Det härliga tjattret.

Nu märks det att vi är mitt i senhösten.
Det är mörkt på morgonen och det är mörkt ganska snabbt på kvällen.
Jag längtar tills vi flyttar klockan. Mest för att jag uppskattar ljuset på morgonen.

Jag har åkt omkring som en pingpongboll idag. En hit och en dit.
Efter barnlämning bockade jag av min "måste göra och måste maila" lista. Jag är såå stolt över att jag låtit mail ligga, sen i fredags! :-)
Tack vare landet!
Där jobbar man inte.
Sen åkte jag till optikern. Jag har ju tappat en "diamant" från glasögonen.
Jag skämtade med optikern om det och han meddelade att det jag hade pillat bort den i onödan! ;-)
Det var tydligen bara glas! *chockad*
Sen var det en hit och en dit ett papper här och ett papper där. Tur att man kan scanna nuförtiden.
Trots det ska vissa saker var i original.

Jag fick ett riktigt skönt besked idag med. En händelse som kunde ha blivit riktigt tragiskt för en anhörig, men efter ett par dagar där vi alla hållit andan, så visade det sig att allt gått bra.
Så skönt!
Livet kan förändras så otroligt fort!

Det gjorde att det var mysigare än någonsin att få ha alla fyra barn hemma i kväll.
Tjattret runt middagen är helt underbart!
Även om vi idag åt i två omgångar.
Umgänget efter middagen är minst lika mysig.
Tur att vi har stort matbord, där det ska samsas fyra datorer, läxböcker, målarböcker, block, pennor och leksaker.
För alla sitter i en hög! ;-)
Varför sitta i sköna stora soffan?

Stora sonen pluggar till högskoleprovet, som den äldsta dottern också ska skriva.
Men, det känns just nu som att det är lättare än det hon pluggar nu. Det är helt galet.
Så, hon hjälper storebror med mattedelen.
Minime, hon satt så nära storebror hon kunde, med hans en hörsnäcka i ett öra, för att lyssna på samma musik som honom.
Sötnöt!
Det första Lilleman frågar när storebror dyker upp är "hur länge stannar du?" :-)
Jag vet inte vad dom tar sig till om han får för sig att plugga på annan ort.
Och hur sjutton vi ska berätta för dem om storasyster gör det! :-(

Hon bor här på heltid nu och det märks när hon inte är här!
Den här helgen följde hon inte med till landet utan åkte till pappa. Och jag gick hela kvällen igår och idag och kände att något var "fel".
Sen kom jag på att hon ju inte var här! :-)
Så snabbt vänjer man sig av med varannan vecka!
Och det är ju samma med sonen.
Nu när han dyker upp med jämna mellanrum, så undrar jag ju när det gått ett par dagar var han är.
Men, han är ju 21 för jösse namn. Han måste ju får komma och gå...;-)

I morgon har jag ett rätt jobbigt möte.
Det är inte kul att behöva servera en obekväm sanning. Men ibland behöver det göras.
Vi spiller bara tid annars.
Sen, ruttnade jag idag med. Och bestämde att om vissa saker inte fungerar, så lägger jag ner.
Det går inte att hjälpa någon som inte vill bli hjälpt.
Hur frustrerande det än är.
Det är som att stå bredvid och titta när någon har ett hål i en båt och jag kan erbjudan en kork att peta ner i hålet.
Och personerna säger "nej tack, vi öser, för vi har inte tid att peta ner korken"..
Det går bara så länge att vara mjuk och försöka förstå. Till slut blir det "men skit i det, det finns andra som behöver mig"..
Det kommer att bli ett par jobbiga samtal antar jag, men jag måste sätta ner foten.

Nåja, huvudet på kudden blir det för att vara klar i skallen i morgon.