Söt, men objuden gäst...

Midsommardagen är som nyårsdagen...Allmänt lat! :-)
Då chillar man och äter upp alla rester.
Vi har gjort så gott vi kunnat idag med båda...
(Grannen informerade sin fru om att idag får inga maskiner låta, när hon försökte få honom att "göra lite nytta" ;-) )

Städat undan lite. Jag har klippt lite gräs som blev kvar när batterierna gav upp. Planterat en blomma jag fick igår...
Och jagat ut en mus ur huset!
Vi såg den springa över altanen flera gånger idag. Och när jag petade runt lite vid min nya stenläggning hoppade jag högt när den plötsligt pep iväg mellan mina fötter och kröp in mellan två stenar.
Sen kikade den upp där så att man bara såg öronen....

Vi rev tältet och grannarna dök upp ett par vändor för att bära hem grejer de glömt kvar.
Killarna gick för att fiska och Minime och jag vände ihop en tårta.
Igår fixade både grannen och svärmor en, så jag lät bli..
Men, Minime mindes att jag köpt ingredienser, så hon tjatade om att den skulle göras.

 Jag är inte den som krånglar till det, så det blev färdiga bottnar och mousse som man bara blandar med mjölk.

Ett lager hallonmousse och grädde, ett lager jordgubbar och lemoncurd.
Sen mera grädde och meeeera gubbar! :-)

 Blev jättegott!

 När vi hade fikat klart satt jag ute och Lilleman gick upp på övervåningen en sväng, sen hör jag honom.."mamma! Det sitter en mus i soffan, jag lovar, den är riktig!"
Jag var inne på tre röda, men då hade den hoppat in bakom soffan. Vi drog ut den, petade in en blompinne och rörde runt, utan resultat.
Jag gick ut igen och då ropar Lilleman, "mamma, den sitter på vedhögen!"...In igen...
Då pep den in under soffan och sen ut genom dörren mellan makens fötter....och försvann..

Så, nu har vi en ny regel. STÄNG alla dörrar!!
När det är varmt, står ju dörrarna vidöppna jämt.
Nåja, vi spelade ett par omgångar kubb för att motionera bort tårtan. Det är så kul när alla barn är här, så att man kan spela lite.
Minime är lite för liten, men Lilleman är duktig! Han får inte ens något handikapp när vi spelar.
Det är kul med spel!
Häromkvällen satt vi med de två stora och spelade kort långt in på natten och garvade så att tårarna rann..
Jag har alltid hävdat att stora barn är att föredra, när alla säger "små barn små bekymmer, stora stora bekymmer"...
NÄ, hävdar jag! Andra bekymmer, ja. Men absolut inte sämre eller jobbigare.
Det är otroligt roligt och mysigt att ha alla hemma.
Är vi inte alla 6 så fattas det hela tiden en. Ett tomrum.
Vi saknar alla storebror när han inte är hemma, men Lilleman mest. Han går nu runt och säger "jag och min bror"....Och gör allt för att få hänga med honom.
13 år är ju mycket nu, men i vuxen ålder är det inte så många år, egentligen.
En bekant har 13 år till sin bror, men eftersom dom nu är 50+ och 60+ så märks det inte. De umgås ju som vilka syskon som helst.
Vi hoppas verkligen att han väljer att flytta närmare hem när han är klar till jul. :-)


Jag känner på mig att det blir minst två förtvivlade barn, när han åker igen på måndag....Jag får bita ihop och hoppas att han tar en mellanlandning till om ett par veckor när han varit på semester med sin pappa...
Dagen fortsatte i samma långsamma tempo.

Tills jag nyss jagade ut samma mus, igen! Eller, om det var en kompis, vi vet inte.
Det vi vet är att det blir en tur till byn i morgon, för att inhandla musfällor!

Trots att den är sjukt söt...