Det har småregnat lite till och ifrån hela dagen. Och blåser halvstorm.
Vi fick nyss plocka isär vårt parasoll på baksidan, av rädsla för att det skulle lyfta och dra iväg över området.
Jag knatade iväg i morse och fixade ett nytt kontantkort till dottern. Tur att det finns!
Inte kul om telefonen stjäls och någon hinner ringa till andra sidan världen.
Så, nu är hon mobil igen. Skönt.
Hon rör sig så mycket hit och dit över länet, så jag vill verkligen att hon ska ha en telefon.
Jag fattar inte hur man klarade sig förut.
När barnen åkte iväg på kuligheter så hade man ingen aning om var de var om dom inte ringde hem från någon telefonkiosk...
Och skönt för henne. Nu kan hon ta in att hon har sommarlov.
Efter det hade jag mentormöte med min adept. Kul. Men det finns att bita i där...
Och jag "får inte" vara rådgivare utan ska bara bolla.
DET är svårt kan jag säga! Så idag blev det ett mellanting. För hon ville verkligen ha min åsikt i vissa frågor.
Men, som vanligt så har man ju ofta svaren själv. Man ska bara säga de högt.
Jag ska nu koppla ihop henne med några av mina kontakter och hjälpa henne in i nätverkandet.
Det kan vara så att hon när året är slut har kommit på att hon ska ta en anställning.
Men det ska bli intressant att följa hennes resa..
Jag passade på att handla presenter till helgens två kalas efter.
Det var ren tur att det dök upp en inbjudan till Minime, strax efter att Lilleman fått inbjudan till disco minsann!
Det är ju småsyskonens förbannelse, att det äldre barnet alltid får göra roligare saker...;-)
Sen tog jag tidig helg.
Hämtade minime. Rensade hennes hylla och plockade hem alla par skor hon släpat med sig.
Hon går två dagar till, men man vet ju aldrig.
Blir hon tex sjuk, så ska man dit en extra vända bara för att hämta halva hennes garderob.
Hon släpar ändå med sig en fullpackad rygga varje dag. (man kan ju behöva nåt...glittrigt...)
Fröknarna fick varsin present idag också.
Och dom blev ju så glada!
Just de fröknarna har det ju lite tråkigare än andra. Dom byter barn varje höst i stort sett.
Så, precis när dom lärt känna dem och allt flyter, så slutar dom.
Ja inte alla, några går på den avdelningen i 2 år..
Men, nu har hon bara två dagar kvar.
Lite synd är det att dom är lediga på onsdag, för på fritids ska dom klä midsommarstång och ha lite minifirande.
Det missar Lilleman...Men, man kan inte få allt. ;-)
När jag klev in på fritids doftade det helt ljuvligt. Jag frågade vad dom pysslade med och en fröken berättade att man gjorde varma mackor.
"nu är det fritids och då gör vi preciiiiis som vi vill" garvade hon! :-)
Härligt tycker jag!
Det är så mycket PK om ljust bröd hit och juice dit, så det är så skönt när dom bakar choklad bollar, värmer mackor och gräddar våfflor när det är lov. :-)
Vi fiskade Lillemans bästis med hem (att leka hela dagen på fritids räcker inte...) och efter en stund dök ännu en klasskompis upp och till slut en skolkompis och en dagiskompis.
Sen blev det vattenkrig! :-)
Och det är så härligt att höra dem!
En perfekt barndom att ha kompisar i alla hörn!
En sådan som jag hade velat ha.
Vi bodde ju långt ut på landet och hade långt som f-n till kompisar.
(Det är det som stoppar mig från att flytta ut på landet permanent. Jag vet hur jobbigt det är för barnen..)
På sommaren fylldes området med sommarboende och invaderades av barn, men väldigt få i min ålder.
Min syster däremot hade en hel drös i hennes ålder. 5 år äldre än mig.
Som tur var hade jag en nära släkting som bara var 2 år äldre som mer eller mindre bodde hos sin mormor i närheten på somrarna.
Men, det är ingen slump att jag så snart jag kunde packade ihop det lilla jag ägde och flyttade inte bara ifrån området eller byn, utan landet! :-D
Så, det som skulle kunna få mig att flytta till landet nu, är att det skulle finnas en skola i närheten.
Men det är verkligen perfekt som det är.
Det bästa av två världar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar