Och jag vaknade aldrig riktigt till känns det som.
Trots det fick jag en del nyttigt gjort.
Byta bank är ingen hit, kan jag säga. Fy fasen innan allt är fixat. Jag är väl halvägs...om ens det...
Jag får ont i magen av att bara tänka på att byta alla kort och sen minnas nya koder! *dah*
Vissa dagar är det skit att vara företagare. Så kan jag säga.
Sen bytte vi larm i huset igår också.
Så ska allt ändras där med. Det var dock lätt och smidigt att administrera. :-) Så nu är alla inlagda och fått sina koder.
Regnat har det också gjort, hela dagen. Och som sagt, mörkt. Så jäkla mörkt!
Och så en halvsjuk dotter på det.
Mimime verkade pigg i morse. Knappt feber och moffade frukost som en rallare.
Men, framåt lunch, så hade hon plötsligt feber igen. Och sen har hon sprungit på toan nonstop.
Och ätit, nonstop!
Jättemärkligt. Hon har varit pigg och glad. Och som sagt, hungrig. Jösses vad hon har ätit.
Jag gjorde pannkakor på laktosfri mjölk och laktosfri vispgrädde. Det blev jättegott! :-)
Och hon åt massor.
Men, som sagt, det är svängdörr på toan. Utan att egentligen vara dålig i magen. Det är bara ofta.
Skumt!
Nu i kväll var hon nästan helt feberfri igen, vilket ger mig hopp. Feber brukar stiga till kvällen.
Hon klättrar bokstavligen på väggarna nu.
Uttråkad till max.
Jag kan inte pussla, rita, skriva och mysa tillräckligt. Hon vill gå till skolan! Punkt!
Och jag vill jobba! punkt!
Det är ju inte så att jag sitter och glor direkt. Det finns att göra. Jag skulle i stort sett kunna vara hemmafru utan att ha "tid över". Om jag hade tyckt att det var kul.
Och på vabbdagar blir jag alltid lite deppig.
För jag känner mig som värsta hushållerskan som bara städar, tvättar, lämnar i skolan, lämnar folk till tåget (Det regnade) handlar, viker tvätt, dammsuger hallen, lägger i en tvätt, lagar mat, hämtar i skolan, hämtar vid tåget (det regnade ännu mer)....
Hushållerska och taxi. Liksom.
Det blir det lite Post traumatisk stress när det är vabbdags. Även om jag inte vabbar speciellt ofta numer.
Och stora sonen ofta hjälper till nu när han är här.
Men, jag har vabbat så förbaskat mycket genom åren. Så jag är direkt tillbaks i gnällträsket.
I perioder så hann vi ju bara bli friska och jag hann få liiiite syre utanför huset så blev någon sjuk igen.
Eller barnvakten.
Eller jag själv.
Sånt sätter sig hårt i "muskelminnet" ;-)
För ett tag sen pratade vi pension med en som kan mycket om pensioner. Och man kan ju säga att mitt orange kuvert som kommer i postlådan då och då, det gör ingen glad.
Men - egentligen borde man fått dubbla poäng, för varje vabbdag man registrerat! :-)
Nåja, det är ju inte så eländigt längre. Men som sagt, den frustrerade känslan knackar mig på axeln direkt någon blir sjuk.
Plus att jag är lite oroad för nästa vecka om Minime inte är frisk.
Jag måste som sagt var på benen och på jobbet tre av dagarna. Annars är jag körd.
Stora sonen är redan inkallad en av dagarna.
Sen hoppas jag att maken kan ta de två andra. Vi får väl brottas om det! ;-)
Fast, helst hoppas jag ju att hon är frisk!
Tanken är att vi ska åka till landet i morgon. Jag har ett möte klockan 13 och stora sonen får passa syrran.
(Alltså jag fattar inte hur jag har klarat mig när han bodde nere i Skåne! Han har passat henne varje dag den här veckan! Och hämtat lillebror på fritids. )
Men tanken är att vi ska kunna dra iväg ut direkt efter mitt möte.
Det är så najs att komma ut medans det ännu är hyfsat ljust.
Jag passade på att smita in på Akademibokhandeln idag när jag gjorde lite postärenden och hittade lite "tröst"..
Jag är ju en "sucker" för papperskalendrar. Trots att jag nästan bara skriver in viktiga saker i min mobil.
Men andra små noteringar måste göras på papper! ;-)
Nu ska jag logga in på min nya bank och se om den ynka lilla överföringen jag testade att göra i morse har dykt upp, eller om den försvann ut i etern!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar