Det har varit en bra vecka.
Föreläsningen jag hade i veckan tillsammans med en annan tjej gick jättebra.
Det blev en liten grupp på grund av lite avhopp och missat datum, men en bra grupp. Som vågade prata, berätta och fråga.
Då blir det så kul! Vi har alltid ett maxantal på 12 deltagare, men det är nästan för många. Men, det blir alltid sistaminutenavhopp, så 12 är en bra gräns.
Men, det optimala är 6-7 st. Då vågar man öppna sig.
Efteråt kom en tjej fram och frågade om vi kunde göra samma sak företagsinternt. Och det kan vi! Och gör gärna.
Så nu ska hon bara försöka övertala sin VD.
Tyvärr är det så det ofta är. Att personalen tycker att saker inte funkar, men chefen ser sig som fullkomlig och vill inte släppa in någon.
Dagen efter, höll en annan nätverkskollega föreläsning som jag var med på för att stötta och hjälpa med allt runtomkring.
Det är skönt att slippa koka kaffe och möblera när man ska föreläsa, för man är ofta så fokuserad på det man ska göra..
Efter den föreläsningen fick jag chansen att tipsa om min nästa föreläsning och en person frågade ingående om våra metoder och verktyg.
För även hon hade en chef som inte var så bra som han trodde! ;-)
Direkt efter det åkte jag på ett lunchmöte, med en person som kontaktat mig. Vi har "träffat på" varandra i olika sociala forum ett tag och personen kontaktade mig och ville träffas.
Och det är verkligen lustig.
För ett par år sedan hade jag aldrig, någonsin, åkt och träffat en vilt främmande människa över lunch och känt mig helt bekväm med det.
Nu är det inget problem alls.
Jag hade ingen aning om vad personen ville, men jag behövde bara säga "så, berätta" så rann allt av personen.
Så i 1,5 timme berättade person om sina problem och vad som borde hända i framtiden.
Och vilka beslut som borde tas.
Men det var så kul att få feedback på det ganska krassa åsikter jag har. "Man gör oftast på det här sättet och jag tycker att det är skit".
Och att få svaret "ja så tycker jag med, men ingen jag träffat vågar säga det"...:-)
Kanske händer det något där med framöver. Personen skulle bara komma på ett sätt att nästla in mig på företaget..;-) För VD:n där vill inte heller ha hjälp.... förvånande...not...
Så, jag känner att jag är på rätt väg nu när jag fokuserar lite annorlunda än tidigare. Hittar min plattform och hjärtat i det jag gör.
Det känns bra!
Sen drog jag iväg för att leta 50årspresent. Inte lätt, men jag tror att jag lyckades.
Precis bredvid presentbutiken, ligger en skobutik.
Jag råkade gå in....
Och hittade ett par skitsnygga och så sköna svarta skor. När jag stod med den svarta på foten, såg jag den ljusa en bit bort.
Och shit vad jag ville ha båda! Sagt och gjort.
Jag är värd det, liksom! ;-)
Dessa sköningar fick följa med hem. För en tredjedel av ordinarie pris!
Färgen är grisrosa, men hur söt som helst! :-)
Maken som är ute på ett nytt uppdrag, jättespännande och ganska krävande, investerade i en ny telefon.
Och, samtidigt köpte han varsin ny "klocka"...som synkas med telefonerna.....Lite för high tech för mig...men ok.
Här har man alltså klocka, stegräknare, pulsräknare, kaloriräknare, sömnmätare, stoppur och timer och jag vet inte allt...
Plus att man ser när man fått sms, mail och när telefonen ringer. Vilket iofs är grymt praktiskt har jag upptäckt!
Jag körde barnen till dagis och skola, sen åkte jag hem och hämtade träningskläder och make. Skjutsade honom till tåget och åkte sen till sjukgymnasten.
När vi gick ut genom dörren sa jag till maken "larma" och så åkte vi.
När jag sitter i en av benmaskinerna och kör mina övningar får jag ett SMS.. jag ser det i klockan alltså. För telefonen ligger ju inlåst i skåpet i omklädningsrummet.
SMS:et är ifrån dottern. Som undrar vilken skrivare som funkar för hon behöver skriva ut en rapport innan hon åker...
Fan! Dottern!
Hon brukar inte vara hos oss den här veckan, men dök upp igår för att hon ska vara barnvakt i morgon kväll.
Fredagar är sovmorgnar för henne. Och jag hade helt glömt bort att hon var hos oss!
Så, nu var hon inlarmad!!!
Jag fick hoppa ur maskinen, lubba iväg till telefonen och ringa henne. "Rör inga dörrar!! jag kommer snart!" :-)
Oooops!
Nåja, klockan är inte direkt fin, men praktisk. Jag kommer att ha stegräknaren igång jämt.
Och, jag har en förmåga att lägga min telefon i handväskan, på ljudlöst...jämt...
Och missar en del samtal..
Nu gör jag inte det, för det surrar på armen! :-D
Och stegräknaren fick jag också pröva på idag...
Idag var det nämligen dags för årets fixardag i skolan. Vi har den varje vår och jag tycker att det är jättekul!
Alla föräldrar tycker inte det, det vet jag.
Och jag har personligen lite svårt att förstå det. Vill man inte att ens barn skolmiljö ska vara bra?
Bara för att man betalar skatt och kanske tycker att man inte ska behöva "jobba" i skolan.
Men, det här är något annat.
Det ger gemenskap. Barnen njuter av att ha föräldrar och syskon där. Se hur vi fixar och gör fint.
Man hinner prata "skit" med klassföräldrar och grannar.
Som man inte gör i vardagen. Då möts man bara i dörren till eller ifrån skolan.
Nu äter vi varm korv, fikar och har kul. Faktiskt.
En "förstagångsförälder" var jätte förvånad att inte alla föräldrar var där. Han trodde att hela klassens föräldrar skulle komma.
Vi som är lite mer luttrade, kunde berätta att så är det aldrig.
Det är nästan alltid samma föräldrar som är med på allt och går på alla föräldramöten och sitter i föräldragrupper och föreningar.
Det är bara att tugga i sig.
Personligen tror jag att det betalar sig i längden. Både att engagera sig i barnen och få bra kontakt med deras kompisars föräldrar.
Det underlättar när tonårstiden kommer.
Nåja, vi som var där jobbade på bra. Jag klippte bort en hel hög med taggiga buskar som vuxit in över en sandlåda.
Och vi krattade löv, mellan stunderna av uppdatering och skitsnack! ;-)
Men när vi började så var det uppehåll och solen visade sig en stund.
Ganska bra timat! ;-)
När jag krattade var barnen inne och fick ansiktsmålning och sprang omkring.
Plötsligt var Minime och hennes dagisbästis försvunna. Borta. Väck.
Som vi letade och letade.
Lilleman blev helt förtvivlad över att han inte hittade henne.
Till slut var halva hans kompisgäng inblandad i letandet och jag fick lägga ifrån mig krattan och leta jag med.
Vi hittade henne i de klassrum som ska bli hennes i höst!
Där var båda tjejerna och dom hade hittat sin blivande fröken, presenterat sig och satt sig för att leka med grejerna!
Det var den inskolningen det! ;-)
Så, jag behöver inte oroa mig för att jag ska behöva sitta där speciellt många dagar när skolan börjar.
När vi stod i kaffekön kommer en pappa som jag inte träffat på evigheter och hejjade.
Vi har ju flyttat sen jag träffade honom senast och plötsligt säger han "men du, visst börjar er tjej i skolan i höst med?"
Deras son är året yngre än Lilleman och tjejerna är födda samma höst. Vi gick på öppna förskolan och kyrkis när syrrorna var små, men sen inte träffat på dem på flera år.
Våra arbetstider är så olika att vi inte ens träffat på varandra i hallen på fritids.
Nu visade det sig att tjejerna börjar i samma klass!
Och dom bor bara ett stenkast ifrån oss. Äntligen får hon tjejkompisar!
På vår gata bor bara killar.
Det blir jättebra! Vilket gäng dom blir! :-)
Och nu längtar hon jättemycket!
Jag med!
Det blir så bra..
Vi i föräldraföreningen var kvar och städade bort efter att andra föräldrar droppat av.
Flera av oss var ganska trötta och det blev lite fnissigt innan vi kunde åka hem.
Jag lämnade bilen hemma för att slippa krångla med parkering. Och nu öste det ner!
Barnen hade sprungit runt ute och Minime hade till och med vatten I stövlarna!
Vi fick som tur var skjuts av en granne hem.
Det var bara att sätta barnen i badkaret och alla kläder i tvätten! ;-)
Nu ska jag titta på Let´s dance och sen åka och hämta maken i stan, som varit på galej med en kund.
Jag hoppas att han tagit det lugnt, eftersom vi ska ut på 50års fest i morgon. ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar