Precis där jag sitter nu, vid köksbordet på landet, med ett lite glas vin bredvid.
Jag är alldeles rosig och mör av en heldag ute. Men så genomlycklig. Liksom rakt inifrån och ut!
Det enda som hade saknats just idag, hade varit om stora sonen med familj hade varit här. Då hade det varit 100%. Nu är det "bara"95% men gott nog!
Det har varit veckor av tankar, som plötsligt landat.
Jag har ju som sagt sett det där ljuset långt bort, som jag förstått betytt något.
Helt säker är jag inte på att det är det som nu är på väg att hända, jag misstänker att det är ytterligare saker, men det är troligen en del av det som nu har landat hos mig.
Två av dagarna förra veckan, var jag på utbildning. Jag har gått liknande utbildningar tidigare och blev nu medbjuden lite i förbifarten och tänkte att varför inte.
Precis när jag skulle iväg ångrade jag mig nästan. För det var lite allmänt meckigt och jag kände mig lite "utanför".
Sen visade det sig att vi var flera som inte jobbade i det yrke som kursen var till för egentligen och det var skönt att gå en kurs, som mer var som en repetition.
Vi pratade mycket värderingar, fokus, motivation, incheckningar och reflektioner.
Det var skönt att kunna bottna i det, utan större ansträngning. Många andra var ju helt golvade efter dag ett av insikter och "käftsmällar".
Det var inte jag.
Däremot, så blev det så uppenbart i slutet av dag 1, vad det är som skavt hos mig ett tag.
Vi gick igenom motivation och vad som behövs och där blev det så uppenbart vad som inte ligger helt rätt.
Och vi pratade även om självledarskap och att man faktiskt gör sina egna val. Och även väljer hur man handskas med livet och de utmaningar man får.
Så, nu när jag vet vad som skaver, så vet jag även vad jag behöver göra. Toppen ju!
Jag har rådfrågat min kloka man, som gjorde precis som den coach han är, inte gav mig ett enda råd utan bara frågade hur jag ska lösa det.
Så.
Jag är väldigt på det klara med allt som är bra i mitt liv. Smärtsamt medveten.
Det är massor som är bra och jag är fortfarande irriterad på att jag ändå inte är helt nöjd. Men samtidigt så måste jag bara konstatera att det är som det är och går att göra något åt.
Jag insåg också att den språkkurs jag går nu är toppen!
Som jag behöver den, för att verkligen låta hjärnan jobba.
Det löser sig. Jag ska träffa en person som har erfarenhet och är klok över en kaffe och lufta lite tankar. :-)
Det blir bra.
Jag är lyckligt lottad som har många härliga människor runt omkring mig.
Det kan ju räcka med att bara få lufta lite. Sen behövs det inga större förändringar! :-)
För, jag är lite "söndercoachad" faktiskt. Det har jag konstaterat förut.
Så, det behövs så lite för att jag ska behöva justera riktning. Jag vill inte gå runt och vara nästan nöjd eller smågrinig.
Då måste jag göra något.
Och eftersom det är småjusteringar, så är det inte ju stora grejer som byta jobb, flytta eller separera. Det är för andra människor mycket mindre justeringar än så.
Men stora för mig. :-)
Nåja, efter att ha haft två dagar med reflektion, hjärninformation och nya bekantskaper, så var det riktigt roligt att jobba i fredags.
Hela min sektion var iväg på annat håll, så jag jobbade hemma. Det är för ödsligt att sitta på kontoret när alla är borta!
Jag fick massor gjort och kom igång med lite nya grejer som jag liksom inte orkat ta i tidigare.
Motivationen är tillbaks! :-)
Sen åt jag och maken riktigt god lunch. Han pluggar ju men ändå tar vi oss inte tid att ses över en lunch speciellt ofta.
För att han numer tar mer ansvar hemma, så det är en del sånt fix på dagarna, plus att han är engagerad i lite andra saker, så tiden finns liksom inte riktigt.
Det är ju helt nytt för mig, att jag inte behöver åka på utvecklingssamtal och att barnen akutklipps inför skolfotografering, utan att jag behöver lägga mig i det!
Och - nya höstskor till båda, utan att jag köpt dem! Det är ju guld!
Jag kommer att vänja mig vid det här! :-)
(Anledningen till att jag gjort det tidigare är att han pendlat och jag jobbat nära hemma och lättare kunnat lösa sådana grejer.)
Sen åkte vi ut till landet.
Så skönt! Det är vackra höstfärger och varmt.
Jag tog en långsam promenad längs havet och plockade lite löv och kottar.
Luften är så full av fukt och syre. Underbart. Det går inte att förklara, men efter två dagar i stan, så är det här ju som mjuk fuktkräm på torr hud! :-)
Maken skulle iväg och röja på lite allmänningar och jag skulle göra det jag brukar göra, elda. :-)
Vi drar alltid ihop det ris vi behöver bli av med och eldar dessa dagar.
Det har varit väldigt spännande vissa år då det blåst storm eller brasan stått på något annat mindre lämplig ställe.
Idag när vi kom ut så hade det regnat, rejält tydligen. Bra!
Det innebar ju att det var blött runtomkring, vilket alltid är bra.
Brasan hade ju legat sen början av sommaren och torkat mer än väl. Så även om det regnat var det ju torrt längst in.
Och - det var helt vindstilla!
Så, vi tuttade på längst ner, längst in och jäklar vad det brann. Och fort!
Så på ett par timmar hade den brasan brunnit ner och allt löst som vi la på. Helt otroligt.
De flesta år har vi behövt stå eldvakt till långt in på nätterna.
En halv gran som låg kvar sen vi tog ner den i början av året.
Jag älskar att klyva ved! Det är så meditativt och man ser resultat direkt.
Sen fyllde jag den tredje med kluven, men blöt ved. Nu har det varit lite blandat vilket inte är så bra.
Nu blev det ordning.
Så skönt.
Dottern dök upp och höll mig sällskap, medans sambon röjde i skogen med de andra gubbarna.
Lilleman fick ett nytt spel i fredags, som han önskat sig högt.
Han har inte spelat Xbox på en dryg månad och drog ju ris med mig förra helgen, för att jobba ihop till spelet.
Så, han installerade spelet i fredags och sen har vi inte sett honom annat än när det är mat eller fika. :-)
Vi drog igång Ofyren när det var dags för middag och maken och svärsonen var hemma igen. Svärsonens bror med sambo dök upp när det hörde att vi hade varm grill.
Sen käkade vi ihop.
Och det blir ju varmt i hjärtat när huset är full av "ungar" och vi käftar och har kul.
Man är varm både utanpå och inuti.
Det är så härligt, för jag hade ju lätt kunnat tänka mig att ha en 5-6 barn, om jag inte behövt vänta dem och fått dem lagom tills treårs trotset var över! :-)
Småbarnsåren ÄR ju inte roliga. Barnen är söta och gosiga, men det är ju mest logistik, städning, dålig sömn och stress.
Det blir så mycket roligare när de är större! Och att ha huset fullt av "barn" som är vuxna är ju bara kul.
Så, nu är vi inne och är rätt möra i kroppen efter en heldag ute. Men det är så skönt.
Man sover som en liten gris sen.
Jag har även matat mina små pippisar idag. Den här mataren fyllde jag proppfull vid 10 och vid 16 hade dom nästan ätit upp allt!
Jag ska njuta till fullo av dagen i morgon och sen har vi en mycket spännande vecka att se fram emot.
Det är även dags att börja tänka födelsedagspresenter till alla mina födelsebarn också!
Stora dottern vet jag precis vad jag ska fixa.
Till lilla dottern med.
Lilleman får maken fixa och maken vet jag också, det ska bara fixas.
Men först har vi ett namngivningskalas att gå på! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar