
Ofta om det är något som inte funkar, då byter man inte ut personer eller funktioner, utan omorganiserar.
Nåja, den som lever får se helt enkelt.
Direkt efter, blev det ett lunchmöte som även det gav ny info.
Info som jag för länge sen tänkte "men är det här så smart?". Det var det inte. Sorgligt, men livet är hårt ibland.
Jag avundas inte alls de berörda som har en jobbig uppförsbacke när det inte alls blev som tänkt.

Sen, ut i fina vädret, för att hämta upp lite dokumentation som jag beställde lite akut häromdagen.
Det gick fort, tack vare att jag kunde kontakta en person som kunde hjälpa till. Man ska inte underskatta kontakter! :-)
Jag har tagit ett lite jobbigt beslut senaste veckan. Jag vet inte om det blir rätt, men det känns mer rätt än hur det är just nu och blir förhoppningsvis smidigare än det varit nu.
Det är sällan jag oroar mig eller har ångest över grejer, men det här är ångest rakt igenom och då är det så viktigt att ha förtroende för folk som måste vara inblandade.
Min värsta känsla är att inte ha kontroll, eller ens kunna göra annat än att stå bredvid och titta på när någon man älskar mår dåligt eller har problem.
Blir man till på köpet lite sådär behandlad, då är det tungt.
Vi har blivit lovade att få kontinuitet och att få träffa samma person vid varje tillfälle. Få lite trygghet och lugn, men tyvärr blev det inte så och nu måste vi pröva annat känner jag.
Vi ska inte behöva dra samma visa igen och igen och igen. Det är tungt nog ändå.
Nåja, måndagen får visa hur det blir.
Fredagen avslutades med en avtackning för en kollega som gick i pension!
Och jag kan säga att i fredags, när det var så varmt och fint, var nog hela rummet avis på att hon gick i pension nu! :-)
Men samtidigt, så syntes det att det var jobbigt. Hon har jobbat länge och på lite olika funktioner och är väldigt omtyckt av den grupp hon haft under sig.
Genomsnäll, klok och tydlig. Och modig som få!
Vi pratade om det lite där vi satt och fikade, att vi var lite avis, men samtidigt var det ingen av oss som skulle vilja sluta.
Och så är det verkligen. Man kan ruttna på måndagar ibland, skituppgifter, strul och bök. Men vi har så roligt och är en sån härlig grupp.
Det börjar märkas nu att vi jobbat in oss och blir mer och mer en avdelning. Jag skulle verkligen sakna alla kollegor om jag skulle sluta..

Efter avtackningen pep jag iväg för att handla lite grejer till Lilleman, som packade sin ryggsäck och sen drog på lite övernattning med klassen.
De var såå taggade så det var inte klokt.
Jag satte mig på baksidan och bara njöt av lugnet och solen.

Vi var lite sugna på att ta en sväng till centrum där det pågick en jazzfestival, men orkade inte riktigt.

Mitt i natten, ringde Lilleman och ville hem! Oväntat...eller inte..:-)
Dock var han inte ledsen eller längtade hem - han var arg! För att de andra inte kunde lägga sig ner och sova, så han kunde inte somna. :-)
Nåja, lika bra det för lördagen var fullmatad.
Maken hade ett möte som han pep iväg på. Jag och barnen käkade frulle och sen gick vi ner till centrum för att kika på ett loppis och lite utställningar.
För mig var det ju som att gå till jobbet! "alla" var där! :-)
Mysigt och trevligt på alla sätt, men vi mötte upp maken för att äta lunch, köpa lite blommor och sen åka till stora sonen som bjöd på tårta.
Vi skulle ha blivit rätt många, men lite sjukdom kom emellan. Men vi hade skoj med hans svärföräldrar.
Ungdomarna skulle ut med kompisar på kvällen, så vi tackade för oss och drog vidare till landet.
Och vilket väder!
Vi kom ut lagom till middagen som kunde ätas ute.
Så varmt och fint. Och så grönt. OCH - så torrt! Galet torrt och det var verkligen på tiden att vi åkte ut för jag fick sätta igång vattnandet och det märktes direkt.

 Vi tog en sväng ner till havet och hade hoppats på att fånga solnedgången, men vi träffade på en hög med grannar som varit ute med båten och blev stående en stund för att uppdatera oss lite.

Men det var ju jättefint ändå, trots att vi missade solen. :-)

 Idag fick vi också finfint väder trots lite moln ibland.
Jag planterade lite blommor, flyttade några jordgubbar och röjde lite.

 Rhododendronbusken slår ut som bäst och vi kanske kommer att hinna se den blomma i år!
Oftast slår den ju ut och blommar ett par dagar och vi missar den.

 Vi hade tänkt klippa gräs, men eftersom att det är så oroligt torrt, lät vi bli. Det är nog bra om den får vara lite lång en stund.
Och det är ju rätt fint med skilla och maskrosor! ;-)

Vi hade ett kort byggmöte med killarna som ska påbörja vårt bygge snart.
Än har vi ju inte fått ok på rivningen och vi har inte skickat in någon bygganmälan på attefall, men det behöver förberedas en massa innan.
Flytta ström, stänga av avloppet, gräva upp avloppet, fälla en gran, gräva för plingar osv osv..
Dom har att göra denna sommar bara att förbereda det som komma ska.

Sen var det ju bara att åka hemåt. Vi ville verkligen INTE idag. Usch.
För ovanlighetens skull så åt vi middag där innan vi åkte hem. Annars brukar vi äta lunch, diska undan, packa och åka, så att vi är hemma vid 16, men idag gick inte det.
Vi var hemma 19. :-)
Bara så att vi hinner duscha och fixa kläder till måndagen.
Eftersom vi åker ut på onsdag igen, fick allt stå kvar i kylen och vi tog typ datorerna och åkte hem.

Men, nu ska vi ta tag i en ny vecka. Igen. Kort vecka dock! :-)
Och jag har jag betat av det mesta "måste" och går in i en liten förvaltartid. Massa administration men inga projekt.
(Därför var det ju så jäkla typiskt att det blev tvunget att komma ett privat problem emellan nu, när jag äntligen går in i en lugn period..)

Så, nu känns det verkligen som att det ska fixas i ordning innan alla går på semester..
Dock är det ju bara jag som går på semester! :-)
Nu tre dagar jobb, eller rättare sagt 2,5. Sen fyra lediga dagar.
En jobbvecka, med två planeringsdagar, på landet!
Sen fyra lediga dagar, jobb två dagar och sen skolavslutning och 7 dagars semester på det plus midsommar, vilket ger nästan 14 dagar ledigt!
Wiii!
Tre veckors jobb, varav jag kommer att kunna pendla från landet en vecka, vilket ger 5 veckor på landet!
Helt fantastiskt!
Det känns som en bra sommarplan i år, där barnen bara har 2 veckor "utan oss".
Nästa år kommer vi nog att göra ett liknande upplägg, för det här är ju härligt!
Hur som, bara jag betat av det jobbiga i morgon, då jäklar går vi in i sommarmode! :-D

måndag 15 maj 2017

Bollen är i rullning...

Äntligen!
I morse när jag susade till jobbet (ja, på cykel susar jag verkligen, för det går neråt heeela vägen, så jag trampar ytterst lite... ;-) )stannade jag och la ett par brev på lådan.

Nu, väntar vi bara på ok att få påbörja rivningen av detta hus. Det ska bli så skönt att få påbörja det!
Huset ser ju inte så eländigt ut på bild, men när man kliver in är det inte mycket att spara.
Jag hoppas att man förstår det och inte tycker att det ska renoveras. ;-)
Det kommer att bli en helt annan tomt när huset är borta och man kan se över hela tomten.
Även om det kommer upp ett växthus ungefär här, så är ju det i glas och man kan se igenom.

På söndag ska vi ha byggmöte med killarna som ska bygga de andra husen som ska upp när detta är rivet.
(Vi kan inte ansöka om bygganmälan och bygglov innan detta hus är borta, det tillåter inte detaljplanen)
Det ska ju hända en hel del under åren som kommer och det gäller att tänka till bra innan vi gör något alls, både gällande markarbete och för att det ska bli rätt med vatten och el bland annat.
Och vi behöver ställa upp ett litet förråd, där vi kan ställa in sådant ur huset som ska rivas som vi vill behålla.
Sen ska vi bevara mycket faktiskt. Alla takpannor, hela skorstenen och lite annat "löst".
Delar av köket ska sparas och göras till ett utekök senare och vedspisen som står i köket ska vi också behålla och återanvända.
Det är så oerhört skönt att fått igång det här nu som vi funderat på så länge.
Vi har vetat hela tiden sen vi köpte stället att vi måste göra något, men vi har inte riktigt kunnat bestämma vad och hur.
Hittills har vi bara underhållit och gjort stället lite mysigare. Vi har inte heller riktigt orkat samtidigt som vi haft små barn,  flera företag och under de första åren även renoverade huset vi bodde i då.
Vi har ju även renoverat lite i radhuset.
Men, nu har vi ju äntligen tagit beslutet att det är där vi ska vara och där vi ska investera. Och där vi ska bo!
Det är en oerhört skön känsla att ha bestämt det och att vi nu har en realistisk plan. Stället kommer att vara en byggarbetsplats i flera år framöver men det gör inget.
När det väl är klart, då kommer jag ju inte att vilja åka därifrån, så då är det ju lämpligt om det gått några år. ;-)
Härliga tider är det.

Kalla tider är det dock fortfarande. Lite tjatigt, jag vet..men alla pratar väder nu för det är ju för jäkla tråkigt väder. :-(
Idag regnade det så det stod härlig till, men slutade som tur var precis när barnen skulle hem.
Det har jag fortfarande inte vant mig vid, att barnen är hemma när jag kommer hem! :-)
Jag njuter för fulla muggar.
Och det är ju lite deja vu över det hela.. Det känns inte alltför länge sedan som en annan son kom knatande från tåget med lillsyrran i släptåg. :-)
Det är verkligen nya tider i huset nu på så många sätt både bokstavligen och bildligen.

Idag fick jag även en liten, ska vi säga, återblick från det förflutna.
En person som jag inte tänkt på under lång tid hörde av sig till en annan person med lite allmän info.
Och det har ju blivit precis som jag trott på vissa håll.
Man kan säga att det var tur att man drog öronen åt sig ganska tidigt och bara övergav skeppet.
Ibland dyker det ju upp chanser som man bara måste ta, vilket också hände och gjorde det lätt att bara hopp av.
Men det är ändå tragiskt att höra att det blev så illa som vi trott och att ytterligare personer fått brända fingrar.
Obehagligt hur vissa personer bara kan bränna skepp igen och igen och utnyttja folk. Usch.
Nåja, sånt är livet.

Nu hoppas jag verkligen, verkligen att livet blir lite varmare och soligare! :-)

söndag 14 maj 2017

När det inte blir som man tänkt sig.

Helgen blev ju inte alls som planerad, men bra ändå! :-)
Vid middagen i kväll, skålade vi med barnen och konstaterade att det varit den bästa magsjukehelgen sen dom föddes! :-)

Hon piggnade ju på ganska snabbt i lördags Minime och åt rätt normalt framåt kvällen.
Vi andra, går ju runt och väntar på att bli sjuka. Oftast däckar ju nästa person inom ett par timmar så för varje timme som går känner jag  "yes det kan gå" ...
Sen ska man ju inte ropa hej. Ibland kan det ju dröja flera dygn, men nu känner vi oss rätt säkra ändå.

Efter att ha överlagt med svågern om dela av oss skulle åka till dem på kalas eller inte, kom vi fram till inte.
Det är inte kul att ens chansa att smitta en familj med 3 små. Så kul är det ju inte.
Så, i stället packade jag bilen full av grovsopor och åkte för att slänga. Minime hängde med, hon var ju lätt uttråkad..
Maken tog med sig Lilleman och åkte för att köpa födelsedagspresent till stora sonen, tillsammans med stora sonen. :-)
Det blir ju så när dom blir vuxna, det är inga större överraskningar vid födelsedagar för dom får saker dom behöver.
Nu blev det sponsring av ny dator, när hans nuvarande packat ihop.
Full panik, när man pluggar till jurist! Då behöver man sin dator och det blev jättebra.

Minime och jag traskade sedan i lugn takt ner till centrum.
Hon var inte jättesugen på mat, men pommes kunde hon tänka sig, så vi satte oss i ett hörn och mumsade pommes. :-)
Sen gick vi in på Kapp Ahl för att köpa badkläder till mig. Det är INTE lätt!
Jag drar M / 40 nertill och 85vD eller E upptill!
Gissa om det går att få till? Som tur är, så har man slutat sälja bikini i par! Förut fick jag alltid köpa två par och slänga en underdel och en överdel.
Nu är det lättare, men fortfarande om man vill ha bikini som är likadana upptill och nertill så går jag bet.
Tex hittade jag en fin som gick i blått och vitt. Där hittade jag rätt BH, men förstås då inte trosor i M.
(För, har man D/E i BH, så bör man också ha L eller XL i trosor???? )
Två olika sorters BH:er. En D och en E i svart och vitt.


Sen hittade jag en perfekt överdel som ju mer är som en topp.
Den kan man bada i och ändå gå över till tex en bar eller in för att hämta något utan att behöva klä på sig.
Den här känner jag att jag även kommer att använda här hemma och på landet, när jag vill sola men inte gå i bikiniöverdel.
Och - man döljer ju en "eventuell" bilring! ;-)

Det blev också två par bikinitrosor, i svart.

Jag köpte även en badkjol! :-)
Den är i "badtyg" så den kan bli blöt och jag tror att den torkar snabbt, men ser ju ut som en kjol.
Perfekt den med när man går direkt ur poolen och ska gå in en sväng eller om det är jättevarmt och man ska traska iväg någonstans.
Den känns sval, är lagom lång och har fickor. Blir nog en sommarfavorit.

Minime hittade två jättefina bikinisar, som var mer "barnanpassade" än dom annars brukar vara.
Jag brukar inte köpa badkläder till henne på Kapp Ahl, utan det har jämt blivit H&M, men nu blir det nog ändring.
Topparna var just toppar, som går en bra bit ner på magen. Det är liksom inte en BH.
Hon tyckte själv att det var mycket bekvämare och hon kommer att kunna ha topparna till shorts eller kjol och ändå se klädd ut.
Det är viktigt tycker jag när man åker utomlands och inte vill packa en massa, att man kan ha badkläder under och bara ett par shorts eller en kjol ovanpå och ändå kunna sätta sig i en restaurang eller gå till ett torg osv.
Nu är det bara Lilleman som ska prova sina badbyxor och sen är vi semesterklara på den fronten. :-)

Det var jättemysigt att strosa i lugn och ro till centrum, det har blivit otroligt grönt på bara ett par dagar.
Väl hemma satt jag mig på balkongen med en kopp kaffe och solade lite.
Så skönt!


Sen röjde vi både Minimes och min garderob, vilket behövdes! Hon har vuxit ur massor och sen har hon kläder hon bara inte vill ha. Jag kommer troligen aldrig att lära mig vad det är hon inte vill ha, för det kan ändras över natten! 
Vi blir lika oense varje morgon när jag plockar fram kläder och sen vill hon inte ha dem, eller vi plockar fram kläder på kvällen och sen vill hon inte ha dem morgonen efter. 
Det blir bättre, men oj som vi har bråkat om kläder genom åren. Och hon är bara 8!
Jag slängde också lite kläder som jag inte använt på länge och vände liksom på hela garderoben.
Lite mer somrigt längre fram och vinter längre bak. 
Jag hängde även om lite kläder och tittade igenom och provade lite. Som jag längtar efter att kunna ha kjol och klänning! Hittills har de ju varit för kallt.
Det är ju ingen större värme nu heller, men det måste ju bli snart.
Det kändes ändå skönt att det blev en helg hemma för att få röjt bland både grovsopor, kläder och hinna med att tvätta massor med tvätt, när det blev varken kalas eller landet. 

Jag får dock lite "kli" i kroppen om vi är hemma en hel helg och inte kommer ut alls.
Där är jag och Lilleman lika. Vi vill ut! Göra något, annars har helgen varit skit.
Jag föreslog att vi skulle cykla till ett naturreservat som jag länge velat se. Jag vet att man fräschat till det nyligen och lagt ut nya bryggor och spångar.
Men maken var inte så sugen på att cykla dit, så han föreslog ett ställe längre bort, dit man inte riktigt kan cykla utan måste ta bil dit och sen cykla på plats. 
Visst, sagt och gjort.
Vi sov länge i morse och åt en mysig söndagsfrukost. Vi ringde också och sjöng för stora sonen som fyller 24 idag!
(Galet!)
Sen fixade jag i ordning lite lunch och vi packade ryggsäckar, vilket visade sig vara en liten tankevurpa, för det visade sig ta jättelång tid att få till tackräcket!
Inte det som sitter på bilen, men cyckelräcket! 
Det är ganska länge sen vi köpte det, men har inte hunnit prova det och det var ju lite plockepinn och skulle monteras ihop och sen monteras på bilens räcke.
Det tog drygt 1,5 timme, vilket resulterade i att vi var tvungna att fixa lite lunch för att överhuvudtaget hinna en meter hemifrån innan barnen skulle vara hungriga.

Nåja, vi fick med lite svärande upp cyklarna på biltaket. Vi har ju en rätt hög bil... eller rättare sagt jättehög bil!
Sen räcke på det och två cyklar. Oj!
Varken maken eller jag är speciellt långa, så vi fick snällt gå in och hämta två köksstegar för att få upp dem på taket! Va! Det måste ha sett för jäkla kul ut, men vi bjöd grannarna på det! :-)

Nåja, vi kom iväg men jag kände bara att det inte alls var kul. Två cyklar på taket och två på dragkroken...
Vi åkte inte fort....Och dit vi tänkt åka, skulle det ta ca 45 minuter. Näe...
Plus att det ju naturligtvis började regna!
När vi åkt en bit röstade jag för att åka till ett helt annat ställe, där det inte är så cykelanpassat, men ändå fint.
Sagt och gjort.
Vi valde ett närmare som vi varit i förut, men naturligtvis blev det inte mycket cykling där. Det blev en bit och sen fick vi traska till fots.
Det regnade lite lätt, men var inte kallt, så vi gick till närmsta vindskydd där vi "slog läger"
Fantastiskt vackert, alldeles spegelblankt, men mörka moln. :-)


Vi drack kaffe och åt lite goda bär...
Bara att sitta här och njuta var ju najs!
Det är ju otroligt härligt att vi har så många fina naturreservat här omkring för folk att utnyttja.
Hade vi inte haft landet, då hade jag garanterat tvingat familjen att hänga med ut till alla reservat varje helg! ;-)
Då hade det blivit tält och hela baletten.
Jag klarar inte av att sitta inne, hemma. Det går inte och det blir bara värre med åren.
Sönerna och stora dottern är likadana. Älskar att ta ryggan med lite fika och gå rakt ut i skogen.

Det blev ju inte alls så långt och länge som vi planerat, men det blev :-)
Och med tanke på hur Minime mådde i torsdags natt så var det ju toppen att vi kunde ge oss ut idag! :-)

När vi kom hem, passade jag på att gå direkt till gymmet eftersom att jag ändå var klädd för rörelse.
Och jag blir ju såå förbaskad på mig själv.
Att jag inte kan hålla mitt träningsfokus. Det är så galet!
Jag mår ju så otroligt bra på alla sätt av att träna och nu senast när jag kom igång igen efter ett av mina otaliga avhopp, kände jag ju att jag inte tränar för att bli smal eller gå ner i vikt.
Jag tränar för att orka, ha kondition och må bra.
Sova bättre, vara piggare och gladare. För det blir jag om jag tränar 3ggr i veckan, minst.
Likadant med socker. Låter jag blir det så mår jag såå bra.
Men vad har jag gjort sen påsk?
Ätit socker och inte tränat. Det är ju så galet att det inte är klokt.
Nu körde jag 40 minuter intervaller och det gick så bra! Inte ont i knäna (dock måste jag stretcha benen nu för att inte få ont i knäna) inte ont i ryggen och helt ok flås.
Jag tom sprang ett par minuter.
Så varför gör jag inte så då???? Om jag då känner att veckorna är för tighta, så finns det ingen som helst orsak till att INTE träna på helgen!
Jag tar alltid min friskvårdstimme på fredagar och går barnen till mötes. Men, varför springer jag inte då?
Eftersom att dom cyklar, så måste jag göra en förändring! Springa en sväng när jag möter dem, eller strunta i att möta dem och ta min timme i gymmet.
Och unna mig att träna på helgmorgnar. Det är ju sällan vi är ute så tidigt att jag inte skulle hinna ta en sväng på morgonen.
Och på landet, där kan jag ju ännu lättare springa en sväng, vi har perfekta spår.
Det ska bara göras.
Egentligen, måst jag ju gymma, jag vet ju det, men tycker att det är så otroligt tråkigt, så då måste jag få unna mig att köra intervallen, pw och springa för att jag tycker att det är kul.
Sådeså. :-)

Sen är det ju bra att jag nu går eller cyklar till jobbet varje dag, nästan. Det kommer ju alltid något i vägen känns det som.
Denna vecka skjutsa barn en dag och sen åka på tjänsteärende en dag, men tre dagar ska funka.
Men det är så märkligt att det bara inte funkar per automatik som allt annat i livet när jag mår så bra av det.
Låter jag bli sockret och tränar lagom då har jag inga problem med vikten. Maten sköter jag bra och äter ofta lagom mycket och rätt.
Varför gör jag inte det då?
Ja, när jag knäcker DEN koden....

Nåja, nu är det söndag. En ny arbetsvecka ligger framför oss, jag hoppas att vi håller oss friska för det ligger en hel del i pipen nu.
Lite av sista rycket innan folk börjar gå på ledighet.
Det är tre större grejer som jag koordinerar som går av stapeln och sen, när det är är över, då drar jag en djuuuup suck och känner att det är dags att planera hösten. :-)
Vilket vi också kommer att göra i två dagar.

Samtidigt är det lite galet att vi redan är inne i mitten av Maj. Det har ju inte känts så när det varit så kallt och tom snöat.
I huvudet är jag liksom kvar i mars..eller kanske april.
Så nu gäller det verkligen att njuta av varje dag nu, njuta av att våren är på väg men är lite längre i och med att det är så kallt.
Vissa år hinner man inte blinka så har allt blommat ut. :-)
Men nu hinner man verkligen med, så det är det bästa med den kalla våren.