Välkommen till bacillperioden.

Det hostas och snoras i var stuga just nu. Det känns som att "börjaskolan" förkylningen var ovanligt snabb.
Lilleman kroknade ju i helgen, men precis som Minime slapp han feber och har mest hostat.
I går fick han vara hemma med storebror och de hade toppenmysigt.
Storebror gick även och hämtade Minime, mest för att det var mysigt.
Dom njuter hejdlöst av att ha honom hemma igen. För att inte prata om vad jag gör! :-)

Han var lite hängig häromdagen, för att saker inte riktigt blivit som han tänkt, men JAG är nöjd, för han är här igen! ;-)
Klen tröst för honom, kanske...;-)

Nåja, det är himla praktiskt att kunna kalla in honom. Han får hämta flera dagar framöver när vårt schema kör ihop sig.
Stora dottern har lika långa dagar som vi och lite till, så henne har man ju ingen nytta av! ;-)
Förutom i morgon, när hon får barnvakta när maken måste iväg och jag ska på föräldramöte...
Vete sjutton hur vi skulle få ihop det utan tonåringar?
Och så klagar folk på att tonåringar är jobbiga...dom är min livlina!

Nåja. Även jag lite rosslig. Så det blir ingen träning.
Men jag är så nöjd med att jag tränade en sväng igår kväll. Prioriterade bort tvätthögar och annat och ställde mig på bandet!
Det är oerhört skönt att knät funkar nu. Visst känner jag av det, men det blir inte värre av att småjogga lite. Igår prövade jag även motlut utan problem.
Idag har jag träningsvärk, men inte ont.
Maken kroknade i söndags och har nu mörkt och härlig röst! ;-)
Men som vuxen är det ju bara att peta i sig Ipren och köra på.
Nu ska vi på en jätte spännande utbildning resten av veckan. Då kan man inte vara sjuk..
Det blir rätt långa dagar, men ska bli otroligt kul.

Jag tog mig en sväng till Optikern idag. Jag har märkt mer och mer under sommaren att jag inte ser som jag brukar.
När maken säger "men ser du inte det där" då är det dags att göra något åt det.
Optikern blev "lite lätt upprörd" när han fick höra att jag haft samma i tio år. Men vadå....åren går så fort så...;-)
Jag ser bra på långt håll, men läsglasögon behövde uppdateras. Rejält.
Sen kom det svåra.
Att välja bågar. Jösses. Det ÄR så svårt!
Jag gillar sådana som knappt syns. Men optikern, han gick igång på breda, strama, svarta... typ.
"Nu ser jag ju ut som en rektor" juh. tyckte jag.
Men han såg inte problemet! ;-)
Det blidde en kompromiss....med "blingbling" ;-)
Om två år kommer jag att behöva byta ändå, spådde han.

Precis när jag skulle åka dit ringde en person som minuten innan blivit utskälld efter noter.
Det var tydligen rörigt och fattades underlag.
Personen som var upprörd hade knappt fått luft.
Vi funderade en stund och kom sen på vad som måste ha hänt. Alla underlag fanns, men ibland, rör det till sig om man byter system.
Så, jag åkte för att leta lite och hittade det som efterfrågats.
Sen skickade jag underlagen och den andra personen ett mail med förklaring på vad som måste ha hänt och vad vi kunde göra för att förtydliga ännu mer vid behov.
Men, då hade den andra personen andats en stund och det hela var ur världen.
Det blir så...hm...trassligt när någon går i taket. Det är lätt att bli uppstressad och tappa greppet.
Men, det mesta går att fixa.
Om man tar det lilla lugna och verkligen kollar vad som hänt, när och var.
Så.
Sen kom ett annat mail.
En önskan om att jag ska göra en analys och en rapport om varför saker inte riktigt funkar.
Jag vet redan nu vad det beror på. Och vad som bör stå i rapporten.
Frågan är hur man säger det snällt! ;-)
Personen som gav mig uppdraget vet också. Men vill att någon annan säger det.
Så..
Det blir att skriva lite på det. Och sen presentera det på ett bra sätt. ;-)
Det blir lite kul när någon ber en att be någon annan att tänka över om man är på rätt ställe.
Så, det blir intressant.