Regn, rusk och muffins.

Så är semestern slut...sa maken idag och jag påminde honom om att han faktiskt har två dagar kvar. :-)
Men han kände ändå att näe, nu är vi tillbaks i vardagen.
Och lite så är det ju.
I morgon ska jag vara på jobbet tidigt, är tanken. Barnen ska väckas så att dom är uppe, bokstavligen, ur sängen när jag åker.
Maken, har lite grejer att beta av en "att göra" lista sista dagarna.
Och på onsdag börjar skolan. Nu är barnen så förväntansfulla och pirriga.

Det har varit varmt till och från på landet, men otroligt kallt på kvällarna.
Jag grävde fram lite värmeljus och tände även inomhus.

Maken har fortsatt med kojprojektet och sågat ut lite symboler, siffror och bokstäver.
Regnet hängde i luften hela dagen, men vi hann måla en hel del.

Sågbladet gick av flera gånger och till slut blev det tvärstopp.
Jag åkte iväg för att köpa nya blad och passade på att kika lite i butiken, där jag annars aldrig är.
Biltema!
Och man kan säga att man har förstått vad som behöves för att tjejer och barn ska följa med in! :-)
Jag hittade en mixer som jag har letat efter länge!
Stavmixers har vi haft, flera olika, men just den lilla koppen till som man kan mixa annat i har jag inte hittat.
Jag hade en för länge sen som jag hackade _allt_ i gick sönder och sen har jag inte hittat någon ny.
Men nu! Tadda!
Nu ska jag göra egen pesto! :-) Och humus!

Nåja, det blev iskallt framåt kvällen och jag gav upp målandet.
Så småningom kom ju även regnet.
Jag grävde i skåpen och hittade mitt favohöstte! En stor mugg blev det.

Jag satte mig under taket på altanen och tittade i kapp alla Ernst avsnitt som jag missat.
Oj vad mycket god mat han har gjort i år! Jag blev jätteinspirerad och ska göra eget salt bland annat.

I morse vaknade vi till regn. ÖS regn!
Det duggade lite när jag vaknade, men efter en stund kändes det som att någon "dimmade" ljuset och det blev mörkt.
Sen kom regnet på riktigt. Suck.

Måla gick ju inte. Så vi åt en sen frukost, städade undan lite ute, städade undan inne, åt lunch och så åkte vi hem.
Väl hemma sken ju solen då förstås! ;-)
Men barnen var lyckliga över att vara tillbaks hemma när det visade sig att "alla" kompisar också var hemma nu.
Så Lilleman drog till en kompis och två kompisar kom och lekte med Minime. Lycka!
Alla barn är lite pirriga nu tror jag. :-)

Jag satt mig och kikade igenom lite recept och påbörjade lite funderingar på höstens mat.
Nu är ju vardagen snart här och vardagsmaten. Usch!
En sak som maken och jag är helt överens om, är att när barnen är utflugna, då kommer vi att äta EN gång per dag!
Lunch. Sen blir det något lättare till middag. Typ.
Som jag är trött på vardagsfrågan "vad ska vi äta?".
Jag blev inte mycket klokare idag, men jag har hittat lite inspiration och samlat mina favorit recept på ett ställe.
Och jag hittade receptet på mina favoritfrallor. Som jag alltid gör under vintern. Grova frallor, som jag vevar ihop degen till på kvällen och gräddar på morgonen efter.
Så gott!
Jag hittade även ett recept på grova mellanmålsmuffins.
Mitt i att jag kikade runt slog det mig att det fattades en del i kylen och vi drog iväg för att handla.
Barnen blev kvar hemma och märkte inte ens att vi var borta. (stora dottern var kvar hemma)
Jag passade på att köpa hem lite roliga mjöler, men glömde inköpslistan hemma, så någon pesto blev det inte idag. :-)

Men, muffinsen fick jag till. Inte exakt innehåll, men bra nog!

En hel del honung i och lite torkade aprikoser och russin, så de är inte sockerfria, men lite nyttigare än vanliga muffins som är baserade på socker, ägg och vetemjöl.
Och de blev sjukt goda!
Tom Lilleman gillade dem! Han kom direkt på idéer om smak på honungen och att vi kunde peta i lite blåbär!
Det är ju taget! Dessa muffins lär det gå några med andra ord.

Jag har en lång IKEA lista som jag hoppas att vi ska kunna beta av på onsdag. Troligen är inte den skoldagen så lång, så vi borde hinna dit och fixa lite.
Bland annat burkar med tättslutande lock behöver jag och lite förvaringslådor och annat.

Jag kan konstatera att jag är väldigt beredd på höst nu!
Skumt. För bara ett par dagar sen var det lite trumpet...är sommaren över nu? Den var ju så kort!
(Vilket den ju inte var. Vilken härlig vår vi hade! En massa sol! Och vilken härlig tid vi haft på landet och i Spanien. Jag kan absolut inte klaga över att sommaren inte varit bra!!)
Men idag kände jag att jag är ju klar.
Det kan bli höst nu.
Jag kommer att njuta av höstluften, lövens nya färger. Att fixa här inne. Gräva upp och flytta en del saker i trädgården. Både sånt som ska ut till landet och sånt som ska flyttas på landet.
Vi har ställen att besöka, som vi sparat till tillfällen med sämre väder.
Utflykter och utomhusaktiviteter.
Vi har så mycket kul på gång denna höst, så det känns bra.

Samtidigt är det lite märkligt, att vara så i kapp sig själv som jag är nu. Så i fas.
När andra inte är det.
Jag misstänkte att det skulle bli ett par steg baklänges. Det brukar bli det och jag förvarnade om att det kunde bli så.
Vilket det också blev.
Det är så sorgligt. Så tungt. Så onödigt liksom.
Jag hoppas att man ser igenom en del så att det inte tar en ända med förskräckelse. Det oroar fler än mig starkt.
Men, man kan inte tvinga vuxna människor till att ta beslut det inte vill ta.
Jag kan bara tänka mig hur det är för andra än mig, när jag tycker att det är tungt. Jag står ju en bra bit ifrån och är inte mitt i det.
Vilket är både jobbigt och...inte jobbigt. Jag vet inte hur jag skulle kunna förhålla mig till det.
Men samtidigt tänker jag att jag kanske skulle kunna göra något.
Just nu gör jag liksom inget, för jag vet inte om det skulle göra saken ett dugg bättre.
Troligen inte.
Eller så kanske. Jag överväger det.
Det känns som att det kommer att komma till en punkt snart där jag behöver ta ett beslut om jag ska försöka göra en konkret insats eller inte.
Nåja, idag är det söndag.
Och dags att tänka på måndag och ny vecka.