Vilken helg!

Alltså vilken helg! 

Det är som att vi varit iväg till Norrland och som att vi legat på snabbladdning.
Efter en höst som varit så mörk och blöt, äntligen få en tid med kyla och snö, det är helt magiskt!

Vi har ju haft snö till och från sen julafton faktiskt, men den här mängden har vi inte haft på några år och det är helt,,, ja det finns inget bättre ord- magiskt!

I slutet av veckan snöade det rätt rejält i drygt ett dygn och på torsdagen var det tveksamt om vi skulle våga åka på fredagen. 
Det stora vägarna är plogade, men vi har en "mellanstor" väg ute på landet som plogas lite sämre utan att överdriva. 
Här ute plogar "våra killar" så här är det alltid bra. :-)

Nåja, Lilleman pluggade på distans och Minime var hemma och kurerade sin bråkiga mage, så vi förberedde oss så att vi kunde åka så snart Lilleman loggade ut vilket gjorde att vi var ute ett par timmar tidigare än vanligt. 

Och det var skönt, för vi hann innan "alla andra" åkte och det var lite glesare trafik, för vägen var rätt kass.

Maken har haft massa jobb senaste dagarna så han har inte hunnit ut och skotta, mer än lite panik -skottning av vägen och ett par uppfarter till de lite äldre personerna som bor här ute. 

Det var som att kliva ut i en helt annan värld!

Kallt och alldeles vitt. Och alldeles tyst.

En liten gång in till huset hade maken fixat.

Fågelhuset hade ett tak på taket! :-)

Vi var ute i flera timmar och skottade uppfarten och parkeringen, plus att Lilleman fick gräva sig fram till sitt hus.

Stora dottern som kom ut nästan precis en timme efter mig kom förbi och åt middag. Hennes sambo hade varit i snösvängen sen morgonen innan och sov ett par timmar innan han åkte ut igen, så det passade bra att hon hängde hos oss. 

Det blir alltid så tyst när det snöat. Hela världen blir mjuk och magisk. Och ljuset blir ett helt annat när det är snö.

Vi vaknade till hyfsat kallt på lördagen och sol! Det var inte igår! :-)

Efter att vi klätt på oss allt vi hade gick vi ut, en dag som denna vill man inte förspilla en minut av! 

Det är så vackert att det tar andan ur en faktiskt! Orörd snö som ligger och glittrar, det blir inte bättre.

Lite svårt att förstå att vi här hade ett otroligt varmt sensommar bröllop för ett halvår sedan! :)

Magiskt, magiskt!

Efter promenaden blev det lite mer skotta, vedklyvning och eldning. Man ville ju absolut inte gå in, så vi värmde på lunch ute och bara njöt.

Allt mat och dryck är godare utomhus, alltid! :-) Lite korv och gulasch. 

Mmmmm.....

Vi passade på att göra lite is lyktor när det för en gångs skull går och dom blev rätt fina. Men jag måste köpa ballonger, för dom blir ännu finare. 

Även söndagen blev solig och det gällde att suga åt sig varje stråle, så vi gick en lång, lång promenad. 

I grannföreningen har vi ett gäng tanter, som vinter badar! Varje dag sen i somras, så badar dom.

Galningar om man frågar mig! :-) 

Det är svårt att förstå att vi inte har åkt längre bort än 45 minuter.
Och det är helt otroligt att vi ska bo här. :-)

Det är helt fantastiskt att ha fått en helg, förhoppningsvis fler, med kyla och snö. Att få det också här, där man annars förknippar det mesta med värme! :-)

Det är verkligen vårt andningshål. 

Jag vet inte hur jag hade mått mentalt om vi inte hade haft den här platsen. Efter ett år av pandemi, är det här jag hittar luft och kraft. 
Att slippa trängas med massa andra människor ute i naturen är värt så mycket så det går inte att sätta en peng på. 
Den här platsen har alltid betytt mycket, av olika orsaker jämt.

När det har varit rörigt och jobbigt, då har jag som lämnat det på en annan plats och vilat huvudet här.
Och nu betyder det ännu mer. 

När vi är här, så glömmer man bort att pandemin finns, faktiskt. 

Här är vi ute, träffar på folk som vi pratar med, på avstånd. Frisk luft och sol.

I "Stan" måste man vara mycket mer restriktiv och vi har ju munskydd överallt. Jag har inga problem med det alls, tycker att det är lite skönt tom. :-) Men det är ju mer att tänka på så snart man ska göra något. Munskydd med och på, handsprit med, handkräm med (jäklar vad torra händer man får) hålla avstånd, tänka... 

Det finns ju inget spontant längre. Allt ska tänkas igenom noga innan om det är verkligen är nödvändigt eller inte. 

Jag är ju en hemmakatt och lider inte alls av att vara hemma mycket och inte umgås med så många andra än familjen, men det är lite lättare att andas på landet. 

Och när man nu tappat all spontanitet, kan man lika gärna bo på landet där det mesta behöver planeras.

Man kan inte spontant gå ut och äta. 
Man kan inte spontant åka över eller bjuda över kompisar.

Man kan inte spontant gå och handla.

Så, då kan man lika gärna bo på landet. Det finns inga uppsidor kvar alls med att bo "i stan".

Enkelt. 

Men - nu är jag så laddad det går att ta mig an en ny vecka som är fylld av möten och lite annat skoj. Dottern är mitt i flytten och där ska jag hjälpa till lite.

Det har strulat till sig, men som tur är så är familjen stor, så vi kan ta hjälp lite här och där för att lösa det. 
Det är det som är så kul när man har många barn, när dom blir stora, så är vi många som kan stötta och hjälpa varandra. 

Hade det inte varit en pandemi, så hade det löst sig ganska lätt, nu blir det lite krångliga, men vi löser det. 

4 veckor till sportlovet! :-)