Sidor

måndag 17 mars 2014

Tålamodsprövande

Vi åkte hem ifrån landet rätt sent igår. Ovanligt sent.
Men eftersom Lillemans simskola ligger på vägen kändes det lika bra att peta i alla en tidig middag innan vi åkte och maken och Lilleman åkte direkt till simningen.
Jag och Minime åkte hem.
Vilket visade sig vara jätteskönt! I vanliga fall brukar jag bara hinna slänga in prylarna så står det minst två personer och ylar att dom är hungriga..
Nu fick jag packa upp i lugn och ro, dra igång en tvätt och förbereda måndagen.
Så, senare visade sig bli mindre stressigt!

När vi packade oss i bilen på landet sken solen svagt mellan träden och det var +4 grader.
Väl hemma, blev jag förvånad över att jag frös så om fingrarna när jag bar in våra grejer.
Det kändes kallt.
Och mycket riktigt. Hemma var det -4 grader! Och det sjönk rätt raskt.
När vi kröp i säng hade vi -9!

Var kom det ifrån, liksom.
Vi lyckades få barnen i säng rätt tidigt trots att båda somnade i bilen på vägen hem. Lilleman, som nu simmar i den djupa delen av poolen var rätt trött. Både av spänningen och ansträngningen.

I morse vaknade jag snortidigt, bokstavligen. Jag vaknade av att jag var täppt och snorig i halva huvudet.
Jag låg och längtade efter näskannan men orkade inte gå upp och skölja.
Väl vid 6 tassade jag upp och sköljde. Men, jag kände ju att en förkylning var på gång. Bläh.
Jag såg också att det låg snö på takfönstret.
Den här synen mötte mig när jag klev ut i köket..
Vafasen, liksom.
Men ja, det är mars, nej det är inte vår och ja, det var väntat. Men ändå.
Man blir lite less!
Det smälte ju bort ganska fort men har kommit en vända till.

Jag har jobbat hemma stor dela av dagen, förutom en snabb bokföringssväng.
Förkylningen försöker jag mota i grind med alla medikamenter jag kommer åt. I morgon är det utbildningsdag igen och den ska jag på om jag så ska knapra Ipren som karameller.
Det är den bästa dagen i veckan numer! :-)

Förkylningen känns lika onödig som snöfallet.
Typ.
Igår kväll satt jag och planerade semestrarna och idag snöar det. Bläh! ;-)

Bara att bita ihop och stå ut. Tålamod är inte min starka sida.
Jag får öva lite...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar