Nästan alla konflikter, grundar sig i att kommunikationen har skitigt sig på ett eller annat sätt.
Konflikter, kan också vara intressanta. För, det är inte alltid alla som är inblandade anser att det är en konflikt.
Ibland, eller, rätt ofta, går en person och irriterar sig på något. Något som inte blivit som tänkt, någon som brutit en regel eller helt enkelt är oförskämd.
Problemet med det, kan vara att motparten inte alls har förstått, att någon motpart fått problem.
Det i sig är liksom ett problem! :-)
Och, många människor är fega lite allmänt och konflikträdda. Man vill inte bråka, man orkar inte ta i en konflikt.
Man sopar det under mattan och går runt och muttrar i stället.
Jag fick beskriver för ett tag sedan hur en konflikt kan upplevas.
Där person nr1 fått instruktion om att gå och prata med person nr2 för att det finns problem.
Person nr1 går och pratar med nr2.
Allt är frid och fröjd.
Efter ett tag blir person nr1 återigen beordrad till att prata med person nr 2 igen, vilket sker.
Sen plötsligt tas båda personerna in till chefen och där bryter person nr2 ihop och beskriver en långvarig konflikt, som person nr1 inte haft en aning om!
Person nr1 har ansett sig vara rak och tydlig. Möjligen lite hetsig, men har absolut inte haft någon konflikt alls.
Person nr2 har uppfattat personen som fientlig och aggressiv!
Och däri ligger konflikten.
Det hade ju varit bra om man tidigt kunnat prata med varandra om det!
Sen har vi konflikten, där en person gått och irriterat sig över en oförrätt och på ett luddigt sätt försökt berätta att man vill ha en förändring, men mottagaren har inte förstått att det varit ett problem ens.
Och, på grund av det, blev det ingen förändring. Det fanns ju ingen klar önskan.
Och då, kokar det över för första personen, för man har ju irriterat sig så länge! Man är jätte upprörd!
Det ska skällas på någon!
Och när då person nummer två inser att det fanns ett problem, blir ju svaret "jaha? Oj, jag visste inte att det var så viktigt för dig! då ändrar vi på det, inget problem! :-)
Och så var det ordnat!
Tänk om person nummer 1 sagt till ifrån start, att det var viktigt, på riktigt! Och tydligt!
Då hade personen sluppit gå runt och vara upprörd!
Men vi är för fega, för att säga till. "du, det här är inte ok för mig!"
Det krävs lite mod, för att kunna ha tydliga gränser både för sig själv och de man kommunicerar med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar