Ah, så skönt att vara på landet igen.
SOM det växer överallt! Galet!
Torsdagen började med sjukgymnastik. Jag har varit tvungen att avboka två gånger, så nu är det flera veckor sen jag var där.
Och det kändes! Shit, jag måste ta tag i träningen nu! ....igen...
Sen hem och hoppa i duschen.
Jag skulle iväg på ett möte som var en aning utanför min komfortzon. Jag var inte nervös, men, laddad.
Jag visste att vi skulle vara på ett rätt fint advokatkontor och att det skulle vara jag och en värdinna därifrån som var kvinnor.
Sen var det 11 killar. Eller, rättare sagt, gubbar.
Kompetenta gubbar!
Man har lite respekt för det, kan jag avslöja.
Nåja, det jag gör för att känna mig "all that" är att klä mig så att jag känner mig rätt i min komfortzon.
Så det blev rosa kjol, till svart kavaj och skor. Jag menar, är jag den enda kvinnan, så kan jag lika bra synas! ;-)
Sen var det bara att bita ihop och köra.
Och det gick bra. Mycket bra. Jag bestämde mig tidigt i diskussionerna att inte ge mig in i de långa haranger som flera föll in i, utan faktiskt vara tyst tills jag hade något konstruktivt att tillföra.
Vilket gav till resultat, att det jag sa, fick mera tyngd.
Efteråt, kom de två som var "viktigast" i rummet och intygade att jag tänkt rätt. "Vi kommer att minnas det du sa, för att du sa ganska lite, men vi kunde ta till oss allt du ansåg att vi behövde tänka på".
Det kändes bra!
Jag fick även bra kritik ifrån moderatorn och av maken som var åhörare.
Han om någon skulle säga om jag inte hade gjort bra ifrån mig. Han är min värsta och bästa kritiker.
Så, jag klev ur min komfortzon, klarade det och växte.
Precis som en klok person hela tiden tjatar om. "gör något du knappt klarar av, gör något du tycker är jobbigt och du växer!"
Jag hann strosa lite på stan innan mötet och har hittat två "nya" klädbutiker! Jey!
Efter mötet hann jag inte göra annat än att knata till tåget och åka hem för att hämta barn.
När jag åkte öste regnet ner, men när jag klev av tåget, sken solen.
Det var riktigt varmt när Minime och jag knatade hem.
Eftersom att det ändå bara var någon timme till middagen, så väntade vi in maken.
Barnen hann vara ute och leka med kompisarna i solen under tiden jag fixade middag och packade ihop oss.
Det är inte bara små barn på gatan, fick vi erfara. Vi har många studenter också!
Gatan var smetad med bilar till alla studentmottagningar! :-)
Så mysigt att lyssna till alla glada gäster.
Det är första gången vi åker ut så sent på kvällen. Det har inte funkat så bra förut, för att minime somnat i bilen och vaknat när vi kommit fram och sen haft hålligång halva natten.
Men, nu prövade vi och åkte vid 20:30
Och hon somnade, när vi var bara någon km ifrån infarten till området. Men, det gick att bära in henne och hon fortsatte att sova.
Najs!!
Att få vakna här ute gör så mycket! I stället för att halva dagen går innan vi är iväg.
Vi vaknade till lite halvmulet, men klibbigt varmt igår morse.
Jag satt genast igång med det som är ett evighetsgöra nu för tiden. Klippa gräs!
Maken röjde dikesrenar och lite högt gräs..
Vi tog en sväng till "byn" för att handa lite och tanka bilen och blev rätt snopna när det var full fart och värsta bilköerna!
Det är vi inte vana vid. Men tydligen har man en festival här ute i dagarna tre.
Vi tog oss dock inte in på den utan nöjde oss med lokala coop butiken.
Där ägaren jobbade idag.
Han var grymt pratsam och rekommenderade ditten och datten. Barnen bjöds på frukt!
"Helt gratis??" undrade Lilleman snopet!
Vi svängde in hos Granngården för att hämta ut en motorsåg vi haft inne på service. En helt ny, som inte ville när vi skulle använda den.
Det visade sig att man glömt bort att serva den! Så maken fick helt resolut en ny såg.
Jag botaniserade i perennhyllan och hittad lite roliga saker...
Det finns en del av tomten som jag nu fyller med perenner. Så får jag se vad som tar sig och inte.
Vi grillade och åt en jättegod middag. Och jag roade mig med att kika på live sändningarna ifrån skansen.
Tidigare under dagen hade maken sprungit på en av grannarna och beklagat sig över allt som just nu inte funkar i teknikväg.
Åkgräsklipparen har ju lagt av - och den nya såg han fick med sig idag, funkar inte heller!
Så den är bara att åka tillbaks med.
Och som grädde på moset, så la vårt internet ner igår när vi kom ut.
Eller, inte hela nätet, men allt som var google relaterat eller som vi använde inlogget till. Skitskumt!
När jag förberedde kaffe och lite hemlagade bakelser, dyker grannen upp tillsammans med sin fru och granne nummer 3.
Han, som jobbar med IT, hade med sig lite grejer och lite lösningar och vips, så funkade det igen! :-D
Hur glad blir man?
Hans fru, hade med sig en burk med kakor och chokladbollar. Gissa om Lilleman älskar henne nu?
Det bästa var att hon upplyste honom om att när burken är tom, då kan han komma med den till henne och så fyller hon på! Wow!
Sen satte vi oss på altanen och tjittjattrade till efter midnatt.
Jag hade ont i magen när jag kröp i säng, av allt skrattande. De är för härliga! :-D
Det lustiga är att båda närmsta grannarna, som vi umgås mest med, heter samma sak! Så det är P&A 1 och P&A2! :-)
Och så R på hörnet. Och L-G tvärsöver.
Bästa grannarna man kan ha önskat sig! :-)
Det kommer att bli en mycket trevlig midsommar, kunde vi konstatera.
Kvällen avslutades för barnen med att Minime ramlade ur trädkojan! Hon glömde att det finns ett hål i golvet, för trappa.
Så vips, låg hon på marken.
Men, hon blev mest rädd. Och skrapade bara armbågen lite grand.
Hon somnade strax efter och jag var inne och lyssnade på henne ett par gånger under kvällen.
Jag frågade om hon slog i huvudet och det hade hon inte, men ändå...
Idag får vi se vad vi hittar på, förutom mera gräs röj.
Men, livet är fantastisk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar