Min telefon har dummat sig ganska länge. Seg, långsam, laddat ur jättefort, inte tagit laddning i bilen.
Men jag har inte velat byta telefon.
För att det är så meckigt. Mest mentalt! ;-)
Men nu senaste veckorna gick det plötsligt inte att ringa på den. Eller det gick, men det bara brusade.
Och lite då och då såg jag att den ringde, men kunde inte svara!
Fint.
Så, det var bara att ringa min hovleverantör... Ett stycke ny lur, tack.
Häromdagen kom den...
Eller, problem är det egentligen inte. Men jag får lite panik, när den ena ska "dö" och den andra hoppas igång.
Och man ska minnas femtioelva lösenord.
Men det gick bra. Det är bara en app som inte ville tankas ner.
Och jag ska inte ta åt mig äran heller. För det var maken som drog igång den. För att jag inte vågade! ;-)
Tur att jag är bra på annat. Som att baka tex.
Även om det häromdagen blev jätte...konstigt. Jag följde ett recept på grova frallor med bla filmjölk.
Men det blev inte bra. Alls.
De smakade varm, platt gröt! usch!
Det har i övrigt varit mycket leta jobb och leta skola. Stora sonen letar båda. Jobbet han hade fick problem med budgeten och de timanställda fick dessvärre gå.
Så nu letar han nytt.
Samtidigt som han söker in till olika kurser och linjer till våren. Det ultimata vore jobb och kvällskurser under våren för att bli program på HS till hösten.
Så vi har funderat, letat och läst om olika yrken. Det är inte lätt att veta vad man vill bli när man bli stor.
Men nu har han i alla fall sökt det han tycker skulle vara roligt.
Stora dottern har kikat på vad hon ska göra efter gymnasiet. Hon har varit ganska klar på vilken inriktning det ska bli.
Och nu har hon nog hittat skola också. Hon var på väg utomlands först, men har nu hittat en linje som finns i Sverige.
Det är vi ju glada över! :-) Det räcker ju att dom åker iväg till andra sidan landet...
Vi får se vart stora sonen tar vägen. Det skulle inte förvåna mig om vi har en i Norrland och en i Skåne, igen nästa höst!
Då går vi ifrån fullt hus, till tomt och tyst igen...
Vi hade en riktigt mysig morgon efter att jag lämnat de två små. Stora dottern hade studiedag, maken skulle på första mötet 10 och jag 10:30. Och stora sonen dök upp sent igår efter att ha varit i stan så han käkade frukost innan han åkte iväg.
Så vi hann umgås och prata en massa. Det är så sällan jag har tid med bara de stora. Ofta hänger det en Minime i ett ben...
Sen drog jag iväg till lite spännande möten. :-)
Speedmentoring.
Först lyssnade jag på lite prisutdelningar och minglade lite.
Sen blev vi bjudna på lunch. Där var det lite kaotiskt. Sådär så att jag hade haft lust att styra upp det hela lite.
Men lunchen blev trevlig. Och världen är ju så liten!
Jag åkte dit helt själv. Kände ingen. Eller jo, En person! ;-)
Men när vi slår oss ner för lunch så visade det sig att personen tvärs över, henne hade jag träffat förut, för ganska länge sedan.
När vi bytte visitkort blev det ett "jahaa, men det är ju DU!" :-) Tjejen mitt emot jobbade i ungefär samma bransch som mig. Så vi hade en massa att prata om.
Tjejen bredvid mig, hon visade sig vara kollega till en tjej jag gått kurs med! :-)
Så, världen är såå liten.
Vi hade jättekul över lunchen och fick avbrytas för att vi faktiskt skulle jobba lite också! ;-)
Vi fick ett bord med två stolar och sen körde vi! :-)
Jag, en mentor till och en adept blev sittande långt mycket längre än de 20 minuterna som var sagda på slutet.
För han hade så sjukt bra idé och driv. Och behövde få klara svar på en del frågor. Skitkul!
Honom vill jag verkligen följa för att se hur det går.
Jag skulle bli förvånad om man inte läser om honom i någon finanstidning om något år.
Det var mycket trevligt och en energiboost jag verkligen behövde just nu.
Sen iväg och hämta barn.
Och jag är så tacksam för att dom går i en sån bra skola!
I morse lämnade jag en halvtimme tidigare än vanligt för att Lillemans klass skulle ut på äventyr.
Vi brukar ju inte vara så tidigt och jag lämnar sällan på fritids på morgnarna.
Men det var jättemysigt!
Alla satt i lugn och ro och det var verkligen lugnt.
När vi kom till Minimes klass, kände jag mig tvungen att förklara varför hon dök upp så tidigt.
Jag är ju van med dagis pip. "nu kom ni fem minuter för tidigt.."
Iofs hörde jag att den gnälligaste pedagogen nu slutat. Inte en dag för tidigt!
Nåja, på sexårs var det inga sura miner. Det var "välkommen, så kul!"
Och man hade igång lugn musik och lite dämpad belysning. Så mysigt!
Vi fick med en kompis till Lilleman hem.
Sen hann vi bara hem, så försvann Minime.
Sen försvann stora dottern.
Och vips, så var vi bara tre som åt middag i kväll.
De blir fort stora nu mina gryn. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar