Fötterna högt. Jösses vad jag är trött. Ända in i själen.
Det har varit en konstig dag...eller vecka.
Det har varit en intensiv tid hela hösten, vi kämpar med vissa frågor som vi är ganska ensamma om att kämpa för.
Vi är lite katter bland hermeliner och vissa frågor är svåra att få gehör för. Och förståelse för. Vi känner oss ofta missförstådda.
Det blir ibland kontraproduktivt och otroligt svårjobbat.
Den här veckan har inneburit flera tunga motgångar. Där vi lagt ner massor med jobb som sen inte går igenom, godtas eller accepteras.
Och så får vi börja om.
Processerna är galet långa.
Vissa saker som går emot och känns som total uppförsbacke, får oss att tagga till och tänka "men det var ju själva f-n"
Andra grejer gör en bara matt. När vissa saker inte förstås, hur mycket man än informera och förklara.
Saker som liksom är "rätt" i vissa verksamheter fungerar inte hos oss, det är inte så svart eller vitt.
Ibland blir man rent ledsen, för att det ligger en så varmt om hjärtat.
Det ordnar sig, ju. Men tar sån energi, när det ibland känns som att allt blir en kamp. Hela tiden.
Och när man då haft en period av mycket jobb och rätt mycket stress, då orkar man inte riktigt.
Det är alltid tungt när man har ansvar men inte tillräckligt med befogenheter.
Så ser vår organisation ut och det är bara att tugga i sig det.
Och sen visa att vissa mål inte uppnås pga att vi har vissa begränsningar.
Det är ju lite ovant för mig som kommer ifrån privata näringslivet, att det är segt och omständligt.
Har man varit i en säljorganisation, då är man van vid snabba ryck, lösningsfokus och att mål som sätts upp ska nås. Helst samma år! Kanske tom kvartalsvis eller månadsvis.
Nu, när mål inte nås, då skjuts dom upp. För ta nya tag.
Då blir man lite frustrerad.
Samtidigt måste jag lära mig att det är så här det är. "vi" går inte i konkurs även om vi inte når målen.
Som företagare gör man det.
Och vi som jobbar med vissa frågor brinner för dem. Lägger ner vår själ i dem och blir lite lätt upprörda när saker havererar.
Sen får man andas en stund och inse att det är bara ett jobb. Ingen dör även om det inte händer NU.
Jag måste anpassa mig till att vi jobbar i fyraårscykler.
Även om vi idag var några som tittade på varandra och tänkte "varför gör vi det här, egentligen?"
Men, sen, när åtminstone jag hade andats en stund och funderat lite, så får man ju konstatera att ska man jobba i en sån här organisation, då får man ta att man irriterar skiten ur sig över vissa saker.
Sen finns det mycket som är bra.
Som det ju är i alla yrken och organisationer.
Nåja, man får bryta ihop och komma igen! (som de som jobbat länge för länge sen har insett och inte alls blir lika upprörda! :-))
Eftersom det varit en tuff tid, så har jag nu bokat in både tid för frissan men även för att göra ny synundersökning.
Det är mer än dags att uppdatera glajorna!
Jag ska på två julbord. Kanske tre. Vi får se hur det blir med det.
Hur som, så är det dags för en lite lugnare period nu..
Fast, jag tror att det mest är i mitt huvud jag tycker det, min kalender håller inte riktigt med.
När jag idag stod med chefen och en annan person och skulle hitta en dag och tid, där jag skulle kunna vara på plats på kontoret för att ta emot en leverans, då gick det lite sådär!
"jodå, jag är på kontoret nästa vecka" hävdade jag... "förutom måndag...och inte delar av onsdag...och inte riktig hela torsdag..och inte på hela fredagen...Men veckan efter! Då...är jag på plats..öh...två dagar..."
Så, tja. Jag leder inga större projekt under veckorna som kommer, men jag sitter inte still heller.
Vips så är det skolavslutning och jul!
NU är det helg! Jag ska njuta av helgen. Verkligen njuta.
Yey!
Lite julkänsla har jag...
Det ska bli spännande att ser hur man firar Lucia i barnens nya skola.
Vi ska baka pepparkakor och göra pepparkakshus. Och, det är snart nobel! Jag älskar Nobel!
Alla fina klänningar och frisyrer.
Jag njuter verkligen av glamouren.
Nu ska jag njuta av soffan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar