Tacksamhetsdagbok.

Det är verkligen fantastiskt väder vi har nu.

Just väder påverkar mig så enormt. Jag har inget emot regn, det kan vara rätt mysigt faktiskt.
Men när det är mörkt, blött och smutsigt. Det är svårt att hitta motivation och glädje då faktiskt.

Det mesta blir tungt.

Men som nu, när vi har glittrig vit snö och sol från en klarblå himmel. Man blir som glad ända in i hjärteroten. 

Efter vår långpromenad  på söndagen, stekte jag gluten och laktosfria pannkakor, som vi vräkte massor med egenplockade blåbär på och en klick glass. 

Så gott!

Det kändes verkligen som att man var i fjällen. :-)

Radhuset var inte så kallt som jag befarat, men det blev dubbla strumpor och kofta på innan vi varit hemma ett par timmar och värmt lite till. 

Jag är inne i en mer kreativ fas nu igen och det kliar i "stickfingrarna". Jag kan ju bli så att jag beställer hem garner utan att veta vad jag ska med dem till. Men jag vill sticka något bara. 

Nu har jag lagt en ny beställning, men nu vet jag varför. :-)

Jag har under en tid gjort mormorsrutor av allt restgarn som ligger lite här och där. Ofta har det blivit filtar i någon form, men nu har jag en annan plan. 

Det visar sig om det blir så som jag tänkt eller inte. 

Måndag morgon startade med en stor sol! 
Jag älskar ju landet, men just soluppgångarna här går inte att slå. Vi är så pass högt upp, att det blir helt fantastiska soluppgångar. 

Och samtidigt som den gick upp låg ett tunt dis över nejden. 

Jag hade inte planerat att gå någon promenad idag, men när jag rivit av mailen och kände att jag har veckan under kontroll, då gick det bara inte att låta bli. 

Fullt solsken och -12 grader, man måste ju bara ut!

Jag var ju inte ensam om den tanken direkt. Det var fullt av folk ute och det kändes som att många var piggare på promenaden än hundarna dom släpade med sig. :-) Kallt om tassarna!

Nackdelen med att det är så kallt nu är att gymmet är iskallt också. Det är inte så kul tycker jag att behöva dra på sig en massa kläder för att vara där. Så det blir liksom inte av.

Men, nu har jag hittat flera tabatapass som går att göra var som helst, på vardagsrummet tex, men jag har kommit av mig helt galet.
Vet inte vad det är, men det hänger ihop med kylan, garanterat. Jag vill bara sätta mig i min supersköna fåtölj inlindad i en filt och titta på tv serier. :-)

Irriterande, men samtidigt har jag blivit bättre på att lyssna på kroppen. Det finns en orsak till det mesta och man måste lyssna.

Nu lägger jag fokuset på att gå ut varje dag för att få ljus och luft.

Det är lite märkligt att veckorna rinner iväg så pass snabbt. Mycket hänger det ihop med att Lilleman går på distans 2-3 dagar i veckan. 
När det är rutin så är det liksom plötsligt onsdag igen. :-)

Jag försöker njuta av solen och nuet så mycket det bara går. Just nu har jag lite lugnar på jobbet och försöker njuta av det.
Hinna i kapp och jobba förebyggande så att jag har stenkoll. Det är skönt. 

Nu gäller det att ha rutiner och saker som gör en glad och lycklig, för det blir lätt uppförsbacke när Coronaläget inte tar slut än på ett bra tag.

Många har det tungt nu. Riktigt tungt.

Det är som att det blivit droppen för många när man nu landat i att hela våren nog blir som förra våren. 

Folk mår generellt sämre.

Vissa som bagatelliserat det lite och hävdat att det är som en vanlig förkylning, har tystnad, efter att det själva varit rejält sjuka.
Jag förstår också att många som trott att det här ska blåsa över rätt fort, nu dippar när vi snart är inne på år två. 
Vi som förstod att det här skulle bli jobbigt och långdraget tar det nog med lite mer jämnmod, men är ju också rätt trötta på det.

Oron över nära och kära är ju konstant och det börjar bli tungt för många att ha varit det ett helt år nu. 

Det gäller att hitta det som är bra och positivt för att man ska orka.

Jag är med på en utmaning nu där vi ska skriva en tacksamhetsdagbok varje dag och skatta måendet. 

Det är roligt!

Jag har en reflektionsbok, där jag mer reflekterar över veckan, men nu är det tacksamhet som gäller. 

Inte dumt alls. 

Det finns massor att vara tacksam över och efter det här året är man mer medveten än någonsin om just det.