Mörkt, blött och sockerhögt.

Det har varit en mörk och blöt helg.
Vi är inne i en period där man liksom inte märker att det blir dagsljus, även om man vet att det gör det.
Lördagen var rätt fin iofs.
Det var städdag i området. Tydligen.
Vi hade helt missat det.
Jag stod i tvättstugan och strök skjortor och när jag kom upp i trappan säger Minime "det är en massa folk här ute".
Och det var det. Grannarna. Oj vad det krattades och fejades.
Lite skäms man ju. För vår baksida ser för jäklig ut. Den ser inte ut som den kunde om man säger så. ;-)
Jag hörde med en granne om hur datumet för den allmänna städningen kommunicerats ut och på det sätt hon beskrev, hade inte vi blivit kontaktade.
En annan granne hade också fått höra att det var i lördags av en ren slump dagen innan.
Så, känslan jag fick är att "kärngänget" som bott här länge vet om det, men man överinformerar inte.
Kan vara för att alla som är med på städdagen får lite reducerad avgift.
;-)
Nåja, nu har jag noterat att det lär upp fler dagar. Städandet i sig är ju lite "sisådär", det är inga stora områden som ska tas om hand.
Men det är alltid kul att träffa alla grannar och snacka lite skit! ;-)

Minime tog dock fasta på att det var städdag. Så hon städade sitt rum! Till vår stora förvåning.
Och fixade i ordning sin garderob och hade sej.
Jag är fortfarande lite chockad, måste jag säga.
Den otroligt jobbiga 6års trotset som vi harvat oss igenom senaste tiden verkar vara över.
Nu är det bara mysigt!
Hon till och med städade Lillemans rum!

Vi drog iväg till goda vänner på middag. Jättemysigt! Det blir alltför sällan. Och man hinner inte prata om alla man skulle vilja.
De är företagare precis som vi är och ämnena tar liksom inte slut. :-)
Barnen lekte och hade skoj. Förutom att Lilleman är lite "stor". Tycker han.
Han är i den åldern nu där bara äldre barn är intressanta. ;-)

Men, det var två ganska trötta barn vi satte i bilen på väg hem i ösregnade. Båda slocknade innan vi hade kört ut från parkeringen. :-)

I morse fick jag sovmorgon. Jag hann till och med vara vaken en stund innan första barnet kom tassande..
Det blir lite knepigt när de har gympa på söndagarna. Det är lite "mitt i lunchen".
Är dom uppe och hoppar tidigt, behöver vi äta lunch innan gympan.
Men sover dom länge, blir det bra med en större frukost och lunch efter gympan.

Idag åkte jag med Minime och maken och Lilleman åkte för att fixa en present till kompiskalaset senare under dagen.
Jag slog två flugor i en smäll och passade på att jobba!
Att kunna läsa utan avbrott i 45 minuter är inte fel och Torsdagens möte är nu förberett!  :-)

Sen dök maken upp för att lämna Lilleman och fiska Minime med sig hem.
Jag hann läsa igenom ännu en text som legat och gnagt i bakhuvudet att jag borde läst igenom för länge sedan.
Maken fick order om att göra lunch och fick bra hjälp av Minime.
Till och med så att hon skällde på honom när han vevade ihop plättsmeten fel. "man ska vispa äggen först, juh!" :-D
Sen dukade hon. Med inlevelse. Alla fick bordsplacering.

Man kan inte annat än le.
Hon är också så mysig, för hon är och har alltid varit grymt mammig. Pappa, ja han kommer ganska långt ner på skalan.
Men, förra veckan både hämtade han på fritids och lämnade på fritids. (hans arbetstider gör att han sällan hinner hämta. )
Och direkt, så stiger han i graderna! :-)
Hon är verkligen sån. Det är kvantitet för henne. Annars tvärdissar hon folk.
Det tog ganska många veckor innan storebror fick annat än skit när han flyttade hem.
Men, efter att han hämtat ett par vändor och de haft sina första duster, där han bokstavligen burit in henne i sitt rum och stängt dörren, så är han ju nu otroligt älskad! :-)

Resten av dagen blev hemfixerier.  Planering för nästa vecka. Lite jobb. (Jag vänjer mig aldrig vid att folk man drar mail till svarar! På en söndag! Som inte driver eget! galet....)
Lite planering av höstens kalasande.
Vi startar med att fira en 18åring om ett par dagar.  Sen är vi klara lagom till Nobelmiddagen.
Nu har vi i alla fall planerat att ha kompiskalas för det små på samma dag. För att inte kalas ihjäl oss.
Men det blir ju ändå familjefirande utöver det.
Så vi är då uppe i fem tårttillfällen. Det går bra nu! Med träning och sockerintag och så....not.
Men, samtidigt är det ganska mysigt. Nu när det är så förbaskat mörkt.

Det blir bra.
Snart har vi stängt de sista looparna, så att det blir lättare att fokusera.
Det känns som att jag sagt det i evigheter. Men snart så.

Det känns lite halvläskigt med ubåtarna utanför kusten. Kanske tur att vi inte var på landet ändå! ;-)
Det lär väl surra av helikoptrar där.
Och så ett misstänkt Ebolafall på det då.
Fint!
Ja jösses.
Det känns som "lite mycket" nu.
Sådär så att man inte orkar ta in det.
Det blir som det blir.

Vi börjar med en riktigt bra Måndag, tycker jag. ;-)