Tankens kraft?

Så har ännu en vecka gått.
En bra sådan. En spännande och givande. :-)
Och lite...märklig..
Många möten med härliga människor. Som osar av framtidshopp och idéer.
Det är nästan så att jag tänker "oj, hoppas att inte allt går i lås, för då behöver jag anställa en barnflicka i höst"...som den "frånis" jag är! ;-)
Det är liksom ett angenämt problem om man får för mycket att göra..

I tisdags var jag på sista kursdagen. Den blev jättebra!
Jag var ganska tidig, som omväxling. (man vet aldrig hur trafiken är!) och blev direkt mottagen av kursledaren.
Det visade sig att det jag gör, nästan är det han gör! :-)
Man kan säga att jag hade kunnat hålla den utbildningsdagen i hans ställe. Och DET är en egokick av rang! :-)
Det var en perfekt avslutning.
Igår hade vi mingel, diplomutdelning och fest! :-) Så skoj!
Gruppen jag gått med är suveräna människor. Vi har beslutat att träffas under sommaren och hålla kontakt framöver.
För vi behöver bolla våra tankar.
En person kommer troligen att finnas i mitt liv för alltid. :-)

Jag har också fått dörrar öppnade pga min bakgrund vid flera tillfällen den här veckan.
Där man inte vågat släppa in och ge förtroende. Men där min bakgrund varit till fördel, där jag har kunnat relatera och förstå.
Och bli insläppt.
Lite magiskt!

Och att möta inte en utan två personer, där det direkt klickat och där vi känt att "det här måste vi göra något av".
Otroligt smarta och starka kvinnor.
Man fylls av energi.

Idag fick jag förfrågan att bli mentor! För en företagare som precis kickat igång och behöver någon att bolla med under ett år!
Det blir så kul!
Utvecklande för mig, lika mycket som för adepten!
Wow, liksom!
Så, det är tur som attan, att jag numer känner en VD för ett företag som hyr ut barnvakter! För jag lär behöva det...
Det är så mycket som händer på eftermiddagar och kvällar. Och det är ju tvär kört.
Men jag får lösa det..

Maken, har långa dagar nu...
Det blir ju en sån otrolig kontrast.
Från att vi jobbat ihop 24-7 har vi knappt sett varandra senaste veckorna.
Även om vi varit på olika stället, tidigare, så har vi ju träffats under dagarna och hunnit prata i kapp.
Nu mailar jag viktig info, för jag hinner inte berätta det!
Det är "tjena" i dörren och så går jag och lägger mig, typ.

Sen är det också lite ovant att åka runt på alla businessträffar själv. Men, det finns klara fördelar med det också!
Det blir annorlunda och sen får man säga vad man vill om jämställdheten i detta land.
Många män, vänder sig till män om dom kan.
Man blir lite matt...
Sen har det också blivit så att man sett oss som EN person. Och i våra roller så är det ju lite så, vi har varit ett.
Ingen har riktigt vetat var en slutar och den andra börjar.

Men, det slog mig för ett tag sedan att det nog inte är så bra.
För jag satt på ett ställe och en person presenterade ett av de bolag vi är delägare i.
Och personen presenterade tre av oss..och jag fick harkla mig och säga att nu glömde du nog en person, för även jag är delägare.
"Jo, men du är ju maken" blev svaret.
Och nej, det är jag INTE.
All förändring är inte av ondo! ;-)

Veckan har verkligen varit...energi full. Nästan så att det har känts i luften.
Och i kväll, kom grädden på moset.
På utbildningens sista dag, i tisdags, skulle vi skriva ner vem eller vilka som betytt mest för oss i yrkeslivet.
På ett positivt sätt och förklara varför.
Jag har mest haft dåliga chefer och annat folk runt mig som försökt dämpa mig, intala mig att jag inte kan, eller borde.
Jag har fått överbevisa gång efter gång.
Men, det fanns EN som har betytt mycket. Som gav mig ansvar tidigt, som stöttade och lyfte mig.
Henne skrev jag ner.

Idag, står jag på löpbandet och värmer upp när telefonen ringer.
Då är det hon!
Magiskt! Jag tänkte på henne i tisdags. Vi har inte hört eller träffats på ca 15 år!
Så ringer hon!
Mitt ett flyttkort från en massa år hade hon plötsligt hittat och bestämmer sig på rotmos att pröva att ringa.
Vi pratade ganska länge och ska försöka träffas.
Nu är hon dryga 70, men driver eget bolag med ganska många anställda.
När jag berättade vad jag pysslar med nuförtiden började hon skratta. "Ja du, det kunde jag ha sagt redan när jag tog in dig under mina vingar, när du var 19 år. Henne blir det något stort av!" :-)
Nåja, jag är ju inte riktig där, än! ;-)

Men det var kul och lite läskigt.
Nu ska det bli skönt att ta en kort fredag, packa ihop mig och barnen och dra till landet.
Som jag behöver landa där nu.
Andas sjöluft.