Den som söker....

Ibland blir jag så irriterad på mig själv....
Eller oroad kanske jag borde bli! ;-) Titt som tätt får jag riktiga hjärnsläpp. Tur att jag kan skylla på värmen just nu...
Jag har förlagt mina nycklar!
Det händer lite då och då. Eller så är det solglasögonen, eller telefonen....
Det fina med telefonen är att jag numera har en klocka som hör till. Den har den fiffiga knappen "leta telefon" och så ringer den upp telefonen.
Jag borde ha det till nycklarna också.
När jag var liten köpte vi en liten "visslare" till min pappa som han hängde på sina nycklar. Så när de var borta visslade han och nycklarna svarade. Så det är ett genetikfel! ;-)
Jag får helt enkelt införskaffa en sådan, för jag lägger sjukt mycket tid till att leta...

Nu är det dock lite läskigare än annars. Ofta ligger nycklarna i en annan handväska eller i en jacka.
Men nu, nu är dom putts väck!
Det läskiga med det är just det där hjärnsläppet. Att jag inte mins var jag lagt dem!

Jag vet var jag hade dem sist...och sen är det tomt!
Att dom är kvar här, det vet jag. För utan dem kommer jag inte ens ut ifrån området.
Det blev jag varse igår, när jag skulle ut och fick låna makens.

Så, var fasen är dom?? Att dom är kvar här någonstans är givet....
Jag har dock hittat andra försvunna saker under tiden jag letat.....
Det innebär att jag kommer att ha ett grymt städat hus och gästhus innan dagen är slut.

Den som söker....den letar....