Mitt egna Narnia

Oj, vart tog den här veckan vägen???
Vips. Men det är väl så när man har roligt! ;-)

Det är mycket på gång nu.
Indirekt berör det mig. Förhoppningsvis rör det mig..kan jag väl säga...
Men, det gör att nerverna är utanpå kroppen på många. Det är irriterat och frustrerat.
Men jag försöker att hålla mig utanför och göra ett bra jobb..

Ett besked som skulle ha kommit för två veckor sedan dröjer...Blir uppskjutet och uppskjutet.
Just nu tror jag inte ens att det blir av.
Det kanske är det som gör att jag inte passar så bra som egen företagare... Jag tjatar inte.
Jag erbjuden och passar det inte, så struntar jag i det.
Om man ska vara en "riktig" säljare ska man sträva emot 100 nej för att få ett ja. Typ.
Sure.
Det gör INTE jag!
Men det gäller allt annat också. Bestäm! ja eller nej. höger eller vänster. Bu eller bä.
Men att dra ut på saker och älta och fundera.
*suck* då har jag gått vidare för länge sen...

Nåja, jag fick ett annat mindre kul besked också. Blev rådfrågad om en grej och fick på så vis höra storyn.
Och det gör ont i mig att veta att det sitter en ensam människa långt bort, ensam och utsatt.
Jag hoppas att det ordnar sig.

Jag blir mer och mer känslig för sådant ju äldre jag blir och ju äldre barnen blir.
Det blir ju så. Att jag tänker "tänk om det var något av mina barn"...

Sen blev jag uppmärksammad på hur stora mina faktiskt är numer.
På ett möte jag hade i veckan, blev det så att personen jag mötte blev tvungen att ta med en 1åring.
Och det var ju ok för mig. Det visste personen också. Jag menar, jag har fyra! :-)
Men, att försöka ha en vettig konversation, under tiden en ettåring klättrar, kastar bestick, klättrar lite mer, skriker, krälar under bordet och slutligen ramlar av stolen och slår i huvudet...
Jag menar, det blev ingen konstruktiv diskussioner direkt...:-)
Och då märkte jag hur länge sen det var så.
Trots att jag tycker att jag tjatar ihjäl mig vid de flesta måltider och  vi alltid (näsan) blir oense om att man inte sitter still....Så är det ju mil från hur det var när de var små.

Nåja, nu är det fredag!
Jag slutade ganska tidigt. Åkte och fixade lite ärenden, handlade lite och hämtade sedan Lilleman och Minime.
Och det är så härligt att se att dom liksom firar fredagar!
Vissa klasser tittar på film, vissa klasser dansar, vissa pysslar och hos Minime hade dom storstädning!
Det torkades damm både högt och lågt! :-)
En helt fantastisk stämning är det i hela skolan.

Nåja, hem med dem och matkassar för att peta i oss lite middag. En tidig sådan.
För att sen packa bilen, vinka hejdå till stora dottern som blev kvar hemma och så åkte vi.
Till landet!
Det är så länge sen så vi var alldeles pirriga för att åka ut! :-)
Hemma fick vi ju rätt rejält med snö hela veckan.
Vi vaknade till en riktigt vit och fluffig värld i mitten av veckan. Det såg ut som att allt doppats i vispad grädde!
Så härligt! Och vackert. Det blir så tyst och dämpat.

 Minime älskade att springa runt på baksidan och liksom göra första fotspåren!

 Snö är vackert! och det är så najs att det faktiskt blev vinter till slut. Även om den inte ligger kvar, så har vi fått ha någon vecka ändå!
På föräldraföreningsmötet vi hade i veckan, berättade en fröken att dom var helt överlyckliga!
För nu ville alla barn vara ute.
Men bygger rutschkanor, borgar, hus, gubbar och har jättekul!
Tidigare har man ju inte velat vara ute. Det har bara varit blött och smutsigt.
Men nu har det varit full rulle ute!

 Vilket man kunde se på den snögubbe en lärare hjälpt 6åringarna att bygga. Jag är ju inte jättelång, men boll nummer tre, nådde mig över huvudet!!

Nåja, mycket snö har vi hemma, men vi visste faktiskt inte om vi skulle ha något alls på landet.
Det kan skilja jättemycket!
Ofta har vi mycket mindre nederbörd på landet än "hemma" vare sig de är regn eller snö.

Det hann bli mörkt innan vi åkte och det blev vitare och vitare ju längre vi kom.
När vi svängde in på första lilla vägen, tog det andan ur oss!
Det hade troligen snöat, blivit blött och sen frusit på och snöat igen. För träden nästan hängde ner över vägen på flera ställen, helt nertyngda med snö.
Det blev som att köra igenom ett valv!
Så fantastiskt vackert.
När vi närmade oss huset, fick vi vänta en stund på en granne som förbrilt försökte gräva sig in på tomten och då slog det oss att det kanske skulle vara mycket hos oss också?
Och yes! Det kan man säga att det var.
Vi har en hög, fyrhjulsdriven bil och det är nog tur!
Det var bara att ta fart genom vallen och sen fortsätta rakt fram till trappan.
När jag klev ur, sjönk jag ner på halva vaden! :-)
Det var som att kliva ur i narnia!

Barnen skyndade sig att klä på sig varma kläder och pannlamporna för att sen springa runt, runt, runt i det orörda snötäcket!
Tänk att det är lika roligt hur gammal man än blir!

 Jag gav mig på lite snöskottning.
Och det måste ha varit rätt blött för ett tag sen. För när jag skottade, hade jag först ett lager av "fluff" på ca 20 cm.
Sen under det, skare och sen ganska tung snö.
Men det är sjukt vackert!
Vi  var ute ganska länge, för det var inte speciellt kallt, minusgraderna till trots.
Utan tyst, mörkt och nästan magiskt!

 Huset i vinterskrud, är minst lika fint som mitt i sommaren!
Vilken lycka att kunna ha det här stället!

Nu ska vi vila och samla krafterna inför nästa vecka.