Guldbollen och guldkanten!

Whoo..Ännu en arbetsdag till ända.
Och vilken dag!
Det kan inte bli annat än bra, när man vaknar till en sån här morgon!
Kall idag, men vacker!
Otroligt vacker.
Jag njuter för fulla muggar, av att ha den här utsikten på morgonen...
Soluppgången!

Jag kommer aldrig mer att bo någonstans där jag inte kan se soluppgången! :-)
Finns det något vackrare?
Den hänger där som ett guldklot.

Fantastiskt.
Då gör det inget att man måste skrapa lite rutor på bilen! ;-)

Och vilken vecka det ser ut att bli! Vi är inne i ett flyt just nu. Eller, rättare sagt, vårt hårda jobb under våren börjar betala sig.
Det är lite så i vår bransch. Det är inga snabba puckar.
Inga snabba beslut.
För, det kräver en massa för att dra igång projekt med oss. Både tid, engagemang, resurser och kapital.
Både strukturkapital och kapital som i pengar.
Så det behöver funderas på, dras i långbänk och tas beslut, av många inblandade.

Det gäller att vara uthållig och utrustad med tålamod! ;-)
Ibland, drömmer vi om att göra storkovan på Lotto för att bara kunna jobba ideellt!
Och verkligen kunna hjälpa de som egentligen inte har resurserna eller kapitalet.

Nåja, som tur är, så finns det dom som förstår att dom kan lyfta sig rejält med vår hjälp och vi har flera jätteroliga och intressanta projekt i pipen.

Idag drog vi iväg på ett morgonmöte direkt efter frukost. När jag kom hem och öppnade mailen, hade jag fått ett "panik" mail ifrån en kund.
Och det är så kul, när man kan vända tillbaks mailet med "lugn, vi fixar det här" och sen veta att pulsen går ner hos mottagaren.
Sen, att pulsen gick upp hos mig och jag hönsade runt en stund innan jag hittat det jag behövde för att sätta igång en process, det är en helt annan sak! :-)

Men känslan att veta att kunden, som inte ens befinner sig i landet just nu, kan känna sig lugn med att lösningen ligger i hans inkorg när han landar i Sverige igen, är skön!

Nu har jag dragit på mig mjukisarna och tofflor igen efter att ha hämtat minime på dagis. Idag gick jag och hämtade och hon blir inte så glad som man skulle kunna tro! ;-)
Så, idag räknade vi trappsteg för att hon skulle följa med hem.
Vi fick det till 66 steg!

Det är mycket för korta ben! ;-)

Egentligen var det föräldramöte på dagis i kväll, men det blev inställt. Rätt skönt!
Jag behöver vila lilla huvudet efter att ha disickerat en personalhandbok under dagen. En dåligt skriven handbok.
Och ett försök till att snygga till flera policys som var lika bedrövligt dåliga.
Man blir lite mör i knoppen. ;-)
Jag skulle vilja bli mör i kroppen också!

Så, i kväll finns det ingen återvändo! Gymmet ska grävas fram.

Jag får tända mina fantastiskt fina lyktor och njuta av dem under tiden! :-)
Det lilla huset med hjärta skulle egentligen stå ute. Men det fick flytta in.
Och det ger en stor skugga av ett hjärta på väggen bakom!
Ah....
Guldkant, på min vardag! :-)