Naturreservat och kräftor.

Så har helgen nästan gått.
Igår var det finfint väder.
Vi tog oss i kragen, packade ryggsäck och gav oss ut i skogen. Jag har länge pratat om att vi ska besöka våra naturreservat.
Vi har massor av dem här. Vi är tom i topp i Sverige av naturreservat. Jag har inte besökt en enda av dem!
Pinsamt!
Så, nu ska vi beta av dem. Varje helg som vi inte är på landet, ska vi ut i spenaten. Det är jätteskönt!
Nu gick vi en 5km slinga vilket var lagom långt. Till när vi tappade bort utmärkningen och gick lite fel, ett par gånger! :-)
Lilleman njöt och åt litervis med blåbär!

 Och det var så vackert! Vi kunde se var det brukar vara blött vår och höst.

 Vi stannade vid en av sjöarna och åt lunch.
Det var en hel del folk i skogen som både plockade bär, badade och tältade. Såg mysigt ut!
När jag föreslog att vi också skulle kampa säger Minime "ja om vi kampar på parkeringen! " :-)
Hon var inte så imponerad av hela grejen...

 Men, när vi väl gått hela slingan och hon såg parkeringen så säger hon "det här var jätteroligt! Kan vi göra de igen?" :-)
Hm... vi slog vad om att när hon är vuxen, så kommer hon att minnas våra utflykter och troligen säga "det var sååå skoj"...och vi andra kommer att svara "eller hur!" :-)

Nåja, vi andra fick mersmak. Nu ska jag leta fram information om alla andra och lista i vilken ordning vi ska ta dem.
Och se vilka man kan cykla i. För det vill vi med göra.

Vi åkte hem, hoppade i duschen för att sen åka på kräftmiddag. Det kan inte kallas skiva när det är lika många barn som vuxna :-)
Jag är inte galen i kräftor. Jag äter dem, men tycker att det är för mycket pill för att äta det. :-)

 Barnen, galningarna badade. Både före och efter middagen.
Lilleman som kände sig lite hängig och hade lite ont i halsen var lite tveksam till att bada, men jag tänker att det knappast gör till eller ifrån.
Det är ju virus...

 Idag var han ganska pigg när han vaknade, så vi åkte till en grannkommun som bjöd på festival.
Men vi var lite tidiga!
Så det hade inte riktigt kommit igång, men vi kände inte för att tillbringa eftermiddagen där och enligt alla prognoser skulle det regna.
Så, vi åt Langos, kikade lite, handlade lite som vi behövde ändå och åkte sen hem.
Vi satt en stund vid vattnet och tittade på änderna också. :-)

Lilleman ligger nu och snorar.
Han var jätteförvånad en sväng, för han har inte varit sjuk på jättelänge.
Under 3:an hade han inte en sjukdag, förutom när han stukade foten. Två gånger!
Så vi får se hur det blir.
Han vill så gärna gå till skolan, men är man sjuk så är man.
Den här veckan är en "bra" vecka att vara sjuk på. Stora dottern börjar skolan på tisdag först och jag kan jobba hemifrån en hel del.
Under några möten jag behöver närvara på, kan han sköta sig själv, om han inte blir jättefebrig.
Det visar sig.

Helgen har bitvis varit tung ändå. Många tanka snurrar. Svårt att veta hur man ska reagera och agera.
Igår kom jag dock överens med den som är mest insatt hur jag skulle göra.
Och idag ringde jag ett samtal.
Tungt, men ändå är det ju inte mig som det är tungt för. Dock ville jag se till att jag kunde ha fokus, där och då.
Och det gick ändå över förväntan. Jag fick höra med egna öron, bilda min egen uppfattning. Inse hur läget är på riktigt.
Nu har jag mer kött på benen. Och vet att jag kan vara engagerad, även om det är på håll.
Jag kan hjälpa. Jag är en pusselbit i det stora pusslet som nu ska läggas.
Det är otroligt tungt, men känns ändå bättre idag, när jag kan göra skillnad.
Vi har en lång, lång väg att gå, men det ska gå. Och jag är så glad över att jag är på ett bra ställe själv nu, så att jag kan och orkar.
Och jag tänker att det kanske är bra, att jag är där jag är, så att jag kan ha helikoptersyn hela tiden och inte trassla in mig.
Tragiskt är det. Men inte hopplöst.