Sidor

tisdag 6 september 2016

Högt och lågt i goda vänners lag.

Ojoj.
Jag hade ett låångt inlägg klart igår kväll, sen hängde sig datorn och allt försvann.
Så typiskt.
Nåja, det var måndag med besked! Allt gick fel! ...Återkommer till orsaken till det! ;-)

Vi är igång på alla fronter nu.
Och äntligen är Låna & Läs igång! Toppen att betala 399:- på Akademibokhandeln och sen få låna 55 nya titlar ett helt år!
Den sista boken får man behålla.
Nästan så att jag längtar till en lång, mörk och blöt höst! ;-)
Just nu känns det mer som sommar! Vi sitter på kontoret och fryser, för ventilationen hänger inte riktigt med.
Sen går man ut och kanske tom går hem, och då rinner svetten!
Men, det är ju rätt najs!

Vi har haft första föräldramötet för Minimes klass.
Tyvärr, är det återigen en rörig klass, med en hel del utmaningar. Men, det är en helt annan stämning och jag har mycket större förtroende för pedagogerna än i förra skolan.
Det här är gamla rävar som varit med länge, som är tydliga och auktoritära.
Och vi får mer information än vi fått någonsin i någon annan skola.
Minime är också så mycket lugnare och har fått massor med kompisar. Och bland tjejerna verkar det lugnare här. Det är killarna som är röriga.
Men, jag tror att man kommer att få ordning på klassen så småningom. Skolan har en plan.

Veckan gick i rekordfart och på fredagen mötte jag maken i dörren, för att åka iväg på lite helg kul.
Jag kom dock inte så långt!
Jätteånga köer! Som tur var så gick det tåg som min väninna åkte med och som jag skulle hämta upp,sönder så hon blev stående i flera timmar typ halvvägs.
Och jag stod ju där jag stod. När hon sen ringde för att höra var jag befann mig var jag 20 minuter bort!
Det var dags för den årliga träffen!
Vi är 13 morsor från olika ställen i landet, som träffas.
Vi är några som känt varandra i 23 år! Inte illa. Men, de flesta har känt varandra i sisådär 10 år och själva gruppen firar 10 år i år.
Vi har så kul när vi träffas. Det blir högt och lågt. Vi babblar, skrattar, gråter, babblar lite till och skrattar ännu mer.
Det är sällan man skrattar så att man ligger på golvet och inte får luft, men i det här gänget så gör man det! :-)
Vi ses bara ett par gånger om året, i olika konstellationer, och en gång per år alla (eller så många som går just den helgen) men vi hörs varje dag i en låst grupp på fejjan.
Händer det något kul, så är de dom jag berättar det för.
Händer det något ledsamt, så är det dom jag berättar det för. Det är där jag får stöd och råd, i alla lägen.
Det är nog bara maken som känner mig bättre än dessa härliga kvinns och det är en otroligt lyx att ha dem i mitt liv!
Nåja, denna gång var vi 9 stycken som möttes.
7 av oss ramlade in runt 17-18 rycket och två kom ganska sent på kvällen.
En tjej kom direkt från en 3 dagar skurs! Hon tittade bara in hemma och bytte väska!
Då kan man förstå hur viktig den här helgen är! :-)
(Förra helgen åkte jag direkt efter att jag varit på konferens i två dagar och direkt efter på en begravning..sen åkte jag! :-))

Vi babblade långt in på natten innan vi la oss i sängar, på soffor och madrasser som vilket kollo som helst! :-)
Lördagen inleddes med en lång och god frukost. Och mer babbel.

Sen fixade vi till oss och åkte iväg på lite shopping.
När vi åkte hem, öppnade sig himlen och det vräkte ner!
Vi som skulle bada i poolen!
Men,  framåt kvällen sprack det upp och blev jättefint.
Och så vacker himmel! Det regnade borta vid horisonten.

Och även åskade kunde man se.

Men vi kunde sitta ute, under varsin filt och dricka lite vin, lyssna på musik och babbla ännu mer! :-)

Sen fick vi ge oss när det blev kallt och tog middagen inomhus.
Och en och annan drink! ;-) Och lite sång och lite dans! :-)
Man kan konstatera att det är tur att detta hus ligger rätt långt ifrån grannarna!

Vi somnade framåt morgonkvisten.
Jag och en annan tjej som körde bil, bytte vin mot vatten redan vid 23 tiden. Jag gillar inte att vara bakis och absolut inte att köra bil i två timmar och känna mig dåsig.
Kör jag bil ska jag vara pigg.
Så, jag var en av de piggare när vi vakande på söndagen! :-)
Framåt lunch skjutsade vi folk till tåg och flyg och åkte hem. Jag kände mig riktigt pigg och fylld av glädje och laddade batterier.
(egentligen skulle vi ju vilja dra iväg en vecka eller så...vi väntar bara på att alla barn ska bli vuxna så att makarna inte blir så griniga...;-))

Jag möttes av glada barn och en man med migrän. Så typiskt när jag åker bort.
(Naprapaten fick det att släppa under måndagen..)
De hade det så städat och fint och varit och köpt nya, tokmjuka, härliga plädar!

Dock var det lite tomt i kyl och frys. Men vi orkade bara inte göra något åt det, så jag beställde mat på nätet.
Så skönt!
Måndagen gick bra, jag var pigg och allt var fint.
Men, efter att jag kom tillbaks till kontoret vid 15 rycket efter ett planeringsmöte så bara kroknade jag!
Inget funkade! Det blev fel dag, fel tid, fel månad och tom fel person i ett par mail!
Jag bara slutade funka.
Så, det var bara att gå hem! Direkt efter middagen fick jag snällt gå och lägga mig och sova en sväng! :-)
Man är inte ung längre, det kan man ju konstatera.

Det var inte alls dumt att få mat levererat. Det blir nog mer sånt känner jag.
Barnen gillade torr isen som följde med! :-)

Idag gick det bättre att jobba! :-)
Veckan bara försvinner, som vanligt!
Lilleman tränar två eftermiddagar, jag tränar en dag, farmor hämtar en dag och Minime dansar en dag.
Tjopp. Sen är det helg!
Men det är bra att vi hinner vila upp oss lite...Det är nämligen kräftis på landet i helgen.
Vi är värdpar och står för plats, möbler och grill.
Sen kommer en massa grannar och partar. Ojojo...
Festen som började som en kräftis för ett par hushåll har nu svällt till typ halva området! :-D
Men det ska bli jättekul även om jag inte hunnit tänka på det alls förrän typ nu.
Dock koordinerar en av grannarna all mat och berättar vem som ska ha med sig vad.
Barnen ska få vara hos sin storebror över natten för första gången, vilket dom verkligen ser fram emot.
Det är najs att ha haft så mycket socialt kul senaste tiden, som uppväger det tunga.
För det är en dag upp och en dag ner.
När man känner att det ska ordna sig, så ramlar man ner i källaren igen.
Vi vet att det inte är något som går över fort, det behövs tid, men man blir ändå ledsen när det inte sker någon större förbättring.
På fredag måste jag nog kolla läget lite, innan vi dar iväg.

Nåja. Det är livet. Högt och lågt. Glädje och sorg.
Men jag konstaterar att jag är så otroligt lyckligt lottad på så många sätt. Och det gäller att minnas det!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar