Praliner och prinsesssor.

 Nu känns det som att vi kommit in i "lunken". Höstlunken.
Det tog ovanligt lång tid.
Men nu rullar det av sig själv. Tvätten, städningen, söndagsgrytan som puttrar. :-)

Maken kom hem med en hel låda praliner i fredags. Som tack för att jag hämtade honom.
Och dom var goda! Så goda att det nu bara är plasten kvar! :-)
Maken tog väl några, dottern några och sen har jag moffat i mig resten! Lika bra att göra processen kort liksom.
:-)
Jag ska, kanske träna bort en rad praliner framåt kvällen. Har jag tänkt....Få se om jag tar mig i kragen eller inte.

Minime var på kalas igår. Man fick välja på att vara pirat eller prinsessa. För henne är det inget val.
Om man kan ha skruvlockar och tiara, så har man det! :-)
Hon har otroligt fint hår när man får fixa till det lite. (Vanliga dagar borstar hon det inte, på grund av enorm hårömhet! )

 Mycket tjusig när hon gick iväg.
Presenten hon hade med sig önskade hon sig själv när hon fyller år. En hel del bling och glitter! :-)

Det var ett hus fullt av sockerhöga tjejer sen när jag hämtade henne. :-)
Nu är det en del nya föräldrar att lära känna också.

Det är fantastiskt fint och varmt väder fortfarande! Helt otroligt att vi snart är inne i oktober!
Hösten min stora dotter föddes var det såhär varmt också.
Jag hade köpt en vinteroverall som jag hade tänkt att hon skulle ha. Men hon klarade sig med bara en tunn kofta långt in på hösten.
Den miniros jag tog med mig hem ifrån landet har blommat över och fått nya knoppar igen.
Helt fantastiskt.

 Vi fick besök av goda vänner igår. De är många och vi är många. Trots att vi inte hade alla barn hemma och dom inte tog med sig alla, så blev vi 12 vid middagsbordet.
Jag gjorde det lätt för mig och satt in två stora former med lasagne i ugnen. Det är så smidigt när man är många.

Jag är sällan imponerad av människor, men dessa kompisar är jag imponerad över.
De öppnar sitt hem för jour och fosterbarn.
Nu har det två som är ensamkommande flyktingbarn. Ganska små.
Det kräver en hel del att ta emot barn och ungdomar. Men dom fixar det galant!
Och barnen var så trygga och mysiga.
Man kan ju lätt tro att det skulle vara kaos och trauma, men det var det inte. Trots att dom kom i bara kläderna dom hade på kroppen.
Det blev ganska spännande för våra barn, att prata engelska! :-)
Killen och Lilleman hittade varandra direkt. Båda är lika öppna och flexibla, så med hjälp av lite engelska, lite svenska och lite kroppsspråk så spelade dom Xbox hela kvällen och hade jättekul!
Tjejerna hade det lite knepigare.
Främst för att dom inte kunde prata med varandra.
Sen hade Minime lite svårt att förstå att tjejen storögt tog in alla leksaker.
Det är svårt att förklara för en 6åring vad "fly" är och att flickan faktiskt inte hade med sig några leksaker eller så.
Utan faktiskt bara kläderna på kroppen.
Minime har funderat mycket på det idag. Var mamman är och hur man ska kunna hitta henne.
Sen har det inte gjort hennes egen mammighet bättre direkt.
Hon har varit som ett plåster. Och jag har förklarat och förklarat att vi inte har krig här och att jag inte kommer att försvinna.
Men det är oerhört nyttigt för våra grymt privilegierade och ganska bortskämda barn att se att det finns barn som inte har någonting alls.
De lustiga dock är att barn är så härliga när det gäller hur man ser ut.
Flyktingbarnen var ju ganska mörka.
Men när Minime pratade om flickan sa hon "flickan med den blå tröjan". :-)
Undras i vilken ålder vi börjar bry oss om hudfärg egentligen?

Trevligt hade vi! :-)

Idag var det gympadags igen för barnen.
Dom tycker att det är jättekul! Det är ganska avancerade banor. Minime som verklige är "mini" fick ta i av bara attan! :-)
Jag hann läsa ut en bok och en tidning under tiden jag väntade.
Det är väl nackdelen med att dom inte är på samma pass. Hade dom varit det hade jag ju kunnat gå en promenad under tiden.
Jag satt ute i solen en stund och det var ju jätteskönt.

Hela helgen har varit skön. Det är så mycket som liksom "landat" nu, så jag är så tillfreds.
De loopar som inte är stängda, har jag nerskrivet på ett A4 ark och bokar av vartefter. Det är som att städa ett garage, men mentalt. :-)
Jag märker att jag behöver ha väldigt avgränsade områden för att fungera.
När allt flyter ihop, som det gör när man driver eget, blir det problem.
Svårt att veta var jag börjar och jobbet slutar.
Jag behöver ha glasklara gränser.

Det är så mycket som landat. Flera år efter att det har hänt.
Galet egentligen.
Men det kommer att bli ordning. Och bra.
Nu har jag kontroll. Koll.
Och har lärt mig så fantastiskt mycket senaste åren.
Jag har lärt mig att bli mycket skarpare i analyserna. Vad man går in i, vad man går med på.
Vilka man litar på.
Man lär sig mest och bäst av sina misstag.