Som jag trodde...

Veckan gick som jag trodde fort. Wips....
Det gör det när dagarna är fulla med härliga, spännande möten och sen landar man för att riva av lite mail och sen ut igen.
Kul!
Ett av veckans möten resulterade i den här bullen! En norsk "skolebulle" tydligen. Sött och sliskigt. Jag smackade en liten bit..

Ett annat möte var här, där det är så vackert att det gjorde ont.

Tur att det var sådana här härliga möten, när jag även haft andra mindre lyckade.
Ett fick det bokstavligen att koka i mig!
Jag som alltid håller mig lugn, kände bara hur det brann i huvudet på mig. Ett möte som blev något helt annat än vad som vi alla andra trott och förberetts på.
Och i vanlig, svensk ordning så sitter 9 pers på ett möte och nickar. Och fattar noll.
Jag ser hur vissa skruvar på sig och någras hakor ramlar längre och längre ner på bröstet, men ingen säger något.
Förutom jag då. Som svara på frågan "är det klart och tydligt" med "näe, det har aldrig varit luddigare!!! Vad ÄR det här???" Efter att jag förklarat hur jag tänker, så höll ju flera med och flera ifrågasatte hur vissa saker ramlat i knät på oss, vanliga dödliga, där beslut borde tas mycket högre upp.
Jag var skitförbaskad när jag åkte hem. Sur som en citron och gick typ direkt och la mig.
När jag vaknade såg jag att jag fått mail från en chef som kallade mig till sig pronto dagen efter, för att hon förstått att jag gått i taket.
Och sen gick min upprördhet ännu ett snäpp högre upp... Så nu får vi se.
Jag hävdar fortfarande bestämt att det är både galet och under all kritik på så många sätt.
Få se vart det tar vägen.
Men lite lustigt är det ju när man är en person som oftast anpassar sig och inte rör till det. När jag då ruttnar, då tas det på allvar ändå.
Min högsta chef sa "men vad bra att du sa ifrån! Och vägar, det behöver du öva på!" :-D

När man är lite lätt stressad, då har man liksom inga filter när det kommer till trams. Och det finns så mycket som är trams.
Och som folk bara sväljer och går med på i stället för att ifrågasätta saker.

Nåja. Det löser sig.
Veckan har varit helt hysterisk. Idag har jag slängt i mig lunchen och sen farit runt mellan olika möten.
Så, i morgon ska jag jobba hemma ett par timmar, åka på ett möte och sen flexa ut. Jag behöver det.

Vi hade tänkt åka till landet i morgon, men vi gör inte det. Det blir för stressigt.
Maken har en massa plugg och har haft en tung vecka han med. Och nästa vecka är hans sista jobbvecka.
Det är bättre att vi stannar, går på trädgårdsmässan och bara är.

Nästa vecka är lika hysterisk och sen är det påsklov. Vilket är skönt.
Sen är det ytterligare ett par hysteriska veckor och sen - sen är vi ur vår mest galna period.
Och då, är det ju vår på riktigt! :-)
Ljuset är på väg med stormsteg!