Ännu ett bröllop!

Konstigt hur jag känner sig busig, när jag väljer att jobba någon annan stans än i mitt arbetsrum i radhuset! 
Trots att det går hur bra som helst, var som helst.
Och det är ju dumt att inte njuta av det när det går. 
Lilleman har distansskola flera dagar i veckan och i fredags gick han på distans, så vi smet ut på landet redan på torsdag kväll. :-)
Busigt!
Det är nog så vi gör nu under våren, tar långhelger här ute när det funkar. Han går ofta på distans fredagar och måndagar och då är det ju perfekt att vara på landet och få en långhelg.

Jag har "hotat" maken om att jag kommer att bo på landet hela våren, när det är dags att väcka trädgården, så får han bo i stan med barnen under skoldagarna. :-)
Det blir väl att slå tärning om vem som ska bo i stan gissar jag. 

Dock är det en utmaning att lämna maken och Minime tillsammans. Dom funkar jättebra ihop men är lite för lika och framförallt, lika morgontrötta.
Jag har inte riktigt förstått det här med olika dygnsrytm förrän Minime kom. Jag är morgonpigg som "default" liksom och alla tre första barnen har varit morgonpigga, lite onödigt pigga.

Maken dock, han är en kväll och nattmänniska. Som mest kreativ vid 23, svårt att komma i säng, behöver ta en paus mitt på dagen och sova lite. (för att samhället i stort anser att arbetsdagen är mellan 8-17) Han kämpar alltid med sömnen och sover alltid lite för lite. 

Men, när Minime kom blev jag varse på ett annat sätt. Hon var som vanliga bebisar när hon var riktigt nyfödd, sov ju mycket. Men sen blev hon sjuk och fick troligen RS viruset, med facit i hand. Vi var jättesjuka hela vintern och allt blev kaotiskt. Sen kom hon aldrig i fas igen, trodde jag. 
Hon vaknade till vid 21-22 och rockade till 03, varje natt.
Lagom till resten av huset vaknade, då somnade hon och det var nästan omöjligt att få liv i ungen innan 11-12.
Det var inte kul. Hade hon varit barn 1, då hade jag säker anpassat mig lite, men med en 2 årig bror och två tonåringar som skulle upp till skolan, ja det blev ju kaos.

Maken och jag sov i skift. Jag gick och la mig vid 18-19 tiden och sov till 02-03.
Maken gick och la sig vid 01-02 tiden och sov till 09. Som tur var drev vi ju eget så kan kunde börja jobba vid 10 rycket. 
Vi hankade oss fram. Sen ordande det upp sig när hon blev äldre och hon sov åtminstone mellan 23 och 08. Men får hon själv välja, även nu som 12 åring, så går hon och lägger sig vid 02 och vaknar 11-12.
Hon vaknar alltid till och blir hungrig vid 20-21. Alltid.
Nu, får hon ta ansvar själv för sömnen. Jag går och lägger mig och när hon sen somnar, ja det får hon välja. Jag väcker henne nästan varje morgon, vid 06-07 beroende på när hon börjar och har hon då bara fått ett par timmars sömn, då är det så.
Ofta går hon och lägger sig när hon kommer hem och sover ett par timmar. 
Helt klart borde hon välja ett jobb där hon jobbar natt. Det är så hon funkar bara. 
Det är mycket som jag förstår nu när hon är äldre som vi kämpade med när hon var riktigt liten. Sömnen och glutenintoleransen. Klart att hon hade ont i magen redan som liten. 
Nåja, utmaningen blir att två så morgontrötta ska försöka komma upp på morgonen, när ingen morgonpigg finns i huset. :-)

Men, Lilleman och jag njöt av en otroligt mysig lunchpromenad!
Nu ligger isen över hela viken vilket är ovanligt. Det drog in en magisk dimma, som gjorde att man inte såg andra sidan av viken. 

Väldigt vackert, trots att det var fyra varianter av grått. :-)

Nu smälter snön och den är blöt och tung. Jag grävde fram den stora rhododendron busken som nästan låg platt av all tung snö. 

Men det går att göra vackra snölyktor!

Nu avslöjades också den lilla hemligheten från förra helgen till fler än oss. 

Svärsonen friade till dottern på självaste alla hjärtans dag! Han sköter sig! :-)

Så, nu planerar vi bröllop som bäst! 

Troligen blir det i september eller oktober. 

Först var tanken att vara på ett ställe i närheten av landet, där det inte går att vara för sent, för att det blir kallt.
Men, nu har väljer dom nog en annan plats, där allt förutom vigseln är inomhus och då kan det bli ännu lite senare. 

Kul hur som helst att ha få bröllopsplanerna även i år! :-) Det mesta är ju så jäkla tråkigt dessa Corona år, så det är ju härligt att ha något att se fram emot!

Det är fantastiskt när liver rullar på för barnen. Det enda jag önskar dem är ju lycka och att dom finner sin person att leva med.
Livet blir lättare när man har någon bredvid sig som man kan luta sig mot och planera framtiden med.

Härligt.
Nu är det bara en vecka kvar till sportlov!