Kallt överallt.

Trots att vi har luftvärmepumpen på hela tiden och ett litet element på i stora huset, så sjönk temperaturen drastiskt i slutet av förra veckan. Som tur är kan vi se det via en app, så maken drog igång pumpen ytterligare lite innan vi åkte ut.
Men, det var attans kallt när vi kom dit ändå och ett par blommor som stod i köksfönstret har faktiskt frusit! 

Så nu har jag lärt mig det, att alla små blommor ska stå på köksbordet när vi åker härifrån annars blir dom onödigt kalla. 

Vi drog igång en brasa på en gång och barnen bänkade sig framför den för att tina upp. 

Minime tyckte att pappa kunde bli kvar här, för när han inte följde med till radhuset, då kom vi ju ut till ett varmt hus och middagen på bordet! :-)

Vi vaknade till strålande sol på lördagen. 

Det är så vackert, så vackert så att man får nypa sig i armen! 

Det ligger lite is i viken nu, viket är väldigt ovanligt. Här rör sig vattnet hela tiden och det åker stora lastfartyg en bit ut, som gör att det kommer ganska stora svall, som i sin tur gör att det rör sig ännu mer.

Så att det nu ligger is är beviset på att det varit ovanligt kallt i flera veckor. 

När vi kom ner till bryggan så såg vi en svan som paddlade en bit ut och stod och tittade på den en stund.

Sen träffar vi på en granne som säger "ser ni att det ligger fem svanar till här?"

Vi bara "näe?!"..

Och snacka om att dom är bra kamouflerade med vinterdunet nu! Dom är ju smutsvita liksom och när dom ligger som små bollar med huvudet under en vinge, då ser dom ut som stenar med lite snö på!

Men dom är gulliga som tusan nu, för dom är nästan lite luddiga. Och det är ovanligt även det, att dom är så många.

Vi har alltid ett svanpar här och sen ungar på sommaren. 

Men nu är dom en hel hög. :-)

Så fina!

Det är mysigt med djurlivet här ute. 

Och det är imponerande att dom inte fryser fast! Eller fryser sönder fötterna.

Solen var ganska varm och vi satt med näsan mot värmen ganska länge och bara tittade på när svanarna tvättade sig och burrade upp sig. 

Det är ljuvligt.

Men - som jag längtar till våren nu. Det är bra att det är så fruset och mycket snö, för hade det varit som vanligt, blött och kladdigt, då hade jag nog börjat kratta och kippa ner nu. Alldeles för tidigt.

Nu måste jag ha tålamod och vänta.

Växthuset är helt igenfruset och jag kan inte ens öppna dörren. :-) Och det är bra, annars hade jag garanterat röjt där inne.

Tålamod, tålamod.

Jag är så avis på det stora växthus som finns i serien Mandelmans. Det är ett "riktigt" växthus i full storlek, som de nu inte odlar tomater i längre, utan fyllt med sand och jord och har en trädgård i.

Fy fasen!

Jag skulle kunna göra nästan vad som helst för att få ett! (Ha plats med ett rättare sagt.)

Även om man inte har värme i ett växthus, så blåser det inte, regnar och snöar inte, så saker slits inte lika mycket. 

Det behövs ju inte mycket sol för att det ska bli varmt.

Tänk, att i mars, kunna sätta sig där med en kopp fika eller äta lunch i värmen. Åhhh...

Jag har massa planer för denna säsong. 

Dammen ska fixas. Den ska fyllas med sten så att den inte är så djup. Jag ska ha en starkare pump för att få mer fart på vattnet och en längre slang.

Sen ska det planteras mer runt. 

Och jag ska göra en plantering på framsidan av växthuset där jag ska sätta lite olika blommor. 

Sen ska jag fortsätta planteringen ute vid vägen, under en stor hassel som aldrig blir bra.

Det är ett knasigt ställe där väldigt lite vill växa och jag har fyllt på mängder med jord och testat lite olika saker genom åren. 

Men det vill sig inte alls.

Så där ska jag fylla på med mer gödsel och jord och sen måste jag tänka riktigt ordentligt vad som kan trivas där. 

Rosorna som växer på utsidan av planket ska jag klippa ner rejält denna vår och börja om. Dom är så långa och taniga nu.

Alltså det kliar i fingrarna! 

På söndagen satte vi oss återigen med ryggen mot friggan och näsan i solen. Det är så härligt! Och man känner att solen tar så solkrämen är det dags att rota fram.

Ljuvligt är bara förnamnet. 

Temperaturen steg rejält och vi hade plötsligt ett par plusgrader och då rasade snön av tak och träd och det droppade så härligt. 

Det var ju alla hjärtans dag i söndags, som vi brukar fira med pompa och ståt.

Men i år kändes det så..."jaha" liksom. 
Det brukar vara skoj att fixa lite överraskningar dagarna innan och verkligen köra rosa nallar och choklad. 

Maken skickar alltid löjligt många rosor till kontoret. :-)

Men nu...tja.

Man ska inte springa i butiker, vi jobbar hemma och...
Så vi bestämde att vi firar lite på måndagen i stället, med sushi och allmänt mys. 

Båda barnen hade halv studiedag så dom slutar vid lunchen, vilket blev perfekt. 

Den här veckan är en lite fullare vecka än förra. Och flera barnrelaterade grejer som ska rivas av.

En lite roligare vecka där jag hittar lite mer energi. 

Det börjar märkas att jag saknar mina kollegor, vi har alltid så roligt, så dagar när vi har möten om nästan vad som, är roliga dagar. 

Vi säger jämt att vi ska ringa eller köra digitala möten även vid mindre grejer i stället för att maila, men det blir som inte av ändå.

Men jag ska bli bättre på det!

Lite lustigt hur vissa saker liksom klumpar sig, men jag har verkligen kunnat riva av flera surdegar den här veckan.

Skönt samtidigt, för vissa saker har en tendens att ligga och skava i mig, utan att jag förstår varför det skaver och sen när det är gjort så inser jag att det legat och irriterat.

Jag är ju sådan att jag gärna gör saker i förväg, ligger sällan efter med saker och har koll. Men vissa grejer som jag vet att det är bättre att bara ta tjuren vid hornen, så skjuter jag ändå på!

Vad är det?!

Då gnager det ju i onödan liksom. Skumt.

Men, nu har jag inget som ligger och gnager och det är skönt. 

Livet är ju sånt, att när jag tycker att jag har koll och allt är lugnt, då dyker det upp något annat. :-)

Igår fick vi vet att skolan fortsätter med distansupplägget som dom har nu ända till efter påsklovet. Skönt!
Det fungerar så väldigt bra. Alla inblandade tycker att det funkar bra och de elever som är i skolan upplever det skönt att ha större ytor att röra sig på. 

Nu vill man ju verkligen hålla i. Det vore så otroligt irriterande om vi åkte dit ett par månader innan man med lite tur får vaccinet. 

Iofs tror jag ju inte att vi får någon spruta förrän i augusti kanske, men så snart det blir varmare så kan man ju börja umgås ute igen på ett bättre sätt.

Jag längtar efter barnbarnet så det är inte klokt. 

Och jag hoppas verkligen att saker har blivit bättre till hösten, för då ska vi ha jätteskoj!
Tyvärr är det hemlisch ett tag till, så jag får går runt och fånflina för mig själv ett tag...och planeringsdjävulen i mig har vaknat! :-)