Sidor

söndag 13 oktober 2019

När helgen far förbi..

Mystiskt hur det ibland är så att man kan ha dagar som det är full fart på, men som ändå inte tar energi, utan ger!
Jag har knappt varit hemma på hela helgen, men är fylld av härligt umgänge och bra energi.
Det är så ovanligt att jag kan vara ute och fara, själv, utan att behöva hålla koll på någon annan är mig.
Och det är ovanligt att jag träffar alla mina barn under flera dagar och även umgås med de vuxna barnen, på egen hand.
Ofta är vi alla i en hög och uppmärksamheten ska fördelas på hela familjen.
Tokmysigt har det varit.

Men, helgen började lite mer hackigt.
Jag jobbade hemifrån hela fredag förmiddag vilket var skönt. När man varit borta en dag, så är ju inkorgen ganska full, så att bara få beta av den i lugn och ro var skönt.
Sen svängde jag förbi tandläkaren, igen, för att göra en koll på alla tänder vilket gick bra med tanke på allt trassel.
Det som är skönt nu är att jag får samma tandläkare hela tiden och hon mins vad hon gjort sist och skriver in små noteringar för sin egen skull.
Sånt missas ju om man byter mellan varje gång.
Nu ska jag bara till tandhygienisten och skrapa lite tandsten innan nya försäkringen hoppar igång och min rotfyllning flyttades två veckor då hon precis fått in ett återbud.
Det är ju inte ett dugg kul men ska ju bara rivas av, så ju snabbare ju bättre.

Sen passade jag på att ta ett besök jag behövde göra. Vissa svarar ju varken på mail eller telefon, så då får man besöka dem! :-)
Och sist men inte minst ett möte, där jag hoppade in i stället för en sjuk kollega.

Strax innan jag gick in på det mötet fick jag ett par mail som gjorde mig lite sur. Jag gillar inte att vara kontrollfreak utan litar på att folk gör det dom ska om man frågar och får svaret att allt är lugnt.
Nu var det ju inte alls det, utan det visade sig att det krupit in en latmask i en viss person.
Inte bra.
Så jag var tvungen att hantera det. Jag försöker att skälla så sällan som möjligt, utan mer förklara att man gör mig besviken.
Har vi tummat på ett teamwork och den andra parten sen inte gör sin del, då blir jag inte glad.
Livet som förälder... Man kan inte slappna av en sekund.
Så det var bara att ta de samtalet och sätta in lite nya rutiner. Jag hotar eller mutar sällan, utan förklarar mer vad som är mitt ansvar och vad som är den andres ansvar och vad konsekvensen blir. Jag blir inte lidande längre fram... Så vill man undvika att det gör ont sen, då måste man skärpa sig nu.

Nåja. Kylen var ju som alltid tom, så jag drog iväg för att fylla den lite.
Jag köpte också en liten höstgrupp att sätta på trappan. Jag längtar till landet så att det gör ont, men det här tröstar lite. :-)
 Jag hämtade också ut ett litet paket.
När jag hade gjort min röntgen i måndags och fick höra att tanden ska öppnas, igen...då behövde jag lite tröst.
Så, jag shoppade lite på Cellbes, där det var rea upp till 50%!
Det blev en jättefin kjol och en otroligt mysig tröja i samma färg som blommorna i kjolen.
Lite tröstad blev jag... :-)

I lördags hoppade jag ur sängen ganska tidigt, för att hänga på låset till en mässa jag var sugen på.
Tanken var att Lilleman skulle haka på, men han var lika rutten när han vaknade på lördagen, som han var redan på fredagen.
Minime var noll intresserad.
 Så, jag mötte upp äldsta dottern med sambo för att gå och kika på inspiration för byggande. :-)
Vi hittade en massa fint hantverk och fick tips och inspiration för roliga grejer vi ska göra.
Det är inte dumt att ha en händig svärson...

Sen, råkade det även att vara chokladmässa vägg i vägg och där smet vi också in.
Men det var så galet mycket folk att det inte ens var kul..
Gulligt med skiftnycklar i choklad! :-)
Det var helt ok mässor.
Jag åkte hem, käkade lite, fixade lite och åkte sen för att hänga med barnbarnet ett par timmar.
Han. är. så. go!
Och lätt att ha. Han fnular runt, pillar lite, pratar lite, kommer förbi och smågosar och sen pillar han med något igen.
 Och han är så tydlig med vad han vill och man kan ställa klockan efter honom.
Gullunge!
Han slocknade utan knot och sen kunde jag sitta i soffhörnet och titta på en film och läsa en bok.
Det är liksom inte tungt att passa denna lilla kille.
Och det var så mysigt att hinna prata ikapp med stora sonen och svärdottern.
Det händer så mycket roliga saker nästa år och vi kunde konstatera att det här året, har varit ett "mellanår".
Det har inte hänt något dåligt, men heller inget...."wow"... direkt.
Men nästa år, jösses. Rena ketchupeffekten. Och dom har haft sån tur så det är inte klokt.
Om allt går i lås, då ska dom även köpa en triss tänker jag. :-)
Det händer så mycket roligt för stor del av storfamiljen nästa år. Det är spännande.

Idag sova jag så länge jag ville, men vaknade ändå ganska tidigt, vilket var skönt.
Jag hade nämligen fått en förfrågan på ett uppdrag som var jättekul. Det är få som kan skriva så snabbt som mig. :-)

Stora dottern dök upp med lite hårfärg under armen, som vi kletade i hennes hår. Det var tokmysigt att få ännu mer kvalitetstid med dem.

Det är en enorm ynnest att ha så många barn omkring sig. Jag tänkte aldrig när alla var små, att det skulle bli så när de blev äldre att jag skulle kunna luta mig mot dem.
Man vet ju att man alltid kommer att finnas för dem, stötta dem och göra allt man kan för att dom ska känna att jag finns för dem.
Men - att även jag kan luta mig mot dem, hade jag inte riktigt förstått att jag skulle kunna göra.
Och jag tror inte att det är helt självklart.
Men, att kunna prata med alla vuxna barn och deras sambor och kunna ha en dialog runt frustration, oro och även glädje är ju helt underbart.
Att känna att de som står en närmst är ens egna barn, är så härligt att jag blir gråtfärdig när jag tänker på det.
Vilken lycka. Väldigt lite annat betyder något.
Att får vare med när dom växer, utvecklas och det händer saker i deras liv, är helt fantastiskt.

Dagen avslutades med ett par timmar med riktigt härliga människor och dialoger om livet i stort.

Ett par timmar, som ger mig en energi injektion av rang.
Som jag behöver det just nu. Det gör att jag går in i en ny vecka med fulla batterier.
Så mycket spännande som är på gång.


På väg hem, kunde jag inte låta bli att stanna och fota, för nu är det så vackert, överallt.
Det är ju himla fint på våren, när allt slår ut och blommar - men hösten är ju otroligt fin också.
Det är precis som att allt blir så vackert som möjligt innan det dör.

 Jag längtar galet till landet nu.
Så att jag inte missar de stora svängningarna även där.
Och äntligen - nästa helg, då bär det av. Inget får komma i vägen.

Det är dags att plocka i ordning växthuset och städa ur det.
Och ställa in pelargoner och lite annat för att stå svalt men utan att frysa.  Jag ska ställa in mängder med ljus och lyktor i huset, för det blir en otroligt härlig effekt när man tänder dem.

Jag ska även köpa med mig lite ljung ut och göra lite fint. Åh vad jag längtar

Nu är det en otroligt roliga vecka som ligger framför oss och jag hoppas på friska barn, för deras skull - jag vabbar ju inte längre... :-)
Jag hoppas på dagar med sol och vackra färger, lunchpromenader och sen riktigt fredagsmys med sprakande brasa och umgänge med de jag älskar mest.

torsdag 10 oktober 2019

Skruttigt.

Jamen, det går bra nu. Not.
Halva kontoret ligger hemma och snörvlar. Även jag, som aldrig är sjuk, gick hem igår och kände i morse att det bara var att vända tillbaks till sängen.
Jag är inte sjuk, sjuk, utan mer...hängig. Trött, har huvudvärk och liksom ont i ögonen.

Ynkligt lite feber, med tanke på hur sjuk jag känner mig. Patetiskt.
Jag hoppas att ryggläget idag gör att jag är på benen i morgon igen. Så länge sjuk brukar jag inte vara..
Men det är ju tråkigt att ligga här.
På förmiddagen fixade jag inte att läsa, så jag har legat och slötittat på en kriminalserie halva dagen..

Dock passade det bra rent jobbmässigt då dagen inte innehöll några möten, men jag hör ju hur telefonen som ligger på laddning plingar till med jämna mellanrum, så i morgon har jag ju full inkorg.

Jag vill ju inte vara sjuk i helgen när jag har massa skoj bokat, så nu hoppas jag att jag kan vila bort bacillen och jag trycker mig full av vitaminer och mineraler.


Veckans höjdpunkt var annars i måndags. Jag röntgade min rotfyllning som gjordes i början av sommaren. Då stängde man tanden efter drygt ett års borrande och filande.
Är den ok?
Näh. Inte alls. I november ska den öppnas igen och en rot filas upp bredare. Men yahooo, liksom.
Jag är iofs inte helt förvånad, för ibland kliar tanden och ibland känns det "trångt" på ett märkligt sätt, så det är väl bra.
Men jag börjar bli hjärtligt trött på denna tand.
Och som grädde på moset går min tandvårdsförsäkring ut snart, så i morgon ska jag även dit för att göra en "okulärbesiktning" för att få ett nytt, garanterat dyrare pris på försäkringen.
Dit tänker jag släpa mig även om jag fortsatt har feber, för jag vill inte att försäkringen ska hinna gå ut.
Hade jag inte haft den, hade jag gått i konkurs på min tand vid det här laget. Man kan säga att folktandvården gått back på mig! :-)

Nåja, varför inte en förkylning på det? Men - jag är inte bitter! :-)
Tur att jag har haft ett ganska skönt träningsflyt senaste tiden, så det gör inget att jag behöver vila från det lite.

Det är lite märkligt att inte ha varit på landet på länge när det är så härligt höstväder. Men, men... ibland måste man prioritera lite och maken är helt begravd i plugg.
Jag har ju kunnat åkt ut med barnen, men kände inte riktigt för det ändå.
I helgen var jag lite fundersam på om jag skulle åka ut över dagen, för att plocka med mig grejer att göra höstkransar av, men så kändes det lite överkurs ändå..
I stället gick förra helgen verkligen i rörelsens tecken. Härligt, när jag nu kroknat och får låta bli att träna på ett tag.

Förra lördagen vakande jag av mig själv 6:45!
Va!
Så, jag vaknade till i mjuk takt och gick sen ner i gymmet. Först körde jag rygg och axlar ett par vändor med hantlar och skivstång.
Sen tog jag 25 minuters motlutsintervaller och sen sprang/ gick jag  20 minuter. Rätt slut sen, men det är så skönt!
Jag har nog aldrig trott att jag skulle njuta så intensivt av att gymma! På helgerna är det ju skönt just för att jag inte behöver känna mig stressad. Jag kan ta min tid och veta att det sen är dusch och en härlig frukost.
Så härligt!
Men - när jag duschat och ätit och fixade runt lite, kom maken på att han ville gå en sväng innan lunch. Och klart att jag hängde på det! :-)
Så ut i solen (och blåsten!) i dryga timmen. Mysigt, men det kändes att jag kört motlut ett par timmar innan....

När vi var hemma igen och ätit lunch, då kom Minime på att hon nog ville till centrum...
Jaha,, ok... ja även jag hade lite småärenden jag behövde fixa, så sagt och gjort...vi gick till centrum.

På vägen hem, gick vi förbi flera jättevackra rönnbärsträd. När solen lyser igenom är det magiskt vackert!

Väl hemma var jag ganska så mör i benen!
Efter middagen kunde jag med gott samvete sjunka ner i soffan! Stegrekord!
Det är så härligt att få in så mycket motion på ganska vardagliga saker. :-)

Dagen innan hade jag köpt en stor lax som det var bra pris på, så den petade jag in i ugnen med grovt skuren lök.
På ena halvan la jag pesto och fetaost och på den andra bara kryddor. Barnen gillade pestobiten bäst! :-) Det blev både middag och fyra matlådor, minst!

Sen sjönk jag som sagt ner i soffan och bara satt...eller, bara sitta kan jag inte...så jag stickade klart ett par vantar.
Jag hittade galet fint garn här i höstas, som har reflexgarn i sig, så med litet ur syns man in mörkret med dem på..
Jag som inte åt någon kanelbulle på kanelbullens dag, gottade i mig lite annat, sockerfritt i stället. :-)

Jag kände nog redan förra helgen att jag hade något som for runt i kroppen, även om det gick bra att träna.
Men i början av veckan frös jag nåt helt galet.
Vi var iväg på ett studiebesök i måndags och travade runt i ett handelsområde där det blåste iskallt.
Och på kontoret är det också så jäkla kallt..
Igår hade jag kofta, halsduk och poncho..och handledsvärmare! Inte klokt...


Jag gick som sagt hem strax  efter lunch och gick direkt upp i säng.
Lilleman hade varit iväg med skolan och käkade sen lunch på Mc Donalds. Minime fixade nudlar med extra tillbehör till sig, så jag kröp ner i säng och låg sedan kvar där.
Det är ju lyx att dom klarar sig själva så bra. För första gången sen jag blev mamma, kan jag lägga mig och vara sjuk! :-)
Lite så känns det och det är en helt ny känsla.

Det pågår många sådana processer inom mig nu. Vad jag ska göra nu när jag plötsligt får mer tid för mig. Träningen är en sådan sak. Läsningen med.
Jag har tid för det nu.
Sen har jag andra engagemang som jag lägger min tid på som är jättekul. Nya kunskaper och nya bekantskaper.
Idag fick jag även upp ett minna på min facebook och det är på dagen fem år sedan jag skrev på papper för jobbet jag har nu.
Fem år! Galet. Det har gått fort samtidigt som det känns som en evighet. Jag tror att det är därför som jag känner att jag måste utvecklas och få lite annat att bita i och med lite tur kommer det att bli så.
Det är ju alltid förändringar även i en stor organisation som vår. Vi har en stramare tillvaro att vänta, men jag tycker att det är spännande.
När man måste strama till och verkligen tänka igenom vad som är ens basuppdrag och vad som ska uppnås, då blir liksom allt klarare. Mindre flum och tydligare uppdrag tänker jag.
Det blir spännande.
Det är mycket som är spännande framöver.

Som sagt, jag har mer tid än någonsin att läsa och  jag läste precis ut en jättebra bok. Den är skriven efter vissa verkliga händelser och ganska rå. Äcklig.
Men bra!
Dock slutade den mitt i händelsen, så jag insåg ju rätt fort att det måste finnas en del två.
Och det gjorde det.
Så jag knappade hem den direkt...

 ch sen började jag på den bok som marknadsfördes när vi var på Akademibokhandelns kickoff i höstas.
Den är också läskig, med ett borttappat barn. Som förälder är det ju hemskt att ens tänka tanken.

Det är en tanke som slagit mig senaste tiden när jag pratade med andra jämnåriga om det här med livet.
(Vi är ju några som är i 50- årsåldern och man kommer rätt lätt inpå om man ångrar något eller önskar att man gjort något annorlunda genom åren)
 Då slog det mig - varför jag inte fattade att jag skulle jobba med böcker när jag var yngre?
Jag som älskar böcker i alla former.
Bibliotekarier, bokhandel eller något annat inom bokbranschen. Varför fattade jag aldrig det?

Det får bli när barnen blir ännu större, då får jag söka extra jobb i en bokhandel! :-)
Tänk att få ha böcker runt sig hela tiden. Undra om jag skulle tröttna?
Eller, varför blev jag inte florist?
Sånt snurrar ibland. :-)
En butik med blommor och böcker, det vore ju absolut bäst.

Nåja, nu ska jag vila lilla knoppen och vakna frisk i morgon. Helgen är som sagt fullmatad och här tänker jag inte ligga.

En helt magisk himmel för ett par kvällar sedan....

fredag 4 oktober 2019

Höstfunderingar.

Alltså, det är så mysigt när det regnar! :-)
I alla fall när det börjar regna lagom efter lunch och sen ökar tills man kommer hem. Att få dra av sig jobbkläderna, peta in fötterna i tofflor, göra varma mackor till barnen och sen sätta sig med en kopp te. Det ÄR mysigt! :-)

 Sen har vissa morgnar varit helt magiska, när solen sakta stiger ovanför träden. Jag kan verkligen inte se nog av den.
Så en av de bättre sakerna med detta hus är verkligen söderläget. :-)


Jag har verkligen gått all in i höstmys och stekt äpplen med kanel vilket är så fantastiskt gott.
Det är enda gången jag kan äta äpplen, om dom är tillagade i någon form, så jag frossar verkligen.
Helt sockerfritt!
Härom morgonen åt jag det med rysk yoghurt till. Magiskt gott!

Och även äpple och kanelsmak på te hör hösten till. :-)
Jag måste ta med mig både te och lite honung till jobbet så att jag kan dricka det när det blir kallt.
Vi har sjukt kallt i lokalerna, så man får gå loss på stickade tröjor och annat mysigt.

Häromdagen när vi var ute på lunchen smet jag in på H&M en sväng för att uppdatera lite smink, nu när man har bleknat en aning...
Och dumt nog gick jag en sväng bland kläderna....och mhy!
Så mycket fint!
Nackdelen med att ha gått ner i vikt är ju att jag plötsligt kan ha kläder från H&M. Dom har större storlekar, men över 40 sitter det inte bra.
Nu, när jag drar både 36 och 38 hos andra butiker, så sitter 40 bra här. Och jag kan tom ha M på vissa tröjor och toppar.
Men - det gör ju att snygga kläder plötsligt funkar!

Nu fastnade jag för byxorna, som är rutiga i grått, svart och vitt. Dom är sååå snygga!
Jag har mest Jeans på vintern eller kostym med kjol och kavaj. Riktigt snygga kostymbyxor har jag inte upptäckte jag.
Och dom här satt som smäck.
Nu har jag två jobbgrejer där jag vill vara lite uppklädd men ändå inte festlig. Jag är värdinna och ska välkomna massa folk och då kände jag att just kostymbyxor och tjock tröja är snyggt.
Så, på fredag blir det brallorna med en grå, mjuk tröja till.
 Och lite längre fram, blir det brallorna och denna helt ljuvliga, vita tröja.
Den är sååååå mjuk! Galet..
Hög krage och så mjuk, så mjuk och sitter så fint.
Det kommer att bli en riktig favorit som blir fin både till finbyxor, kort kjol, lång kjol, vita byxor och svarta.

Jag har bestämt mig för att inte "förbanna hösten och vintern" utan njuta av att kunna mysa till max.

Det har varit lite uppförsbacke efter sommaren.. Många på kontoret har gnällt över att man inte fått fart på benen.
Märkligt nog, med tanke på den fina sommaren och även fina hösten. Men energin finns inte och många sitter redan på förmiddagsfikat och undrar om man inte får gå hem...
Jag tror att det mycket hänger ihop med att vi jobbar i så långa och stora processer, så det är svårt att se något större resultat.
Men, igår var jag iväg på en invigning som verkligen visade att det kan blir resultat, ganska snabbt till och med.
3 år från att man fick första inputen på att något måste göras, var vi igår på invigningen. I vår värld är det otroligt snabbt jobbat.
Men det gjorde faktiskt att även jag fick ny och bra energi. Det var så himla roligt på flera sätt.
Själva invigningen, men även personerna jag träffade på plats. Jag kände att jag var på rätt plats och att jag vill fortsätta att vara där, på rätt plats, med alla dessa härliga människor.

Det är så lustigt hur vissa saker går i varandra och man träffar på folk från olika platser som ändå hänger ihop och har hängt med såå länge.
Det är också en orsak till att jag ibland blir så matt och nästan vill slänga in hatten, för att jag vet så mycket om vad som händer eller inte, i samhället i stort.
Ibland skulle det vara skönt att gå till ett jobb som är helt separerat från livet i övrigt liksom. Gå dit göra det jag ska och gå hem. Punkt.
Men jag skulle troligen bli larvigt uttråkad.
Det är också så himla lustigt hur makens och mitt liv är så sammanflätat, trots att vi inte längre jobbar ihop och nu gör heeelt olika saker, men ändå samma.
Vi var båda på plats igår, fast vi representerade helt olika organisationer. Vi fick en sån rolig kommentar av en person "måste ni hänga på samma mingel jämt" :-)

Jag hade ett mycket bra samtal med en person för ett par dagar sen, som satte tummen på exakt vad det handlar om för min del, att jag känner att jag tappat fart.
Det var samma sak förra hösten och jag känner inte alls igen svackorna.
Men, det är ju inte så konstigt.
Det har hänt mycket senaste 10 åren, höga toppar och djupa dalar. Små barn, företagande, inte företagande, projektjobb, annat jobb....
Nu senaste åren så har livet börjat snurra lite saktare, för mig. För andra snurrar det på, men det gör att jag känner att jag måste bromsa, för det kan inte snurra överallt.
Plötsligt, är barnen stora, klarar sig själva. Jag behövs, men inte så mycket i praktiken, så plötsligt har jag tid som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med, eller rättare sagt, prioritera till vad.

För första gången på 26 år, har jag ibland haft dagar nu där jag både kunnat bestämma vad jag ska göra helt själv och även varit själv.
Det är ju svårt att förklara för någon som inte lever i en stor familj hur det är att plötsligt ha ett par timmar för mig själv! :-)
Men det gör ju att det sätter igång grejer i en. Tankar, funderingar och annalkande höst.
Under sommaren hinner man göra sånt som man gillar, man hinner vila och känner att man nog gärna skulle vilja fortsätta med det.
Det är ju lite så att när semestern börjar närma sig på våren -då är man ju uppe i maxfart och skulle kunna springa lite till.

Jag gillar ju hösten, men man går ju ändå mot mörkare tider liksom. Det gäller att få så mycket sol och ljus som det bara går nu och inte vara för hård med sig själv. Låt känslorna poppa upp utan att springa på dem.
Sitta still i båten liksom.

Och - jag ska vara ledig ett par dagar på höstlovet som jag ser mycket fram emot. Det blir en långhelg med lite födelsedagsfirande och häng på landet.
Jag har också lagt in om 3 dagar över jul som ger sammanlagt 12 dagar ledigt! Galet!
Och det är ju lite "vips" så är det jul.
Det gäller att hitta saker som drar igång drivet inom en. Ingen annan kan göra det åt en utan det är ett jobb man själv får se till att göra.
För länge sen frågade en chef mig "hur kan jag motivera dig" och mitt svar var "det kan du inte".
Det är mitt eget ansvar att hålla mig motiverad. Däremot kan en chef demotivera en, ganska lätt.
Men ska jag vänta på att någon annan ska få mig motiverat att göra ett bra jobb..jösses vilket ansvar!

Och det gäller att ha en plan och det har jag. Av en ren slump har jag ramlat över en jättespännande grej som jag ska göra "när jag blir stor" :-D
Det behöver inte alltid handla om jobb det där vad man ska bli när man blir stor, det kan handla om helt andra saker.
Och kanske har jag hittat det lagom tills jag fyller 50! :-D






















söndag 29 september 2019

Ibland får man vägra gå hemifrån.

Vissa helger känns längre än andra.
Den här helgen har varit jättelång! Mycket hänger det ju ihop med att vi drog lite i bromsen och stannade hemma "i stan" i stället för att åka till landet.
Och inte bara det, utan vi drog i bromsen så pass att inbokade saker både på torsdag kväll, fredag kväll och lördag, bokades av.
Ibland måste man bara inse att det blir för mycket. Även om det är roliga grejer och umgänge och hej och hå, så måste man tänka på att det ändå drar energi om man är lagom stressad innan.

Jag måste hjälpa maken att begränsa sig, då han är lite lätt dålig på det själv. :-)
Han känner inte när det blir för mycket, utan kör på tills det bara tar stop. Vi har fått två riktiga tankeställare senaste året, som gör att jag nu är mycket känsligare med när jag säger ifrån.
Han känner också själv när det blir för mycket och flaggade redan i början av veckan för att han inte riktigt visste hur han skulle få dygnen att räcka till i slutet av veckan.
Och då bestämde jag helt krasst att vi bokar av.
Det kommer fler tillfällen.
Och så blev det.

Så, fredagen gick åt till att jobba i lugn och ro, sen mötte jag upp en son som behövd frissa till sig innan skolfotografering.
Sen drog han och jag iväg och storhandlade. Han är så kul att ha med sig för han är så genomknäpp!
Folk undrar nog vad vi pysslar med när vi bara bryter ihop mellan hyllorna och garvar så tårarna rinner.
Han är otroligt duktig på att härma dialekter och får ibland ryck där han blir en skånsk karaktär och det blir otroligt komiskt. :-)

Nåja, väl hemma var det bara att packa in grejerna och sen sätta sig för att betala räkningar.
Inte kul, men skönt när det är gjort.
Jag tröstade mig med ett glas vin. ;-)


Vi tog en mysig familjekväll och bara landade i att det var helg. Fördelen med att inte åka iväg är ju att man bara kan byta till pyjamas, hälla upp ett glas vin och vara...

Och det var dags för mig att byta telefon. Jag har lite panik varje gång det ska göras faktiskt!
Jag har allt i telefonen. Hela livet!

Nu hade jag valt en lite större telefon med tillhörande penna. Tanken är att det ska vara enklare att skriva anteckningar osv. 

 Den är ju lite läcker...där den försvinner in i telefonen! :-)

 Den är inte så mycket större än min gamla, men skärmen är större både i cm och även då den liksom går ända ut till kanten.
Det är bra. Det gör att det är lättare att läsa i stort sett allt...nu när man ser lite sämre...;-)

 Och varje gång, när man lyckas hitta alla lösenord till alla möjliga appar så drar man ju en lång suck! :-)
Jag har ett lösenord som inte funkar vilket gör mig irriterad som tusen. Inloggningen funkar på datorn men inte på telefonen, så jag måste kontakta admin.
Men det löser sig.

I lördags ställde jag faktiskt klockan, för jag ville träna, i lugn och ro. Länge. Utan minsta stress eller sneglande på klockan.
Jag körde först lite skivstång. Jag gillar inte att köra styrka för att jag tycker att det är aptråkigt, men jag måste. Det fattar ju till och med jag! :-)
Men om jag har kort om tid, då lägger jag inte tiden på styrka, så är det bara.
Men - i veckan som gick fick jag ju mängder med vardagsmotion, så nu blev det en lång stund skivstång och hantlar.
 Sen unnade jag mig 3 km på löpbandet sen, där jag började med 25 minuters motlut.
Det är ju lite larvigt när jag sista stunden "unnar mig" att springa lite! :-)
Men det var oerhört skönt att få träna med kvalitet för en gångs skull.

Maken, han satt med näsan i sina böcker hela helgen och vi andra hade inte bestämt riktigt vad vi skulle göra.
Men, vädret bestämde åt oss.
Det regnade - hela dagen! Vilket ju gjorde det perfekt att storstäda, från golv till tak!
Barnen tvingades att städa sina rum och byta lakan i sängarna osv.
Och jag dammsög varje litet hörn, torkade golv och hade mig. Så najs! Och det tog nästan hela dagen.

Vi hade tänkt åka ut i skogen eller besöka lite event i närheten, men i och med att det fortsatte att vräka ner, så hoppade vi över det.
Barnen var ganska nöjda med att vara inne och spela dataspel.
Vi har tagit beslutet att det är minimalt med spelande i veckorna. Dom har inte mycket läxor, men dom behöver anstränga sig med skolarbete ändå.
Varje vecka har dom grejer att läsa och matteläxor. Plus lite annat. Och vi har märkt att om dom får full tillgång till sina datorer, så tar dom över.
Läxor blir inte gjorda, uppgifter här hemma, som att hjälpa till med disk och tvätt blir inte av och dom har noll koll på gympapåsar osv.
Så nu har dom skärmtid, som ställs in på förhand och när klockan är ett viss klockslag på kvällen, så stängs datorerna av.
Lilleman protesterade ganska högljutt i början, men efter ett par dagar insåg han att det är ganska skönt och han blev mindre stressad när han plötsligt låg före med olika uppgifter.
Men - det innebär ju att dom med gott samvete kan spela på helgen.

Det regnade verkligen hela dagen och kvällen!

 Idag vaknade vi till strålande sol, vilket var himla mysigt!
Jag fortsatte med mitt röj hemma och har tvättat och vikt jag vet inte hur många maskiner.
Det blir ju lite så, när man tvingar barnen att städa sina rum och dom plötsligt hittar kläder som varit "försvunna" i veckor! :-)
Och sen behöver dom ju tvättas..

Nu byter träden färg och det blir såå vackert! I år har det gått lite långsammare, vilket gör att färgerna blir magiska.
 Vi tog även en sväng till svärmor på lite fika innan vi käkade söndagsmiddag.

Det har känts jättebra att ta oss en "hemma helg" när vi knappt varit utanför huset alls. Man måste unna sig det ibland utan att känna att man inte gjort något.
Att hinna i kapp med tråksaker är så viktigt också.

Det har också varit skönt att hinna i kapp "sig själv" liksom. Maken och jag är bra på att sätta ord på vad som behövs.
Mål och drömmar. Personliga och gemensamma.
Vi har båda haft en grej som skavt till och från flera år. Vissa saker som vi inte är helt nöjda med. Beslut i livet liksom.
Vi har varit enig om att något måste göras. Tidigare har vi lagt det på "sen" kontot, men ju mer saker som händer i livet, vårt och andras, så har vi landat i att vi kanske inte ska vänta till sen...

Senaste året, har vi blivit otroligt medvetna om att livet är kort. Vi gillar långsiktig planering och drömmar om vad vi vill göra i livet, men vi har också som sagt blivit medvetna om att livet kan ta slut i morgon.
Man måste njuta nu, idag - också.
Ett stort beslut tog vi ju för ett par år sedan, när vi var så nära att sälja landet, men inte gjorde det utan i stället bestämde att plöja ner en hel del pengar där för att bygga om och till, så att alla får plats och så att vi kan vara där hela somrarna, hela familjen.
Där är liksom vår lugn. Där vill vi vara och där kommer vi att bo, så småningom.
Men - vi kan inte flytta dit än på ganska många år. Så det livet står "på vänt".

Maken tog beslutet för 1,5 år sedan att han ville studera och klev på 2,5 år lång högskoleutbildning.
Nästa sommar är han klar.
Nästa sommar har vi också en helt galet rolig grej att se fram emot. Det är dock hemligt än. :-)

Men - nu har vi landat i att vi behöver en annan förändring, för att orka bo kvar här i  8-10 år innan vi kan flytta ut på landet.
Egentligen vore det optimalt att flytta dit när vi väl blir pensionärer, men så långt har jag inte klarat av att tänka mig bo kvar här. Det går inte.
Så, nu har vi lagt en annan plan, vilket känns bra.
Vi behöver ha saker att se fram emot och planer att sträva emot, för att motivera oss.
Så funkar vi båda. Vardag som bara är vardag blir för tråkigt.
Det känns så bra att ha landat i det nu. Framtiden är spännande minst sagt. :-)

Nu ska vi ta tag i en ny vecka, som även den är full av roliga saker och möten.
Men, jag känner att jag har ett annat lugn i magen nu. Det blir bra.

torsdag 26 september 2019

Höstdagar.

Veckorna ramlar på. Löjligt vad dagarna går fort! 
Det märks att skolan och "livet" är igång på riktigt nu. Det ramlar in läxor, uppgifter, läxförhör, utflykter, föräldramöten och egna kvällsmöten.
Man får liksom titta i kalendern en extra gång för att fatta att september snart är slut.

Och nu känns det som att hösten verkligen är här. Flera morgnar har vi haft runt nollan och till och med frost och minusgrader.  
Men jag har längtat till riktigt höst, med den sköna luften och nyp i näsan. :-)
Och jag längtar till landet något helt otroligt hela tiden.. Att gå ut i skogen och plocka lingon, kratta löv och sitta på trappan i solen. Ah!

Senaste veckorna har innehållit en hel del tid med barnbarnet då det kört ihop sig lite hos föräldrarna, innan han började på förskolan.  
En dag tog jag långlunch för att passa honom. 
Men han är så chill trots att det då var ett tag sen han varit hos oss i radhuset. Men, pippihuset är alltid en hit!

Jag passade jag honom också när föräldrarna var på första föräldramötet. Det är vuxenpoäng minsann!
Han är så lätt att ha. Så cool liksom. Han är nyfiken och kikar och pillar på det mesta men är ändå så lugn.
Och att passa honom hemma hos sig, är himla lätt. Och snart kommer han ju i den där åldern, när det är så kul att visa och lära honom saker. Och lära honom bus! :-)
Nu har han börjat förskolan och det går ju som väntat jättebra. Han blir så stor!
Första inskolningsveckan gick bra, men nu var det lite mer ledsamt sådär som det brukar kunna vara när det går upp för dem att dom faktiskt ska vara på förskolan varje dag. :-)

Hösten innebär också alltid att jag får riktiga sticksug och bara måste sticka något. Det här garnet har små trådar av reflex i så tanken är att det ska vara tex vantar som har lite reflex i.

Det var grymt snabbstickat, så på ett par dagar fanns det en mössa! :-)


Jag har varit grymt lat när det kom till träning senaste veckorna, men då och då kör jag skiten ur mig! :-)
Det blir inte varje dag som under sommaren, utan jag försöker få ihop bra kvalitetspass när det väl blir av.
I lördags fick jag en riktigt skön runda på landet vilket ju är det bästa som finns. Jag försöker att inte vara så hård med mig utan tänker mer på vad jag äter och tränar när jag får tid.
Nu gäller det mer att hålla mig på den smala banan. Jag är ju helt överlycklig över att plötsligt kunna ha kläder i storlek 36!
I januari hade jag 42! Bara en sån sak. Men jag vill absolut inte dit igen, även om jag "fuskar" lite då och då med maten och träningen.
Det gäller att träna på helgen och lediga dagar.
Jag vet ju att jag blir på sämre humör och stressad om jag inte tränar. Och nu njuter jag av att gå eller cykla dit jag ska på ett skumt sätt.

Förra helgen på landet var gudomligt skön. På lördag morgon sken solen så härligt, det blir ju magiskt när havet kluckar, solen skiner och det är så tyst, så tyst.
Man blir nästan religiös.
Vi hann med en massa nyttigheter på dagen. Vi klippte gräs, igen! Jäklars vad det växer!
Man hade ju som trott att allt inte skulle växa något mer nu, såhär på hösten, men jodå. Så jag fick binda upp en hel del igen.

Men, sen fixade vi i ordning en massa mat och tog emot en drös kompisar som vi inte träffat på ett tag.
Det är ju löjligt hur sällan man träffas, trots att vi bor ganska nära varandra!
Det ena paret nära på landet och de andra en spottloska ifrån här i radhuset. Men det blir inte av!

Vi kom in lite på det, var vi bor och vad som skulle hända om någon flyttade lite längre bort. Vi kom fram till att vi troligen skulle träffas oftare ännu. :-)
Det var en helt underbar kväll, varmt som tusan och vi satt ute och åt och pladdrade till 23!
Klart vi hade jackor på och en och annan filt, men det var så skönt.

Ett av kompisparen sov över och vi tjattrade vidare under en lång frukost på söndag morgon.
Dom känner ju mig helt klart, så vi fick två Ernst muggar och en ljushållare. Jag tycker ju att dom är fina. Ernst är Ernst liksom.

Söndagen var i vanlig ordning rena traumat att behöva åka tillbaks.
Det var grått och regnade lite, men det är ju tokhärligt ändå. Fasen alltså. Men det är ju bara att bita ihop och åka tillbaks till vardagen.

Jag fick så himla fina tulpaner av ett av paren. Det är tidigt, men de är en av mina favoritblommor helt klart.
Det har varit lite rörigt i huvudet just senaste tiden. Mycket liksom, men man får ta en dag i taget. Och ha koll på en dag i taget.
Det är lustigt att allt ofta hopar sig liksom och blir samma vecka eller samma dag, men, jag har ju kommit på att jag mår bäst när det är full rulle.
Är det lite långsamt så blir jag direkt uttråkad.

Lite så är det nu när jag jobbat så länge, allt rullar på och det mesta har jag gjort förr, så det går av bara farten och tar liksom ingen tid.
Men nu har jag fått lite nytt att bita i och det är skoj.
Jag hade två möten idag där jag sög åt mig ny information och lärde mig massor. Lite coolt ändå.
Utmaningen är inte liten, men det är ändå intressant att lära sig.
Och efter 5 år i offentlig verksamhet har jag lärt mig att vissa saker tar tid och måste få ta tid. Jag blir inte lika frustrerad längre när saker inte händer direkt eller utfallet blir stort.
Nu har jag lärt mig att se det lilla och uppskatta att det händer något överhuvudtaget.

Men, nu känns det som att det är mycket skoj på gång ända fram till julen och då rullar ju dagarna bara på.
Och - jag måste verkligen tänka på att njuta av det som är bra. Man blir både hemmablind och tar saker för givet. Vilket är lite farligt.

Nåja. Kallt har vi haft som tusan på kontoret, som alltid när hösten kommer och värmen inte riktigt hinner med.
Så det har varit vantar på hela veckan.

 Jag har inte riktigt fått till det med träningen, men då tar jag igen det i vardagsmotionen.
Häromdagen skulle jag iväg på ett möte dit jag brukar ta tåget, men denna morgon sken solen och jag kände inte för att trängas, så jag gick 35 raska minuter och tänkte att jag tar tåget tillbaks, när det lättat med folk.
Jodå, när mötet var över, då visade det sig att tåget inte stannade på min station, så..jag gick tillbaks också och då var det lite längre så det blev 40 minuter till kontoret och sen gick jag ju hem på kvällen.
På väg hem, tittade jag in på ett nyetablerat Café, hejade på de som driver företaget och köpte löjligt gott bröd.
Sen kunde man ju inte annat än njuta av solen.

 Väl hemma hivade jag in mina grejer, tog ut cykeln och drog iväg till skolan på föräldramöte.
Och sen hem igen.
Väl hemma, kände jag hur slut jag var i benen!
16 000 steg utan att ha tränat liksom!
 Idag blev jag återigen skickad på uppdrag till samma ställe och idag cyklade jag i stället.
Det gick betydligt snabbare, men jösses vad uppförsbackar är jobbigt när man inte går! :-)

Jag satt på möte mellan 8:30 och 13:30 och sen var jag så hungrig så jag trodde att jag skulle tuppa av!
Stora dottern som gjort en tenta i rummet bredvid mötte upp mig och så gick vi och käkade lunch.
Så gott!
 Sen gick vi och satte oss på en av de platser jag brukar sätta mig och jobba på.
Dottern bord ju bara en spottloska ifrån och ibland behöver hon gå och sätta sig någon annan stans än hemma, när hon har tentaperioder, så jag visade henne vart hon kan gå.
Det blir ju lätt att man gör annat än pluggar när man gör det hemifrån och då kan det vara bra att kunna sitta någon annanstans.

Det kändes verkligen som fredag hela dagen, jättemärkligt.

Vi hade ju planerat att åka till landet, men kände att vi inte riktigt skulle hinna med det.
Jag längtar ju alltid ut, men nu känns det bra att inte göra det denna helg. Vi måste komma i kapp med livet liksom.
Maken har fullt med pluggande och annat och jag kände att huset grott ihop under veckan. Så för en gångs skull kändes det skönt att stanna hemma, storhandla, tvätta och städa.
Och sen göra något kul i lugn och ro beroende på väder och träna.

Men i morgon är det fredag. Jag ska vara på kontoret tidigt har jag bestämt för att kunna gå hem tidigt och sen verkligen ta helg.

måndag 9 september 2019

Blommande September.

Det var tungt att åka hem förra söndagen!
Det var ju så galet varmt! Blåste nästan storm, men det var som att stå i en hårtork och natten innan var det en tropisk sådan.
Jag satt med kaffe och en bok länge på terrassen och bara nöt av stunden och platsen.
Tillbaks till stan ville jag inte åka.
Ingen annan heller visade det sig, så vi åkte ovanligt sent. :-)
Som tur är så har veckan varit betydligt svalare och det har känts mer som höst, vilket gör att det varit lättare att faktiskt jobba och inte vara ute i lingonskogen.

Veckan har varit lätt rörigt på flera sätt. En riktig surdeg på jobbet behövde hanteras och blev till slut bra, men oj vad jag har haft ont i magen över den. Saker som man vill genomföra, som borde genomföras men som bara inte går för att problemet är mer komplext och större än man kanske först trott.
Men det blev bra till slut.
Minime har återigen haft ont i magen, som vanligt, när hon måste börja följa tider och scheman som hennes mage inte helt är överens med.
Så, nu har hon också slutat äta gluten hemma. Vi har ju testat henne utan att det visade "allergi" men hon kan ju ändå vara känslig, som flera av oss andra är. Det har ju visat sig så direkt att när hon äter ett visst sorts bröd tex, så tar det tvärstopp och hon får jätteont.
Hon fick ju medicin som ska röras ut i vatten och drickas, som hon kämpar med, för det är så äckligt, men hon har kämpat och försökt hitta olika smak på dricka som hon kan blandade i.
Men, nu hittade jag tabletter som funka! Så nu har hon utöver tabletter som främjar magbakterierna, probotika, så har hon även tagit en tablett om dagen för att få igång magen.
Och den funkar!
Sån lättnad. Så nu har hon kunnat gå på toaletten varje dag och har inte ont och känner själv att hon kan ta den tabletten kanske varannan dag.
Plus att hon nu själv väljer bort sånt hon vet inte funkar i skolmaten tex. Mjukt bröd går bort, hon väljer potatis framför pasta osv.

Sen som grädde på rörmoset, fick jag lite andra tråkiga besked också. Inte oväntat men ändå tråkigt.
Vi hade väl alla trott att det skulle lösa sig och bli bra, men inte då.
Det blir nog bra, men man kan konstatera att det är ett livslångt medicinera som väntar även där.

Men - jag är så nöjd med att jag flera stunder den här röriga veckan, hittat tid till att rita. Det är så avkopplande.
Nu har jag allt jag behöver och känner att jag måste ge mig tid att få ut allt jag har i fingrarna även på papper. :-)
Nu har jag även fått hem Fixativ som jag kan spraya på när jag väl är nöjd så att kolen/ blyertsen inte ramlar av.
Jag målar ju med färg också, men jag gillar att köra bara blyerts och har alltid gjort.
Så härligt att ha börjat unna mig tid till det här nu.

Veckan har inte bara varit skit. Jag har även varit en sväng till stället vi snart ska ha en stor konferens på. Som jag gillar det här huset!
Så ljust och luftigt. Man bara känner hur inspirationen rullar in när man sitter här!

När vi tittat runt här och fotat från alla håll för att kunna göra mer detaljerad planering, gick vi förbi och köpte en skitdyr kaffe (men god) på Espresso house innan vi satte oss på en annan plats för att jobba.
Jag har i många år förundrats över hur den här ytan stått helt tom och öde. Gigantiskt stor och tom.
Ytor som fastighetsägaren måste gå back på hela tiden. Varför inte göra något här?
Men - nu går det med myrsteg och man har ställt ut lite mötesbord, lampor, soffor och annat och det har blivit riktigt mysigt.
Så här satt vi ett par timmar. Problemet tidigare när jag varit i det här huset, har varit att det inte gått att koppla upp sig mot nätet, så jag har bara kunnat jobba med lokala grejer när jag varit på möte eller så.
Men, nu sitter en systerförvaltning till oss ett par våningar upp och då - vips kopplar man upp sig mot dem och har nät. :-)
Najs!
Jag har också förlängt sommaren lite, genom att göra pannkakor och äta med jordgubbar och grädde.
Det är så gott!!
Och unnat mig lite piffiga naglar i glada färger.
Det gör så mycket att ha snygga naglar tycker jag. De behöver inte vara långa alls, men målade så känner jag mig mycket piggare.
I fredags tog jag mig till stan för ett möte direkt på morgonen och suckade ljudligt över att jag var tvungen att åka tåg.
Åkandet i sig är helt ok, men trängseln. Usch. Så skönt att slippa det varje dag! Även om jag hellre skulle åka tåg än att sitta i bilkö.
Häromdagen blev jag kontaktad av en rekryterare, vilket händer lite då och då, men i samma minut som hon förklarade vart det tilltänkta jobbet låg, sa jag "härligt, men nejtack".
Jag åker aldrig till innerstan eller andra sidan stan. Så hög lön finns inte. (eller ok, jo, men den skulle jag knappast bli erbjuden...)

Men, det gick bra och jag satte mig för att vänta på mina kollegor som kom strax efter.
Vi samlades och hann sätta oss och prata lite socialt och hämta kaffe... sen fick vi alla puschnotiser om en dödsskjutning, bara några hundra meter från där vi satt! Fint!

Men, vi hade ett mycket bra möte och fick även besök av en person som troligen kommer att kunna hjälpa oss lösa en del problem vi har, som är direkt relaterade till det som jag gått och haft ont i magen över länge.
Men hjälpen kommer från ett rätt oväntat håll.
Men, när mötet var klart och jag åkte hemåt, kände jag "jo, men jag ska nog jobba kvar här" igen. :-)
Jag trivs ju fantastiskt bra och det händer grejer här under vintern som jag absolut vill vara med på, så det där "nej det här går inte" perioderna är som tur är ganska korta. :-)

Och - vi drog ju ut på landet så snart vi kunde och det är så härligt att andas den friska lantluften igen. Det är som en drog! :-)
Otroligt nog behövde vi klippa gräs igen! Jag sa förra helgen att det nog är sista gången för hösten. Inte då!
Det är ovanligt grönt för att vara så sent på säsongen så det märks att det regnat mycket senaste tiden.
Jag somnade tidigt, för jag var helt slut.
I lördags morse låg jag vaken en stund och funderade på om jag skulle dra på mig skorna och ge mig ut men när jag kom ner i köket såg jag att det regnat rejält och även hängde kvar i luften och jag hade inga sådana kläder med mig riktigt.
Så jag struntade i det och tog i stället en låååång frukost.
Efter ett tag dök det upp lite barn och efter ytterligare en stund dök stora dotter med sambo upp.
De var på väg till äldsta sonen för att barnvakta lite, men jag såg ju att svärsonen helst skulle vara kvar och fixa allt sånt där som finns att fixa... Han har ju alltid grejer som ligger efter, eftersom att dom också bara är ute på helgerna. Man kommer ju aldrig i kapp liksom.
Så, jag erbjöd mig att åka med i hans ställe. :-)
Jag kunde ha lånat ut bilen "bara" också, men eftersom att jag inte hade något "måste" just idag så passade det ju perfekt att få lite barnbarnsgos.
Ursprungsplaneringen var att jag denna helg skulle vara bortrest, men det blev inställt vilket i sin tur gjorde att jag ju liksom var "ledig" den här helgen. :-)
Vi sa inget till stora sonen utan pep i väg till utsatt tid och överraskade dem med att det var helt fel personer med!
Minime följde också med och vi hann prata en god stund innan lillfisen vaknade och föräldrarna drog iväg på lite äventyr.
Han är ju så lätt att ha så det är löjligt. Lugn och chill. Han pillar runt hela tiden, men är grymt lätt att få nöjd. Och han blir ju så stor nu.
Om ett par veckor börjar han förskolan och då kommer han plötsligt att vara en liten kille och inte ett barn liksom...

Vi drog iväg ut igen när de kom hem och maken och svärsonen hade hunnit massor av det som var tänkt, vilket kändes bra.
Jag tog en sväng ner till havet och njöt av solnedgången. Det är så vackert!

I söndags morse vaknade jag ganska tidigt så jag gav mig ut och njöt jag av havet igen på min morgonrunda.
Den jag tog varje dag på semestern och det var så mysigt att kunna ta den igen nu. Och det gick så lätt!
Och det är så skönt när jag tänker på hur det var i början av sommaren, när jag knappt orkade runt den lilla rundan vi har och nu tar jag den långa plus den lilla i samma svep!
Härligt!
Och det är såå vackert!

Väl hemma efter en dusch och lite frukost, gav jag mig på att städa gästhusen som hunnit gro ihop lite.
Nästa gång vi åker ut ska vi ha med oss lite folk och då vill man ju ha det lite fint. :-)
Det var rätt varmt men gick ändå bra. Regnet hängde i luften..

Maken och "bonussonen" gav sig på den höga gran som vi länge varit oroliga över.
Den ser pigg ut, men vi vet att toppen var murken ganska långt ner.

 För många år sedan har den toppats och då vuxit som ett stort U där den ena delen blåste av i våras och den andra var på god väg.
Men, toppen är enorm och på båda sidorna finns elledningar och vårt staket bland annat.
Men "galningen" klättrade ju upp och hakade fast sig och började såga av den sakta men säkert, med en såg på ett långt skaft.
Jag mådde illa bara jag tittade på hur högt upp han hängde! :-(

 Men sakta men säkert så tippade han toppen och sen drog maken iväg delarna som han kapade av med fyrhjulingen åt rätt håll.
Man orkar inte dra åt rätt håll med bara "handkraft" när det är så stora träd.

Nu är den borta! Och det blev så tomt, så tomt. Och ljust!
Men skönt att slippa oroa sig!
 Vi släpade ris en bra stund innan vi hade städat upp på gräsmattan. :-)
Men - vi hann precis klart innan regnet kom in och vräkte ner.

Jag njuter verkligen av att pilla runt i trädgården! Allt blommar så fint fortfarande vilket är rätt coolt ändå.
Så vackra rosor..
 Färgen är så otroligt vacker.
 Allt växer över alla bräddar vilket är så härligt att se.

 I båten hällde jag i våras en liten påse med blandade blommor och jäklars vad det växer och blommar! :-)
 Det är härligt att man får njuta av alla blommor långt in på hösten, så att allt inte bara har blommat över direkt efter semestern.
Så, vi hade en riktigt bra helg, igen, där vi fick en massa fixat.
Hem ville ju ingen åka i vanlig ordning, så vi kom hem jättesent!
Lagom till att barnen skulle hoppa i duschen och packa sina skolväskor och sen hopp i säng.
Men det är underbart att dom är så stora att det funkar.
Bara för ett par år sedan gick det ju inte att åka hem så sent. Men nu så! :-)
Snart, snart kan vi åka hem på måndag morgon! :-D

Veckan som kommer är ganska lugn. Full av allt det vanliga, men ingen direkt stress och inte så många akuta grejer att ta rätt på.
Lite skönt efter flera veckor med full cirkus på alla sätt man kan tänka.
Jag är lite förvånad över att jag inte blivit förkyld med tanke på allt som varit.
Nu blir det en helt kvar i stan, men med andra roliga grejer planerade.