Uppretad Thor!

Nu har vi landat sådär på riktigt i semesterparadiset.
Det tog ett par dagar! :-)
Och det är så skönt att bara vara. Även om vi pysslar med ditten och datten.
Men att inte behöva avbryta för att åka hem..

I lördags fick vi känna av Thor! Jäklars vad det åskade.
Jag vaknade med huvudvärk och en olustig känsla, som övergick i illamående.
Vi åkte in till närmsta stora ställa för att handla lite mat och takpapp till lekhuset. När vi var där fick jag värsta dippen!
Men, sen plötsligt släppte regnet loss och då släppte det i skallen på mig.
Väl hemma, regnade det inte, men åskmolnen cirkulerade runt, runt.

Maken och jag påbörjade målningen inomhus i lekhuset.
Då brakade det loss ute!
Thor var väldigt arg! :-) Och jäklar vad det regnade.
Men det var hur mysigt som helst att sitta inne och måla! :-)
Färgen fick vi av min målarsvåger. Färg han fått över. "den är vi som drar lite i rosa" berättade han.
Fint, tänkte vi. Gratis är gott! :-D
Första vändan sa jag "men, den här är ju vit". Men när vi målat två gånger, då blev det alldeles ljust rosa, som jordgubbsglass!
Så sött!

När det väl slutat regna, passade jag på att olja lite utomhusdetaljer.
Jag kladdar en del när jag målar! ;-)

På söndagen la vi takpapp. Då fick jag svarta fläckar. Så nu ser jag ut som en dalmatiner! :-)
Vi  hade värsta fina vädret på söndagen!
Tom så att stora sonen brände sig på ryggen!
Och nu slår allt ut!
Krassen blommar både här och där. Varje ros har knoppar som precis ska slå ut.

Det kommer att bli en blomsterprakt av rang! :-)
Om nu inte rådjuren äter upp allt!

 Flera klematisar slår ut nu också. Perfekt efter att min tidiga blommat klart.

Det är också vackert i dikesrenen med alla vilda blommor.

Igår sprang Minime ut till sitt hus för att se om golvet torkat direkt hon vaknade. Sen började hon flytta in!
Hela dagen har hon fixat och grejat där inne.
Så kul att se att hon blev lika förtjust som vi trodde!

 Jag passade på att tvätta lite mattor. Det är verkligen sommar!
Att stå utomhus med såpa och rotborste och tvätta mattor, som sen hänger på tvätt! Mumma!

Jag satte sönerna på jobb.
Att fortsätta att gräva min lilla vallgrav! Det är hårt jobb!
Stenigt och jäkligt. Plus en massa rötter ifrån träden. Som dom slet!
Men dom kom en bit på väg och jag är supertacksam!

 Minime fixade och donade så att hon kunde bjuda på middag! :-)

Jag påbörjade projektet att sy gardiner under eftermiddagen.
Fönstren är ju så små att en längd räcker hur länge som helst!
Det blir skira spets i "sovrummet" och vid dörren.
Sen blir det andra på nedre våningen. :-)

Tusan så fint det kommer att bli!
Vi måste bara hitta batteridrivna lampor också.
I kväll lekte både hon och lilleman tills det blev mörkt.

Takpappen tog slut i går, så jag åkte och köpte mer idag och vi la klart.
Maken åkte och köpte utomhusfärg. Rött med vita knutar ska det bli.
Så, är det bara sol ett par dagar nu, så kan vi måla huset och göra det helt klart!
Vilket skulle vara najs, Det är vårt ena byggprojekt i år!
För att vi ska hinna göra annat också.

Vi har bokat in lite besök här och där. Väntar fortfarande på datum för två aktiviteter.
Och om vi kanske får ett efterlängtat besök..
Vi tar dagen lite som den kommer. Vilket är otroligt skönt.
Stora sonen har varit här ett par dagar, vilket också varit najs. Att få ha honom flera dagar på raken! :-)
Det är vi inte bortskämda med.
Idag måste han dock åka tillbaks och jobba.
Men, då kommer stora dottern! Dom går lite i skift. Hon jobbar lördagar och kör i bilskola måndag och tisdag. Medans sonen jobbar från torsdag och framåt. :-)
Så det blir lite skiftgång.

Idag vaknar vi till lite gråväder. Förra året kom den riktiga värmen första veckan i juli. Ska bli intressant att som det är likadant i år!

Semesterlunken..

Det börjar sjunka in, att jag faktiskt har semester! :-)
Jag har betat av min lista och börjar närma mig slutet. Det gör att jag nu går in i semesterlunken.

Idag tillät vi oss sova lite längre.
Jag tassade upp när maken åkt och njöt av en stund alldeles för mig själv.
Sen har barnen lekt och jag har fixat lite här och där. Hörn i huset som inte varit i ordning på länge, är det nu! :-)
Sen åkte vi till doktorn med minime. Vi var nästan en kvart för tidiga, eftersom jag numer lärt mig att man kan få leta p-plats länge.
Men, vi hann inte ens sätta oss så blev vi uppropade.
Och till vår förvåning så hittade inte doktorn någon vaxpropp! Hennes öron var jättefina.
Vilket ju är väldans skumt, med tanke på att hon nästan inte hörde något på ett öra hos skolsyster.
Hm.
Så, nu fick vi remiss till en riktig öronläkare, som ska göra nya hörseltest. Sen går vi vidare därifrån.
Jag oroar mig inte i onödan eller i förväg.
Det visar sig.
Jag tycker inte att hon hör illa nu. Ibland hör hon alldeles för bra! ;-) Men klart att det är jättebra att vi får kolla upp det hos en riktig öronläkare.

Nåja, det gjorde att besöket gick på ca 6 minuter.
Sen var vi ute igen.
Jag som hade kalkylerat med en timme, minst.
Barnen hade räknat med McD middag.
Så, vi åkte iväg en sväng, till Blomsterland. Minimes lekstuga har tre blomlådor som ska planteras i helgen.
Det blev Pellisar och Lobelia.

Det kommer att bli fint!

Nu när jag rensat och grejat och vilat huvudet lite, så är det dags att börja tänka på sånt som måste göras med företaget.
Saker ska avslutas.
Och det är ju lite annorlunda att göra förändringar när det gäller bolag än privatpersoner.
Vilket innebär att jag i morgon snällt får pallra mig iväg och göra saker personligt.
Jag tvivlar på att det funkar, men jag måste börja där.
Sen ska det sys ihop med bokföringsbolaget och revisorn. Jag hoppas att dom kan köra sitt race utan mig. ;-)
Jag funkar ju lite så. När jag har gått vidare så har jag gått.

Sen är det dags att byta telefon. Det borde gå smidigt och är ju rätt kul.
Nu ska jag bara fundera ut vilken telefon det blir.
Det innebär att morgondagen också kommer att gå utan att jag hinner blinka! :-)
Men, nu är det ju ändå både regnigt och ganska kallt, så det känns inte som att vi missar något...

Sen, när värmen kommer, då kan jag verkligen njuta! :-D

På gång!

Så var Midsommaren över för detta år.
Själva aftonen var ju rent skitväder. Men midsommardagen blev riktigt fin.
Det regnade på morgonen, men klarnade upp på eftermiddagen och det gick tom att sitta i solen en sväng!
Så skönt! Det är ju så otroligt blött i backen att det verkligen behövs sol nu.

Kvällen blev otroligt fin. Havet låg blankt. Sådär så att man skulle vilja spara det i en burk och ta fram när det är som mörkast och kallast i vinter! :-)

 Fantastiskt vackert.

 Det bokstavligen forsar i alla diken.
Och gräsmattan var som en svamp! När man klev på den sjönk man ner och blev blöt om tårna!

Vi hittade första mördarsniglarna. Det förvånar mig att dom inte är fler med tanke på fukten.
En snigel med hus var oxå ut på promenad!

 På söndagen drog maken och dottern igång vårt nyaste byggprojekt. Äntligen!
Tanken var ju att ha den klar för länge sedan. Men det har kommit regn, utslagna tänder och mera regn i vägen.
Men äntligen!

 Under tiden det byggdes, släpade jag fram gräsklipparen.
Det var grymt fuktigt i backen och gärsklipparen var inte helt glad. Den hoppade och skuttade och hotade att stanna titt som tätt.
Det gick inte att klippa så kort som jag hade velat, men klippt blev det.
Precis när jag klippt klart, dog den!
Och gick inte att starta igen. *suck* Det fick bli ett problem för framtiden!

Vi passade på att fika lite och liksom inviga "lekstugskänslan". :-)

 Det var riktigt varmt och skönt!
Efter allt regnande kändes det ju rätt tråkigt att behöva åka hem igen. Men det var bara att packa ihop oss.

 Huset blev så klart, att vi kunde olja in det och sen dra över en presenning innan vi åkte.
Nästa helg blir det måla av!

 Idag hade jag då min första semesterdag!
Och jag har en lååååång "att göra lista" på vad som bara måste hända den här veckan.
Jag började med att städa ett par sovrum och ett badrum.

Och ringa vårdcentralen. Redan för ett par veckor sedan, gjorde Minime ett hörseltest i skolan.
Sköterskan kunde konstatera att hon knappt hör något alls på ett öra. Och jag gissar på en vaxpropp, igen.
Hon brukar få det.
Sist hon hade det fick jag bråka i flera dagar innan sköterskorna på vc tyckte att vi skulle få hjälp med att ta bort propparna.
Jag tom ringde andra vårdcentraler och övervägde att byta, tills en läkare till slut tog emot oss och fick bort propparna. (Då hade hon i båda öronen)
Så, den här gången tänkte jag lite smartare.
Jag har medvetet skjutit på att försöka få en tid av den enkla anledningen att jag inte haft tid att åka med henne de senaste veckorna.
Men, idag ringde jag- till distriktssköterskan!
Vilket var ett smart drag. Hon förstod precis att proppen måste bort och dom kan hjälpa till med det, men hon ville att en läkare skulle kika först, för att verkligen se att det är en propp och inget annat som orsakar att hon är halvdöv.
Och vad gör hon? Ber mig ringa bokningen och få en tid för att sen återkomma för att få en spoltid?
Nope!
Hon bokar en läkartid åt oss och en spoltid i direkt anslutning!
DET är kundservice! :-)
Så, nu slapp jag surna till! Det är inte första gången distriktssköterskan är "vip" vägen in till en läkare! ;-)
Nåja, när jag väl fått den tiden, kunde jag planera veckan.
Jag har semester, men varje minut är planerad! ;-) Jag ska vara "klar" när vi åker till landet på fredag.
Helt klar kommer jag inte att vara.
Lite eftersläpande skräp med bolaget kommer att gnaga, men allt jag kan göra något åt kommer att vara i ordning.

Idag städade jag ur hemmakontoret.
Äntligen kunde jag göra det! Det blev bara bokföring och privata grejer kvar.
Allt kundrelaterat försvann. Och alla handböcker och dokumentation runt både kunder och tidigare bolag försvann.
Tjopp! :-)
Nu blev det mycket mer plats för det vi verkligen behöver spara.
Om ett tag kan jag rensa ur ännu mer!

 Jag tog en liten paus mitt i och åkte till återvinningen med en massa skräp ur garaget.
Vi var där fem minuter efter att de öppnade och det var inge folk alls!
Skönt!
Ibland får man knappt in bilen!
Sen fikade vi när vi kom tillbaks. Lite semester har vi ju trots allt! ;-)

 När vi fikade som bäst, hörde en kompis av sig och undrade om döttrarna kunde leka under eftermiddagen.
Hon skulle försöka hinna hämta tidigt. Det är ju inte många barn kvar på fritids nu och lite långtråkigt.
Så då undrade vi om vi inte kunde gå och hämta henne, så att dom skulle hinna leka lite längre.
Sagt och gjort.
Det var en glad tjej som skuttade till skolan och en glad tjej som mötte oss i dörren! :-)

Dom lekte så fint hela eftermiddagen.
Och jag fick städa klart! :-)
I morgon ska Minime åka med maken till jobbet. Det blev bestämt för länge sedan, när jag trodde att jag skulle behöva jobba idag.
När det sen inte blev av, gick det inte att backa att hon skulle få åka med.
Hon har packat en liten ryggsäck med extrakläder, en bok och sin Ipad. Hon är jobbklar!

Jag ska ta med mig Lilleman på lite äventyr. Besikta en bil och lite annat smått och gott.
Det är ju lite galet kanske att första veckan går till en massa "måsten", men det är skönt att få sånt gjort som man inte riktigt hinner annars.
Och man ska inte underskatta en nystädad tvättstuga! ;-)
Sen kommer det ju 6 veckor där vi bara ska ha skoj, så det är väl förlåtet, kanske! ;-)
Jag frågade barnen vid lunchen om vi skulle gå ut och få lite luft efteråt och Lilleman föreslog att vi skulle öppna fönstret! Så det går nog ingen nöd på barnen heller!

Semestern är på rull alltså! :-)

Blött, blött och ännu blötare!

Man kan sammanfatta den här midsommaren med ett ord.
Regn.

 Regn.

 Och mera Regn!

Det är inte klokt vad det har öst ner!
Konstant duggregnande för att helt plötsligt ösa ner.
Jag var glad i morse att vi bestämde oss för att inte fira här hos oss, för tillslut, gav ju markisen efter och det började droppa igenom!
Då hade vi inget tak alls.
Hade vi bara varit vuxna och stora barn, jo. Det hade gått.
Men med fem barn under 9 år är det inte kul. Det blir tillslut för trångt.
Plus att vi inte hare ett hem som är anpassat för en tvååring längre. Det är både smålego, trappor och varm öppen spis.

Så, vi åt sillunch som sig bör och sen packade vi ihop oss och åkte till svärmor.
Hon har plats att springa på.
Och en uppvärmd pool.
(Men vi mötte sjukt mycket trafik när vi åkte. Rena lämmeltåget ut hit..
Vi var ganska ensamma om att fly landet! ;-) )

Äldsta sonen och de tre största småbarnen badade.
Och det var ju betydligt varmare i vattnet än i luften.
Men regnet öste ner där med så det blev ett snabbdopp.

Men vi grillade gott och åt en jättegod tårta!
Utan Ägg, pga äggallergiskt barn.
Den var jättegod!

Och som alltid, på alla högtider så äter man ju alldeles för mycket.
När alla var mätta och barnen lekt av sig, åkte vi tillbaks till landet där det regnade exakt lika mycket som när vi åkte!

Jag mins inte att det varit såhär pass dåligt väder på väldigt länge.
2003 var ingen höjdarhelg.
Jag låg i skilsmässa och hade precis träffat maken.
För barnens skull firade jag och X:et hos ett par kompisar.
Det regnade småspik och var runt 10 grader.
Maken, satt på ett lantsälle med sina föräldrar och en massa gamla släktingar. Han hade sådär kul.
Jag led på min kant.
Vi sms:ade hela kvällen. (Det var ju före facebooktiden det! ;-))
X;et blev ju raskt onykter och jag tog barnen och åkte hem till mig nästan direkt efter middagen.
Vi tog en sväng förbi en öppen butik och köpte en jättestor påse med godis och bäddade ner oss i min säng och tittade på film.
Det var ett lågvattenmärke faktiskt.

Sen dess har det varit finfina midsomrar. En av högtiderna jag verkligen gillar.
Men, som sagt, den här kommer vi att minnas som den blötaste.

Vi hoppas verkligen att sommaren kommer nu!

Semestern har börjat

Så har jag då semester.
Vilket är jättesvårt att förstå!
Nu ska jag inte jobba förrän den 10 augusti!
Jag smygstartade genom att lämna barnen hemma hos storasyster och tassa iväg till jobbet.
Så najs, att bara behöva göra i ordning mig själv.
Jag började dagen med att packa ihop mitt rum. Tre kartonger gott och blandat.
Själva flytten slipper jag eftersom att jag gick på semester! :-)

Vi hade en intressant kurs på förmiddagen och sen hann jag med lunch och lite jobb innan det var dags för eftermiddagsmöte.
Vi bjöds på tårta för att avsluta "terminen".
Det kändes verkligen så. Flera större projekt som är på gång avrapporterades och vår högsta direktör tackade för bra jobb och önskade alla en fin sommar.
Det blev lite skolavslutningskänsla. Till när han slutar och en ny direktör kommer i höst.

Vi var ganska många som gick på semester nu.
Och några stackare som ska jobba stor del av sommaren.

Klockan hann bli ganska mycket innan jag klev in genom dörren hemma, där tre barn förväntansfullt satt och väntade.
Vi packade bilen och drog iväg.
Jag är inte så förtjust i Mc Donalds, men det ligger en så lägligt på vår väg ut. Det är lätt att peta i alla middag så att vi bara kan landa när vi väl är ute.

Det var riktigt varmt och skönt när vi klev ur bilen.
Och som allt växer nu!
Jag trodde inte att vare sig klematis eller rosorna skulle kunna dra iväg så pass på bara ett par dagar!

I morse vaknade vi till regn. Som utlovat.
Vi drog iväg och storhandlade inför midsommar. Jag åkte till den Ica butik jag brukar handla på och hade planerat att storshoppa blommor också.
Det har dom alltid bra pris på.
Så det blev lite snopet när vi svängde in på området och såg att man stängt!
Eller rättare sagt, flyttat.
Nu låg butiken en bra bit bort, där det tidigare legat en coopbutik.
Och vad fin den var!
Stor och välfylld med allt man kan behöva.
Riktigt kul!
Dock har dom inte längre blommor. :-(

Vi köpte det man kan behöva ha på en midsommar.
Och det viktigaste!
Jordgubbar!
Jättegoda, svenska.

Det fortsatte att regna under eftermiddagen.
Men, jag åkte till plantshoppen ändå!
Jag hittade en del marktäckande, två klematis och lite annat smått.

 Jättesöta petunior i blandade färger..

Så söta! :-)

 Härliga färger!

 Det blev lite nytt i grindarna.

Det har fortsatt att ösa ner hela dagen och kvällen.
Helt galna mängder vatten.

Det känns ju inte som midsommar direkt. Det är svårt att hitta känslan!
Vi hade ju planerat att vara här ute i år igen.
En lite mindre skara än vi brukar, då flera är på lite andra ställen i år. Men ändå blir vi ju en hög "bara" familjen liksom.
Vi har försökt med markisen och parasoll. Mätt tält och funderat.
Sen kom vi fram till att vi nog måste tänka om.
Så nu är vi inte här i morgon.
Det ska ösa ner hela dagen då med om man får tro meteorologerna och då är det inte kul.
Ingen av oss är sugna på att dansa runt stången i galonisar. :-(
Barnen blev lite ledsna, men hoppas på att kunna bada i uppvärmd pool i stället.
Så får det bli.
Och, jag har ju varit med om en och annan bortregnade midsommar. Till och med aftnar man suttit med vinterjackan på.
Vi har haft galet bra väder flera år på raden, så det ska väl vara såhär något år med.

Sen är vi mitt i sommaren!
Det är dags för oss att sätta oss med kalendern och planera semestern.
Vi har inte riktigt pallat det innan.
Våren har varit intensiv och ingen av oss har riktigt orkat tänka. :-)
Jag ska nu ha en vecka där jag betar av en massa praktiska saker som jag bara inte hunnit. Besikta en bil och få tag på en distriktssköterska, tex.
Städa ur ett kontor och slänga!
Sen, när maken väl går på sin semester kanske vi kan planera lite.
Vi har lite ställen vi vill åka till och folk att besöka, vi har också folk som vill komma och besöka oss.
En och annan födelsedag att fira.
Sen vill vi hinna lata oss. Göra ingenting.
Ladda batterier.
Avsluta saker.
Hinna i kapp oss själva.
Lätta på gasen.
Leva och Njuta.

Det är faktiskt skitsamma att ledigheten börjar med regn! Det ska bli en finfin sommar!

Vart tog tiden vägen?

Alltså, idag slog det mig!
Det är bara två dagar till midsommar!
Vart tog maj och juni vägen??
Jag är inte alls där i år.
Man brukar ju ha lite uppladdning och stämning. Men inte i år. Vi har liksom inte haft tid att tänka midsommar.
Men, det lär ju bli det ändå! :-)
Vi blir inte lika många som firar tillsammans denna gån och det är nog rätt bra.
Både för att jag inte riktigt är där i planeringen och för att det tydligen ska snöa. Typ. ;-)

Nåja.
Igår gick barnen på sommarlov. Minime var hemma med storasyster. Lilleman fick gå på fritids, för att han själv ville.
Men, när jag hämtade honom och meddelade att han skulle vara ledig idag, så kom han på att han nog också ville vara ledig även på onsdag.
Så då blev det så.
En lite märklig känsla det med.

Idag fick dom åka till farmor.
Och i morgon får dom hänga med storasyster igen.
Värmen har inte riktigt kommit än och det gör nog sitt till att man inte känner sig så "semestrig" än.
Men rosor har slagit ut längs skolvägen!

Idag har jag skrivit protokoll hela dagen.
Från 8 till 18!
Väldigt lärorikt! Ett sammanhang som jag egentligen inte skulle vara i, men när en kollega i full panik frågade om jag kunde hänga på för att sköta protokollen, så blev det så.
Kul att få insyn i saker som man på sätt och vis är inblandad i, men inte får så djup insyn i annars.
Även om jag inte får prata om det, så fick jag ju större förståelse för även mina frågor.

Vi var på ett toppenfint ställe!

 Solen sken, men det blåste kallt, tyvärr. :-(

 Men även här blommade nyponrosor! Doftade galet härligt!

 Vi hann njuta av både sol...

 ..och gott fika under dagen! :-)

Men jag var ganska trött i huvudet när jag åkte hem.
Nu ska anteckningarna "bara" renskrivas också...

Min tanke var att jag skulle sluta strax efter lunch i morgon. Bara vara med på den kurs jag koordinerat på förmiddagen.
Men, så blev alla kallade till ett möte som vi måste vara med på. 15:30 till 17.
Fint!
Nåja. Bara att bita ihop. Men jag kommer att börja hösten med en jäkla massa flextid!

Men, sen bär det iväg ut till landet!
Jag har packat i kväll, så att det bara är att fiska med mig packning och barn ock åka ut så fort det går.
Och sen går jag på semester!
Härligt!
Dubbelt härligt eftersom att jag vet exakt vad jag ska göra i höst!
Nu hoppas jag bara på finfint väder!

När man bara tröttnar....

Det här blir ett långt inlägg. :-)
Nu är det dags. Jag har inte kunnat skriva om det tidigare, för inget har varit helt klart.
Men, nu är det ett faktum.
Jag och vi är inte längre företagare. Företaget vi har drivit är under avveckling.
Vi är nu båda anställda.
Och det är så skönt!

Det har varit en lång process. Vi har tänkt och funderat. Vridit och vänt.
Men nu är vi i den bästa av världar.  Att få jobba med och för företagare, men inte vara det själva.

Varför blev det så då?
Jo, jag ledsnade.
Det har varit galna år. Roliga år. Som jag har lärt mig. Massor! Rent kompetensmässigt men också känslomässigt, personligt och erfarenhetsmässigt.
Det går inte att förklara.
Som jag (vi) slitit. Dygnet runt ibland. Jagat, jobbat, presterar och levererat.
Det är kul att driva eget. Det är utvecklande.
Men, det många inte pratar om är att det också är för jäkla tungt. I perioder fruktansvärt tungt.
Det är som att det är skamligt att erkänna.
För, företagandet ska vara så glammigt och glatt. Det är det inte alltid.
Det finns baksidor.
Det är inte tala om att ha en dålig dag. Eller en dålig vecka. En månad är inte möjligt.
För, då kommer det inte in några pengar.
"men, ni har ju AB, då får man ju lön" har jag hört några gånger.
Jaha, var skulle den lönen komma ifrån???
"Men vad skönt, ni är lediga hela sommaren". Jodå. För att den bransch vi är i dör över sommaren. Alla går på semester, det går inte att sälja in ett endaste timme.
Och, då fakturerar man inget heller.
Så visst, man är "ledig" men man har ju inte direkt semester. Man jobbar på vilka säljsamtal och möten man måste göra under hösten.
Det man jobbar in under vinterhalvåret ska man leva på hela året.
Vabbar gör man inte heller. Av flera orsaker.
Det första är att det blir så jäklar meckigt med försäkringskassan. "Vad har du för SGI?" ja inte fan vet jag....Vi kan väl gissa lite?
Systemet är byggt för att man ska ha en fast anställning med en lön som man vet hur stor den är, i förväg.
Det vet man aldrig som företagare.
Och för det andra, har man en kund som väntar på leverans, så väntar dom inte så länge. Sjuka barn eller inte.
Så man vabbar inte. Man jobbar på nätterna.
Vara sjuk själv går också bort.
Där är iofs F:kassan snällare och det funkar att visa vilken lön man tagit ut senaste månaderna och visst, man kan ha företagsförsäkringar. Men, det ska ju också betalas.
Sen är det samma där. En kund väntar inte på leverans speciellt länge, man vänder sig någon annanstans.
Att tappa kunder och jobba upp nya är tungt. Så man är inte sjuk.
Och så håller man på.

Vi gick ju också ifrån att driva en ganska stor koncern, med över 40 anställda, som vi avvecklade för att sen direkt börja driva vårt egna bolag.
Avvecklingen var inte frivilligt, även om vi hade känt på oss en längre period att det skulle komma.
Vi hann inte stanna upp emellan, vi hann inte tänka. Vi hann inte känna efter. Vi hann inte sörja, vilket vi faktiskt borde ha gjort.
Vilket kanske var bra såhär i efterhand. Hade vi känt efter hade vi kanske blivit handlingsförlamade.
Vi körde medans vi hade andan uppe så att säga. Och, hade vi inte gjort det, hade vi inte haft de jobb vi har nu.

Man kan säga att tankarna har funnits ganska länge, om det var det här jag ville göra, men jag tröttnade helt när maken fick ett heltidsuppdrag för över ett år sedan.
Ett uppdrag som jag uppmuntrade honom att ta.
För att han behövdes just där och gjorde ett helt galet bra jobb.
Men, jag tappade mitt bollplank. Jag tappade min "ving man" och då blev det inte lika roligt.
När allt, från ax till limpa bara hängde på mig, blev det för tungt.
Att både driva bolag själv och samtidigt ha små barn och allt runt familjen AB, blev för övermäktigt.

I samma veva var jag på en kurs i Ägarstyrning.
Vi skulle svara på varför vi var företagare.
Och vad vi brann för som företagare.
Och min känsla var omedelbar. Jag brinner inte för att vara företagare!
Däremot brinner jag för mina uppgifter. Min kompetens. Att göra skillnad.
Men företagare, vill jag inte vara!
Polletten ramlade verkligen ner! Jag vill inte!
Jag vill vara anställd! Jag vill ha kollegor. Jag vill ha en chef. Och jag vill ha lön och semesterdagar!
Det finns oerhört många fördelar med att vara egen företagare.
Men det finns också oerhört många nackdelar.
Och nu vet jag det.
Det är inte jag.
Jag är en grym administratör och koordinator. Men jag är ingen entreprenör.
Och jag är absolut ingen säljare.

Så, jag började fila på mitt CV och funderade lite på vad jag ville göra i framtiden.
Då, som en helt galen slump, var maken på ett möte och fick höra att det saknades folk.
Han rekommenderade mig och chefen hörde av sig.
På den vägen är det.
Nu, har jag jobbat som anställd i 9 månader. Det har varit jättekul!
Jag har lärt mig massor och lärt känna många nya härliga människor. Samtidigt som jag haft nytta av mitt stora kontaktnät jag jobbat upp under senaste åren.

Förra veckan skrev jag på nytt kontrakt på ytterligare ett år. Fantastiskt härligt!
Jag får fortsätta med mina härliga kollegor och driva mina frågor som jag brinner för.
Ett jobb med mycket frihet och mycket ansvar.
Väldigt socialt med mycket nätverkande och social närvaro. På flera plan.
Jag får lära mig mycket och får även vara involverad i det som vaknat i mig på senare år. Politik.
Göra nytta utan att behöva jaga vinst, det är oerhört skönt.
Att vara med i samhällsutveckling och företagande utan att behöva "sälja" och fakturera.
Ibland, nyper jag mig i armen, när jag sitter på intressanta möten. Att jag får vara med om det jag får vara med om!
Och - att jag har lön för att delta!
Som företagare sitter man oftast på möten utan att få en spänn. Innan man kan skicka fakturan, som gör att man kan ta lön, är det en lång process och otaliga möten.

(Det vill jag verkligen säga till alla som gnäller över sina jobb. Tyst -du får lön!
Byt om du inte trivs. Men sluta gnäll! )

Det gör att jag är grymt bra på det jag gör nu, för jag förstår verkligen hur det kan vara att driva eget.
Det är ingen dans på rosor. Det kräver mycket av både en själv och familjen.
Av barnen.
I alla fall tills man kommit över puckeln så att man har anställda.
Och när man har anställda, då kommer andra problem som man behöver tampas med.
Härom veckan fick jag frågan av en vän. "jag är sugen på att öppna eget. Ska jag?" och mitt råd just nu, idag var "trivs du på jobbet du har? i så fall. Nej".

Så, där är vi nu.
Från att vi en period hade 6 bolag, till att ha tre, till att ha två, till att nu snart inte ha ett enda! :-)
Eller, det är inte helt sant. Vi kommer att ha ett holdingbolag, men det sköter revisorn.
Det är vår pensionsförsäkring.
För, som företagare, måste man ju sköta det själv också. Om man ska kunna gå i pension innan man fyller 80!

Men nu känns det bra. Lättnaden är stor!
Plötsligt ska jag få ett vanligt liv.
Där jag jobbar på dagarna och kan göra annat på kvällarna. Umgås med barnen, träna och fixa allt annat som behöver fixas.
Inte sitta med bokföring och andra underlag som ska finnas i ordning.
Att inte behöva bli gråhårig runt deklarationstider.
Slippa månadsavslut och årsavslut.

Jag är mer driven än de flesta, men nu behöver jag få ramar och lugn och ro.
Med lite tur, är jag där i höst!

Bröllop och utslagna tänder.

Jösses vilken helg!
Det känns som det gått en vecka sen i fredags!

Fredagen började bra. Med ett möte som var inplanerat sen länge.
Men ändå viktigt.
Själva dagen började lite knasigt, med att vi inte hade ström i halva huset. Vilket resulterade i att vi som inte hade ström, satte oss i rum där det fanns ström. Mer eller mindre i knät på varandra. :-)
Och många slog ihop ekvationen "ingen ström, fredag och strålande varmt väder" och gick sonika hem! :-)
Flera passade på att ta flextid eller jobba hemma. Så stämningen var allmänt fnissig hela morgonen.
Nåja, jag satte mig med min chef en stund och kråkade på ett nytt avtal.
Det känns så skönt!
Hela den cirkusen kommer i ett eget inlägg. ;-)

Nåja, även jag hade flextimmar att ta, så jag slutade tidigt, hämtade barnen och åkte till landet.
Vi åt middag på vägen ut och kände verkligen hur helgen började.
Solen sken och det var helt galet skönt att komma ut dit.
Maken kom också ut tidigare än han brukar kunna.

Vi njöt av den ljumma sommarkvällen.
Jag vattnade alla blommor som var galet torra. En granne stannade till och vi stod och pratade med honom.

Barnen tog över vattenslangen och blötte ner varandra. Dom hade jättekul och sprang och gömde sig bakom husknutar och träd för att inte bli blöta när den ena hade slangen.
Plötsligt hörde vi en rejäl smäll.
Vi stod på ena sidan av gästhuset och såg dem inte.
Jag tänkte att nu har dom jagat varandra bakom huset och vält en hylla med krukor.
Sen, sekunden efter hör vi hur Minimi skriker och hur Lilleman ropar "spring till mamma, du blöder!"
Både maken och jag släppte det vi hade för händerna och sprang emot dem. När minimi kommer runt hörnet är hon genomblöt, har panik i blicken och öppen mun.
Det bokstavligen sprutar blod ur munnen och hon har blod på både händer, tröja och byxor.
Maken fiskar upp henne i knät och jag springer in och blöter en handduk och möter dem på trappan.
Jag petar in handduken i munnen och säger "bit".
Sen sitter vi en stund och bara vaggar henna och får henne att andas i normal takt.
Vi frågade Lilleman vad som hänt och han berättar att hon halkat av gungan och slagit i munnen.
Jag frågar "bet du dig i tungan?" hon skakar på huvudet. "Bet du dig i läppen?" hon skakar på huvudet.
"slog du i tänderna?" då nickar hon.
Maken och jag ger varandra en "fan" blick.
Efter en lite stund ber jag att få titta. Och det var ingen vacker syn.
Jag skannar av lite snabbt och ser att hon slagit ut två framtänder. Minst.
Mitt i munnen är tanden borta och det ser ut som att den slagit sig åt sidan och tryckt upp tanden bredvid i överkäken.
Vi ringer sjukvårdsupplysningen för att få veta vart vi ska åka.
Där svarar man barnakuten på vårt hemsjukhus.
Vi byter blöta kläder och packar in oss i bilen. Aldrig har bilresan varit så jävla lång som då.
Vid 21:30 fick vi träffa en sköterska på akuten.
Hon sa direkt att just tänder är knepigt. Ingen vill "ta" i sådana olyckor utan man rekommenderar tandläkare.
Men, jouren stänger 20:30 på helger! På söndagar är det helt stängt!
Vad ÄR det!
I en storstad, ska det väl finnas tandjourer dygnet runt alla dagar???
Om man slår ut permanenta tänder på en lördag kväll, då kan man inte träffa en tandläkare före måndag!
Helt jävla galet.
Nåja, jag hävdar dock att någon läkare måste titta på henne.
Vi vet inte hur hårt hon slog i gungan hon ramlade av. Hon tuppade inte av och verkar inte slagit i huvudet, men vi vet inte hur käken mår.
Då rekommenderas vi att åka till den andra stora sjukhuset i Solna för att träffa öron/näsa/hals läkaren.
Sagt och gjort. Vi åker och lämnar Lilleman till farmor.
Och sen susar vi iväg till nästa akut.
Väl där blir det lite knivigt vilken akut vi ska sätta oss på. Barnakuten är full av hostande barn.
Och man ser att alla suttit länge. Klockan är då runt 22:30
Jag får ett infall efter att vi suttit en stund och frågar en kille som sitter i kassan, vart vi ska.
Han berättar att om  man ska till den läkaren ska man gå via vuxenakuten.
Och när han säger det, då mins jag att vi gjorde precis det när minime petade in en pärla näsan för en massa år sedan.
Så vi knatar dit.
Där var det inte alls lika mycket folk.
Sköterskan i kassan förstår precis varför jag vill att en läkare tittar på Minime när han ser hur hon ser ut i munnen.
Så, nästa väntan.
Minime somnar med huvudet  makens knä. Jag rullar ihop min jacka mot en vägg och tvärslocknar.
Det är varmt i rummet och vi är ju oroliga som attan.

 Efter en timme ropas vi upp och vi väcker minime.
Vi får träffa en helt sanslöst gullig sköterska och läkare.
Dom får utan problem titta i munnen och känna runt så att hon inte fått någon fraktur i käken eller runt näsan.
Men allt känns bra.
Sen baddar dom en tuss med bedövning och duttar på överkäken i munnen för att läkaren ska kunna känna.
Då säger läkaren "oj, här kommer tanden" och så drar hon lite i den lösa tanden och lägger den i en burk.
Sen tittar hon och funderar.
Någonting syns i "hålet" men det är svårt att säga vad det är.
Det kan vara den andra tanden som slagits upp i käken.
Eller så är det käkbenet.
Svårt att säga.
Men hon gör rent och konstaterar att vi inte kan göra mer där och då.
Vi får söka tandläkare, dagen därpå.

Så det var bara att åka hem och sova.
Minime fick sova i min säng för att jag skulle ha koll på henne. Hon hade fått en "hästdos" Alvedon på första akuten, så hon hade inte ont.

Jag somnade strax innan 02 efter att ha messat med stora dottern som jobbade natt. Så att hon inte skulle undra vem som var hemma hos oss mitt i natten här hon kom hem.
Vi skulle ju ha sovit på landet.
Jag ställde klockan på 07 för att vi skulle kunna hänga på låset på tandjouren.
Strax innan 9 klev vi in där.
Och så blev det lite väntan, igen...

 Efter en timme fick vi komma in och tandläkaren sa "oj" när hon såg munnen.
Och så röntgades det, för att dom skulle se vad det handlade om.
Första bilden blev inte bra. När andra bilden dök upp sa tandläkaren "hm..jag ser ingen tand alls här!"
Inte?
Näe. Både 1:an och 2:an är borta kunde hon konstatera.
Vi berättade att en tand tagits bort på akuten, vilket vi trodde var 1:an. Men jag hade tyckt att den var ovanligt lång och hade rot.
Framtänder brukar vara pyttesmå när dom ryker. För hon ska ju snart tappa ettorna.
Efter lite funderande så kom läkaren fram till att det var 2:an som ramlat bort på akuten. 1:an måste ligga kvar på landet, eller så hade hon svalt den.
Den lättnaden var obeskrivlig!
För vi trodde att vi skulle behöva operera bort en tand som satt sig i överkäken.
Nu slapp vi ju det!
"men gud vad skönt!" utbrast jag. Och tandläkaren höll med. Det bästa som kan hända när man slår i mjölktänder är ju att dom ramlar bort.
Utan större bekymmer.
Hon har ju ett fult sår i munnen, där tanden slog på tvären och skar upp ett fult sår.
Och det vi trodde var tanden, det är käkbenet som lyser igenom. (URK!)
Men jag kan säga att vi skuttade ut från mottagningen!

Gommen kommer att läka. Det läker bra i munnar generellt och hos barn exceptionellt fort och bra.
Nu ska vi bara hålla det rent och badda med lite bakteriedödande medel ett par gånger om dagen.
Vi firade med att åka och äta god lunch och ta en sväng på ToysRus, för att Minime skulle få välja något kul och fint.
Hon har varit grymt tapper och faktiskt inte gnällt speciellt mycket. Trots att det måste gjort för jäkla ont.
Men just tänder och mun, verkar inte bekomma henne alls.
Nu kommer hon inte att kunna äta mycket annat än mjuk mat ett par veckor.
Vilket inte är så tråkigt tycker hon. Glass och pannkakor funkar ju! :-)

 Hon fick köttbullar och potatismos när vi moffade äggmacka och det funkade bra.

När vi hämtat Lilleman åkte vi ut till landet igen.
Minime skuttade bort till gungan och tittade runt lite och där låg tanden! :-)
Så, mycket riktigt. Tand 1 slogs ut precis då och tand 2 satte sig på tvären.

Och väl ute, kom ju chocken!
Vi hade varit så fokuserade under hela dygnet när problemet bara skulle lösas.
Vi hade sovit lite och varit grymt orolig.
Luften gick helt ur oss.
Efteråt kommer ju tankarna också på vad som kunde ha hänt.

Hon stod på en gunga, tappade taget och halkade framlänges och slog hela munnen i fotstödet på gungan.
(En gammal variant där man sitter två mitt emot varandra och har fötterna på ett fotstöd i plast)
Hon kunde ju ha bitit av sig tungan.
Hon kunde ha slagit i huvudet rejält.
Eller slagit ut fler tänder inklusive de två permanenta som nu kommer upp nere.
Gungan kunde ha slagit henne rakt över näsan.
Det är så sjukt att det ena minuten är roligt och glatt, för att i nästan var rena blodbadet och full panik.
Som vuxen tänker man ju så mycket på vad som kunde ha hänt.
Paniken kommer efteråt.
Barnen är så i nuet, så dom tänker inte så mycket på det efteråt.
Dock har Lilleman sagt att han inte vill tänka på själva bilden av när hon ramlade, för att det var så läskigt. Och han blev så rädd.
Så han vill bara lägga det bakom sig.
Men dom var så söta när vi stod utanför akuten och väntade på att maken hämtade bilen.
Då kramade Minime Lilleman och sa "det var inte ditt fel, jag halkade".
Sötnötar.

Så, kvällen igår gjorde vi inte många knop.
Vi gick på bröllop!
Jag tittade på hela prinsbröllopet och bara njöt! Av vackra klänningar, frisyrer, smycken och kärlek!
När bruden klev in i kyrkan då blev nog ögonen fuktiga på de flesta.
I alla fall när man såg att kronprinsessan inte kunde hålla tårarna borta. :-)
Det var en fin vigsel.
Och härliga tal vid middagen. Och sen sopade ju prinsessan Sofia golvet med allt och alla genom att "hålla tal" via Molly Sanden som sjöng hennes text.
Så vackert!
Jag är ju rojalist, hur ologiskt det än må vara! :-)
Och ett sådant här bröllop är ju som fotbolls VM för andra! :-)
Jag kan inte se nog av härliga bilder!

Nu ska vi packa ihop oss lite och åka hem ett par dagar.
Jag ska jobba tre dagar till, sen går jag på 7 veckors semester. Och åker ut hit igen på onsdag kväll.

Minime får inte gå till fritids nu. Med tanke på vad som händer om hon ramlar och slår i munnen igen. Plus att hon har lite svårt att äta.
Så Storasyster och farmor får byta av varandra lite.
Och jag kan jobba hemifrån lite. Plus att jag har flextimmar att ta.
Så det ordnar sig.
Men det har varit en jäkla helg, kan man konstatera.
Nu behöver vi semester! ;-)