Det känns som det gått en vecka sen i fredags!
Fredagen började bra. Med ett möte som var inplanerat sen länge.
Men ändå viktigt.
Själva dagen började lite knasigt, med att vi inte hade ström i halva huset. Vilket resulterade i att vi som inte hade ström, satte oss i rum där det fanns ström. Mer eller mindre i knät på varandra. :-)
Och många slog ihop ekvationen "ingen ström, fredag och strålande varmt väder" och gick sonika hem! :-)
Flera passade på att ta flextid eller jobba hemma. Så stämningen var allmänt fnissig hela morgonen.
Nåja, jag satte mig med min chef en stund och kråkade på ett nytt avtal.
Det känns så skönt!
Hela den cirkusen kommer i ett eget inlägg. ;-)
Nåja, även jag hade flextimmar att ta, så jag slutade tidigt, hämtade barnen och åkte till landet.
Vi åt middag på vägen ut och kände verkligen hur helgen började.
Solen sken och det var helt galet skönt att komma ut dit.
Maken kom också ut tidigare än han brukar kunna.
Jag vattnade alla blommor som var galet torra. En granne stannade till och vi stod och pratade med honom.
Plötsligt hörde vi en rejäl smäll.
Vi stod på ena sidan av gästhuset och såg dem inte.
Jag tänkte att nu har dom jagat varandra bakom huset och vält en hylla med krukor.
Sen, sekunden efter hör vi hur Minimi skriker och hur Lilleman ropar "spring till mamma, du blöder!"
Både maken och jag släppte det vi hade för händerna och sprang emot dem. När minimi kommer runt hörnet är hon genomblöt, har panik i blicken och öppen mun.
Det bokstavligen sprutar blod ur munnen och hon har blod på både händer, tröja och byxor.
Maken fiskar upp henne i knät och jag springer in och blöter en handduk och möter dem på trappan.
Jag petar in handduken i munnen och säger "bit".
Sen sitter vi en stund och bara vaggar henna och får henne att andas i normal takt.
Vi frågade Lilleman vad som hänt och han berättar att hon halkat av gungan och slagit i munnen.
Jag frågar "bet du dig i tungan?" hon skakar på huvudet. "Bet du dig i läppen?" hon skakar på huvudet.
"slog du i tänderna?" då nickar hon.
Maken och jag ger varandra en "fan" blick.
Efter en lite stund ber jag att få titta. Och det var ingen vacker syn.
Jag skannar av lite snabbt och ser att hon slagit ut två framtänder. Minst.
Mitt i munnen är tanden borta och det ser ut som att den slagit sig åt sidan och tryckt upp tanden bredvid i överkäken.
Vi ringer sjukvårdsupplysningen för att få veta vart vi ska åka.
Där svarar man barnakuten på vårt hemsjukhus.
Vi byter blöta kläder och packar in oss i bilen. Aldrig har bilresan varit så jävla lång som då.
Vid 21:30 fick vi träffa en sköterska på akuten.
Hon sa direkt att just tänder är knepigt. Ingen vill "ta" i sådana olyckor utan man rekommenderar tandläkare.
Men, jouren stänger 20:30 på helger! På söndagar är det helt stängt!
Vad ÄR det!
I en storstad, ska det väl finnas tandjourer dygnet runt alla dagar???
Om man slår ut permanenta tänder på en lördag kväll, då kan man inte träffa en tandläkare före måndag!
Helt jävla galet.
Nåja, jag hävdar dock att någon läkare måste titta på henne.
Vi vet inte hur hårt hon slog i gungan hon ramlade av. Hon tuppade inte av och verkar inte slagit i huvudet, men vi vet inte hur käken mår.
Då rekommenderas vi att åka till den andra stora sjukhuset i Solna för att träffa öron/näsa/hals läkaren.
Sagt och gjort. Vi åker och lämnar Lilleman till farmor.
Och sen susar vi iväg till nästa akut.
Väl där blir det lite knivigt vilken akut vi ska sätta oss på. Barnakuten är full av hostande barn.
Och man ser att alla suttit länge. Klockan är då runt 22:30
Jag får ett infall efter att vi suttit en stund och frågar en kille som sitter i kassan, vart vi ska.
Han berättar att om man ska till den läkaren ska man gå via vuxenakuten.
Och när han säger det, då mins jag att vi gjorde precis det när minime petade in en pärla näsan för en massa år sedan.
Så vi knatar dit.
Där var det inte alls lika mycket folk.
Sköterskan i kassan förstår precis varför jag vill att en läkare tittar på Minime när han ser hur hon ser ut i munnen.
Så, nästa väntan.
Minime somnar med huvudet makens knä. Jag rullar ihop min jacka mot en vägg och tvärslocknar.
Det är varmt i rummet och vi är ju oroliga som attan.
Vi får träffa en helt sanslöst gullig sköterska och läkare.
Dom får utan problem titta i munnen och känna runt så att hon inte fått någon fraktur i käken eller runt näsan.
Men allt känns bra.
Sen baddar dom en tuss med bedövning och duttar på överkäken i munnen för att läkaren ska kunna känna.
Då säger läkaren "oj, här kommer tanden" och så drar hon lite i den lösa tanden och lägger den i en burk.
Sen tittar hon och funderar.
Någonting syns i "hålet" men det är svårt att säga vad det är.
Det kan vara den andra tanden som slagits upp i käken.
Eller så är det käkbenet.
Svårt att säga.
Men hon gör rent och konstaterar att vi inte kan göra mer där och då.
Vi får söka tandläkare, dagen därpå.
Så det var bara att åka hem och sova.
Minime fick sova i min säng för att jag skulle ha koll på henne. Hon hade fått en "hästdos" Alvedon på första akuten, så hon hade inte ont.
Jag somnade strax innan 02 efter att ha messat med stora dottern som jobbade natt. Så att hon inte skulle undra vem som var hemma hos oss mitt i natten här hon kom hem.
Vi skulle ju ha sovit på landet.
Jag ställde klockan på 07 för att vi skulle kunna hänga på låset på tandjouren.
Strax innan 9 klev vi in där.
Och så blev det lite väntan, igen...
Och så röntgades det, för att dom skulle se vad det handlade om.
Första bilden blev inte bra. När andra bilden dök upp sa tandläkaren "hm..jag ser ingen tand alls här!"
Inte?
Näe. Både 1:an och 2:an är borta kunde hon konstatera.
Vi berättade att en tand tagits bort på akuten, vilket vi trodde var 1:an. Men jag hade tyckt att den var ovanligt lång och hade rot.
Framtänder brukar vara pyttesmå när dom ryker. För hon ska ju snart tappa ettorna.
Efter lite funderande så kom läkaren fram till att det var 2:an som ramlat bort på akuten. 1:an måste ligga kvar på landet, eller så hade hon svalt den.
Den lättnaden var obeskrivlig!
För vi trodde att vi skulle behöva operera bort en tand som satt sig i överkäken.
Nu slapp vi ju det!
"men gud vad skönt!" utbrast jag. Och tandläkaren höll med. Det bästa som kan hända när man slår i mjölktänder är ju att dom ramlar bort.
Utan större bekymmer.
Hon har ju ett fult sår i munnen, där tanden slog på tvären och skar upp ett fult sår.
Och det vi trodde var tanden, det är käkbenet som lyser igenom. (URK!)
Men jag kan säga att vi skuttade ut från mottagningen!
Gommen kommer att läka. Det läker bra i munnar generellt och hos barn exceptionellt fort och bra.
Nu ska vi bara hålla det rent och badda med lite bakteriedödande medel ett par gånger om dagen.
Vi firade med att åka och äta god lunch och ta en sväng på ToysRus, för att Minime skulle få välja något kul och fint.
Hon har varit grymt tapper och faktiskt inte gnällt speciellt mycket. Trots att det måste gjort för jäkla ont.
Men just tänder och mun, verkar inte bekomma henne alls.
Nu kommer hon inte att kunna äta mycket annat än mjuk mat ett par veckor.
Vilket inte är så tråkigt tycker hon. Glass och pannkakor funkar ju! :-)
Minime skuttade bort till gungan och tittade runt lite och där låg tanden! :-)
Så, mycket riktigt. Tand 1 slogs ut precis då och tand 2 satte sig på tvären.
Och väl ute, kom ju chocken!
Vi hade varit så fokuserade under hela dygnet när problemet bara skulle lösas.
Vi hade sovit lite och varit grymt orolig.
Luften gick helt ur oss.
Efteråt kommer ju tankarna också på vad som kunde ha hänt.
Hon stod på en gunga, tappade taget och halkade framlänges och slog hela munnen i fotstödet på gungan.
(En gammal variant där man sitter två mitt emot varandra och har fötterna på ett fotstöd i plast)
Hon kunde ju ha bitit av sig tungan.
Hon kunde ha slagit i huvudet rejält.
Eller slagit ut fler tänder inklusive de två permanenta som nu kommer upp nere.
Gungan kunde ha slagit henne rakt över näsan.
Det är så sjukt att det ena minuten är roligt och glatt, för att i nästan var rena blodbadet och full panik.
Som vuxen tänker man ju så mycket på vad som kunde ha hänt.
Paniken kommer efteråt.
Barnen är så i nuet, så dom tänker inte så mycket på det efteråt.
Dock har Lilleman sagt att han inte vill tänka på själva bilden av när hon ramlade, för att det var så läskigt. Och han blev så rädd.
Så han vill bara lägga det bakom sig.
Men dom var så söta när vi stod utanför akuten och väntade på att maken hämtade bilen.
Då kramade Minime Lilleman och sa "det var inte ditt fel, jag halkade".
Sötnötar.
Så, kvällen igår gjorde vi inte många knop.
Vi gick på bröllop!
Jag tittade på hela prinsbröllopet och bara njöt! Av vackra klänningar, frisyrer, smycken och kärlek!
När bruden klev in i kyrkan då blev nog ögonen fuktiga på de flesta.
I alla fall när man såg att kronprinsessan inte kunde hålla tårarna borta. :-)
Det var en fin vigsel.
Och härliga tal vid middagen. Och sen sopade ju prinsessan Sofia golvet med allt och alla genom att "hålla tal" via Molly Sanden som sjöng hennes text.
Så vackert!
Jag är ju rojalist, hur ologiskt det än må vara! :-)
Och ett sådant här bröllop är ju som fotbolls VM för andra! :-)
Jag kan inte se nog av härliga bilder!
Nu ska vi packa ihop oss lite och åka hem ett par dagar.
Jag ska jobba tre dagar till, sen går jag på 7 veckors semester. Och åker ut hit igen på onsdag kväll.
Minime får inte gå till fritids nu. Med tanke på vad som händer om hon ramlar och slår i munnen igen. Plus att hon har lite svårt att äta.
Så Storasyster och farmor får byta av varandra lite.
Och jag kan jobba hemifrån lite. Plus att jag har flextimmar att ta.
Så det ordnar sig.
Men det har varit en jäkla helg, kan man konstatera.
Nu behöver vi semester! ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar