Brukar inte mars kännas lite...vår? Jag får upp en del minnen i fejjanflödet som visar sol och "ojojoj, varmt när man står i lä".
Inte nu.
Blött och kallt på samma gång. Regnar men är minusgrader så man får hacka bort is från bilen och det blir snorhalt överallt.
I början av veckan regnade det ganska rejält. Och då står man snopet där och vet inte vad ungarna ska klä på sig.
Det blir till att åka och köpa någon form av regnjackor i helgen.
Lilleman vägrar ju galon. Han är för stor! ;-)
Själv har jag ju en galonkappa som jag älskar!
Minime drar fortfarande på sig regnkläder, men det är nog bara fråga om tid.
Tanken var att dom skulle gå hem den dagen, men jag fick två avbokade möten på raken efter lunch, så jag åkte och hämtade dem. Lyckan var ju total! :-)
Det är inte dumt att kunna göra det och sen sitta hemma och jobba.
Det gör mig inget, men det gäller att hålla koll på den där kvarten här och kvarten där. Man vill ju inte jobba gratis. :-)
Men - jag är så stolt över att jag tränat flera morgnar denna vecka! Så najs!
Det är najs att ha fått ihop nästan 4000 steg innan frukost liksom..
Solen sken! Va! Man blir ju helt euforisk att det finns där bakom molnen! Wow!
Härligt! Kallt, men så vackert!
Jag har fått många steg idag, då jag gått fram och tillbaks flera gånger mellan möten.
Och - idag fyller jag år. Vilket jag inte gör så stort väsen av numer. Men andra gör! :-)
I morse sjöng en kollega högt och ljudligt för mig. :-)
Sen pep jag iväg på ett möte, med en mängd andra. Plötsligt när vi sitter där och alla ska köra presentationer (alla ställer sig upp och berättar lite grejer en minut var ) bestämde sig hans om håller i mötet att presentationen ska gå åta andra hållet än det brukar göra.
Det gjorde att jag var näst sist att presentera mig. Då säger han "din tur - men du ska sitta en stund!" Jaha? säger jag och då drar han till med - "för hon fyller år, så nu sjunger vi!" och så sjöng dom så att taket nästan lyfte!
Man blir ju rörd! :-)
När jag precis liksom fått tillbaks rösten och reser mig upp, så kommer en person och ger mig värsta fina buketten!
Hon gör så fina buketter och maken är alltid hos henne och handlar till mig. Så fin!
Vi åt en suveränt god lunch och sen hastade jag tillbaks till kontoret.
Det är som sagt full rulle nu. En kollega och jag kom överens om att i maj, då jäklar ska vi maska! :-) eller rättar sagt andas och ta det lite lugnt.
Jösses.
Tur att det kommer en del klämdagar och röda dagar. Det är helt hysteriskt nu. Vi har en deadline om ett par veckor som vi bara måste klara och vi är en bit ifrån.
Personligen har jag klarat min del med råge, men andra måste lägga på en rem nu och projektledaren har lite lätt panik. Det bara måste gå.
Maken ringde hem mig vid 17. Jag var så mitt upp i mitt att jag inte ens tittat på klockan. Men man kanske ska gå hem i tid när man fyller år. :-)
Han hade köpt sushi och när jag kom hem höll Minime på att spricka! :-) Dom hade varit iväg och köpt massor med presenter!
(Maken i morse "oj, var det idag? Vi firar dig på lördag väl?.. men han kunde ju inte hålla sig... *ler*)
Och - även han hade varit hos favoritfloristen och köpt värsta fina buketten. Vilka rosor!
Gammelrosa!
Det finns inget ställe som har vackrare blommor. Så fantastiska!
Och på rean vi var på nyss, hade maken hittat den här härliga boken, om Paradiset.
Den var som gjord för mig.
Där det växer lite hejvilt. Inga raka kanter eller välansade krukor. Det ska växa över alla bräddar!
Som den här bilden. Ruffigt, vildvuxet - härligt! Nu längtar jag ännu mer till sommaren!
Och maken, han kan han! Toppen, som är lite "kammo" mönstrad, men i rosa är helt underbar!
Med små glittriga kanter. Blinging med diskret. :-)
Den blir perfekt till den svarta klänning jag ska ha på festen vi ska på om ett par veckor. Helt perfekt!
Jag ska ha en helt svart klänning och svarta skor och har hittat tokblingiga örhängen. Och den här blir perfekt till!
Topp!
Det är inte så dumt att fylla år ändå. :-)
Jag är inte ett dugg åldersnojig faktiskt. Tvärsom. Det är ganska skönt att vara lite äldre. Stå stadigt i skorna.
Den här veckan har varit lite...jobbig, på så vis att flera personer mist anhöriga. Hastigt och oväntat.
Sånt gör att man tänker lite extra på att vara här och nu.
Varje dag.
Och det är jag. Så tacksam för allt jag har och alla jag har runt mig.
Jag har landat så jäkla bra och livet är bara najs!
Jag vet vad jag vill och behöver. Jag duger! (Det har jag iofs alltid tyckt, men ändå)
Och jag vet vad som ger mig energi och vad som tar energi.
Sånt vet man inte när man är 20.
Det är gott att vara jag! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar