Det här är ju nästan löjligt!
Vi har inte haft så här mycket snö på flera år. Jag mins inte heller att vi haft så pass kallt, så länge.
Vi har inte haft så här mycket snö på flera år. Jag mins inte heller att vi haft så pass kallt, så länge.
I radhuset behöver vi ju bara gräva fram bilen och sen skotta uppfarten, sen är det klar.
Nu är utmaningen att det inte finns någonstans att lägga snön. Det är som fullt överallt och man har inget annat val än att skjutsa ut det på gatan och hoppas att plogbilen tar det.
Synd att "våra killar" inte plogar just här, då hade jag gjort en deal med dem om var jag ska lägga högen. :-)
På landet är det ju mycket mer att skotta, men där kan man lägga sin hög på den egna gräsmattan. Mycket lättare.
Men det är så vackert, så vackert.
Och ljuset! 33 minuter ljusare nu än för en vecka sedan. Det är ganska mycket och det märks.
Världen blir så mjuk!
Det kliar i mina stick och virkfingrar, så jag har beställt hem lite mer garn.
Det är som med böcker, jag måste ha ett lager för att må bra.
Det har som sagt varit rejält kallt ett par dagar uppemot 10-12 grader vilket är lite ovanligt. Men när solen går upp och det är så kallt, så är det fantastiskt vackert.
Märkligt hur jag njuter av snö och sol i år på ett sätt jag tidigare inte gjort. Man uppskattar verkligen lite nya saker nu, när livet är så märkligt i övrigt.
Helgen på landet var i vanlig ordning ljuvlig. Det spelar ingen roll att det är kallt, lunchen ska ätas utomhus. :-)
Och nu märks också att solen värmer lite om man sitter i lä. Vi har en del av tomten som har morgonsol och en del eftermiddagssol, vilket ju är perfekt.
Vi satte oss på soldelen, med ryggen mot friggebodväggen men varsin kopp kaffe och näsan i solen. Fantastiskt!
Vi har ju suttit med näsan i solen och fötterna i snön ett antal gånger här, men ändå är det något speciellt just i år.
Vi har ju suttit med näsan i solen och fötterna i snön ett antal gånger här, men ändå är det något speciellt just i år.
Minnena blir så påtagliga från mars förra året, då vi inte hade snö, men vi satt här på altanen jag, maken och äldsta dottern med näsan i solen och undrade hur framtiden skulle bli.
Och lite knäppt är det ju att det är lika osäkert denna vår. Hur många fler ska bli sjuka och dö?
När får "alla" vaccinet? När blir livet lite mer som vanligt?
Nåja, utsikten är inget att klaga på.
Det har gått jättebra att bo på olika ställen och även om jag varit "ensamstående" så är ju barnen inte direkt jobbiga. Dom sköter sig själva..
Men det blir tråkigt och träligt efter ett tag, så nu fick han inte vara kvar. :-)
Det får vara någon måtta liksom...
Efter att vi båda njutit av att vara lite mer ensamma, konstaterade vi att det till slut blev larvigt, när vi ringde 50ggr per dag men ville inget särskilt, utan det blev mer "Jag vill bara höra din röst"...
Jag kan verkligen njuta av att vara själv (för ensam är jag ju aldrig...) och det är tyst. Att gå en promenad själv eller ligga och läsa en bok själv.
Men - nu var det inte kul längre.
Sen hade jag inte ett dugg mer arbetslust under måndagen ändå, trots att jag hade en kollega i rummet. :-D
Men det handlar nog om något annat...exakt vad vet jag inte, men det har varit så ända sen året startade. Måndagen är en uppförsbacke och sen rullar veckan på som vanligt.
Jag gillar ju att jobba på distans, men jag tror faktiskt att det börjar påverka även mig, att inte få interaktionen av kollegor, både de jag jobbar nära, men även alla andra.
Vi har ju jäklars kul ofta och det är länge sen vi haft det nu.
Vi har ju jäklars kul ofta och det är länge sen vi haft det nu.
Så, det gäller att ha roliga och mysiga saker planerat för just måndagar.
Denna måndag gick vi en lunchpromenad förbi favoritbageriet och köpte lite bröd, som sen blev lunch.
Att dränka färskt bröd i olivolja och sen steka det i torr panna... Mmmmm..
Lite stekt kyckling, lök och tomat på det, toppat med lite youghurt.. det är så gott så det är inte klokt!
Det gäller att lyxa till det som sagt! :-)
Träningen går sisådär. Det är samma som måndagssuckandet, jag vet inte riktigt varför, men det är inget kul alls.
Men ibland måste det få vara så tänker jag och så gör jag sånt jag tycker är kul och mår bra av, även om det inte är träning.
En orsak är faktiskt att det är så jäkla kallt i gymmet och det är lite för kallt att gå långa promenader också. Nu får jag fokusera på att gå ut och få sol och luft, mer än motion.
Men, jag kan inte harva runt såhär speciellt länge... jag måst ge mig själv en deadline för när det är dags att "bara göra" och inte gnälla.
En orsak är faktiskt att det är så jäkla kallt i gymmet och det är lite för kallt att gå långa promenader också. Nu får jag fokusera på att gå ut och få sol och luft, mer än motion.
Men, jag kan inte harva runt såhär speciellt länge... jag måst ge mig själv en deadline för när det är dags att "bara göra" och inte gnälla.
Att köra 20 minuter om dagen ett par veckor brukar göra susen faktiskt, sen är man igång.
Jag har en hel drös med poddar som jag vill lyssna på och i värsta fall får jag köra en sån vända, att jag ställer mig på löpbandet och lyssnar på podd.
Jag vill alltid ha musik, men i värsta fall får de bli podd.
Jag vill alltid ha musik, men i värsta fall får de bli podd.
När jag väl står där på bandet så är det ju najs, jag vet ju det.
Det känns som att man nu är i ett litet "mellanrum" som varken är det ena eller det andra, det bara är och det är jag inte så bra på helt enkelt. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar