Dags att söka hjälp!!

Jaha!
Då var det dags då!
Det hjälper liksom inte att leva med en coach! Nu är det dags att börja gå i terapi!
På riktigt!
Kanske tom få ett lyckopiller eller två!

Varför?
Jo, Minime gick hem med en kompis ifrån dagis idag.
Lyckan var total!
Som. Hon.Tjatat!
"Alla andra får"..."storebror får"..."bara jag som aaaaaaaldrig kommer att få"...osv.
Men, idag fick hon! :-)
Vilket var kanon, för vi var hos kund långtbortistan och dagis stängde 16.
Nu var det inte så tokigt mycket trafik ändå, så vi blev inte så sena som vi trott..

Men, ok, nu tappade jag tråden!
Terapin!
Jo, hon åt middag hos kompisen (fatta lyckan!!) och jag gick för att hämta hem henne vid 18 rycket.
När jag klev ut på gatan, nöp det lite i näsan av kyla. Och det doftade lite "nytt". Sådär som det brukar göra när det precis blivit frost.
Och då slog mig en tanke. Den som bör skicka mig till hispan!
"Oj, tänk vad mysigt det skulle vara om hela gatan var full av glittrande frost och det singlade en och annan snöflinga i luften!"
VA?!
Var kom den tanken ifrån?????
Går jag runt och längtar efter kyla och snö nu???
Dah....
Jag måste nog gå och prata med någon...... ;-)