Livskvalitet

Idag hade vi första morgonen med nollan.
Nja, nästan. En plusgrad hade vi. *brr*
Men det gör ju att det på eftermiddagen är underbart vackert!

Det är en skön promenad att gå och hämta barnen.
I morse nöp det lite i näsan, men det är skönt att vakna till då med! :-)
Och som alltid tänker jag bäst när jag rör på mig.
Så, det dök upp ett par bra idéer, som genast fixades... ;-)

Övrig tid har jag läst in mig på en massa fakta, inför mitt nya uppdrag.
Åh, vad jag längtar.
Jag vet en hel del, men det gäller att läsa på så att jag kan hänga med i alla svängar. Och ju mer jag läser ju mer intressant blir det.
För första gången på väldigt länge har jag ett klart och tydligt mål. Vart jag ska. Vad jag vill och hur jag ska få det att bli verklighet.
Nu hänger det för första gången på länge, på mig. Och bara mig.
Ingen annan kan sätta krokben. Ingen annan kan sinka mig på grund av att saker inte blir gjorda.
Ingen annan gör att jag tappar fart. Och lust.
Och nu kan jag inte skylla på någon.
Nu är det upp till mig.
En chans som uppenbarat sig och som jag nu får grabba tag i med båda händerna och göra det bästa av.
Det kan bli otroligt bra.
Jag vet att jag har hjälp av folk som redan nu står i min ringhörna.
Men det hänger ändå på mig.
Och samtidigt som det är otroligt läskigt, så är det samtidigt skönt.
Det är så länge sedan jag haft en riktig utmaning att bita i så det ska bli riktigt, riktigt roligt.
Eller som min uppdragsgivare sa häromdagen "du ska ha stora öron, block och penna" :-)

Nu när det är så vackert väder och jag går runt och väntar...längtar jag mer än någonsin till landet.
Det har varit för lite tid där nu.
Men på lördag, då ska jag ut om det så bara blir över dagen..
Jag är sugen på att åka ut redan på fredag. Men jag ska spendera hela eftermiddagen på företagsmässa så jag vet inte vad klockan blir...
Och stora dottern ska på fest och jag vill gärna hämta henne på natten...Så det blir nog lördag morgon.
Tidigt!

Men jag längtar verkligen till att komma ut dit när det är mörkt...tända brasa och ljus. Och det är bäcksvart, kallt och stjärnklart.
Andas in den kalla luften. Stå ute och njuta av den kompakta tystnaden.
Livskvalitet!

Det är det som kommer att bli kvar, när jag rensat klart i mina processer.
Livskvalitet.

Längtan till landet...

Vilket väder!
Det är svårt att greppa att det är höst. Det kunde lika gärna vara vår! Det doftar vår!
Men löven är på väg att få fina färger nu. Jag måste ut med kameran någon dag..

Vädret till trots blev det höst/vinterskor inköp idag. Lilleman behöver ha inneskor till gympan. Både i skolan och på söndagarna.
Och jag har ingen lust att köpa något dyrare, när fötterna växer som ogräs.
Det blir alltid rea skor om man springer på några eller som nu, Din sko. Perfekt!

Nu har det fått in höst och vintersortimenten och det fanns massa fint och praktiskt till de små.
Som tur är inte till mig! Eftersom jag har inköpsstopp! ;-)
Lilleman älskade skorna...

 Även Minime fick nya lite varmare skor.
Men - för en gångs skull så kunde hon inte ha dem! Alla skor brukar vara för stora för henne, men nu har vi kommit över gränsen och hon måste ha 26!
Som andra treåringar har! ;-)
Men, det lär bli 27, för alla 26 var slut. Så jag får ta en sväng och byta dem...

När jag ändå var i kokarna, sprang jag in på Rusta för att bunkra lite.
Det är så mycket billigare där med hygienartiklar än på andra ställen. Tja Ö&B har väl samma priser också.
Det skiljer runt 5:- per schampoflaska mot att köpa i matbutiken!
Och med tre långhåriga i huset så går det schampo! För att inte prata om balsam..
Jag hittade Rustas egen handkräm. "längtan till landet" . Det gick ju inte att låta bli! ;-)

 Och bodyscrub. Du gamla du fria och Ritsch, ratsch! :-)

 När jag stod på rusta med näsan i sköljmedlet fick jag ett trevligt samtal.
Det ska bli så kul!
Och det är så ovanligt att det är ordning och reda. Klar process för hur saker ska gå till.
Sånt som jag brukar behöva styra upp och tjata på.
Nu kommer det att vara klart när jag kommer! :-)
Ah, jag längtar.

Efter middagen jobbade Minime ihop en deg för att göra brytbröd.
Jag har varit sugen på att baka länge. Men inte riktigt haft ro.
Men nu är första baket satt! :-)
Nu ska det bakas mer och oftare. Just matbröd går ju hyfsat fort att veva ihop.
Barnen fick dekorera med solrosfrön. Även om Lilleman var lite frågande att vi la fågelmat på brödet! :-)

 Det blev riktigt gott!

 Det här brödet ska man egentligen veva ihop på kvällen, ställa i kylen över natten och sen ha fräscht och varmt bröd morgonen efter.

Nu ska jag hitta recept på lite grova frallor. Jag har haft ett recept som jag alltid gjorde förut, men jag kan inte hitta det.
Så det blir bara att leta!

Praliner och prinsesssor.

 Nu känns det som att vi kommit in i "lunken". Höstlunken.
Det tog ovanligt lång tid.
Men nu rullar det av sig själv. Tvätten, städningen, söndagsgrytan som puttrar. :-)

Maken kom hem med en hel låda praliner i fredags. Som tack för att jag hämtade honom.
Och dom var goda! Så goda att det nu bara är plasten kvar! :-)
Maken tog väl några, dottern några och sen har jag moffat i mig resten! Lika bra att göra processen kort liksom.
:-)
Jag ska, kanske träna bort en rad praliner framåt kvällen. Har jag tänkt....Få se om jag tar mig i kragen eller inte.

Minime var på kalas igår. Man fick välja på att vara pirat eller prinsessa. För henne är det inget val.
Om man kan ha skruvlockar och tiara, så har man det! :-)
Hon har otroligt fint hår när man får fixa till det lite. (Vanliga dagar borstar hon det inte, på grund av enorm hårömhet! )

 Mycket tjusig när hon gick iväg.
Presenten hon hade med sig önskade hon sig själv när hon fyller år. En hel del bling och glitter! :-)

Det var ett hus fullt av sockerhöga tjejer sen när jag hämtade henne. :-)
Nu är det en del nya föräldrar att lära känna också.

Det är fantastiskt fint och varmt väder fortfarande! Helt otroligt att vi snart är inne i oktober!
Hösten min stora dotter föddes var det såhär varmt också.
Jag hade köpt en vinteroverall som jag hade tänkt att hon skulle ha. Men hon klarade sig med bara en tunn kofta långt in på hösten.
Den miniros jag tog med mig hem ifrån landet har blommat över och fått nya knoppar igen.
Helt fantastiskt.

 Vi fick besök av goda vänner igår. De är många och vi är många. Trots att vi inte hade alla barn hemma och dom inte tog med sig alla, så blev vi 12 vid middagsbordet.
Jag gjorde det lätt för mig och satt in två stora former med lasagne i ugnen. Det är så smidigt när man är många.

Jag är sällan imponerad av människor, men dessa kompisar är jag imponerad över.
De öppnar sitt hem för jour och fosterbarn.
Nu har det två som är ensamkommande flyktingbarn. Ganska små.
Det kräver en hel del att ta emot barn och ungdomar. Men dom fixar det galant!
Och barnen var så trygga och mysiga.
Man kan ju lätt tro att det skulle vara kaos och trauma, men det var det inte. Trots att dom kom i bara kläderna dom hade på kroppen.
Det blev ganska spännande för våra barn, att prata engelska! :-)
Killen och Lilleman hittade varandra direkt. Båda är lika öppna och flexibla, så med hjälp av lite engelska, lite svenska och lite kroppsspråk så spelade dom Xbox hela kvällen och hade jättekul!
Tjejerna hade det lite knepigare.
Främst för att dom inte kunde prata med varandra.
Sen hade Minime lite svårt att förstå att tjejen storögt tog in alla leksaker.
Det är svårt att förklara för en 6åring vad "fly" är och att flickan faktiskt inte hade med sig några leksaker eller så.
Utan faktiskt bara kläderna på kroppen.
Minime har funderat mycket på det idag. Var mamman är och hur man ska kunna hitta henne.
Sen har det inte gjort hennes egen mammighet bättre direkt.
Hon har varit som ett plåster. Och jag har förklarat och förklarat att vi inte har krig här och att jag inte kommer att försvinna.
Men det är oerhört nyttigt för våra grymt privilegierade och ganska bortskämda barn att se att det finns barn som inte har någonting alls.
De lustiga dock är att barn är så härliga när det gäller hur man ser ut.
Flyktingbarnen var ju ganska mörka.
Men när Minime pratade om flickan sa hon "flickan med den blå tröjan". :-)
Undras i vilken ålder vi börjar bry oss om hudfärg egentligen?

Trevligt hade vi! :-)

Idag var det gympadags igen för barnen.
Dom tycker att det är jättekul! Det är ganska avancerade banor. Minime som verklige är "mini" fick ta i av bara attan! :-)
Jag hann läsa ut en bok och en tidning under tiden jag väntade.
Det är väl nackdelen med att dom inte är på samma pass. Hade dom varit det hade jag ju kunnat gå en promenad under tiden.
Jag satt ute i solen en stund och det var ju jätteskönt.

Hela helgen har varit skön. Det är så mycket som liksom "landat" nu, så jag är så tillfreds.
De loopar som inte är stängda, har jag nerskrivet på ett A4 ark och bokar av vartefter. Det är som att städa ett garage, men mentalt. :-)
Jag märker att jag behöver ha väldigt avgränsade områden för att fungera.
När allt flyter ihop, som det gör när man driver eget, blir det problem.
Svårt att veta var jag börjar och jobbet slutar.
Jag behöver ha glasklara gränser.

Det är så mycket som landat. Flera år efter att det har hänt.
Galet egentligen.
Men det kommer att bli ordning. Och bra.
Nu har jag kontroll. Koll.
Och har lärt mig så fantastiskt mycket senaste åren.
Jag har lärt mig att bli mycket skarpare i analyserna. Vad man går in i, vad man går med på.
Vilka man litar på.
Man lär sig mest och bäst av sina misstag.

Trotsåldern när den är som bäst.

Ah Vilken dag!
Den började med en total härdsmälta hos Minime. Det märktes att det var fredag. Och att hon snart fyller 6 år.
Oj så sur hon var.
Inga kläder funkade.
Ingen frukost.
Inte borsta hår.
Inte borsta tänder.
Inte ha jacka och inte ha skor.
Där ruttnade jag och klädde på mig och Lilleman och gick.
Inte så långt. Men vi stod på trappan en stund tills hon ylat klart.
Det är det enda som hjälper, när hon får sina ryck.

Säga "kom när du ylat klart" och stänga dörren. Det går inte ens att resonera med henne.
Och folk får säga vad man vill om uppfostran, men är man 6 år, då ska man kunna prata om vad som är fel.
Jag kan ta det mesta argument som finns om man bara _pratar_. Vill man inte ha byxa A så får man utan problem ta byxa B om man bara säger det. Och gärna varför.
Men att gapa och skrika, slänga saker och slänga i dörrar.
Det. går. bort.
Och hon är sån. Ända in i kaklet. Hennes äldre bror var likadan.
Fy vad oense vi var mellan varven.
Men, nu är han en av de personer som står mig närmst och är en av mina trygga bojar i livet.
Troligen blir det lika med Minime, men det är så otroligt jobbigt när man är i det.

Men, 6års trotsen ska man ju bara igenom.

Sen fortsatte trasslet. Jag åkte iväg med lite dokument, som visade sig inte vara komplett.
Vi letade och grejade och till slut fick jag ringa supporten som inte kunde hjälpa över telefonen.
Nähepp.
Bara att dra ett mail och hoppas att svaret kommer i nästa vecka.
Det är skit som ligger och skvalpar och tar energi. Jag vill ha bort det.

Sen meddelade jag en leverantör att vi kommer att byta ut dem. För att få det smidigare på grund av lite nya omständigheter.
Då svarar människan "ja vi kunde ha gjort på ett annat sätt om ni hade velat".
Jaha?? De har haft ETT ÅR på sig att föreslå en smidigare lösning. Som vi inte ens visste att dom hade!
Bra.
Nåja. Ytterligare problem dök upp, men det löste sig mycket snabbare.
Men, det gör att jag blir mer och mer beslutsam över framtiden. Åh, att slippa allt strul.

På eftermiddagen blev det utvecklingssamtal med Lilleman. När vi väntade på fröken kom Minimes fröken förbi.
Hon säger "oj vad dina barn har lekt idag! Och dom leker sååå fint! Lilleman och hans kompisar låter Minime vara med och dom är så fina med varandra! Hur har ni gjort??"
Jag tittar på henne som att hon just berättat att vi skulle åka till månen.
Med tanke på att dom slåss så att stickor och strån ryker här hemma.
Men, det är ändå skönt att höra att dom uppför sig i skolan! :-)

Så blev det helg.
Maken är ute på galej och jag har lovat att hämta honom. Det är faktiskt mysigt att vara ute och åka bil mitt i natten.
När det inte är någon annan trafik i vägen! :-)

Vi knaprar på septembers sista dagar...och aldrig har jag längtat så till oktober! :-)

Regn ute men sol i sinnet! :-)

Det har öst ner hela dagen idag igen.
Man kan hoppas att det betyder att det inte finns något kvar att bli snö av sen! ;-)
Jag menar, det borde ju finnas ett lager, som nu tar slut!
Eller inte...
Igår åkte jag bil i spöregnet och idag tåg. Blött blir det.

Men, trots allt regnande har det varit sol hos mig.

Äntligen!
Jag har väntat och väntat. Nu händer det grejer. Vilket kommer att bli så roligt.
Och förhoppningsvis ändra kurs på vad jag gör i framtiden.
Det är ett strategiskt beslut jag har tagit. Långsiktigt. För MIG.
Jag borde dricka champagne idag, men jag hann inte till systembolaget. Det blir i morgon! :-)

Det var lite halvläskigt att åka tåg idag.
Bombhot och grejer i delar av stan. Pendeltågen gick, men inte tunnelbanan.
Dottern som går i skola i området fick inte gå ut utan blev sittande i klassrummet.

Jag var på kurs och när jag åkte hem kryllade centralen av olika sorters väktare och polis.
Tjena.
Man kanske skulle flytta till landet, trots allt....;-)

Det var en bra kurs, igen. Ett ämne som jag egentligen kan, men behöver få papper på. Igen.
Ett ämne som är ganska tråkigt, men en otroligt härlig grupp människor som deltog. Öppna med frågeställningen.
Ärliga med vad man tyckte och tänkte och lyfte specifika problem.
Och en mycket bra lärare. Mer än en gång garvade vi så att tårarna rann.
Och för mig ramlade sista polletten ner.
Helt otroligt att vissa saker tar sån tid. Jag fick första känslan på vårens utbildning. Att vissa saker ju är så tydliga, vad som behöver göras.
Men, jag var inte beredd på att göra det.
Det blev så tydligt vad jag inte vill.
Men varför jag inte vill, blev inte klart. Då
Vi tangerade det, nosade vi det, men det blev inte helt klart. Dock satte det igång en jättemassa tankar som legat och grott över sommaren.

Men idag. Första uppgiften vi fick var att svara på fem frågor.
Alla andra skrev ner svaren på direkten. Jag satt och tittade på frågorna och tänkte "nämen jösses, det är ju såhär det är"...
Det blev så glasklart. Det blev som när grädde lägger sig uppe på ett glas mjölk.
Om man skakar glaset så ser man inte grädden men låter man den stå så flyter det upp och delar sig.
Precis så är det.
Jag har blandat ihop begreppen. Helt.
Så nu är det ingen återvändo.
Det gör att beskedet jag fick idag var oerhört skönt att få.
Lättnaden är total.
Nu ska jag bara göra det bästa av det. Jag kommer att vara som en trasa när vi kommer in i slutet av december, men det ska bli så roligt.
Utmanande, utvecklande, spännande och lärorikt.
Nu måste det hända en massa saker under två veckor för att få allt annat på plats.

Men- det får regna hur mycket det vill, det är sol hos mig! :-)

Jag var inte beredd...

När jag lämnade barnen i morse, stod två pappor i hallen och pratade. Jag kunde inte låta bli att skratta, för dom satte huvudet på spiken..
"Jag var inte beredd på det här! Jag har inte fixat vantar och mössor! Vad ÄR det här??"
:-)
Och lite så känner vi nog lite till mans. Det var ju så varmt, så länge. Och plötsligt så fryser man!
Jag höll på att frysa ihjäl igår!
Drog bara på mig kavaj när jag åkte till stan på möte. Och jädrars vad jag frös innan jag var hemma igen.
Hm. Bara att gräva fram en varmare jacka.
Igår regnade det kallt som attan en vända. Idag blåste det bara kallt.
Jag hade ett möte på andra sidan stan och hade planerat att ta tåget. Men, när det började regna strax innan jag skulle åka, så tog jag bilen ändå.
Och nu är trafiken helt galen igen. Så otroligt långa köer.
Dagens köande gjorde iofs att jag kunde ta ett beslut lättare! ;-)
Ibland kan det vara nog så nödvändigt att veta vad man INTE vill... Synd bara att det helt och fullt beror på just trafiken.

Många beslut ska tas.
Många mail ska skickas. Jag börjar bli van nu att blunda och trycka på sänd... ;-)
Och det som slagit mig är att det är sååå många som sitter och jobbar sent på kvällarna!
Av en slump har det blivit så att jag dragit iväg mail vid 22 tiden, för att det är då jag liksom hunnit knåpa ihop det eller för att jag glömde det tidigare på dagen.
Och, jag har tänkt att då har mottagaren det i sin inkorg morgonen efter att svara på.
Men nejdå. En halvtimme senare dimper det ner ett svar!
Inte klokt egentligen.
Jag drog ett mail även i kväll och det känns sunt att jag ännu inte fått svar. Vissa människor går tydligen hem och inte jobbar hemma! ;-)

Jag var också tvungen att göra någon besviken idag. Jag har dröjt med ett svar, för att jag själv väntar på svar.
Idag fick jag påtryckning och var tvungen att tacka nej.
För att jag just nu inte vet, men också för att jag inte riktigt vill.
Och jag vet att personen blev jättebesviken. Men - den personen skulle ha kunnat göra annorlunda.
"sitta still i båten" betyder inte att man inte ska ro...;-)

Nåja, det ordnar upp sig.
Det är så otroligt mycket som avslutas nu, stängs, återkopplas. Jag blir så trött i mössan.
Men det är skönt.
Snart är det ett vitt papper kvar, som jag kan måla på! ;-)

Jag vet. Helt obegripligt. Men jag kan inte säga vad jag pysslar med. Än.
Men jag hoppas snart kunna.
Vissa dagar är "orka" och vissa dagar är "jamenukörjag" ...:-)

Dagen när hösten kom!

Hoppsan. Hösten kom över natten mer eller mindre.
Det har varit underbart väder så länge, så nu är det väl inte mer än dags att hösten kommer antar jag.
Men man är ändå lite förvånad!
Som när första snön kommer i december...Va? Snö?? NU?? ;-)
Det har regnat i sidled hela dagen och blåst halvstorm.

Men det är ganska mysigt ändå...
Jag har fyllt på förrådet med te och skorpor! ;-) Skumt det där, hur jag går ifrån kaffe till te på hösten.
En stor kopp te är underbart när det är kallt och ruggigt..

Och en skorpa med ost, det är ju mumma! :-)

Jag hoppas att det inte blir vinter på direkten. Jag vill hinna se de underbart vackra färgerna på träden...

 Det var inte så mycket att vänta på. Dags att bära in utemöblerna. Blött som fan, men in behövde dom komma för jag antar att det ska ösa mer..
Jag har tvättat nästan alla filtar och lagt ut "höstfiltarna" i vardagsrummet. Lagt alla utekuddar i förvaringspåsar.
Tvättat av ljuslyktor som stått ute under sommaren och flyttat om lite. Den jag haft på baksidan i flera år har nu fått ny plats. :-)

Så, nu är detta hus höstklart, kan man säga.
Så skönt att veta att mycket är klart även på landet. Det är "finlir" som behövs där. Men jag längtar ut dit för att göra det allra sista och njuta av öppen eld.

Det är väl det som saknas i detta hus - en öppen spis att elda i när det är blött.
Men, vi får nog inte plats med en.

Jag får nöja mig med ljus. I alla former och dofter! :-)

 Jag fick hem två ganska fuktiga barn också.
Min miss när det gäller Minime. Hon hade inga extra brallor och blev lite blöt. Men roligt hade dom haft.
Det är så mysigt att hämta henne för det är sån skön stämning. Dom har kul!
Och - vi hinner bara hem, så dyker bästisen upp.
Som ler och långhalm är dom. sötnötter.

Nu följer jag stenhårt mitt matschema. Jag ruttnade på den eviga frågan "vad ska vi äta" och jag tycker intet att matkassarna jag köpt funkar helt optimalt.
Så nu har jag planerat 8 veckor framöver. Så skönt!
Idag blev det ugnspannkaka. Och som ungarna äter! Tre portioner fick Minime i sig.
Jag ska göra en annan variant nästa gång, tror jag.

Det slutade regna framåt kvällen, men nu kändes det otroligt kallt i stället.
Nästan så att jag undrar om det är fruset i morgon när vi vaknar...
Vår termometer har dött, så jag har ingen aning om hur kallt det är. Vi får gå på känsla! :-)

Idag dog min telefon också! Eller, inte dog. Den har lite dödsryckningar.
Den håller inte batteri mer än några timmar.
Sms kommer lite när den känner för det.
Ibland kan man ringa och ibland inte.
Den har helt enkelt sagt upp sig, kan man säga.
Så, jag har beställt en ny idag.
Jag gillar inte att byta telefoner. Hitta alla nya finesser. Hitta alla lösenord för att hoppa igång den nya.
Bläh. Men jag har inget val så det är bara att bita i det sura.

Sol, kärlek och åska.

Vilken helg!
Värme och sol. På så många plan!
I fredags var det dags för den årliga träffen. Nästan alla pumor samlades för att umgås och äta gott!
Det är en bedrift att lyckas samla 11 av 13 tjejer över en helg.
Tillsammans har vi 36 barn, om jag inte räknat fel. Och då räknar jag endast biologiska. Flera av tjejerna har även bonusbarn..och barnbarn.
Alla har rätt krävande jobb, hus, hundar och makar/sambos/särbos.
Så att lyckas få alla på samma plats en gång om året är en bedrift! :-) Vi har ännu inte lyckats få med alla 13, men vi är ofta 10.

Vi brukar träffas emellan dessa höstträffar också, men då är det sälla alla är med. I somras träffades några tillsammans med män och barn.
Att träffas bara vi "pumor"är något vi alla behöver och längtar efter hela året.
Att träffas hela familjer är en annan sorts träff. Rolig på ett annat sätt.

I fredags samlades vi så hos J. En efter annan ramlade in från klockan 15 rycket till 21 på kvällen.
Vi var ganska trötta, så det behövdes bara ett glas vin och så garvade vi så att tårarna rann.
Det det är det finaste med att umgås som vi gör. Vi "pratar" med varandra nästan varje dag, via chatt och fejjan.
De som gnäller över fejjan har ingen aning om hur viktigt det är för många.
Vi skulle aldrig ha möjlighet att hålla oss så uppdaterade om vi var tvungna att ringa runt och prata med varandra.
Sen, när vi träffas tar vi vid där vi slutade senast. :-)
Det blir allt från djupa samtal till fjantiga bus. Det är inte sällan man skrattar så att man har ont i magen och sen har djupa samtal så att tårarna rinner.
Igår blev det allsång och dans tills vi tappat rösten. :-)

Men, vi började med en lång frukost. Sen blev det enligt tradition utflykt till närmaste "by" för att shoppa och fika.
Men, vi fick även se hur sommarens brand härjat på sina ställen. Usch..
Här är stället...

Ljushimlen! :-)
Doftljus i långa rader. Man hittar favoriter, men det kommer även nya dofter.

Det blev "några" för mig! :-)
Det är grymt dryga ljus. Ofta räcker det att man har dom tända en stund, så är hela huset fullt av ljuvlig doft.
Vissa räcker det att man bara lyfter på locket, så doftar dom tillräckligt.
Flera jag nästan eldat upp, har jag stående i skafferiet, i garaget och i lådor, för att det ska dofta gott.
När det bara är yttepytte kvar på botten är det prefekt som doftblock.

 Jag uppdaterade även tvålförrådet. Dessa är min och tonårsdotterns favoriter.
De har nu även olika scrubb och badskum men jag köpte inte det.
Jag badar inte så ofta. Alltså i badkaret. ;-) Jag får sällan ligga där i fred..

Eftermiddagen och kvällen gick i umgängets tecken. Det tar sin lilla stund att hinna prata med alla om allt som hänt sen sist. :-) Det blir lite olika konstellationer och aktiviteter.

En god middag och skönsång till gamla godingar. Vissa låg ute på terrassen och tittade på stjärnorna och vissa andra (*harklar*) smög på dem i mörkret och skrämde skiten ur dem! :-) ...och fick skölja rödvin av altanen! ;-)
Det blir en hel del bus när vi ses....
Och vi är så fascinerade över hur lätt allt det praktiska flyter, trots att vi är många. Frukostarna fixas av några, disken tas om hand av andra, Middagen fixas av några och de som inte lagat mat diskar.
Alla bäddar och städar.
Oerhört smidigt.


Idag var vi flera som var uppe hyfsat tidigt, trots att det blev rätt sent igår.
Själv drack jag inget vin efter klockan 22. Bara vatten.
Det gör att jag kan dricka gott vin till maten utan att vara bakis dagen efter.
Det är så värdelöst!
Några som hade långt att åka, satte sig i bilen redan efter frukost.
Vi andra passade ett par tåg och ett flyg.
Det gick fort hem, även om det blev fel väg. ;-) Alla vägar bär till Rom säger man ju, men två vägar bär hem för mig. :-)
Mycket trafik när vi närmade oss Stockholm, men ändå smidigt.
När jag släppte av L vid tåget kom regnet. Vi hade sett de svarta molnen när vi närmade oss..
Jag parkerade bilen hemma, bar in mina väskor, stod och pratade med maken som strök skjortor och plötsligt så lystes himlen upp och det sa "VISSELKABAM"
Maken och jag tittade på varandra och undrade "vad faen vad det???"

Vi sprang upp och mötte båda sönerna i trappan som båda var lite halvskärrade. "Vad var DET??"






När vi tittade ut på gatan satt en kille bredvid sin cykel och ropade till oss "fan, det slog ner DÄR och vad rädd jag blev!"
Exakt var det slog ner vet vi inte, men jäkligt nära.
För det kom liksom inget muller efter. Det bara small. Sönerna som båda suttit i soffan sa att rummet blev alldeles vitt samtidigt som det small.
Det var bara någon minut efter att jag gick in ifrån bilen!
Sen efter en stund hörde vi åskan mullra igen. Sen har det regnat och åskat hela kvällen.
Lite mysigt ändå.
Jag har tänt ett av mina nya ljus. Vi har käkat gott och vi har umgåtts och myst.
Efter en helg med mycket värme och kärlek, var det grymt mysigt att ha alla barn hemma, äta middag och prata.
Fulltankad med kärlek är jag.
Nu går vi in i en lite spännande vecka.
Med lite tur får jag svar på en del frågor och kan räta ut ett par andra.
Ta lite beslut.
Efter denna helg har jag så mycket ny energi så det är galet! :-)
Jag är så lyckligt lottad på så många sätt!

Onda dag.

Vips har halva veckan gått.
Vart, kan man undra.

Dagen har varit ond. På flera sätt.
Alla dessa loopar som inte går att stänga. Fan.
Problem som seglar upp, som jag måste lösa. Och bokstavligen göra detektivjobb.
Som jag inte alls räknat med.
Men, som alltid numer, så hetsar jag inte upp mig. Skit händer. Fel kan det bli. Det gäller bara att hitta det.
Och sen gilla läget. Och sura en stund, kanske. ;-)
Men det brukar lösa sig i slutändan.
Det blev bara ännu mer tydligt om att det jag nu bestämt mig för, är så rätt. Det kommer att bli det, även om det innebär en jäkla massa väntande just nu.
Frustration, kan jag sammanfatta det med.

Just idag, tog vi ett glas vin, skålade och konstaterade att ibland är det bara skit! ;-) Men vi är så överens om den nya kursen.

Annat ont idag var naprapaten. Det gör inte alls lika ont som det gjorde första gången jag var där efter sommaren.
Jag varken gråter eller snorar. :-)
Ryggen är bra nu och nacken. Knät mycket bättre.
Idag ylade jag bara lite när han masserade lårmuskeln. Det. gör. ont.
Men idag gick det fort. På 10 minuter var jag ute igen. För ett par veckor sedan tog det dryga halvtimmen och jag grät som lille skutt..
Så bättre blir det.
Direkt därifrån åkte jag på tuttkoll. Man är ju i den ålder nu. Sen ett tag. Och det gör också lite ont.
Inte jätte. Men lite.
Det finns klara fördelar med att dom är lite långa. :-) Jag tycker lite synd om småbröstade damer faktiskt.
De hänger troligen och dinglar i den jäkla maskinen.
DET är inte mitt problem! ;-)
Det tog exakt 4 minuter och sen var jag ute därifrån.

När jag hämtade barnen hängde stora dottern på. En av Minimes fröknar stannade och sa "men hur många har du??"
:-)
Och sen kom det som jag brukar få höra "men vilken härlig spridning på barnen!" :-)

Så det har varit en lite...hm.. uppochnerdag.
I morgon ska jag hålla en 5 minutare på ett nätverk. Fem minuter är så jäkla svårt!
En hisspitch sätter jag om man väcker mig mitt i natten.
En kvart kan jag fylla utan problem.
Men FEM minuter!
Det är så svårt! Och det kommer inte att bli fem, det kommer att bli tio! ;-) Eller kanske sju.
Men det blir bra.
Jag kommer att göra något helt annat än vad man förväntar sig. :-)

Sen blir helgen helt galet mysig.
Maken sa det idag. "vilken bra timing för dig att åka bort"..och ja vad jag behöver det!
En hel helg med världens bästa tjejer.
Som jag längtar!

Nu ska jag lägga mig med min nya lektyr.
Maken anser att jag inte "har något liv"  men det är intressant! :-)

Det blev en ny dag trots allt.

Jaha, nu har jag landat efter helgens val. Det är precis så det känns.
Att det skulle bli spännande var klart tidigt. Och att SD skulle få mark. Men att det skulle bli med så mycket, det tror jag ingen ens tänkte sig.
Det är ett rörigt läge i landet och det är lika rörigt i vår kommun.
Igår var jag och många med mig både lite chockade och besvikna. Hur fasen kunde det gå så tokigt?
Men, när det landat så är det inte alls konstigt.
Jag ska inte bli politisk här, men det finns massor att göra nu. Kavla upp ärmarna och ta sitt jäkla ansvar. ALLA.
Jag hoppas att jag kommer att kunna göra skillnad, snart....

Nåja, gårdagen gick ändå. Det är ju så. Livet rullar på.
Jag var iväg på en god och trevlig lunch. Det är så skönt att kunna lufta sina funderingar och bolla med någon som är branschkunnig.
God var också lunchen! ;-)

På kvällen drog vi igång höstens föräldraförening med ett möte. En ganska stor grupp i år med nästan alla klasser representerade.
Det blev en uppsluppen stämning ganska fort. Vi är flera som suttit ett tag nu och många av oss känner varandra sen länge.
Det blir ganska lättjobbat då. :-) Så, jag ser fram emot årets möten.
Många föräldrar tycker att det är jättejobbigt, bevisligen, och vill absolut inte ingå. Men jag tycker att det är en viktig funktion.
Vi får faktiskt chans att påverka skolvärlden och direktkontakt med biträdande rektor osv.
Och hon och en pedagog sitter där på övertid.
Det ska man respektera.

Idag hade jag ett viktigt möte. Nummer två i raden. Så får vi se vad det blir av det. Det här mötet har skjutits på flera gånger. Men nu kan jag inte göra mer...
Mycket av mitt liv numer är att vänta. Jag får öva mycket! ;-)

Sen åkte jag så äntligen till min nageltjej. Jag har inte varit där sen i början av sommaren.
Mina naglar var bedrövliga.
Vi funderade länge på om vi skulle sätta tippar och göra dom längre eller om vi bara skulle förstärka mina egna, vilket jag gjort senaste året.
Och till slut blev det bara förstärkning. Men med en massa glitter.
Nu kommer dom att hinna växa ut lite, så kör vi nåt rivigare sen.
Men så skönt det är att ha fixade naglar när man är van.

Det är som att gå osminkad om inte naglarna är fina! :-)
Och visst, det gör jag ju ibland. Men inte när jag är ute på jobb.
Det börjar bli ordning på torpet! :-)
Jag har letat fram mina gamla "pw träningsprogram" ur datorn. De sjuka 30 minuterna med motlut.
Det går inte att börja med den jag hittade (Olgas program) för då lär jag få hjärtinfarkt, men jag har gjort en lättare...
Få se om jag hinner med den i morgon.
Senaste veckan har jag tränat, inget direkt tungt eller långt, men dock, nästan varje dag.
I morgon ska naprapaten kika på mitt knä igen, så får vi se hur domen lyder. Det känns så mycket bättre.
Jag ska bara klara av att trappa ner sjukgymnastiken...;-)
Där är jag som min yngste son. Tänk om hon blir ledsen när jag inte vill längre...;-)

Jag fick nämligen börja dagen idag med att ta ett snack med Lillemans fröken. För man har gjort sådär som man gör med hundar.
Om man har en hund som är stissig och stressad, så låter man den umgås med en lugn och cool hund.
Så taggar den stissiga ner.
Nu hade man försökt sätta en pojke som har kroppen full av myror bredvid Lilleman, för att man trodde att Lilleman kunde få den andra lugn.
Det gick inte.
Resultatet blev att Lilleman blev konstant störd och till slut även slagen!
Och han ville inte säga till, för då kanske pojken med myrbyxorna skulle bli ledsen. Tulle.
Så, han är hellre ledsen själv än att någon annan ska bli det!
Nu har vi pratat länge om händelsen här hemma och med fröken. Och idag hämtade jag en gladare kille.
Det är ju lite lustigt, för när jag sa till fröken, att jag tydligt sagt till Lilleman att han får försvara sig.
Inte slåss, men slå tillbaks och försvara sig, då säger fröken "Ja o ja! Och om Lilleman slåss, då är det motiverat" :-)
Det känns bra. För han är så orolig för att dom ska bli arga på honom om han hamnar i slagsmål.
Men alla vet att han inte slåss. Någonsin.
Så när han ruttnar, då får man liksom skylla sig själv.

Valsöndag

Idag ÄR det söndag.
Och inte vilken söndag som helst. Valsöndag.
Personligen tycker jag att det surrat mycket mer runt valet nu än det gjorde för fyra åra sedan. Det känns som att fler har röstat.
Jag hoppas det.
Tyvärr, verkar det ju som att SD har ökat, men det var inte oväntat.
Jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om bara det, men i kväll orkar jag inte. Det kanske kommer...

JAG är nöjd med att det blir en förändring i regeringen även om det är tragiskt att rasismen får så stort inflytande.
Jag hoppas på en hel del förändringar framöver.
På många fronter.

Nåja, vi hade premiär för gympan för barnen idag.
Det blev lite stökigt. När vi kom till skolan där gympan var, hade vi svårt att hitta till rätt ställe.
Ingen som helst info.
Så vi fick irra runt en stund. Vi kom precis när Minimes skulle börja.
Det var barn inne i salen och en del föräldrar. Men ingen info där heller.
Jag hade räknat med någon form av informationslappar eller så.

Jag fick helt enkelt knata fram till en av de som höll i gympan och fråga om vi var på rätt ställe och om Minime skulle vara med i den grupp som nu satt i ringen.
Ja, jag var på rätt ställe, men den grupp som satt skulle snart avsluta sina 45 minuter.
När vi satte oss, träffade jag på en klassmamma.
De hade också irrat omkring och inte hittat dit förrän dom träffade på en liten kille som var på skolgården och lekte.
SÅÅ dåligt!
Så jag ska författa ett litet mail till de som är ansvariga för det hela.

Efter gympan åkte vi till farmor på middag.
Hon hade varit och delat ut valsedlar och lite sånt. Vi käkade och barnen busade.
När vi åkte hem vid 20, gick vi utan jackor och i shorts. I september!
Det är helt galet och underbart samtidigt.

Helgen har varit bra och lite...tja...spännande.
Jag har sänt iväg lite viktiga mail och fått ett riktigt roligt besked. :-)

Nu kan man inte säga annat än att veckan som kommer blir riktigt spännande. Ja, veckorna!

Söndag på en lördag

Idag har vi haft söndag! I alla fall känns det så. :-)
Jag har iofs varit otroligt dagvill hela veckan, så söndag var liksom inte omöjligt! ;-)

Minime vaknade otroligt tidigt i morse. Det är nackdelen med att vi är inne i vardagen. Går man upp tidigt fem morgnar så är det svårt att sova på lördagarna.
Hon tassade dock ner och tittade på tv:n själv. Sen efter en stund hör jag hur hon gormar på Lilleman att han skulle sänka ljudet.
Men, då var vi ju liksom väckta av gormandet! ;-)

Jag pallrade mig upp efter en stund och åt frukost med stora dottern som packade ihop sig för att åka och kampa.
De är en hög tjejer som ska bo i tält mitt ut i skogen tills i morgon. :-)
Jag fick en bild för en stund sedan och det var "lite mörkt" kan man konstatera.

Maken och jag tog en lång PW direkt efter frukost. Det är så skönt att vi fått in den rutinen. Har vi bara barnvakt, så går vi en lång runda.
I morse var det jättevarmt och skönt! Man fattar inte att vi är inne i september.
När vi var hemma igen fick vi öppna korsdrag för att kunna vara inne. Jag mins inte att det varit såhär pass varmt såhär sent.

Vi tog även en promenad ner till centrum för att lägga våra röster i valet. Det var lång kö och jättemycket folk.
Då blir man glad! Jag hoppas verkligen, verkligen att andelen som röstar nu är stor. Det brukar vara så otroligt deppigt om deltagandet blir lågt.
Då är inte valet rättvist känner jag. Massor med människor som faktiskt tycker något, skiter i att rösta.
OM man inte vet vad man ska rösta på, så kanske man vet vad man inte vill rösta på. Och ta det minst dåliga??
Det är ett viktigt val på så många sätt.
Spännande som aldrig förr.
Barnen fick lite lördagsgodis och sen knatade vi hemåt igen. Och trots att vi inte ens hade jackor, var det jättevarmt!

När vi kom hem, drog vi igång det allmänna städandet. Jag fattar inte hur stökigt det kan bli. Jag gör fasen inget annat än plockar och plockar.
Idag fick barnen städa sina rum...Under hot, nästan! ;-)
Minime hon är aldrig långsammare än när hon måste städa efter sig. Och Lilleman, han blev sååå sjuk han sååå.
Huvudvärk och hela baletten.
*suckar*
Men städat blev det. :-)

Trots fix blev dagen lugn och mysig. Sådär söndagsmysig.
Morgondagen blir lite mer aktiv. Båda barnen påbörjar sina höstaktiviteter. Gymnastik.
Dom kommer, hoppas jag, få pröva på lite olika saker under hösten.
Det är lite knepigt att få ihop deras aktiviteter utan att döda helgen. Man vill ju göra annat också. ;-)
Men nu fick dom tiderna efter varandra och det är jättebra.
Att åka med en och sen hem för att åka med den andra, det går ju bort. Nu får dom vänta på varandra, men det kan dom stå ut med. :-)
Funkar det så kommer vi att åka med ett barn vardera, men att kunna fixa det på egen hand är toppen.
Det ska bli kul att se vad dom tycker om det.
Jag har en helt annat aktivitet till Lilleman snart som kommer att passa honom bättre.

Med sånt här fint väder hade jag ju velat vara på landet. Tur att vi ändå har landet så pass nära att man kan åka ut över dagen.
Jag längtar hela tiden dit..
Men, man vill ju göra annat också! ;-)

Sjukt.

Det känns bra med fredag när man har jobbat i två dagar! :-D
Man är ju sååå trött då....inte...
Men, det är inte bara vi som åkte på bacillen. Folk verkar ha rasat till höger och vänster.
Igår var jag på ett möte, där vi skulle ha varit en 25 personer. 10 ringde sig sjuka samma morgon.
Och några hade sjuka barn.
Helt galet.
Själv hade jag fyra inställda möten den här veckan! En var jag tvungen att avboka själv när Minime var sjuk.
Men tre andra ställdes in med kort varsel.
Det har varit en aggressiv bacill, helt klart. :-)
Jag gillar inte att ställa in jobb eller möten. Det går emot min natur.
Även om det är helt naturligt...alla gör det, men jag känner alltid att jag slösat någons tid.

De som var på mötet var det jättekul att träffa efter sommaren. Mycket skvaller blev det! ;-)
Dessvärre fick jag ett mindre roligt besked också.
Tragiken slår till lite här och där. Usch...
Och man känner igen sig i "det blir nog bra, X är tillbaks om ett par veckor" och så vet man att livet kommer att slås i spillror. Men det sista som överger en är hoppet.
Hela tiden blir man påmind om hur kort livet kan vara.

Det är dags att sluta vänta.
Jag som jobbat så hårt på att vara mer reaktiv och inte impulsiv. Sitta still i båten och inte alltid vara långt fram i planeringen..
Men det är verkligen att gå emot min natur det också.
Så nu slutar jag vänta.. ;-)
Jag behöver få vara impulsiv och långt fram i tanken, annars tappar jag energi.
Så nu får jag följa min inre känsla..Det kommer att bli bra.

Jag skulle ha haft ett viktigt möte idag, men även det blev flyttat till nästa vecka.
På grund av valet!
Tjo..Det som jag redan väntat på i över två veckor. Men, vad gör man...

Och idag hade jag tänkt lägga min röst.
Men jag var vid huset för tidigt! Så, då lät jag bli. ;-)
Det får bli morgondagens uppgift.
Spännande lär det bli!
Och lite skönt när det är över.
Det blir en söndag att minnas, antar jag.

Den som letar finner...eller letar...igen...

Just nu känns det hoppfullt.
På hostfronten i alla fall.
Idag har Minime varit feberfri. Och otroligt pigg.
Det märktes även när Lilleman kom hem. Det tog ca fem minuter och sen slogs dom så att stickor och strån rök.
Orkar man retas, så orkar man gå till skolan.
Så, om det inte händer något oväntat i natt, så blir det skola i morgon!
Vi är båda lika lyckliga över det! :-)
Hon har jublat flera gånger över just det. "jag får gå till skolan i morgon"...:-)
Det är härligt att det är så.
Jag kan inte ens tänka hur det skulle vara om hon inte ville gå dit.
Alla mina barn har älskat skolan. I varierande grad, förstås, men ingen har vägrat. :-)
DET är jag tacksam över.

Hon blev mer eller mindre överfallen på skolgården när vi hämtade Lilleman. Kompisarna såg henne på långt håll och skrek "Minimeeeeee!" :-)
Man blir varm i hjärtat.
Själv ska jag alltså få åka och jobba i morgon! JAG jublar över det! ;-)
Ibland, tidiga morgnar, så kan man tänka "oj, tänk om man var hemmafru..."... Men efter en veckas vabbande så är man inte lika sugen. ;-)
Jag funkar verkligen så att när det är långsamt, så blir jag seg. Jag gör ingenting.
Så, helst ska det vara lagom stressigt! ;-)

Sen har jag ett lite ovanligt uppdrag i morgon. Eller iofs inte...Jag ska åka till ett förråd och leta en pärm. (Leta försvunna papper är min specialitet. Förutom försvunna nycklar...glasögonen måste jag köpa ett senilsnöre till!)
Hejochhå...
Det är så irriterande! Vi har ju flyttat flera kontor senaste månaderna. Packat sjuka mängder med grejer och papper. Kört hit och dit.
Och igår när jag fick frågan var pärm X var, så öppnade jag en dörr till ett skåp och sa "här stå...hm...här borde den stå....här skulle den ha stått"...Men var fasen ÄR den???

Idag har jag letat där jag såg den sist. Utan framgång.
Jag har mailat en person som kan ha fått den. Utan framgång.
Nu återstår hederligt "plockagenomkartonger" jobb. *suck*
Det finns två ställen den kan finnas på och jag kan ge mig sjutton på att den lär finnas där jag letar sist! ;-)
Alltid är det något.
Aldrig är det lugnt.
Och vissa saker går det f-n troll i!

Fördelen med att ha gått hemma och dragit ett par dagar är att jag hinner tänka.
Nackdelen är att jag hinner tänka.
Nu behöver jag få en fast punkt. Det finns så många öppna loopar, oknutna trådar och frustration.
Det är dags att få ordning.
Jag går alltid och väntar på något och någon... Att saker behöver bli klara för att jag ska kunna göra mitt.
Och det är tungt.
Ibland blir jag så in i märgen trött..
På saker jag inte kan eller vill skriva om nu. Kanske aldrig.
Men de senaste åren har gett mig insikter.
Jag har bokmaterial om man säger så. ;-)
Men, nu ska jag fila på morgondagens hisspitch. Jag vill gärna ha en ny om inte varje gång så varannan i alla fall.
Vissa har haft samma i flera år. Och med tanke på att det inte alltid är speciellt många gäster med, så blir det lite tuggummi.
Det försöker jag undvika! ;-)
Det är dags att kliva ur mjukisbrallorna och dra på kavajen. Tur att det är två dagar kvar innan helgen! ;-)
Så att jag också kan säga TGIF på fredag! :-)

Nu är det krig!

Vi snorar vidare.
Eller rättare sagt hostar vidare.
Det är så segt. Och jag tycker så synd om Minime. Hon vill inte vara hemma. Hon vill vara i skolan.
Femton gånger om dagen mäter hon feber och suckar, när den konstant hamnar på 37,9.
Det var ledsamt att följa med och hämta storebror idag och snällt sitta på en bänk och vänta på att han skulle komma ut och inte springa iväg och leka med alla kompisar.
Rent sorgligt, var det.
Så, vi håller alla tummar för att det vänder nu.
För både hennes och min skull.
Hon är uttråkad och jag har ont i öronen av det konstanta "mammaaa"....
Jag är ju tacksam över att hon inte är jättesjuk. Men samtidigt, är man bara småsjuk så blir man ju uttråkad.
Ligger man däckad, så ligger man....;-)

Jag har fört ett gerillakrig mot bacillerna. Petat henne fullt av C-vitamin, D-vitamin och goda magbakterier.
Och svurit över att jag inte började boosta dem veckorna innan skolan började. Jag borde ha fattat att hon skulle åka dit, med tanke på alla nya barn.
Men, eftersom att sommaren var så fin och det inte känns som höst alls, så tänkte jag inte ens tanken.
Förra året, boostade jag dem och de höll sig friska hela hösten.
Men, nu är det krig! ;-)
Jag hittade också en flaska Mollipekt från i våras när vi hade vår förkylningsvända som jag hällt i henne.
Och nu känns det som att hostan gett sig ganska mycket. Och- för en stund sen hade hon bara 37,5!
Med lite tur kan hon snart gå till skolan. Lite fisigt att bara kunna vara där under fredagen, liksom! ;-)

Igår fick storebror passa henne under dagen. Tur att det finns tonåringar som kan hoppa in! ;-)
Jag åkte bland annat och hämtade ut mina nya brillor.
Snygga! ;-)
Och starka! Jag får sakta vänja mig att ha dem. Man blir ju liksom lite "yr" när glasögon är nya.
Nu ångrar jag lite att jag bara gjorde läsglasögon. För jag kan inte ha dem "hela tiden"...
Eftersom att jag ser bra på långt avstånd blir dessa suddiga då.
Men, det är ändå grymt skönt att ha riktigt bra läsglasögon. Texten blev otroligt skarp! ;-)

Lilleman har fått ha korta dagar i skolan. Inte för att det alltid uppskattas iofs.
Han vill gärna komma hem, men sen blir det också tråkigt.
Så, vi behöver absolut inte ha dåligt samvete för att vi har barn på fritids! ;-)
Den stimulansen behöver dom!

Jag har passat på att göra långkok och äppelpaj när vi ändå går här hemma och drar.
Städat tvättstugan...
Man får passa på att fixa och pyssla.
Nu ska jag roa mig med att göra en matlista. Det är dags att få koll på både maten och budgeten! ;-)
Och komma ifrån det eviga "vad ska vi äta"...

Feberyra...

Vilken härlig dag vi fick idag!
Så fantastiskt varm!
Solen sken från en klar himmel.
Mina små gräshögar hade torkat så fint så. Jag spred dom lite här och där..;-)
Och klippte de sista så att den blev sådär "nystädad" ut som jag gärna vill ha gräsmattan.
Nu slipper vi skämmas...

 När den väl var klippt, bestämde jag mig för att tömma poolen. Vi hade inte tänkt göra det, men kom på att vi inte är helt säkra på när vi åker ut nästa gång. Vi har planerat det, men man vet aldrig..
Plus att vi har sjukt mycket som ska göras innan vintern att det är lika bra att påbörja den långa listan...
För att tömma den fick jag ju snällt använda mig av så kallad hävert..
Det gäller att vara med när det väl börjar rinna så att man inte sväljer smutsvattnet! ;-)

 Man tycker inte att det är så mycket vatten i en pool, men det ÄR det kan jag berätta...
Shit.
Jag var smart nog att påbörja det innan allt annat som skulle göras...
Äta lunch tex.
Det är lite galet hur man får sina rutiner på olika ställen. Som att det SKA vara kaffe, ur bryggaren, på direkten! ;-)
Och, grillad korv till lunch när vi är ute och jobbar. :-)

 Maken och sonen bar grejer ur gästhuset till stora huset. Sånt som vi inte vill ska bli fuktigt.
Det märks att det är höst i luften, just på att det är så fuktigt på nätterna.
När vi satt hos grannen igår blev det aldrig speciellt kallt, det var 15 grader där vi satt under tak, men jackor som låg ute var fuktiga som att de legat i regn.

Jag packade ner alla utedynor och kuddar i den otroligt smarta förvaringen jag köpt på IKEA.
Ställde in alla möbler under tak osv.
Det känns lite tidigt, men det ska ändå göras...

 På altanen hittade vi ett nytt husdjur! En fet och stor spindel! isch...

 Sen var det poolen då...vi tömde och tömde och tömde.
Till slut blev det med hink.
Sen hängde vi både den och locket på tork. Och hoppas att det hänger kvar när vi kommer ut igen..

Lagom efter mellis packade vi ihop oss och åkte hem.
Det var inte kul, för det var så skönt.
Grannarna började vakna till liv dom med! ;-)
Men det var bara att bita i det sura.
När vi kom hem tempade jag Minime som somnade i bilen och då låg hon på 38 igen. *suck*
Det är så segt!
Hon hostar och hostar.
Nu vid läggning är hon mycket svalare igen....
Skumt att det kommer och går. Iofs är det inte första gången.
Det är fantastiskt hur olika det för olika personer. Lilleman är sjuk ett par dagar och hon blir lite halvdassig i evigheter....
I morgon får hon umgås med sin bror när jag behöver ut och åka.
Sen hoppas jag att det gett sig...Mest för hennes skull.
Hon vill ju gå i skolan.
Och slippa hosta lungorna ur sig.

Men, nu hoppar vi igång en ny vecka. Som blir mer spännande än på mycket länge...;-)

Tänk om....

Jag kan ju anses som knasig, men jag ställde klockan för att komma upp i tid i går!

Längtan till landet, kan anses som stor, när man ställer klockan en lördag! ;-)
Nu var det ganska onödigt skulle det visa sig, för strax efter klockan 6 kom minime intassande och la sig i min säng.
Hon var brännhet. "jaha, feber".. Hon lyckades inte somna om så jag bäddade ner henne i hennes egen säng och drog igång en film åt henne.
Efter att jag hämtat vatten, tempade jag. 38,9! Som hittat.

Nåja, hon låg och tittade på film och jag sov en stund till. Men dryga timmen senare var hon hungrig och då tassade vi ner.

Jag var mer än ivrig att komma iväg. Landet skulle det bli med eller utan feber..

Det blev en "landetfrukost" för att komma i stämning...Ägg..;-)

 

Bilen packades med det nödvändigaste och två barn, sen drog jag...
Maken och sonen fick uppdraget att fylla kylen.
Det var ganska mycket trafik, men vi var ute i god tid innan lunch.

Och som alltid, när jag inte varit här på en längre tid, så slår det mig med full kraft när jag kliver ur bilen.
"Det är här jag ska vara".
Doften. Havsluften. Känslan.
Det var varmt här också men inte alls lika klibbigt som i radhuset.
Skulle det inte hänga på en massa "om" så hade jag inte tvekat att flytta ut.
OM det hade funnits en skola på cykelavstånd.
OM det hade funnits fler barn i området. (vilket direkt hänger i hop med skolan! ;-) )
OM maken och jag hade haft jobb i de närmaste större orterna. (vilket inte alls är någon omöjlighet om det andra fanns..)
Dock är den stora fördelen med att bo så centralt som vi gör i radhuset är att vi har så nära till allt.
Det slog mig verkligen efter att ha bott här hela sommaren, att man åker sjukt mycket bil. Bensinnotan efter sommaren är galet hög!
Och man är alltid beroende av bilen. I radhuset kan man faktiskt klara sig långt på apostlahästar och tåget.. ;-)
Men, jag vet också att när man bor såhär långt ut på landet, så planerar man logistiken annorlunda.
Spontat besöket att köpa en liter mjölk på macken görs inte. ;-)

Så, radhuset är praktisk, logistiskt bra och liksom "hjärna".
Landet är känsla och hjärta. :-)
Framtiden vet man ju inget om. Men OM vi inte hade råd att ha landet.....Det skulle vara en stor sorg..
Jag hoppas att vi aldrig kommer att behöva välja.

Nåja, det har vuxit helt galet sen vi var här senast.
Björnbären är på gång.

 Pelargonerna växer och blommar.
Det lilla "hus" jag planterade i växer över alla bräddar.
Så fint!
När vi kommer ut nästa gång är det dessvärre "stängning" inför vintern och då ska jag plantera ut en del av dem på andra platser...

 Just de här gröna "marktäckande" blommorna har jag tappat namnet på. De är ju jättevanliga både i amplar och i rabatter.
Och jäklar vad dom växer!
I däcket satte jag tre små, ganska ynkliga på sensommaren. Nu har de tagit över helt!
Så, fler av dem lär det bli, där jag behöver få in lite färg och täcka lite fula ställen..

 En ampel som var torr och nästan död när vi åkte, men som jag lät hänga kvar, har fått nytt liv!
Man ska alltså inte döma ut någon som är torr och tråkig! ;-)

 Solen sken och det var helt ljuvligt!

 Jag hade som vanligt dragit igång kaffe! Det ÄR landet! :-)
När maken dök upp med mjölk blev det direkt en stor mugg, med näsan i solen.

 Det var inte bara blommorna som vuxit bra.
Även gräset! Både långt, tjockt och blött.
Maken drog igång åkgräsklipparen, stora sonen handklipparen och jag krattade för glatta livet. 
Nu ser den lite tilltufsad ut och består av rätt många gräshögar.
Jag har träningsvärk av allt krattande! ;-)

 Jobbet fortsätter idag!
Det var inte bara vi som gick loss på gräset. Hela området klippte gräs.

När vi var klara, tog vi med oss våra kräftor och lite annat plock  och gick över till grannen.

 Där samlades vi fyra närmsta grannarna med barn i varierande åldrar..
Vi har otroligt bra grannar!
Det är sällan man skrattar så gott som när vi träffas!

 Vi mumsade god mat och vissa äckliga nubbar....;-)

 På senkvällen fick jag smaka en helt sjukt god rom!
Mmmmm....

 Guld i ett glas! ;-)

Mer än så drack inte jag.
Jag hatar, verkligen hatar, att vara bakis. Det är så sällan värt det...
Plus att jag ville ha huvudet med mig, som alltid när barnen är med, men extra på grund av att Minime var skruttig.
Hon hade 39 graders feber när vi kom ut.
Hon fick en liten skvätt Ipren innan lunchen, mest för att rota bot på huvudvärken.
Annars är jag inte så snabb med febernedsättande.
Om febriga barn mår bra i övrigt tycker jag inte att det behövs.
Det är svårt att se hur dom mår egentligen. I alla fall mina som blir hyffsat speedade av både Ipren och Alvedon.
Dom tar det inte lugnt...
Hon höll sig lugn hela dagen och paltades på rätt bra när vi gick till grannen.
Tanken var att bädda ner henne på soffan med en film om hon kroknade, men inte hon inte.
Hon älskar fest!
Så hon höll låda utav stora mått hela kvällen och när jag tempade när jag gick hem för att natta dem vid 22:30 låg hon på 37,3!
Bästa febernedsättningen är alltså lite fest! ;-)
Men som hon hostar!
Ja Lilleman med. Och maken.
Usch.
Det ger sig inte. Dom har hostat sen skolan började!
Tröttsamt.
Så jag får trappa upp mitt hostkrig.
Går man till doktorn får dom ju bara Coccilana eller nåt annat slemlösande.
Eller så får man hostdämpande.
Och det är inte heller bra, i min värld. Det finns ju något som ska upp, liksom...
Så det är väl bara att hosta vidare...
Veckan som kommer är rätt lugn för mig, så det passar bra att hon kan vara hemma och ta det lite lugnt.
Få korta dagar om inte annat.
Men, hon blir ju både rastlös och sur att inte få gå till skolan..Så jag hoppas att det räcker med en dag eller två.
Det är lite frustrerande, för när man har alla barn i skolan, då brukar vabbtimmarna droppa betydligt.
Nåja...det är bara att ta det som det kommer.

Idag ska jag njuta av en dag i solen, i mitt paradis.
Njuta av nuet. Här. nu. idag.
Som att OM inte fanns! ;-)

Varmt och förkylt

Så kom ännu en fredag.
Veckan har gått så fort! Och varit otroligt varm.
Rena sommarvärmen.
Idag släppte jag allt jag hade i händerna när vi kom hem och klev direkt in i duschen och duschade iskallt!
Det har också varit otroligt förkylt. Maken har varit rätt under isen och jag var skruttig igår..
Men, vilka dagar vi har haft!
Jag är rätt "hucked" på utbildning numer. Som en svamp! :-)
Och det är jättelänge sedan maken och jag hade gjort nåt tillsammans i jobb/kursväg, så även det har varit jätteroligt.
Ämnet intressant och nyttigt och gruppen riktigt bra.
En bra blandning och en bra dynamik.



De första två dagarna var jättenyttiga. Djupdykning och många bra tips.
Mycket gör jag dagligen, men fick ändå en ny vinkel på det och smarta verktyg.
Och ibland lite omvänt tänk mot de standarder vi använder.
Mycket bra.
Härliga diskussioner.

Sista dagen, gick en hel del i Ledarskapets tecken.
Där är vi så pass utbildade att vi kunde ha gått hem vid lunch. Discanalyser och Firo är inget nytt..
Så, vi hade en hel del att lära de andra deltagarna OCH läraren. Vi blev nästan lite oense! ;-)
Man blir lite skrämd av vilket tänk vissa har när det gäller ledarskap.
Jag gick i taket på slutet...
En av deltagarna säger "Ja, när man kommer som ny chef, då måste man vara bestämd. Vi har haft flera mycket framgångsrika VD:er i vårt bolag (globalt, jättestort)  och när de har börjat har dom alltid sagt upp flera personer för att visa att dom bestämmer och att ingen kan känna sig säker.
De har satt skräck i alla personal"!!
Och där kunde jag bara inte svälja det. Utan frågade om han var helt ute och cyklade!
HUR kunde han tycka att det var bra ledarskap????
Denna man är alltså projektledare för flera hundra personer!!
"HUR kan du tro att rädd och osäker personal kan vara effektiva och verkligen göra sitt bästa??"
Där bröt vår lärare och kände nog på sig att det skulle gå höga vågor om han inte hade brutit. ;-)

Samma man, var jätte högutbildad och har som sagt ett toppjobb. Men visste _ingenting_ om verkliga livet.
Eller företagande.
Och att en man, som gått på marknadshögskolan, inte kan skilja på mål och syfte, gör mig mörkrädd....
Nåja. De andra deltagarna, var helt ok och vi hade riktigt roligt!
Och som alltid när man är på kurs, så flödade det av godis....

 Och kaffe...och mera godis!

Goda luncher fick vi också.
Men, väldigt varma lokaler! Vi satt på en vindsvåning, med alla fönster öppna och svettades.

Skönt att ha fått lite mer input och lite papper på det jag faktiskt kan.
Och bra för självförtroendet.
För det är alltid så, jag tänker "oj vad dom, som har de jobb dom har, måste kunna mycket mer"...och sen är det ändå inte så.
På en övning vi gjorde idag fick jag och en tjej jag jobbade med full pott. Det gjorde ingen annan! ;-)
Och det roliga var, att vi båda tittade på varandra och konstaterade att "jösses, vi har ju haft flera små barn och behövt göra saker i en viss ordning och ha koll på hur lång tid det tar och var kontrollpunkterna är, det borde vara samma med det här..."
Och så var det! :-)
Vi fick även en bra tvist på SWOT analysen och en riktigt bra riskanaylsmall.
Så veckan var bra.
Och nu är jag väl rustad för ett möte i slutet av nästa vecka. :-D

När vi kom hem hade storebror hämtat småsyskon och båda hade varsin kompis med sig.
Jag öppnade flera fönster och dörrar och ställde mig som sagt i duschen.
Man är ju lite chockad över värmen.

I morgon drar vi till landet. Och det ska bli sååå najs!
Minime hade lite feber här på kvällen och hostar jättemycket nu igen.
Man blir så trött.
Tur att jag inte är lika fullbokad nästa vecka och att storebror ändå är kvar på måndagen för att passa barn på kvällen.
Man kan hoppas att vi kör den här jäkla förkylningsracet nu och sen är friska fram till Jul.

Välkommen till bacillperioden.

Det hostas och snoras i var stuga just nu. Det känns som att "börjaskolan" förkylningen var ovanligt snabb.
Lilleman kroknade ju i helgen, men precis som Minime slapp han feber och har mest hostat.
I går fick han vara hemma med storebror och de hade toppenmysigt.
Storebror gick även och hämtade Minime, mest för att det var mysigt.
Dom njuter hejdlöst av att ha honom hemma igen. För att inte prata om vad jag gör! :-)

Han var lite hängig häromdagen, för att saker inte riktigt blivit som han tänkt, men JAG är nöjd, för han är här igen! ;-)
Klen tröst för honom, kanske...;-)

Nåja, det är himla praktiskt att kunna kalla in honom. Han får hämta flera dagar framöver när vårt schema kör ihop sig.
Stora dottern har lika långa dagar som vi och lite till, så henne har man ju ingen nytta av! ;-)
Förutom i morgon, när hon får barnvakta när maken måste iväg och jag ska på föräldramöte...
Vete sjutton hur vi skulle få ihop det utan tonåringar?
Och så klagar folk på att tonåringar är jobbiga...dom är min livlina!

Nåja. Även jag lite rosslig. Så det blir ingen träning.
Men jag är så nöjd med att jag tränade en sväng igår kväll. Prioriterade bort tvätthögar och annat och ställde mig på bandet!
Det är oerhört skönt att knät funkar nu. Visst känner jag av det, men det blir inte värre av att småjogga lite. Igår prövade jag även motlut utan problem.
Idag har jag träningsvärk, men inte ont.
Maken kroknade i söndags och har nu mörkt och härlig röst! ;-)
Men som vuxen är det ju bara att peta i sig Ipren och köra på.
Nu ska vi på en jätte spännande utbildning resten av veckan. Då kan man inte vara sjuk..
Det blir rätt långa dagar, men ska bli otroligt kul.

Jag tog mig en sväng till Optikern idag. Jag har märkt mer och mer under sommaren att jag inte ser som jag brukar.
När maken säger "men ser du inte det där" då är det dags att göra något åt det.
Optikern blev "lite lätt upprörd" när han fick höra att jag haft samma i tio år. Men vadå....åren går så fort så...;-)
Jag ser bra på långt håll, men läsglasögon behövde uppdateras. Rejält.
Sen kom det svåra.
Att välja bågar. Jösses. Det ÄR så svårt!
Jag gillar sådana som knappt syns. Men optikern, han gick igång på breda, strama, svarta... typ.
"Nu ser jag ju ut som en rektor" juh. tyckte jag.
Men han såg inte problemet! ;-)
Det blidde en kompromiss....med "blingbling" ;-)
Om två år kommer jag att behöva byta ändå, spådde han.

Precis när jag skulle åka dit ringde en person som minuten innan blivit utskälld efter noter.
Det var tydligen rörigt och fattades underlag.
Personen som var upprörd hade knappt fått luft.
Vi funderade en stund och kom sen på vad som måste ha hänt. Alla underlag fanns, men ibland, rör det till sig om man byter system.
Så, jag åkte för att leta lite och hittade det som efterfrågats.
Sen skickade jag underlagen och den andra personen ett mail med förklaring på vad som måste ha hänt och vad vi kunde göra för att förtydliga ännu mer vid behov.
Men, då hade den andra personen andats en stund och det hela var ur världen.
Det blir så...hm...trassligt när någon går i taket. Det är lätt att bli uppstressad och tappa greppet.
Men, det mesta går att fixa.
Om man tar det lilla lugna och verkligen kollar vad som hänt, när och var.
Så.
Sen kom ett annat mail.
En önskan om att jag ska göra en analys och en rapport om varför saker inte riktigt funkar.
Jag vet redan nu vad det beror på. Och vad som bör stå i rapporten.
Frågan är hur man säger det snällt! ;-)
Personen som gav mig uppdraget vet också. Men vill att någon annan säger det.
Så..
Det blir att skriva lite på det. Och sen presentera det på ett bra sätt. ;-)
Det blir lite kul när någon ber en att be någon annan att tänka över om man är på rätt ställe.
Så, det blir intressant.