Tänk vad en timme kan göra!

Som om det inte vore nog, med att det är becksvart hela dagarna, så passade jag på att gå upp lite tidigare i morse!
Det började med att jag läste bok för barnen i min säng igår kväll. Lilleman lyckades peta ner min väckarklocka så att batteriet rullade in under sängen.
När jag kröp till sängs, petade jag tillbaks det och ställde klockan efter makens väckarklocka.
Vid 5:30 i morse, kom Lilleman in till oss allmänt yrvaken.
Han hade drömt.
Jag vände honom i dörren och la tillbaks huvudet på kudden.
Men, klockan var ju närmare 5:45 och då går jag ju vanligtvis upp, så då gjorde jag det.
Tassade ner i köket, gjorde min morgondrink, drog igång datorn, kikade lite, svarade på lite fejjanilängg...och då tittade jag på klockan på datorn.
05:05!
WTF??
Och då slog det mig. Fan. Makens klocka går ju inte att ändra tiden på! Alltså gick även min klocka fel.
Jaha...
Jag tassade upp igen och la mig en stund, men det rasslade alldeles för mycket jobb i huvudet för att jag skulle kunna somna.
Så, jag tassade ner igen.
Och passade på att jobba lite. :-)
Kunden, som hade revision igår, hade mailat mig 23:55!
Så, han fick svar 06;05...och svarade klockan 7!
Så, jag måste nog prata med honom om hur många timmar han sover! ;-)

Vi hade som sagt en revision igår, som gick jätte bra. Naturligtvis! Jag har ju varit där! ;-)
Det är en suveränt skön känsla, att kunna var med och "hålla handen" mentalt, när kunden är nervös och tycker att det är jättejobbigt.
Jag, som älskar revisioner, tycket ju att det är kul! Och jag lär mig massor själv, vid revisioner. För alla reviderar olika och fokuserar på olika saker..
Och då blir ju kunden lugn och allt går bra.

Det blev lite vänta innan vi kunde high fiva och jag susade iväg hemåt.
Man är rätt trött i mössan efter en sådan dag.

Det var packat med bilar på hemvägen. *suck* Ibland blir man lite trött på att bo i Huvudstaden...
Men barnen var hämtade och maten stod på bordet när jag kom hem, så det var ju inte så synd om mig, egentligen..
Idag åkte vi ut en sväng på lunchen..Vi är bjudna på lite "halloweenkul" på fredag kväll och behövde hitta lite attiraljer..
Jag kan ge en liten hint av vad det blir...;-)

 Lite horn och lite hatt! ;-)

Vi passade också på att köpa presenter till båda minstingarna som fyller år med två veckors mellanrum.
Minime vill ju helst ha kläder.
Och det får hon! :-)

När vi fixat lite andra ärenden, så bestämde vi oss för att ge upp för idag. Vissa dagar är sådana. Och det är en av de stora fördelarna med att vara "egen". Att man bestämmer sina egna tider.
Nackdelen är att när man är sin egen chef, så är man mycket hårdare än man skulle vara till någon annan! ;-)

Nåja, vi var trötta, det regnade, var mörkt och tråkigt.
Ysch. Så, vi hämtade barn och åkte hem och myste! :-)

Sen, äntligen! Heureka! Vi har äntligen, äntligen fått i ordning gymmet! Maken har tränat ett par vändor redan, men i kväll var det min tur!
Och så najs det är!
När jag står där på bandet, då rinner stressen och sådant som gnager av mig med svetten...
Jag tänker på absolut allt och inget. Saker lägger sig i ordning och det blir så tydligt.
Vi har haft ett jättelångt träningsuppehåll och det är inte bra. Alls.
Men nu är jag på gång!

Skönt!
Nu är jag krokig..
Vilket är lite löjligt. Att gå upp vid 5, det gör ju massor med folk. Varje dag!
Tom jag har gjort det under en massa år. Lämnat barn 6:30 och börjat jobba 7. Då gick jag upp 5!
Men nu förtiden, nu är det fan tidigt! ;-)

Mörkret har anlänt.

Så fick vi äntligen tillbaks timmen. Kan vi inte få behålla den nu då?
Det är skönt på morgonen, helt klart.
Sen är ju nackdelen att det blir så mörkt på kvällen.
Redan nu klockan 17 är det becksvart.

Man får uppbåda all energi man har nu, för att orka stå emot.
Jag tänder ljus och mera ljus.
Och försöker att få så mycket dagsljus det bara går.
Idag sken solen en stund och det var riktigt varmt! Så, jag körde ut man ur huset på en promenad.
Som man behöver det!
Barnen är ju ute varje dag i skolan och på dagis, så jag tror inte att dom blir lika påverkade som vi som sitter inne.
Det är även nu man måste vara noga med maten, sömnen och träningen.
För att orka med den långa vintern.
Och det går ju jätte bra det.. Inte...
Maten..ok. Det är ju inte helt tokigt, men jag skulle kunna äta mycket bättre och mindre godis. Helt klart.
Sömnen...mja.. jo.. Men, det blir lite för sent, jämt.
Och träningen?
Tja. Vad ska man säga. Noll?? typ.
Det är helt galet.
Vi har ännu inte fått gymmet på plats. Vete fasen vad det är. En mental blockering? Det är så lite kvar nu.
Och både jag och maken vill ha det i ordning. Men det blir bara inte av!
Snart måste det bli någon form av bestraffning! ;-)
För, nu är det ett måste att löpbandet blir inpluggat i väggen. (själva pluggandet är ju inget problem, men det är bra om man kan fälla ner det! ;-))
Det är för mörkt att PW:a ute på kvällarna och vår ambition att träna på morgnarna har havererat rejält.
Vi hinner inte.
Jag blir alldeles för stressad av det och längtar efter att kunna ta en gymvända på kvällen.

Jag har en grym träningsvärk efter gårdagens båtknuffande, så helt klart är det dags att ta sig i kragen igen.
Märkligt hur man funkar.
Att man inte bara tar tag i sådant man vet man mår bra av!

I morse, puttrade vi igång en chiligryta.

Gryta, det är höst det! :-)
Och rätt skönt att det står och puttrar under hela dagen.
Namnam!
Så, var det dags att planera ny vecka igen.

Jag vänjer mig aldrig.

Idag blev det plötsligt väldigt mycket höst.
Mörkt!
Hela dagen, nästan.
Det blir ljust en liten stund och sen är det mörkt igen. Men, vi är ju snart inne i november, så det är inte så konstigt.
I natt drar vi tillbaks klockan vilket är himla skönt. Den timmen som snos på våren, den är liksom alltid försvunnen.
Jag vänjer mig aldrig. Man borde sluta fippla med klockan hit och dit. Basta.

Nåja. Sovmorgon blev det. Och efter lite frukost och såsande, tog vi oss i kragen och åkte för att dra upp båten.
Vi var sist med det i år! :-)
Det var skönt idag, för vi kunde lämna Lilleman och Minime hemma hos 17 åringen och drog iväg själva.
Skönt, för att det gjorde hela äventyret betydligt lättare.
Det tar tid ändå, utan att man behöver avbryta sig för toalettbesök eller mackor!
Plus att vi inte brukar vilja ha dem med av säkerhetsskäl.

Det var varmt och skönt där ute och solen sken en stund.
Vi gjorde hela processen som en trestegsraket, vilket inte alls var dumt.
Så, båten kom upp på släpet och ställdes där den ska stå under vintern. Utan att bli osams! :-)
Det brukar vi bli, kan jag tillägga.
Skitosams!
Men, någon jävla nytta ska man väl ha av att ha gått en massa kurser i kommunikation, väl? ;-)
Skämt å sido, så är det faktiskt så.
Vi har bearbetat så otroligt mycket senaste året, om hur vi själva funkar och hur VI funkar.
Varför vissa saker blir jobbiga och varför vi reagerar som vi gör.
Det handlar både om bagage, språkmönster och beteenden.
Men, idag gick det jätte bra! :-)
Vi ska tacka den person som lärt oss allt vi kan vid tillfälle! ;-)
(Läser du, så vet du vem du är! :-D )

Framåt eftermiddagen åkte vi hemåt. Jag var nära att svälta ihjäl. Vilket är jätte allvarligt! Har man träffat mig akut hungrig, så vet man att det inte är trevligt.
Så, det blev MAX.
Sen åkte vi hem till alla barn igen.

Båda var helt slut efter allt släpande, men kylen var tom, så det var bara att åtgärda det.
Minime följde med som hantlangare.
Och, nu är det snart dags för mig att sluta åka och handla.
Att man halloweenpyntar, ok. Men, det börjar julas till nu! Bläh!

 Pumporna på tårtdisken var jättesöta! :-)
Men Loka, med pepparkakssmak? På riktigt?
Vi köpte en flaska, men har inte smakat. Än.
Det kan ju vara ett otroligt substitut för pepparkakor, iofs. Hm...
Återkommer i frågan! :-)

När vi åkte hem ifrån landet öppnade himlen sig och regnet vräkte ner.
Det gör det fortfarande.
Och det är som sagt såå mörkt!
Minime undrade varför vi var iväg och handlade mitt i natten! :-)

Nu har vi sjunkit ner i soffan för att titta på "Så mycket bättre".
Dottern, som gick i mål med ett stort skolprojekt igår har somnat i soffan.
Det har varit en tung och stressig termin hittills. Hon är så värd höstlov nu! :-)

Vi andra får inget höstlov. Och det gör inget. Man kan lika gärna jobba när det är mörkt och tråkigt! :-)

Så blev det fredag.

Så har vi nått fredagen igen.
Veckan har varit lagom. Lagom mycket jobb, lagom mycket möten.
Lite dåligt samvete har jag dock, för jag borde ha hunnit skriva mer. Det börjar bli dags för heldagar ute hos kund nu.
Jag brukar inte jobba med så kort deadline, som nuvarande kund har. Men, det var inte jag som bestämde det. Inte dom heller, utan en tredje part.
Men det ska nog gå.

Nåja, idag har jag varit inne i stan och snurrat. Mötte upp maken vid ett frukostmöte och träffade lite folk ifrån den konferens vi var på härom helgen.
Och nu när vi umgåtts väldigt intensivt under en heldag, så tas jag emot med bokstavligen öppna armar nu.
Det är skoj!
Jag är inte så sugen på att ta bilen in till stan. Det är alltid så meckigt med parkering och man får åka runt, runt, runt.
Men, idag var det väldigt lite trafik och jag hittade parkering på direkten.
Då är det mysigt!
Och Stockholm är en så vacker stad!

När jag åkte hem, kom jag på att jag skulle unna mig en klippning!
Varje morgon, tänker jag att jag måste klippa mig. Jag ser för jäklig ut!
Och sen glömmer jag bort det.
Men, idag åkte jag till "min" frissa och hade tur att få en dropin tid.
Så skönt att bli av med ett par kilo hår!

Väl hemma betade jag av mailen och passade på att ringa alla samtal jag "borde" gjort för ett tag sedan.
Sen var den dagen över!
Barnen hämtades och pizza inhandlades.
Stora dottern hade med sig sin bästis hem. Dom hade firat Halloween i skolan och kompisen såg ut som "jokern" när dom kom hem.
Behöver jag säga att våra minstingar tyckte att hon var liiite läskig? ;-)

De stackars tonåringarna ska plugga. Deras deadline är klockan 00 i natt.
Kul!
Undras om det går lättare om dom får tulla på vårt fredagsvin?
Eller inte! ;-)

Stockholm är en liten stad!

Så har snart ännu en vecka gått.
Galet hur dagarna bara rinner iväg. Vilket kanske är tur. För nu är det så mörkt på morgnarna. Lusten att gå upp är noll!
Och det är mörkt när man åker hem.
Det är inte utan att man önskar lite kallare och ett snötäcke på backen för att det ska bli lite ljusare.
Men, det lär man ju få äta upp! ;-)
Jag börjar varje morgon med tända ljus, för att stå ut! :-)

Häromdagen var vi in en sväng på Ö&B och där hittade jag ännu en uggla till samlingen!
När vi kom till kassan, visade det sig att man hade problem med betalterminalerna så endast kontanta medel funkade!
Och vem har kontanter idag?
Inte vi.. Men, det var bara att skramla ihop det sista vi hade, för ugglan skulle med hem! :-)

 Det blev lite "katten bland hermelinerna", men den var (är) sååå fin! :-)

Vi avslutade helgen med att fira vår 17 åring.
Hon fick kläder, fina pennor och en otroligt fin bok att skriva i.
Hon är ju som mig, det ska skrivas jämt, överallt och hela tiden.
Vi har även beställt en ny telefon åt henne. Hon har ju "hela sitt liv" i luren, som alla vi andra!
Det är ett nödvändigt ont att kunna dela kalender mellan oss, för att vi ska kunna lösa logistiken.

 Jag tror att hon var nöjd med sin dag.

Farmor och makens bror med familj dök upp och fikade.
Hon fick bla jätte fina rosor!

Sen har veckan gått i jobbets tecken. Det har varit en lugnare vecka, men vi har minst ett möte varje dag i lite olika konstellationer.
Nu skulle det bli jättekonstigt om man "fick ett jobb" som skulle innebära att man skulle sitta på ett kontor hela dagarna och jobba med samma människor.
Vete katten om jag skulle fixa det.
Nu träffar vi så sjukt mycket nya människor hela tiden och får så mycket "kickar" hela tiden.

Vi tog en sväng in till det kontorshotell vi ska sitta på framöver.
Den mysiga delen av stan.
Jag gillar innergården! :-)
För att inte prata om människorna som sitter där! :-)
Det kommer att bli kanon!

Och det larviga är att staden är så liten.
Vi känner ju inte någon på kontoret. Men, när vi står och tar kaffe, kommer det fram en man och säger "har inte vi barn på samma dagis?"
Jag svarar "näe, det tror jag inte"
"Men då har du en tvilling, för fasen vad ni är lika!"
"Vi bor inte i stan" upplyser jag och då garvar han och säger "nej det gör inte jag heller" och så nämner han dagiset hans barn går på.
Och visst!
Vi har barn på samma dagis och bor kvarteret bredvid varandra!
Va!
 Helt otroligt!
Och det är verkligen så. Nu när vi snurrar runt så mycket, minglar så mycket, träffar sjukt mycket folk, så krymper världen!
Överallt, träffar man folk, som känner folk och som har någon koppling.
Lite läskigt också.
Anonym, det kan man snart glömma! ;-)

Varför är det så viktigt?

Alla känner vi igen känslan, av att vi blir ledsna, besvikna eller skitförbannade när saker inte går som vi tänkt.
Eller om folk inte reagerar eller agerar som vi önskar eller förväntar oss.
Så är ju livet, liksom.
Men, ibland behöver man reflektera över sina egna reaktioner. Mer än vad vi reflekterar över andras reaktioner eller utebliven sådan.
Att stanna upp och tänka varför.
Varför reagerade jag som jag gjorde?
Varför var det här så viktigt för mig?

Den frågan kan man behöva köra ett par vändor för att hitta vad som orsakade ens reaktion.
Ofta är det just det en coach gör.
Ställer frågan.
Varför är det så viktigt för dig? Varför är det så viktigt? Varför är det så viktigt? Varför är det så viktigt för dig?
Den frågan bör man ställa sig själv, ganska ofta.
Varför ÄR det här så viktigt för mig? Det kanske visar sig att det inte är det, alls. Och varför är man då ledsen?
Eller, så kan det bero på något man inte ens själv förstår?

Jag vet, det låter snurrigt, men det kan ge rätt oväntade svar.
Tex. Man förväntar sig att få en viss uppskattning, från en anhörig, från sin kollega, partner eller chef.
Och så uteblir den.
Vad händer då? Och varför? Om man vet det så kan det vara enklare att förklara för den man behöver uppskattningen ifrån, varför det är viktigt.
Troligen förstår inte den andra partnern ens att förväntningen finns och absolut inte varför det är viktigt!
Fortfarande luddigt?
Säg såhär:
Man kanske önskar sig blommor på alla hjärtans dag av sin partner? Förhoppningsvis har man berättat att man vill ha det.
Alla funkar dessvärre inte så att de förstår att det kan vara en god idé, utan att få lite input om det i förväg! ;-)
Om det verkligen är en önskan, har man större chans att få den uppfylld om man berättar att man vill bli uppvaktad.
Med lite tur, kommer diskussionen upp redan där, om varför det är så viktigt.
Men ponera att det inte gör det.
Dagen kommer och blommorna uteblir. Man blir besviken och ledsen och kanske kallar partner något mindre snällt..
Men, då kan det vara en idé att tänka till.
Varför är det så viktigt för mig, att jag får blommorna? (eller uppskattningen, delegeringen, löneförhöjningen, höra att man är fin eller vad den än må vara.)
Varför är det så viktigt för MIG?
Svaret kan bli "för att alla andra får". Och då kan det vara läge att fundera på det.
Varför är det viktigt att jag får de alla andra får? Hur får det mig att känna om jag inte får det?
Eller, det är viktigt för att då känner jag mig älskad? Så varför är det viktigt för mig?
Om inte annat kan det göra att det är lättare att förklara, för den man förväntar sig något av, varför det är viktigt och hur stor betydelse det är.
Den partner som vet, att den där lilla blombuketten kan betyda att den som får den, känner sig älskad, eller känner sig oälskad om den inte kommer, den partner kommer naturligtvis att försöka tillgodose det behov den vet finns!
Sen kan det även bli så, att om man tar sig en funderar på varför det är så viktigt för mig att få uppskattning av en viss person, säg en chef eller ens partner, så kanske det utkristalliseras att det inte är det, egentligen.
Man kanske vet att den uppskattningen aldrig kommer att komma.
Är det värt att fastna i det?
Om man bottnar i den känslan, "varför ÄR det så viktigt för mig att få cred från just den här personen?" så kanske man kommer fram till att det faktiskt inte är viktigt.
Det kan bara vara ett hjärnspöke och credden man behöver, den går att få någon annanstans.
Kanske tom inuti mig själv?

För det viktigaste för en själv, när man tänker efter, kanske är att man själv vet vad man kan och vad man åstadkommit och är värd?
Om man går till botten med den besvikelse eller frustration man har om den uppskattning man vet aldrig kommer att komma, då vet man också varför det är så viktigt.
Och då kan man välja, att konfrontera den personen för att få till en förändring, om det visar sig vara så pass viktigt, eller bara konstatera att det inte är viktigt egentligen, och då är det bara bortkastad energi att fastna i det.

Då kan man gå vidare.
Men frågan återstår. Vågar du fråga dig själv, varför är det så viktigt?
För den frågan, kräver mod.
Är du modig?

När är man som modigast?

Söndagen går mot sitt slut.
Och jag är lite sockerhög! För att inte prata om vad Lilleman är! :-)
Men han har badat och jag ska snart gå en långpromenad.
Eller, lång och lång, vetekatten.
Vi ska dela ut Lillemans kalasinbjudningar och när jag tittar på adresslistan så blir det runt kvarteret.
Det är inte en stor radie hans kompisar bor på. :-)
Jag kan bara tänka mig hur kul dom ska ha när dom blir äldre!
Lite frisk luft, lär det i alla fall bli.

Lilleman har haft en spännande dag! Förutom två kalas, så hade han som sagt simskola.
Han gillar inte vatten så värst.
Och absolut inte att få vatten i ögonen, näsa eller öron.
Och det har han dubbelt i genetiken.
Ingen av oss är speciellt badande. OM det inte ingår värme, bubbel och öl! :-)
Jag gillar vatten och bor gärna nära vatten. Njuter av dofter och ljud av vågor. Men bada? Näe.
Maken badar inte.
Punkt.
Men, man vill ju gärna att barnen ska kunna simma.
Det går rätt bra för Lilleman, bara han slipper doppa huvudet. Och det måste man liksom göra...
Så han har doppat sig till näsan.
Och han har inte velat hoppa ifrån kanten.
Varför, när det finns trappa, liksom! :-)
Vi har inte gjort så mycket åt det, men nu behövde han komma vidare, var vi alla överens om.
Maken har pratat med honom lite då och då om hans rädsla.
Och alla är vi rädda, för något.
Det finns ingen, som inte är rädd. Vi har blivit väldigt medvetna om hur många människor som är rädda, för så mycket.
Och, att många är starka, men inte modiga.
Och det är skillnad på det.
Bara för att man är stark, behöver det inte betyda att man är modig!
Många är de stora, starka män vi träffat på, som är allt annat än modiga. De är fega. Och då naturligtvis även rädda.
Hur kommer man då över sin rädsla?
Jo, man måste utmana den. Göra sådant som är obekvämt, obehagligt och som man är rädd för.
Vad är det värsta som kan hända?
Hur gör man för att utmana sig själv? Jo, man frågar om hjälp i de flesta fall.
"Hjälp mig att komma över min rädsla.."

Jag önskar att fler vågade prata om sin rädsla. För att misslyckas, för att bli sårad, för att visa sig osäker eller inte tillräckligt kompetent. Alla är rädda för något.

Och det har maken pratat med Lilleman om. Alla de barn som är i hans grupp, som far runt som små sälar i vattnet och hoppar ifrån kanten som små kanonkulor. Även de är rädda, men inte för vatten!
Utan för något annat.
Och idag bestämde han sig. Idag skulle han övervinna sin rädsla och hoppa ifrån kanten.
Så när lektionen var slut, blev han och maken kvar med simläraren och sen peppades han att hoppa.
Det satt långt inne, men tillslut hoppade han. Inte en gång utan fyra! :-)
Och det var en lycklig och glad kille som dök upp hemma!
"Nu var jag modig, mamma!"
Och det var han! Vi är så stolta över honom!

Alla borde lära sig av vad Lilleman gjorde idag. Inse´att man är rädd och sen pröva att utmana sig.
Och bli modig!

Ok då, allt är relativt! ;-)

Löööördag..
Sköna lördag! Sköna lata lördag!

Vi hade ju planerat att åka ut till landet över dagen för att dra upp båten.
Sen reviderades det till att barnen skulle vara hemma och bara vi skulle åka ut ett par timmar för att dra upp båten.
Sen reviderades det till "vi skiter i att dra upp båten"... :-)
Det har varit så mycket strul med landet senaste månaderna att det sugit lite  för mycket energi.
Strul med vattnet, strul med öppna spisen och strul med hantverkare.
Är det något vi ruttnar på så är det dålig kundservice. Ibland känns det som att man inte vill ha jobb. Man ringer och besvärar.
Och då ryker det ur öronen på mig, som alltid, alltid tänker kunden först....
Nåja, till slut fick vi tag på rätt person med rätt inställning, som fixade. Så nu har vi inte bara vatten , utan tom varmt vatten!
Men, det är fortfarande strul med öppna spisen.
Och den usla servicen vi fått när vi vill åtgärda den kommer att resultera i att jag kontaktar ansvarig chef.
Jag ska bara vänta tills vi fått tillbaks luckan först! ;-)
Och nej, jag skäller inte på folk. Längre. Det kommer man ingen vart med. Däremot så kommer jag att ställa frågan över hur dom kan vara ISO certade, när avvikelserna är så stora att tom kunden märker dem!
Nåja...
Det ordnar sig...

Så, landet blev det inte idag.
Utan vi tog sovmorgon... Två varma barn i sängen och lite barn tv vid 8...
Jag, som ska ta meducin i samband med måltid och två piller på morgonen, var tvungen att kliva upp och göra frukost.
Tjejen på apoteket var rätt kul igår, när hon berättade på bruten svenska. "viktigt att du tar piller med mat, annars du får oooooont i magen!" :-)
Och det vill man ju inte ha.
Så äggröra delux blidde det.
Och, foten är redan bättre! Skönt.
Jag har varken tid eller lust att vara sjuk.

Efter frukosten blev det stora städrycket!
Alla blev uppmanade att dra sitt strå till stacken!
*tjopp, tjopp*
Högst protesterade Minime. Hon är "faktiskt för liten" för att städa själv.
Hon vill ha hjälp!
Så att hon kan sitta i sängen och titta på när någon annan städar!
När det var dags för mig att dammsuga av och torka golv, tog maken med sig alla tre barn och åkte för att storhandla.

 Perfekt!
När jag torkade sista trappsteget, klev dom in i hallen! :-)
Nu doftar det jättegott överallt!
Jag har verkligen inte hunnit mer än det nödvändigaste senaste veckorna.
Dammråttorna var inte små kan jag lova!

Nu är det bara gymmet som ska ställas i ordning. och det ska göras i kväll!
Vi måste kunna träna inne nu när det börjar bli kallt och mörkt ute.
Jag får ju ta det lite lugnt ett par dagar, men sen så...

Resten av kvällen blir nog såhär...:-)

Morgondagen blir också soft.
Det blir Lilleman som får en aningen stressig söndag.
Först kalas mellan 12-14 hos en kompis.
Sen kalas för storasyrran hemma mellan 14-17
Och sen simskola 17:30!
Vi kommer att ha en liten trött kille på kvällen! :-)

Nu väntar en stor tvätthög och sen lite tacomys.
En perfekt lördag, om man frågar mig! :-)

Ja och ok. så jäkla lat blev den kanske inte. Men lat för MIG! :-)

En spik i foten??

Nu har jag sjunkit ner i soffan.
Mysbrallor på, tofflor på. Slut som artist!
Dagen har varit lite märklig.
Jag började dagen med att åka och sätta mig på gamla kontoret för att fakturera lite.
Det var najs att slå sig ner där idag, för tjejen som hjälper oss med månadsavsluten och bokföringen hade gjort så fint!
Alla fakturor och papper jag lämnade i en hög förra veckan, var bokförda och pärmarna var lite omgjorda och mer logiska.
Så najs!
Jag fixade ett problem och drog iväg ett lite "busigt" mail till den som var inblandad.
Vilket var lite tur.
För jag fick höra på eftermiddagen att den jag mailat till, haft en skitdag.Och mitt busmail fick personen att skratta! :-)
Det gjorde mig varm i magen. Skönt att kunna få in lite glädje i en skitdag!

Jag satt kvar på kontoret och jobbade undan lite. Maken var på möte på annat håll och vi skulle mötas upp strax innan lunch för att åka tillsammans.
Det var svinkallt på kontoret!
Med jämna mellanrum fick jag gå en sväng för att få upp lite värme. Och det var inte bara jag som frös..
Alla huttrade!

Maken dök upp och vi åkte på ett lunchmöte. Gott och trevligt.
När vi satt där, så ringde en kund.
Med tråkiga personliga besked. Och man blir så känslomässigt involverade i kunder, att man verkligen lider med dom när det är tungt.
Just nu skulle jag önska att vi jobbade ideellt! Så att jag bara hade kunnat säga "gå hem och lägg dig! jag kommer och fixar så att era problem blir lättare att bära!"...
Men det går ju inte riktigt.
Jag har dom i tankarna hur som...
Även på andra ställen har det varit oroligheter, vilket gjort att dagen har varit både upp och ner.
Vi har fått lite olika besked och uppgifter under dagen. Vi har varit indirekt inblandade och inte kunnat göra annat än tänka på alla inblandade och hoppas att det skulle lösa sig, till det bästa.
Stötta och bara finnas.

Vi åkte hemåt för ytterligare ett möte och sen susade vi iväg för att köpa presenter till helgens kalasande.
Lilleman ska på ett kalas och vi ska fira vår 17 åring.
Jag tror att hon ska bli nöjd! :-)
Sen åkte vi hem.
Och jag drog av mig stövletterna jag haft hela dagen. Redan förrgår, upptäckte jag en röd fläck på en ankel, som kliade lite.
Igår blev fläcken större och den blev blålia. Men jag tänkte "äsch, det går över"...
Men när jag drog av mig strumpan idag, så var fläcken större och irriterad.
Hm...
Maken kikade och tyckte inte att det såg speciellt bra ut...

Hm...Jag googlade "Borrelia" och kunde ju direkt se att det nog var dags att kolla upp det.
En pling till Vårdcentralen.
Sköterskan som svarade, frågade "vet du om du blivit fästingbiten i sommar?"
Jag kunde ju bara svara "jodå, en massa gånger"
Hon skrattade och konstaterade att det var en korkad fråga. :-)
Jag fick tid en timme senare.
Klev in hos doktorn, han tittade, hummade och sa "tja, säker kan man ju inte vara, men det ser ju väldigt misstänkt ut" så antibiotika för säkerhetsskull.
Jag var inne hos doktorn 18:32. Han knappade in receptet och sa "apoteket stänger19! spring!" :-)
Så 18:46 klev jag ut ifrån apoteket med en häst dos antibiotika.

Jaha. Så var det alltså dags. Första gången någon i familjen åkt på den.
Läkaren frågade om jag var TBE vaccinerad och det är jag glad att jag är!
Jäkla odjur!
Så, nu måste vi komma ihåg att fylla på allas vaccin nästa sommar. Det är dags!

Nåja, tur att jag upptäckte det innan jag blev "sjuk". Jag har hört att man kan bli rätt dålig.
Nu slipper jag förhoppningsvis det.
Jag har inte tid!


Som tur var, avbokade vi den planerade "åka till landet och dra upp båten" svängen i morgon, redan i morse.
Vi orkar bara inte.
Jag behöver storstäda och storhandla och maken behöver dra runt lite grejer i gymmet.
Vi bara måste få i ordning där nu.
Jag ska även leta fram barnens vinterjackor nu.
Det var svinkallt i morse!

Skönt är det med fredag, hur som!

Oväntat, men najs!

Så närmar sig fredagen.
En fredag som blir lite stressigare än tänkt.
Lite på grund av att jag planerat lite dåligt. Och på grund av att jag liksom missat att vi är i mitten av oktober och det dyker upp en födelsedag!
Och sen måste jag reda ut en miss. En irriterande miss.
Det ordnar sig, men är irriterande för en "från person" som jag.


Jag tänkt jobba undan det som ligger i pipen hos en liten kund. En kund som jag har tokdåligt samvete över.
Stackaren halkar längst bak i listan hela tiden när de större pockar på uppmärksamhet.
Inte bra! :-(
Jag hade planerat att jobba med det idag, men så kom ett frukostmöte i vägen.
Ett väldigt bra möte!
Det är så coolt vilken statistik man kan plocka fram om man vill och kan!
Och bara tanken på vad man kan göra med den statistik som den som kan plocka fram, plockar fram gör mig lyrisk!
Sen, tog vi en sväng, bara för att kika på en liten lokal. Som kanske skulle kunna vara nåt...
Jomenvisst!
Vi klev in, hälsade på personen som har lokalen, som vi känner sen tidigare.
Och jösses.
Vi knatade omkring och kikade in i mötesrum, konferensrum, kök, innergård och arbetsplatser.
Jamendetvarjubara kört! Ah. Vilken atmosfär!
Och - det visade sig att det företag som nu tog upp ganska stor del, alldeles snart ska packa ihop sig och flytta vägg i vägg.
Så, det finns plats över!
Och då kände ju vi...Oj! Vilken chans!
Vi som funderat, vridit och vänt på hur vi ska jobba och var. Kunde det här vara stället?
Nära till pendeltåget, så om vi inte vill ta bil eller tycker att trafiken är åt h-vete, så tar det ca 25 minuter från dörr till dörr, trots att det är "mitt i stan".
Tja, lite längre lär det ta för den som lämnar barn, men ändå. Det funkar att åka kommunalt!
Perfekta rum att ha coachning i, Perfekt konferensrum att ha möten och utbildning i.
Perfekt läge och rätt bra pris!
Vi kunde inte stanna så länge, för vi hade ett lunchmöte, men vi sa "åååh, vad vi vill sitta här och jobba" när vi åkte därifrån.
Det skulle vara ett coolt sammanhang och ge oss utveckling. Jag kan ju känna att vi är lite utvecklings junkies just nu!
Nya människor!
Nya möjligheter! Nytt! Omväxlande!
Samtidigt är det lite lattjo.
För, jag hade ju bestämt mig att jobba bara hemifrån nu, förutom det jag behöver göra i bokföringen.
Det blir ett par timmar i veckan på gamla kontoret.
Men, det som funkar för mig, funkar inte för maken.
Han kan inte coacha i våra gamla lokaler. Det går bara inte. Plus att vi snart måste ut därifrån.
Så, han har ingen mottagning.
Vilket resulterar i att han åker som en liten råtta fram och tillbaks över Stockholm. Vilket gör honom ineffektiv.
Vi har inte möjlighet att ha kundmöten hos oss.
Vi kan inte planera en utbildning, för vi vet inte var vi ska ha den!
Jag missar en massa info och nätverkande, på grund av att jag sitter hemma och jobbar och maken är ute hos sina kunder, som jag borde kunna träffa en liten stund.

Vi åkte iväg på ett lite längre lunchmöte och sen hem för att förbereda en dragning i morgon bitti.
Sen kom mailet med priset för en arbetsplats och tillgång till all annan facilitet i lokalen.
Det var ok och väldigt förmånliga "ånger villkor"
Vi har listat för och nackdelar. Och räknat fram och baklänges.
Och sen bestämde vi oss!
Jo, vi måste pröva! Vi måste våga! Vi måste satsa!
Så, det verkar som att vi nu kommer att sitta på ett kontorshotell! Första gången som jag kommer att ha en arbetsplats i stan!
Jag, förortsbruttan! ;-)

Det ställer dock jättestora krav på att jag är strukturerad och fokuserad de dagar jag sitter där.
Men, att sitta i ett sammanhang med andra småföretagare kommer att vara grymt kul!

Jag träffade även på en kollega från mitt "tidigare liv" idag. Vi har inte setts på sisådär 7 år!
Men, det var ju som att vi var tillbaks där vi lämnade.
Härligt! :)
Med lite tur, kommer jag att träffa henne ganska ofta framöver. ;-)

Så, det blev en oväntad sväng i vårt företagande och en härlig avslutning av veckan.

Alla borde ha en egen!

Så har vi nått mitten av veckan.
En bra vecka. En inte lika hysterisk, som de vi haft nu ett tag.
Jag hinner i kapp, både jobb och mig själv.

Vi har haft en jätte bra kunddag i början av veckan, där det har dragit igång med bra fart och alla är motiverade.
Och ett besök, som gick ifrån att vi inte var jättevälkomna egentligen, som det brukar kunna vara, till att bli riktigt bra.
Ansvarig person hos kundens har inte gillat mig ifrån start. Av den enkla anledningen att jag är där. Helt enkelt.
Det kallas "pinka revir" ;-) Men, är man utbildad i FIRO, som vi är, så tar man inte åt sig av det. Det hör till projektstarten.
Sen togs det inte emot bra, att maken var med den här gången heller. För då dyker det ju upp ännu en främmande människa som ska peta i grejer.
Men, som sagt, han har en gåva som är helt enorm, så det tog inte lång stund innan han hittat ingångar och plötsligt var vi väldigt välkomna! ;-) Så det kommer nog att bli bra, det med.

Så ofta, vi är med om det.
De som får våra projekt i knäet, skulle helst göra något helt annat. När vi drar igång, ökar deras belastning även om det sen, när vi är klara ska lätta deras börda.
Men det känns ju inte så, när dom ser min tidsplan.
Sen, är det inte helt lätt, att det kliver in en effektiv och driven donna, som dessutom är projektledare.
Det kan ta emot. Lite. Om man är van att hålla i taktpinnen.
Lite lattjo är det, för oftast är de som sitter högst upp, inte lika spattiga.
De kan liksom erkänna att dom tappat greppet och bara vill få det gjort. "fixa"...
Men, det kan kännas som ett ifrågasättande när jag sätter "saxen" i dokument som finns men som inte funkar för det som är lägre ner i hierarkin.
Och det kan man ju förstå.

Sen har vi hunnit med flera spännande möten också. Det är så kul, när man träffar på folk som tänker som vi.
Som vill samma saker. När vi får höra "vi gillar att ni tänker och gör annorlunda".
Och det är ju verkligen det vi vill förmedla.
Vi gör det mesta annorlunda! :-)
Och får fina resultat, på grund av det.

Förutom våra stora projekt, har maken coachuppdrag också.
Och nu är han grym på det han gör!
Alla borde ha en coach om man frågar mig.
Många, vill inte berätta att dom går till en eller har en. Man blandar ihop det med psykolog.
Och det är inte alls samma sak.(inte för att man ska skämmas för att gå till psykolog heller, tycker jag!)
En coach handleder bara friska människor.
Har men en psykisk diagnos ska en coach inte handleda den. Vissa gör det, men det är inte etiskt rätt.
Så, bara friska människor.
Men även friska människor har vissa "hakar" i livet. Stress, sorg, oro, osäkerhet.
Ibland behöver man kunna bolla saker med en neutral person.
Det kan jämföras med att ha en PT när träningen inte funkar, eller en dietist om maten inte funkar. Eller, varför inte en frisör!
Ibland behöver man som chef, handledning att led andra. Så han lär även andra att ha ett coachande förhållningssätt i sitt ledarskap.
Jag är grymt stolt över honom!
Den resa han har gjort på ganska kort tid.
Bytt bransch helt.
Gått ifrån elektronik, prylar och paket, till att bli proffs på människor, relationer och kommunikation.
Det är grymt!
Att dessutom bli så sjukt skicklig på det hantverk det verkligen är, är galet! :-)
Och, det är inte dumt, att leva med en coach!
Faktiskt.
Allt han lär sig, lär han mig och prövar på mig.
Så, samtidigt som han har gjort en enorm resa, med sig själv, för att komma dit han är idag, har även jag gjort en även om min inte är lika omfattande.
Än.
Jag vill utveckla den sidan mer och gå mer utbildningar. Inte för att jag planerar att jobba som coach, utan för att det är ett grymt sätt att få personlig utveckling på.
Och, vi har en gemensam dröm, som vi ska uppnå, inom ett par år, hoppas vi.
Vilket innebär att jag behöver kunna mer i området.
Men det kommer!
Just nu njuter jag av att han är så grymt duktig på det han gör, att han kan göra skillnad för så många!
Och för att han är min! :-)

Dags att söka hjälp!!

Jaha!
Då var det dags då!
Det hjälper liksom inte att leva med en coach! Nu är det dags att börja gå i terapi!
På riktigt!
Kanske tom få ett lyckopiller eller två!

Varför?
Jo, Minime gick hem med en kompis ifrån dagis idag.
Lyckan var total!
Som. Hon.Tjatat!
"Alla andra får"..."storebror får"..."bara jag som aaaaaaaldrig kommer att få"...osv.
Men, idag fick hon! :-)
Vilket var kanon, för vi var hos kund långtbortistan och dagis stängde 16.
Nu var det inte så tokigt mycket trafik ändå, så vi blev inte så sena som vi trott..

Men, ok, nu tappade jag tråden!
Terapin!
Jo, hon åt middag hos kompisen (fatta lyckan!!) och jag gick för att hämta hem henne vid 18 rycket.
När jag klev ut på gatan, nöp det lite i näsan av kyla. Och det doftade lite "nytt". Sådär som det brukar göra när det precis blivit frost.
Och då slog mig en tanke. Den som bör skicka mig till hispan!
"Oj, tänk vad mysigt det skulle vara om hela gatan var full av glittrande frost och det singlade en och annan snöflinga i luften!"
VA?!
Var kom den tanken ifrån?????
Går jag runt och längtar efter kyla och snö nu???
Dah....
Jag måste nog gå och prata med någon...... ;-)

Vad behöver du och hur kan jag hjälpa dig?

Vi lever ju under ganska ovanliga förhållanden. Eller, egentligen inte.
Många äro de som har familjeföretag.
Många är de som inte längre kan skilja på var jobb slutar och privat börjar, eller när arbetsdagen börjar och slutar.
Eller när chefen övergår från att vara chef till att bli syster.
Det kan gå jättebra och det kan gå åt pipan.
Hur det än går, så ställer det rätt stora krav på alla inblandade.
Det vet vi av erfarenhet och det vet vi av alla de företagare vi träffar, varje dag.

Vi är ju inte nya i gamet direkt, men nu, när vi verkligen blandar karriär och kärlek, ställer det rätt stora krav, på oss.
Vad vill vi? Vart vill vi? Vad vill vi inte?
Att jobba med tydliga ramar om vad som är ok eller inte. Tydliga förväntningar på varandra.
Vad behöver jag kunna förvänta mig? VAD förväntar jag mig?
Ibland vet man kanske inte ens det, förrän man tänker efter.
Vad är viktigt för mig? För oss och för företaget?

Vilka mål ska vi jobba emot? I företaget men också personligen.
Personlig utveckling behöver man ha lite koll på. Alla utvecklas på ett eller annat sätt, men för att inte halka efter och växa ifrån varandra, behöver man ha en plan.

För oss blir det ju ganska konkret.
Vi vet, vad vi gjort fel tidigare, vi vet vad vi vill uppnå nu. Samtidigt, halkar vi i fällor titt som tätt. :-)
Vi, som jobbar med kommunikation, strukturer och utveckling.
Även vi kommer på att vi inte riktigt har klara strukturer eller inte har klara förväntningar.

Fördelen för oss är att vi måste ha planeringsmöten och styrelsemöten ibland.
För att ha koll på vad vi gör och varför.
Vi lägger kort och långsiktig planering och har visioner och delmål. I bolaget.
Men, jag anser att det även gäller på privata planet.
VI behöver definiera det, tydligt, för att det inte bara ska bli en enda soppa.
Men, även de som inte driver företag ihop skulle ha stor nytta av det.

Hur ofta sätter man sig med den man lever med och frågar det?
"Vad förväntar du dig av mig?"
"Vad har du för långsiktiga mål och hur kan jag hjälpa dig att nå dem?"
Vi jobbar målstyrt hela tiden, på arbetstid.
Vi har en start, ett tydligt mål (nåja, inte alltid) och sen återkopplar och reviderar vi det.
Varför gör man inte det med privatlivet?

Det man vinner på att ha klara rutiner, tydliga srukturer och koll på förväntningarna är att man blir grymt tidseffektiv.
I den tid vi lever idag, när alla har bråttom, allt ska gå så fort, dygnet har för få timmar.
Har vi koll på vad som är viktigt?
För oss? För mig?
Eller springer vi bara?
Tror vi att förväntningarna är skyhöga? Ska vi försöka uppnå något som ingen ens har krävt?

Vad behöver du, för att bli den bästa du kan bli? Hur kan jag hjälpa dig i det? vad kan jag göra för dig?
Hur ofta ställer man den frågan till den man lever med?

Vi jobbar med en metod som heter Arrow.
Var är vi nu? Vart vill vi? Vad vill vi uppnå och varför är det så viktigt för MIG eller OSS att uppnå det?
Hur känns det, när vi uppnått det?
Vad behöver vi göra för att nå målet? Vilka beslut behöver vi ta?

Det kan kännas som att det blir väldigt sakligt och tråkigt att styra upp det så tydligt.
Men, min erfarenhet är att när man väl gjort det, då får man tid att vara spontan och kärleken får möjlighet att blomma.
För alla i familjen.

Kommunikationsmissar..

Kommunikation är inte lätt.
Nästan alla konflikter, grundar sig i att kommunikationen har skitigt sig på ett eller annat sätt.

Konflikter, kan också vara intressanta. För, det är inte alltid alla som är inblandade anser att det är en konflikt.
Ibland, eller, rätt ofta, går en person och irriterar sig på något. Något som inte blivit som tänkt, någon som brutit en regel eller helt enkelt är oförskämd.
Problemet med det, kan vara att motparten inte alls har förstått, att någon motpart fått problem.
Det i sig är liksom ett problem! :-)
Och, många människor är fega lite allmänt och konflikträdda. Man vill inte bråka, man orkar inte ta i en konflikt.
Man sopar det under mattan och går runt och muttrar i stället.

Jag fick beskriver för ett tag sedan hur en konflikt kan upplevas.
Där person nr1 fått instruktion om att gå och prata med person nr2 för att det finns problem.
Person nr1 går och pratar med nr2.
Allt är frid och fröjd.
Efter ett tag blir person nr1 återigen beordrad till att prata med person nr 2 igen, vilket sker.
Sen plötsligt tas båda personerna in till chefen och där bryter person nr2 ihop och beskriver en långvarig konflikt, som person nr1 inte haft en aning om!
Person nr1 har ansett sig vara rak och tydlig. Möjligen lite hetsig, men har absolut inte haft någon konflikt alls.
Person nr2 har uppfattat personen som fientlig och aggressiv!
Och däri ligger konflikten.
Det hade ju varit bra om man tidigt kunnat prata med varandra om det!

Sen har vi konflikten, där en person gått och irriterat sig över en oförrätt och på ett luddigt sätt försökt berätta att man vill ha en förändring, men mottagaren har inte förstått att det varit ett problem ens.
Och, på grund av det, blev det ingen förändring. Det fanns ju ingen klar önskan.
Och då, kokar det över för första personen, för man har ju irriterat sig så länge! Man är jätte upprörd!
Det ska skällas på någon!
Och när då person nummer två inser att det fanns ett problem, blir ju svaret "jaha? Oj, jag visste inte att det var så viktigt för dig! då ändrar vi på det, inget problem! :-)
Och så var det ordnat!
Tänk om person nummer 1 sagt till ifrån start, att det var viktigt, på riktigt! Och tydligt!
Då hade personen sluppit gå runt och vara upprörd!

Men vi är för fega, för att säga till. "du, det här är inte ok för mig!"
Det krävs lite mod, för att kunna ha tydliga gränser både för sig själv och de man kommunicerar med.

Why ooo why??

Det känns lite som att det gått troll i Casa Plupp nu.
Eller, så är det helt enkelt bara så att vi har bott här tillräckligt länge nu så att saker börjar gå sönder.

Vi har ju haft elproblem ett tag, som är fixat.
Sen pajade ju vattenpumpen. En gök (ja, jag kallar honom gök eftersom det är en röris som jag blir förvånad om han båda kan gå och tugga tuggummi samtidig. Men, han var den som fanns närmast...man får liksom ta det som finns! ;-) åkte ut för att kika på pumpen.
Han konstaterade att det inte är nåt fel på pumpen, så det måste vara nåt elfel.
Vilket elektrikern sa att det inte var, utan nåt fel på pumpen.
Suck.

Sen idag, så försvann plötsligt allt varmvatten!
Vips.
Jaha? Vattnet funkar ju om vi bara fyller på manuellt. Förra gången vi var ute gjorde vi ju det också, men då fanns det varmvatten.
Nu. Inte så mycket.
Så, endera har göken gjort nåt när han var här ute och pajat varmvattenberedaren eller, så har vi vår vanliga tur när det kommer till sådana manicker.
Vi har bytt varmvattenberedare i alla hus vi bott i. Förutom radhuset. Än.
Den som står här bör ju vara drygt 10 år och det är ungefär där dom brukar dö.

Nåja. Det enda som blev meckigt med det är att vi inte kan duscha.
Efter två dagars eldande, hade det varit rätt najs att ta en dusch i kväll.
Men, näe.
Jag tänkte på min farmor idag, när jag värmde vatten på spisen.
Det blir ju så krångligt direkt allt det där som "ska" funka inte funkar.
Hon bodde på landet med 6st barn. Utan el, utan vatten och utan toa, förstås.
Och farfar han drog ut i krig han.
Till fronten.
Jag kan bara föreställa mig vilket jobb det var att fixa mat till barnen, städa, tvätta och hålla ordning på kossor och en trädgård full av bär och rotfrukter.
All måste ju ha tagit en evinnerlig tid!
Ifos så slösade ju inte hon bort tid på bloggar och facebook! ;-)

Fantastiskt när man tänker efter....

Nåja, vi drog igång två brasor på förmiddagen.
Man gick ut påpaltad för att inte frysa och efter en stund fick man börja skala av sig!
Det blir galet varmt när man står mitt emellan två stora brasor!
Grannens...

 Och vår....

 

 Vi njöt av det vackra vädret med strålande sol..
Det man såg mellan molnen av rök! ;-) Det blev jättevackra "strålar" av rök mellan träden när solen sken..

 

Vi grillade korv och njöt av kalla öl!

 

När jag gick in för att fixa middag, kändes det som att jag suttit i bastun hela dagen!
Bara att byta alla kläder jag haft under dagen! :-)

Maken tog en sväng ner till stranden med barnen under tiden jag svängde ihop middag.
Det var fantastiskt vackert där nere idag!

Hösten är en vacker årstid!

När vi vilat på maten en stund var det dags att veva igång brasorna igen.
Det glödde lite grand bara men när man rört runt lite så puttrade dom igång.

Det är så underbart att stå där ute, när det är bäcksvart och bara njuta av mörkret, den stjärnklara himmeln och lyssna på knastret ifrån brasorna.
Och glöden är fantastiskt vacker!!

 





Jag kan stå och titta på lågorna i timmar. Det är så rogivande!

Maken och grannen njöt av lite andra saker än bara mörkret och elden...

 

 

Jag antar att någon kommer att ha ont i håret i morgon. Och det är inte jag! :-)







Tänt var det här!

Vi åkte till landet efter middagen.
Det är mycket höst här ute nu! Så vackert.

Det var skönt att komma ut i friska luften.
Jag fick mig ett riktigt gott skratt innan vi åkte.
Det kan bli så knasigt ibland, när man inte får tydliga instruktioner utan mer en luddig önskan, som man inte förstår att det ens är en önskan.
Så man tänker "ja, det blir sen" och sen visar det sig att den andra personen menade igår! typ!
Och det var jätteviktigt!
Sen går luften ur, när den upprörde personen känner sig förorättad och man bara kan svara "oj, vad det så viktigt? Förlåt! Då fixar jag på en gång!"
:-) Tänk om alla kunde vara tydliga med vad som är viktigt! Och varför
I stället för att gå runt och irritera sig!

Nå, det om det.
Det blev rivstart på landetvistelsen!
Tänt var det här! :-)
Grannen kom ut strax efter oss och tände på en av sina brasor på direkten.
Det brann bra och blev så varmt och skönt så!

Jag drog igång en brasa inne också, dock med lite tveksamheter.
Förra gången vi var här, gick glaset sönder på öppna spisen, så vi fick skruva loss luckan och ta den till glasmästaren.
Sen tabbade dom sig, så glaset hann inte bli klart tills idag!
Vilket innebär att det ryker in "lite grand" när man eldar.
I början inte så mycket, men jag la på ett par pinnar när vi gick ut för att slå sällskap med grannen och när vi kom in efter dryga timmen var det rena rama Lützen här inne!
Bara till att öppna allt på vid gavel för att få korsdrag i hela huset...
Dah.
När vi äntligen hade fått det varmt!
Men, vi har ju även element, så kallade "brödrostar" så dom får ge mer stödvärme nu än de brukar.

I morgon blir det att hoppa upp i gryningen för att hinna elda två stora brasor till.
Men det är lite skönt, för vi ska inte göra mer än det.
Klyva lite ved, kratta lite löv...
Bara njuta.
Av luften, lugnet, goda grannar och livet!
Det är gött!

Ny i kartong!

Ah, fredag.
Så najs med en reflektionsfredag efter en helt hysterisk vecka!
Det var skönt att vaknaa i morse och inte sminka sig! :-)
Bara dra på barn kläder och köra iväg dem.
Strålande sol och härligt!

 Nu är de flesta träd gula eller röda.

Det kommer att vara galet vackert när vi åker ut på landet i kväll.

Jag tog mig som sagt en reflektionsdag idag. En i lugnare tempo. Försökte hitta min andning igen.
Den jag bevisligen tappat.
Jag behöver tagga ner lite. Ta inte bara livet i lugnare tempo utan även hur jag pratar.
Jag behöver bli lite mer reaktiv, sänka rösten, andas med magen och låta andra hinna med.
För, jag får saker gjorda på en nivå som få andra gör.
Så, när jag väl lägger band på mig lite, väntar in och låter andra hinna tänka lite, så blir jag oerhört tydlig.
Både i mitt språk och kroppsspråk.
Även om jag stannar upp, reflekterar, tänker en extra vända och känner mig långsam och seg, så är jag snabbare än de flesta andra människor.
Det behöver jag tänka på.
Och det är så coolt att få sådana nycklar.
Jag har även fått galet bra nycklar till att kunna stå självständig. Jag ÄR en självständig person, men är nu oerhört medveten om när man dras in i drama.
Där det gnälls och blir "offer" och "förövare".
Jag har känt igen modellen tidigare men inte lika tydligt kunnat ställa mig självständig.
Jag som är en problemlösare ut i fingerspetsarna behöver vara tydlig med att jag kan hjälpa, men jag tänker inte ta på mig andras problem, eller ta ansvar för det som inte är mitt ansvar.

Vi har även jobbat fram en tydligare mission för företaget.
Det är coolt!
Det blir verkligen att leva som man lär. Och det är vår mission som kommer hjälpa oss att bli framgångsrika på det vi gör.

Men, jag har inte bara suttit och fnulat idag. Jag har jobbat också.
Betat av mailkorgen, fixat fakturor, lagt lite planering och skrivit agenda och dagordning för ett möte och ett styrelsemöte.
Lunchen tillbringade jag hos naprapaten.
Jävlars vad ont det gjorde idag!
Igår morse, kom jag knappt ur sängen!
Jag fick lägga mig på magen och liksom "halka" ur sängen. Ajsomfan.
Huvudvärk har jag haft hela veckan och känt att det kommit ifrån nacken.

Och det är ju lite lattjo när man ligger där på britsen. Då petar han på en punkt på insidan av låret strax ovanför knäet.
Och det gör så ont!
"jaha" säger han och så trycker han på punkter i huvudet och drar mig lite i huvudet.
Nästa gång han trycker på punkten på benet, så gör det inte ont!
Men sen vrider han huvudet, drar mig i käken, vrider överkroppen åt ett håll och underkroppen åt det andra...
Och jag blir alldeles svettig. Så ont gör det. När jag inte varit där på länge!
Sen drar han mig i armarna, så att jag tror att dom ska ramla av och så pröjsar jag och åker hem! :-)

Ny i kartong!

Han menade på att det inte hade gjort saken bättre att sitta på kurs i tre dagar.
Min kropp vill röra på sig! :-)
Så jag är inte helt fel ute, när jag inte vill sitta still trots att folk tycker att jag ska.
Jag ska bara andas lite...också! :-)

Nu är jag tydligen påtänd!

Så har jag då kursat klart.
*phju*
För den här gången vill säga. För det är garanterat inte sista gången. Nope. Jag har en plan! ;-)
Det är ju så, när man är sin egen.
Ingen annan kommer att ta ansvar för min utveckling, min så kallade "talent management".
Den får jag lägga planering för själv!
Och det tänker jag!
En 3 års period, kommer att funderas fram. Vad vill jag, vart ska jag och vad behöver jag göra?

Dagen var intensiv, men givande på många sätt. En hel del reflektion och sammanfattning.
Och en massa återkoppling.
Man blir lite rörd, på slutet.
Man kommer varandra sååå nära på kort tid. En liten grupp, där många varit chefer länge, har både bra och dålig erfarenhet av att vara chef, eller ha en dålig chef!
(Namnet på kursen "ny som chef" är lite missvisande. För det är inte nya chefer som bör gå den, eller som går den. Alla chefer borde ta en vända. Det skulle göra Sveriges arbetsklimat betydligt bättre!)
Vilka storys som fått höra!
Och vilka människor!
Som har öppnat upp, helt ärligt, om sina tillkortakommanden, rädslor, kunskaper, drömmar och förväntningar.
Wow..
Det var härligt att få återkoppla till de andra idag. Hylla dom, peppa dom, boosta dom och ge dom beröm!
För mig var det härligt att kunna säga till en person, som fått höra att den är på ett speciellt sätt, ett inte helt bra sätt, att jag inte alls uppfattat det så.
För mig, är personen en skitskön människa, med en massa humor och glimt i blicken.
Jag hade gillat att ha personen som chef!
Så jag antar, att det råkat sig så, att personen vid något tillfälle, fått i sig tutat att personen ÄR på ett visst sätt.
Och så är det ju inte.
Man kanske beter sig på ett visst sätt. Och kommunicerar på ett visst sätt.
Men, är man två, så är båda ansvariga för den kommunikationen.
Jag hoppas att personen gick hem med en varm känsla i magen och vågar stå för sig själv och sitt ledarskap!

Själv fick jag en hel del kul återkoppling. Sådant som är härligt att höra och de jag fick återkopplat om att jag kan bli bättre på var klockrena!
Jag vet det själv och jobbar på vissa saker.
Men, det kändes precis som att alla visste exakt hur jag funkar.
På 6 dagar!
Liksom...

Sen hände en jätte märklig grej!
Jag är ju inte född i Sverige. Jag är född i ett grannland.
Vi började prata om svenska skolan under lunchen och jag jämförde skolan med den i mitt hemland.
Min bordsgranne, frågade om jag var därifrån och mer exakt vart i landet.
Det visade sig att hans sambo är från samma land och dom varit i min lilla hemkommun och träffat en släkting så sent som förra veckan!
Vi kunde ju inte annat än garva åt det!
Sen, när vi kom tillbaks till kurslokalen så pratade vi om språk och dialekter och en annan deltagare frågade om jag inte var infödd Stockholmare.
Och det kunde jag ju berätta att jag inte är. Och - då visade det sig att hon tillbringat en massa somrar som barn, hos sin mormor, som bodde i den by där min mamma är uppvuxen!
Vad är oddsen???

En annan deltagare utbrister "nämen va faaan, hur liten ÄR världen??" :-)
Man åker på kurs med 7 vilt främmande människor och vips så har tre av oss koppling till samma ställe! I ett annat land!
Coolt som fan! :-)

Nåja, vi skildes åt och det var allt lite blött i ögat att lämna alla.
Men, vi kommer att ses igen, det är jag övertygad om.

Nu har jag lite jobb framför mig.
Jag har.
Vårt företag har.
Och maken har.

Så, det är dags att sätta oss ner och göra om lite saker. Definiera vissa saker, strukturerar upp och planera.
Avgränsa oss i vissa delar.
Bli tydligare i vissa delar och titta över våra principer och koncept en vända till.
Inte bara vi utvecklas utan företaget gör det i allra högsta grad.
Och företaget måste hänga med i vår utveckling.

Dags att sätta tydligare planer, mål och strategier.

Jag fick återkopplat idag, att det nu var som att man tänt på stubinen till raketen som är på väg att lyfta!
(Jag är raketen, alltså! ;-) )
Om jag bara har en tydlig plan på vart jag vill, med mig och företaget (och maken blir liksom involverad vare sig han vill eller inte! ;-)) så kommer det här att bli jätte bra.

Vad är min mission i livet?

Så har jag kursat i två dagar. En återstår.
Hjärnan är mos.
Jag var kaxig innan minsann. Det mesta processandet var förra modulen. Trodde jag.
Så var inte fallet.
Rivstart igår. Lite för lite sömn, huvudvärk och en massa info.
Vi gjorde rollspel och prövade på lite "hands on" och pratade en massa om upplevelser vi haft.
Kursdeltagarna är otroligt öppna och ärliga.
Det märks att det hänt massor med alla sen förra modulen.
Man kan prata om rädslor, förhoppningar och förväntningar på ett sätt man inte gör med andra.
Och man blir berörd. På riktigt.
Man lär sig mycket av deltagarna och deras bakgrund och upplevelser.

Jag var galet trött när jag åkte hem. Det mesta var rörigt..
Men det ligger och gror över natten! ;-)
Så idag var jag rätt pigg när det var dags att sätta sig på tåget.
Idag skulle det ju bli lite lugnare... Not!

Full fart och en massa "aha" upplevelser och upptäckter hos mig.
Vissa inte alls speciellt smickrande ;-)
Vissa saker blir så klart att det är i det förflutna att jag inte ens ville göra övningarna. Så jag hoppade det!
Det är över och förbi.
Jag tänker bara framtid! :-)

Idag pratade vi bland annat om milstolpar i ens liv. "Före och efter"
Jag har mängder av före och efter. Jag har tom så stora milstolpar så det känns som flera liv!
Milstolpar som har definierat mig. Som har gett mig livserfarenhet.
Som har märkt mig, skadat mig och byggt upp mig.
Milstolpar som gjort mig stark, klar och tydlig.

Jag har hittat intentionen i det jag gör. Och varför det är viktigt för mig.
Vad är min mission i livet? Och i företaget? Och vad är företagets mission?

Hur hittar man balans? Vad är mina ramar och hur sätter jag dom?
Vi har övat på presentationsteknik.
Och jag har fått feedback på det jag kan slipa på, förstärka och underlätta i mina presentationer.
Och jag har förstått, att när jag gör presentationer om min mission och jag är fullt medveten om min intention med det jag gör, då gör jag klockrena presentationer!
Men, jag måste brinna för det jag presenterar.
Det är skönt!
Jag blir mer fokuserad, mer motiverad, mer klar och tydlig.
Och jag har lättare att delegera, bestämma och sätta ner foten!

Vilket jag gjorde när jag kom hem idag.
Maken, som håller på att jobba ihjäl sig, fick vet att jag inte uppskattar en hjärtinfarkt innan han ens fyllt 40.
Så han fick snällt kliva av ett mentoruppdrag.
Och han fick snällt lova att göra grovplanering och avgränsa sig.
Plus att vi ska planera in mer tid där vi gör planering tillsammans och blir mer effektiva.
Nu försvinner en massa tid på att bara uppdatera varandra i olika projekt och vi spiller tid på saker som inte är det viktigaste.
Vi måste leva som vi lär!
Vi måste styra upp våra strukturer. NU! :-)

Precis som det vi gör hos andra, som är i expansion.
Så, ska även vi göra.
I förebyggande syfte, så att vi kan ta emot allt jobb, som ligger i pipen.

Det är inte alltid lätt, när man älskar det man gör. När man brinner för sin mission, när man är sin egen chef och vill så mycket.
Men, vi måste orka också.
Och vi har barn, som behöver oss och som vi vill vara närvarande med.
Jag har lättare än maken att byta tillstånd och gå "ur".
Så, jag måste helt enkelt ta honom i hampan och ge honom jobbförbud då och då! ;-)

I morgon är sista kursdagen.
Och jag kommer att sakna deltagarna och utbildarna...
Men minst en kursdeltagare kommer jag att hålla kontakten med och utbildarna träffar jag ju i andra sammanhang.

Nu är det sovdax, igen..

Med risk för brandlukt!

"Måndag morgon och mitt huvud känns så tungt" ;-)
Det är verkligen så idag!
Inte för att jag varit ute och festat, men jag är såå trött!
Man börjar bli gammal.

Snortidigt gick vi upp i söndags. Innan tuppen! In i dimman! ;-)

Race in till stadsgårdskajen. Sena, som vanligt nuförtiden...
Vi parkade bilen och svor en stund i parkeringsautomaten, som inte ville ta våra betalkort!
Väl inne i avgångshallen stod vårt BNI gäng och väntade på oss.
För det var en BNI konferens vi skulle åka på.

BNI står för Business Network International. Livsnödvändigt för folk som oss.
Vi som inte säljer en klockren produkt. Som bananer eller glasögon!
Vi som inte bara säljer och säljer in ett varumärke, utan ÄR varumärket.
Man anlitar oss, för att vi är just de vi är.
Kompetensen vi har, när vi är just vi två. Den är unik.
Den är svår att marknadsföra på ett lätt sätt. Även om vi gör det med.
Men för att vi ska få jobb, behöver vi känna en massa människor och bli rekommenderade.
Få förtroende.
Få förtroendet att glänta på dörrar till både bolag och personerna i dessa bolag.
Så, nätverk är en del av jobbet.
Även om det ibland känns som något annat. När man ibland känner att vi hinner inte gå på den lunchen, eller det frukostmötet eller det minglet.
Men, det ÄR jobb.
Och, i vårt jobb kan man bli väldigt ensam. Vi är unika ur den synvinkeln också. Att vi är två.
Man är oftast ensamkonsult i vår värld.
Det kan bli oerhört ensamt.
Vi har tex påbörjat ett samarbete med en konsult som gör nästan exakt det vi gör. Men han orkar inte dra hela lasset själv, så vi hjälper honom och han hjälper oss.
Och så gläds vi med varandra när det går bra.
För så är det med den mesta glädjen, den vill man dela med någon!

Så, att åka på BNI konferens för oss, är som att åka med företaget på kick off som andra gör.
Här träffas rätt många egenföretagare, även om det finns anställda som är med i BNI också.

Nåja, vi fick äntra båten vida VIP ingången, på grund av att vi var rätt många! :-)
Jag vet inte exakt hur många vi var, men det var Stockholm, Uppsala och Västerås. Så ett par hundra personer var vi nog.
Från vår grupp var vi bara 7 av ca 30. Så, hade alla kommit ur alla grupper, då hade vi fyllt båten! ;-)

Vi hade en jättemysig hytt och - fazers blå välkomnade oss! :-)

Vi åt frukost och njöt av det fina vädret!
Dimman slog till precis när vi var på väg ut ur hamnen, men sen tittade solen fram!

Vi såg dock inte mycket av solen. Vi satte oss i Konferensrummet och sen hade vi teamutveckling fram till lunchen!
Det var en kö av båtar in till Mariehamn! ;-)

Efter lunchen fortsatte vi och fick lyssna på lite föreläsningar bland annat.
När vi var lagom möra i knoppen var det dags för det roligaste!
121 möten!
Man får alltså en utskriven lapp i handen och ska sedan göra ca 6-7 möten med andra BNI medlemmar.
Innan kryssen fick man önska bransch eller yrke och sen kopplades man ihop.
Vi som var två fick 12 möten.
121 står för one-to-one.
Man sätter sig alltså med varandra och sen ska man lära sig så mycket som möjligt om den man har framför sig och sen veta vad den personen söker för business.
Så att man sen ska kunna hjälpa personen och ge referenser.
Det är alltså givers gain som gäller.
Man marknadsför egentligen inte sig själv, utan man ska ge affärer till de man lär känna.
Det innebär att man får sjukt många personer i sitt kontaktnät som man kan rekommendera jobb till, eller plocka in själv när man behöver förstärkning.
Samtidigt, så marknadsför man ju sin egen business.

Efter 6 sådana möten på två timmar, är man ganska slut!
Mitt sista möte, visade sig vara med en tjej som är med i ett annat kontaktnät! :-)
Vilket var skönt.
Vi fnissade mest under våra 18 minuter!

Efter det hade vi exakt 45 minuter på oss innan nästa mingel började.
Vi älgade ner till butiken!
Man kan ju inte komma hem till barnen utan godis!
Och lite gott vin behövde vi ju och muta till farmor som passat barnen!
Det blev lite snabba ryck och sen sprang vi ner till hytten.

In i duschen, på med nytt smink, en borste genom håret, hopp i klänning och skor och sen upp igen.
Efter lite prisutdelning och lite...tja "halleluja moment"
Jag och kompisen C kunde inte hålla oss, utan fick lite fnissanfall när alla hyllade alla som mest..
Men det är ju så det är och det BLIR mycket energi i rummet när alla tjoar, tjimmar och är glada för andra som det gått bra för.
Nåja, sen var det middag.
Då satte vi oss med de andra i vårt team och åt gott, drack gott och tjattrade i nästan 3 timmar!
Maten var suverän!

Vi hade jätte mysiga servitriser och servitörer som skämtade och skrattade både med varandra och oss!
Vissa bordsgrannar ville inte vara med på bild! ;-)

Min teamkompis som satt mittemot mig fotade maten och hotade att lägga upp bild på fejjan och tagga maken, i varje bild! :-)
Bara för att! ;-)

Pumpasoppa till förrätt, oxfilé till varmrätt och äppelpaj till efterrätt. GOTT!

Efter maten, satte vi oss i baren en stund.
Men, de flesta började sloka direkt!
Alla hade ju gått upp vid 5 på morgonen och haft full spätta hela dagen. Plus att många skulle upp och jobba idag!
Så, det var ingen jättelivad skara som intog dansgolvet direkt.
Hade vi däremot åkt vid lunch på lördagen och åkt hem på söndagen, då hade det varit drag, misstänker jag! ;-)
Själv gick jag och la mig när vår Teamledare tittade på mig och sa "men vännen, gå och lägg dig!" ;-)
Då var klockan prick 00.
Maken tassade in en stund senare.
Och sov gjorde man ju inte.
Man låg och bearbetade dagens intryck. Och sen ringde klockan!
Väckning 5:30!
Tjena!
Vi gick upp och åt frukost, men många hoppade den och gick av direkt.
En kille som vi träffade igår kväll, konstaterade vid frukosten "det hade varit kul att se själva båten". :-)
Vi åkte nämligen nya Grace, men hann inte se speciellt mycket annat än konferensrummet och restaurangen! :-)
Väl hemma, ställde jag presenterna i trappen och la mig en stund i sängen.

Maken åkte iväg på ett tidigt möte.
Jag försökte sova, men först ringde barnen hem, sen ringde en kollega och meddelade att jag hade ett besök på kontoret! Som visade sig vara klockan 13 mötet som tagit fel på tiden!
Sen kom farmor och bytte bil, när hon lämnat av barnen på dagis och skolan.
Och sen var det ju lögn att somna..

Så, jag jobbade undan lite grejer som låg. Mail och lite finlir. Jag pallade dock inte att skriva nåt jättekomplicerat! ;-)
Jag åkte på 13 mötet, fakturerade lite och pep sen hem igen.
Maken och jag reflekterade lite över konferensen och ändrade lite i våra rutiner efter tips vi fått.
Vi drog lite strategier och säljsnack, men sen blev hjärnan överhettad! :-)
Så, barnen hämtades tidigt.
Nu ligger de i makens säng och tittar på tv. Jag antar att han har somnat! ;-)

Själv har jag en liten jobbgrej som jag måste göra klart, så att han har den i morgon.
Sen är det till att ladda om lite och få en bra natt inför kursen jag kliver på i morgon.
Det blir tre dagars manglande igen.
Även om jag inte tror att det blir lika omvälvande som förra modulen, men hjärnan lär bli trött ändå!

Gud så skönt det ska bli när det blir helg och jag ska vara eldvakt!
Bara stå med en vattenslang och titta på när en jättestor brasa brinner! :-)
Just nu, brinner det i mitt lilla huvud! ;-)