Vilken helg!

Alltså vilken helg! 

Det är som att vi varit iväg till Norrland och som att vi legat på snabbladdning.
Efter en höst som varit så mörk och blöt, äntligen få en tid med kyla och snö, det är helt magiskt!

Vi har ju haft snö till och från sen julafton faktiskt, men den här mängden har vi inte haft på några år och det är helt,,, ja det finns inget bättre ord- magiskt!

I slutet av veckan snöade det rätt rejält i drygt ett dygn och på torsdagen var det tveksamt om vi skulle våga åka på fredagen. 
Det stora vägarna är plogade, men vi har en "mellanstor" väg ute på landet som plogas lite sämre utan att överdriva. 
Här ute plogar "våra killar" så här är det alltid bra. :-)

Nåja, Lilleman pluggade på distans och Minime var hemma och kurerade sin bråkiga mage, så vi förberedde oss så att vi kunde åka så snart Lilleman loggade ut vilket gjorde att vi var ute ett par timmar tidigare än vanligt. 

Och det var skönt, för vi hann innan "alla andra" åkte och det var lite glesare trafik, för vägen var rätt kass.

Maken har haft massa jobb senaste dagarna så han har inte hunnit ut och skotta, mer än lite panik -skottning av vägen och ett par uppfarter till de lite äldre personerna som bor här ute. 

Det var som att kliva ut i en helt annan värld!

Kallt och alldeles vitt. Och alldeles tyst.

En liten gång in till huset hade maken fixat.

Fågelhuset hade ett tak på taket! :-)

Vi var ute i flera timmar och skottade uppfarten och parkeringen, plus att Lilleman fick gräva sig fram till sitt hus.

Stora dottern som kom ut nästan precis en timme efter mig kom förbi och åt middag. Hennes sambo hade varit i snösvängen sen morgonen innan och sov ett par timmar innan han åkte ut igen, så det passade bra att hon hängde hos oss. 

Det blir alltid så tyst när det snöat. Hela världen blir mjuk och magisk. Och ljuset blir ett helt annat när det är snö.

Vi vaknade till hyfsat kallt på lördagen och sol! Det var inte igår! :-)

Efter att vi klätt på oss allt vi hade gick vi ut, en dag som denna vill man inte förspilla en minut av! 

Det är så vackert att det tar andan ur en faktiskt! Orörd snö som ligger och glittrar, det blir inte bättre.

Lite svårt att förstå att vi här hade ett otroligt varmt sensommar bröllop för ett halvår sedan! :)

Magiskt, magiskt!

Efter promenaden blev det lite mer skotta, vedklyvning och eldning. Man ville ju absolut inte gå in, så vi värmde på lunch ute och bara njöt.

Allt mat och dryck är godare utomhus, alltid! :-) Lite korv och gulasch. 

Mmmmm.....

Vi passade på att göra lite is lyktor när det för en gångs skull går och dom blev rätt fina. Men jag måste köpa ballonger, för dom blir ännu finare. 

Även söndagen blev solig och det gällde att suga åt sig varje stråle, så vi gick en lång, lång promenad. 

I grannföreningen har vi ett gäng tanter, som vinter badar! Varje dag sen i somras, så badar dom.

Galningar om man frågar mig! :-) 

Det är svårt att förstå att vi inte har åkt längre bort än 45 minuter.
Och det är helt otroligt att vi ska bo här. :-)

Det är helt fantastiskt att ha fått en helg, förhoppningsvis fler, med kyla och snö. Att få det också här, där man annars förknippar det mesta med värme! :-)

Det är verkligen vårt andningshål. 

Jag vet inte hur jag hade mått mentalt om vi inte hade haft den här platsen. Efter ett år av pandemi, är det här jag hittar luft och kraft. 
Att slippa trängas med massa andra människor ute i naturen är värt så mycket så det går inte att sätta en peng på. 
Den här platsen har alltid betytt mycket, av olika orsaker jämt.

När det har varit rörigt och jobbigt, då har jag som lämnat det på en annan plats och vilat huvudet här.
Och nu betyder det ännu mer. 

När vi är här, så glömmer man bort att pandemin finns, faktiskt. 

Här är vi ute, träffar på folk som vi pratar med, på avstånd. Frisk luft och sol.

I "Stan" måste man vara mycket mer restriktiv och vi har ju munskydd överallt. Jag har inga problem med det alls, tycker att det är lite skönt tom. :-) Men det är ju mer att tänka på så snart man ska göra något. Munskydd med och på, handsprit med, handkräm med (jäklar vad torra händer man får) hålla avstånd, tänka... 

Det finns ju inget spontant längre. Allt ska tänkas igenom noga innan om det är verkligen är nödvändigt eller inte. 

Jag är ju en hemmakatt och lider inte alls av att vara hemma mycket och inte umgås med så många andra än familjen, men det är lite lättare att andas på landet. 

Och när man nu tappat all spontanitet, kan man lika gärna bo på landet där det mesta behöver planeras.

Man kan inte spontant gå ut och äta. 
Man kan inte spontant åka över eller bjuda över kompisar.

Man kan inte spontant gå och handla.

Så, då kan man lika gärna bo på landet. Det finns inga uppsidor kvar alls med att bo "i stan".

Enkelt. 

Men - nu är jag så laddad det går att ta mig an en ny vecka som är fylld av möten och lite annat skoj. Dottern är mitt i flytten och där ska jag hjälpa till lite.

Det har strulat till sig, men som tur är så är familjen stor, så vi kan ta hjälp lite här och där för att lösa det. 
Det är det som är så kul när man har många barn, när dom blir stora, så är vi många som kan stötta och hjälpa varandra. 

Hade det inte varit en pandemi, så hade det löst sig ganska lätt, nu blir det lite krångliga, men vi löser det. 

4 veckor till sportlovet! :-)

snö och smink.

När man inte trodde att det skulle komma mer snö, då kommer det mer snö! :-)

Det är så vackert!

En sväng hade vi barmark, men nu är det rejäla mängder och "mina killar" som är i snösvängen har jobbat dygnet runt ett tag. 

Och jag gillar det ju, faktiskt. 
Är det vinter så kan det ju vara vinter på riktigt. 

Förra helgen, då det var barmark, blött och smutsigt, då drömde jag verkligen om vår och varmare tider... 

Första blommorna har jag petat ner i krukor nu. 

Pelargoner och palettblad. Efter bara wtt par dagar så började dom gro. 

Jag har varit lite feg att ha palettblad utomhus, men jag har sett att många kör dem i kruka utomhus under sommaren. 

Det måste jag testa. 

Samtidigt känns det lite knäppt att sätta tomater och sånt nu, men det är snart dags. :-)

Vi hade lite spänning här i veckan också med ett strömavbrott. Ett planerat sådant, då man uppgraderade något i de elskåp som står lite här och där längs gatan. 

Det gick ändå bra. Först trodde jag att det var onsdagen, då jag helt enkelt var lite dagvill. Det hade blivit lite trassligt, då Lilleman hade distansdag och jag hade möte hela eftermiddagen, så jag förberedde mig för att sitta på kontoret. 

Men, som tur var gälld det torsdagen och då var han i skolan. 
Jag passade på att dra iväg lite mail vid 7 och lägga några filer jag jobbade med lokalt så att jag skulle komma åt dem utan internet. 
8:30 pep jag iväg och handlade lite och när jag kom hem vid 9 var strömmen borta. 

Lite typiskt så vaknade vi ju till -7 och det känns ju ganska snabbt i huset när man inte kan ha i gång någon värma alls. 

Men det gick ändå bra. 

Den här veckan plockade jag ut ett paket med nytt smink. Märkligt nog så går det åt trots att jag jobbar hemma.  Jag vill ändå vara fin. 

Lyko är bra och snabba. 

Lite träning har jag också hunnit med och hittade ett nytt tabatapass. 

Man kör 5 olika övningar med kroppsvikt från 10 rep ner till 1. 

Fy fasen vilken träningsvärk. Det är min utmaning nu under våren, jag ska orka alla vändor i ett svep. 

Kul med lite nytt så att mannorkar hålla inspirationen. 

Snön försvinner och snön återkommer.

Och plötsligt är all snö och vinterkänsla väck!

Det har regnat ett par dagar, formligen vräkte ner under fredagen så alla snö försvann. Under ett dygn var det snorhalt, men nu är det barmark. 

En olycka kommer sällan ensam brukar man ju säga och det har stämt rätt bra, då både diskmaskinen och kylen på landet gett upp. 

Så, bara att fixa nya och med nya kommer mängde med frigolit, plast och kartong. I helgen tog vi oss i kragen och åkte till tippen med det. 

Och när vi stod där så fick jag värsta påskvibbarna. Solen sken, det var barmark men ändå lite kallt så att man är vinterklädd. Men doften fick mig att tänka på vår.

Ofta passar vi ju på att slänga grovsopor och röja i förråd och runt huset just på påskledigheten när man vill hinna gör fint innan allt blir grönt. :-)

Jag gjorde ännu en beställning frön från Imbepcta som kom i fredags. Sånt jag glömde förra gången. 

Nu blev det palettblad, solros, buskkrasse, prästkragar och lite sånt. 

Det kliar i fingrarna att börja så och fördriva! Så mysigt!

Mycket krasse kommer det att bli! 

Jag köpte också palettbladsfrön som jag ska sätta redan nu och driva. Det har jag aldrig testas så det är spännande. 

Nu längtar jag ju till våren så det är inte klokt! Att städa ur växthuset och börja driva är alltid så kul. Men i år ska jag ligga i fas och ha massor som är klart att ställa ut så snart det blir varmt nog i växthuset. 

Jag har för en gångs skull skrivit ner vilka frön jag köpt och vad dom heter. River man bara av namnet på påsen, så är det lite svårt att hålla koll på dem och nästa gång mins jag inte vad favoriten hette. 

Men nu så. 

Och jag har lagt en sådd-plan. Vad ska sås när och i vilka omgångar?

Det går inte att driva för tidigt, så att det är för kallt när blommorna eller tomaterna måste ut. Det har hänt några år! :-D

Men, samtidigt kliar det ju som sagt i fingrarna att peta ner dem i jorden. 

Helgen har varit solig och helt ljuvlig! 

Lördagen blåste det ganska kallt, men det var så vackert nere vid havet.  

Solen orkar inte så högt, men ändå, den skiner. Ljuvligt. Det blir en så vacker "guldig" ton bland vassen. 

På söndagen låg havet spegelblankt och det går inte att beskriva vad det gör med själen.

Att stå här och dra djupa andetag är magiskt.

Jag vet inte hur många gånger jag nypt mig i armen senaste året att vi har den här platsen. Vilket tur att vi köpte när vi gjorde och att avståndet inte är för långt. 

Det är ovärderligt. 

Och jag är nu så avis på äldsta dottern som kör ut sista flyttlasset nästa helg och sen bor dom här ute på heltid. 

Jag vill också!

Men det är inte många år kvar nu.. :-)

Jag märker ju på Minime att hon kommer att vara väldigt självständig redan när hon är uppe i högstadiet. Hon lagar sin egen mat, hon tvättar, tumlar och städar redan nu. 

I höstas fick hon ett bankkort och hon har stenkoll på summan på det och vad hon handlat för osv. 

Hon längtar efter att ha "eget" hem, så att lämna radhuset i hennes vård och flytta ut blir inte ett problem. :-)

Jag kan verkligen se hur hon hyr ut ett par sovrum till kompisar och att dom har det som studiebostad. 

Och då bor vi på landet. :-)

Det är inte längre än en 4-5 år bort vilket faktiskt är lite galet. 

När barnen är väldigt små, tycker jag att tiden gått långsammare, men så snart dom är uppe i 9-10 års åldern då bara rullar det på. 

Det händer så mycket när dom kommer upp i tonåren. 

Lilleman är snart längre än mig och väldigt "vuxen" och tjejer är ju lite snabbare, generellt, så även då Minime är 2 år yngre så är hon också nästan där.

Nåja, nu är det en ny arbetsvecka på gå. 

Jag har haft svårt att komma igång ända sen julledigheten, på just måndagar.

Men, idag gjorde jag lite annorlunda. 

Jag sminkade mig precis som att jag skulle gå iväg, fixade håret, satte på mig "jobbkläder" och hängde på mig halsband och armband.

Och direkt är jag piggare! :-D

Så att jag skulle sminka och klä mig för någon annan än mig själv, det kan jag ju konstatera inte stämmer.

Det är helt och fullt för min egen skull. 

Jag har också lagt till veckoplanering för träningen, när och vad jag ska träna. Har jag hela veckan planerad, då går det också lättare.

Det ska vara lika planerat som jobbet. 

Ju mer jag tränar, ju piggare blir jag och det spelar nästan ingen roll vad jag tränar. 

Jag har ju i alla år valt friskvårdstimme och ofta tagit den på fredagar, endera på morgonen eller eftermiddagen. 

Men, nu när vi jobbar så mycket på distans, kändes det onödigt. Nu kan jag ju jobba precis när det passar mig utöver alla bokade möten.

Så, i år valde jag friskvårdspeng. 

Och tanken är att jag när pandemin släpper, ska boka in massage. Det skulle vara så skönt att få massage ett par gånger i månaden kanske..

Och - jag ska börja gå på friskis och svettis danspass! Det skulle vara så kul!

Jag älskar att dansa, men det behöver ju inte vara "dans" utan just danspass med koreografi och musik vore så skoj.

Så, det är en "efter pandemin" grej som jag ska boka in. 

Det gäller som sagt att ha planer när livet återgår till det normala också. :-) 

Men, nu har vi en ny, ganska rörig vecka framför oss. Jag satt redan på söndag kväll och försökte få koll på vad som ska hända och vad jag inte får missa. 

Men, det är bara att beta av och nu - nu snöar det igen! :-)

Vardagslyx.

Alltså, som jag gillar Instabox!!

Det är verkligen något som ändrats under pandemin, hur jag handlar. 

Jag har iofs aldrig varit så förtjust i att springa i butiker. Ofta har jag tyckt att det varit för varmt, för mycket folk, för stressigt, så det har inte direkt varit någon njutning. 
Senaste åren har jag nästan uteslutande köpt kläder på Cellbes, dom passar min kroppsform absolut bäst.

Jag mins när jag var liten när Ellos katalogen kom eller Jotex! Wow. Den bläddrade vi i och sen skrev man långa önskelistor och så fick man beställa något av det.

Och när paketet kom! Det var ju julafton. 

 

Nu är det inte riktigt likadant, men så smidigt. Nu när jag inte är ute bland folk som brukligt så går det ju inte kläder på samma sätt för mig. 

Jag har ett par jeans och en tröja hela veckan, typ. :-)

Men ungarna växer som ogräs och Minime har flera gånger akut varit utan byxor från en dag till en annan nästan. 

Så det blir lite beställningar till henne och då är det ju guld att kunna få grejerna till Instabox.

Jag gillar att inte behöva stå och vänta vid postutlämning och även att inte behöva tänka på att det ska komma något hemlevererat och passa den tiden.
Att få en kod och hämta när det passar funkar perfekt. Dock har jag aldrig hittills skickat något i retur. 

Men, nu blev det fel på en byxbeställning. 

Jag hörde mig för i lokala butiken, men det fanns inte samma jeans i butiken som på nätet, förstås, så då blev det enklare att skicka tillbaks och beställa nytt. 
Och jösses så smidigt! Tillbaks med grejerna i samma påse som det kom, klistra igen, på med adresslapp och - klicka mig in på länken som följde med sms:et vid leverans, bocka i retur och vips, så fick jag en kod som skulle användas för att öppna en lucka på instaboxen. Inom en timme!

Jösses, det var ju bara att hoppa i skorna och bränna iväg till boxen. 

Hur smidigt?

Jag älskar sånt där som verkligen underlättar för alla. 

 

Trots hemmajobb får jag lite vardagsmotion ändå flera gånger i veckan då jag promenerade en sväng till kontoret för att lämna och hämta post, vilket inte är dumt - men jag glömde dubbarna till skorna på landet, så jag får skylla mig att det är moddigt och halt. :-)

Men det blir ju lite fler steg då man halkar runt. 

Vi har mer snö här i "stan" nu än på landet och det är så vackert!

Jag matade pippisarna i förra veckan, men nu var den helt översnöad så jag sopade av burken, så får vi se om någon är intresserad.

Det är inte som på landet, där man knappt hinner ställa ut en burk innan de slåss om maten. 

Nåja, ny vecka har snart gått.

Och det var tungt att komma igång i måndags. Varför? Ingen aning faktiskt. 

Det var bara inget kul. :-)

Men, när man väl är igång så är man ju igång och så rullar det på. 

Jag såg denna roliga på LinkedIn häromveckan.  Den är så bra! Så många gnäller ju över att behöva jobba hemma, men - vi har ett jobb och vi har ett hem! 

Mer än vad många på vår jord har. 

Jag trivs med att jobba hemma, så det är inte det det hänger på. Nu är det tom ganska skönt att slippa ge sig ut i kyla och halka i alla fall direkt på morgonen. 

På lunchen går jag gärna ut för att få ljuset. 

Hur som, så var det skönt att komma ut på landet i fredags. Stanna och dra ett djupt andetag. 

Luften är så ren och det är så tyst. Vi hade tom stjärnklart en natt vilket är ju ljuvligt. 

Även där tog vi en långpromenad och det var jätteskönt. Men både maken och jag har tränat ben veckan innan, så det var som att gå i lera hela vägen. :-)

Men jag är ovanligt och oförklarligt trött..

Jag vet att en orsak är att jag går och lägger mig för sent.  Det är så lustigt för när maken är hemma, då kryper jag i säng mycket tidigare.

Nu ligger jag och tittar på serier alldeles för sent. Och då kan jag ju bara skylla på mig själv rakt igenom. 

Jag har helt snöat in på finska kriminalserier. Både för att dom är bra, men också för att träna språket.

Det är så lustigt, för jag har inte pratat finska på år och dagar. 

Mest pratade jag för sisådär 30 år sedan, när jag jobbade med mängder av finska och spanska kollegor.

Det pratades lite svenska, men mest finska och då lärde jag mig mer än det jag lärde mig när jag bodde i Finland. (Det blev också en hel del spanska. :-D )
Mitt modersmål är Svenska och jag är uppvuxen på en svensk ort och läst finska som andra språk, men inte direkt pratat det. 

Men jag kände ändå för ett par år sedan när jag gick en kvällskurs att språket finns, långt där bak någonstans.
Och nu när jag började titta, så insåg jag att jag förstår massor av det "vardagliga" talet. Så kul!

Så nu tittar jag på alla finska serier jag kan. :-)

Men, jag måste begränsa hur länge jag får titta på kvällarna...Det blir ju löjligt!

Lite lustigt blev det också att när jag övat mycket på språket, så fick jag beslutet på medborgarskap!

När jag en gång invandrade hit, så kunde man bara ha ett medborgarskap, inte dubbla.

Och bor man här, så ska man ju även rösta i riksdagsval osv tycker jag, så jag bytte medborgarskap. Men sen ändrades reglerna för ett par år sedan, men jag har inte fått tummen ur riktigt, men nu så. :-)

Jag och våra minderåriga barn, har nu dubbelt medborgarskap. 

Äldsta sonen kan också söka, för när han föddes hade jag fortfarande finskt medborgarskap. Dock hade vi hunnit byta när äldsta dottern föddes, så hon måste bo i landet minst 5 år för att kunna söka medborgarskap. 

Nåja, det känns ändå bra att ha dubbelt, då har man dubbla ambassader när man är utomlands osv. 

Och - behöver vi fly, så kan vi det och de andra får anhöriginvandra! :-D 

Nåja, nu kom jag av mig lite.....

Tillbaks till min trötthet.. det beror också på att jag fuskar med maten när maken inte är hemma.

Inte att jag äter mer eller en massa godis, men jag kan inte hålla matfönstret som stängs 18.

Jag äter senare än det. 

Och jag tränar inte så effektivt som jag brukar.

Nu måste jag skärpa till mig helt enkelt. Jag vet ju att jag blir piggare om jag ökar på träningen, så det är bara att göra!

Jag har haft så löjligt mycket jobb sen jul så jag har inte känt att lunchträning eller morgonträning funkat trots att jag jobbar hemma och det är ju bara larv!

För det är en känsla. Jag har massa jobb, men jag kan göra det när som helst över dygnet bara de som mailat mig får svar inom 24 timmar.

Så att jag då går ner och springer klockan 15 för att sen jobba till klockan 18-19 funkar ju toppen.

Men jag skyller på det..

Så det får jag lägga av med. :-)

När sommaren kommer vill jag ju kunna ha alla mina fina klänningar och dom sitter inte riktigt som dom ska nu igen. :-)

Tisdagen var en ovanlig dag där jag satt i teamsmöten hela dagen nästan. Och då ansträngde jag mig lite och både fixade håret, sminkade mig och klädde på mig jobbkläder. 

Det gör en ju också piggare.

Jag brukar inte sminka mig eller fiffa håret vanliga dagar, för det känns lite onödigt. Går jag ut har jag mössa och så har jag ju alltid munskydd om jag riskerar möte folk. Vad syns då? Ögonen. :-)

Men lite ögonfransar skadar ju inte.

Jag har också ansträng mig lite och gjort goda frukostar. Allt hjälper när man känner sig trött och omotiverad.  

Det har varit ett par gråa dagar igen med snöblandat kladd och det gör en ju inte piggare, men, nu ska jag träna bort tröttheten! :-)

Snö, snö och ännu mera snö!

Att komma ut till landet förra fredagen var som att kliva ut i Narnia.

Det hade snöat mer än i stan och det lägger sig ju även mjukare där ute och är vitare. Inga bilar som förstör. :-)

Så vackert!

Jag unnade mig en lång sovmorgon på lördagen och tassade sen ner i köket och tände en brasa. Det är så mysigt. 

Det blir en mjuk värme som är så skön, så vi eldar en del även om vi har en luftvärmepump som håller huset grundvarmt. 

Eftersom att maken och minime inte kan äta gluten, letar jag hela tiden gott bröd till dem. Ingen av dem är några riktiga mackätare, men ändå.

Nu testade jag att göra ett bröd på havregryn, ägg och youghurt och det blev så gott!

Nästan som gröt, fast i mackform.
Om man gräddar dom någon minut längre, typ 18 minuter, så blir dom nästa lite smuliga. 

Nu när det är mer snö, försöker vi mata våra små pippisar så att dom klarar sig. 

Vi har länge haft det här mataröret som jag varit så irriterad på. Man hänger det ju i "handtaget" som samtidigt håller fast locket.

Fint så. Men om man ska hänga det i ett träd eller så är det inte helt lätt, det är ju sällan det sticker fram en pinne som är lämplig. 
Så för att kunna fylla på den måste man haka av den eller ha tre händer för att lyfta på locket, hålla i röret och sen fylla på. 

Ofta hinner man säga alla fula ord man kan innan röret är fullt.

Men -så hittade maken krokar, som faktiskt är till för fågelmatare som han köpte. 
Dom är inte bara praktiska, utan fina!

Han köpte också ett hus, som man kan lyfta på taket på och hälla i frön eller bröd eller annat. 

Snyggt det med. Vi satte den på en pinne, men pinnen är lite väl låg kom vi på. Lilleman gissade på att det snart skulle sitta en katt där på taket och äta tjock fågel. 

Vi får väl se hur det går. 

Han köpte också en smart matare för talgbollar. De små pippsarna kan krypa in och äta av dem men större fåglar, ekorrar eller katter, kommer inte in. 

Smart!

Känns bra att kunna mata dem nu när det är mer snö. 

Barnen och jag återvände till stan på söndagen. Jag har en mycket bättre arbetsplats här än på landet, så även om båda barnen hade fortsatt på distans, så hade jag åkt hit. 

Det är som lättare. 

Maken blev kvar, för han jobbar ju på distans också och det spelar ingen roll var han är. 
Det är skönt att han är där nu när det snöar så pass mycket så att han kan ha lite koll på huset och omgivningarna. 

Vi tycker också att det är bra att vi inte är på samma ställe just nu, så att vi inte blir sjuka samtidigt om vi blir det nu när allt drar igång igen. 

Till min stora glädje tog skolan i med hårdhandskarna nu viket jag efterlyst länge. 

Det är ingen smittspridning i skolan just nu (det var innan jul) och alla är på plats, då är det ju suveränt bra att hålla det så.

Nu har man infört nya rutiner, där man ser till att grupperna är mindre, man kan hålla avstånd bättre. 
Högstadiet går på distans omlott fram till sportlovet så att en klass är borta varje dag vilket gör att de andra kan använda deras klassrum. 
Under de lektioner som distansklassen är på distans, kan även andra använda de klassrum som dom skulle ha använt så plötsligt blev det mycket mer plats.
Lilleman tyckte att det var som natt och dag från en dag till en annan och det var stor skillnad på hur många som sitter tillsammans. 
Man delar även ut munskydd nu till alla som vill ha. 

Han har haft munskydd sen innan jul men har varit väldigt ensam om det. Minime började använda munskydd hela dagarna direkt terminen började och tycker att det går jättebra. 
Ingen av oss tycker att det är tungandat eller något annat. 

Stora dottern har munskydd hela arbetsdagarna och ingen av oss förstår de som tycker att det är jobbigt eller fult. 

Det är troligen jobbigare att ligga på sjukhus tänker vi.

Så nu känner jag mig så säker som man kan vara och barnen kan vara i skolan. Många har ju fått för sig att jag förordar full distans och nedstängning och hej och hå. Vilket jag inte alls gör. Jag vill att barnen ska kunna vara där, men vara så säkra de kan vara. 

Även de barn som går i skolan 

Men att inte göra precis allt man kan, för att bromsa smittan, är ju inte ok. 

Jag vill ha barnen i skolan - om man gör allt man kan för att minimera smittspridningsrisken. Nu gör man det och då skickar jag dem glatt dit.

Nästa vecka går Lilleman på distans fredag och måndag och då kommer han att åka ut och vara med pappa dessa dagar. 

Det är lite kul nu när vi är särbos, för det blir som när vi träffades. Då var jag ju ensamstående med två barn och på barnveckorna låg vi och pratade i telefon hela nätterna. :-)

Ofta somnade vi med telefonen vid örat. 

Så nu gör vi det igen! :-D

Men det är skönt att ha ett ordentligt arbetsrum nu för jag har sjukt mycket jobb och bra att kunna bre ut mig över ett helt rum utan att behöva plocka bort. 

Och det är lättare här att skilja på jobb och ledigt som sagt, när jag kan stänga dörren till rummet och "gå hem".

Jag hade mycket jobb alla mellandagar och jag visste att mailkorgen troligen skulle har runnit över när jag tog en vecka semester. 

Och om den hade. Fy fasen. 
Så det har varit långa arbetsdagar nu. Vi har även haft årets första möte hela sektionen. 

Och naturligtvis så händer lite grejer i år igen och vi fick ett litet tråkigt besked.

Inte så oväntat, men ändå. Inte så kul, det är som att börja om från noll igen, men det blir nog bra. Det är ju inget som är som vanligt nu så man får ta det som det kommer.

Eftersom jag jobbade hela julen egentligen, så var jag inte lika "borta" som man kan vara efter två ledig veckor, men det vara ändå en uppförsbacke att börja jobba. :-)

Men - vilket väder veckan bjudit på! 

Soluppgångar som har varit hel magiska. 

Och det har snöat och snöat. Så vackert!

Det är magiskt och hela världen blir så tyst. 

Alltid när det blir kallt ute så blir radhuset också kallt en sväng innan man hinner få upp värmen. 

En sväng hade jag dubbla tofflor för att golvet var så kallt. :-)

Jag unnade mig att fixa till lite frukostmackor också. Det är så lätt recept och man vänder ihop det på nolltid och har färskt bröd till morgonkaffet. 

Det har varit rent tragiskt att sitta inne, begravd i mail när det har varit underbart väder ute. Jag har inte ens hunnit ut på lunchen i början av veckan.

Magiskt! Äntligen är ljuset tillbaks.

Det regnade en sväng under måndagen, men sen kom mer snö och ännu mer! Idag har det snöat hela dagen till och från och den bil jag grävde fram mitt på dagen är översnöad igen i kväll. 

Men, trots snön - mina frön har kommit! Och dom ska planteras, kanske inte riktigt än, men snart. 

Rosenbönan var lite seg i somras, jag tror att jag satte dem för sent, så i år ska växthuset vara fullt av dem!

Fördelen med att vara här är ju våra nya stolar. Jääääklars vad sköna dom är! 

Och jag tog hem min julklappsmyströja. Den är stor och mjuk och varm!

Det är verkligen lite märkligt för det känns inte som ett nytt år riktigt. Eftersom det är ett märkligt och bitvis förtvivlat läge, så är det som vi är kvar i november.

Eller förra januari.

Våren blir ju lika som förra våren. 

Det är ju kanske tur att vi inte visste då vad vi vet idag. Även om åtminstone jag anade lite hur det skulle bli. 
Men det är ju sjukt att vi fortfarande är där... 

Förra våren, iofs lite senare än nu gick barnen över på distans i stort sett hela våren och nu går de delvis på distans åtminstone fram till sportlovet. 

Så det är som att vi är tillbaks på ruta noll där också. 

Man har som inte något att hänga upp sig på nu, eller rättare sagt haka fast sig i. 

Nåja, det gör ju att det är svårt att tänka framåt och fundera på vad som ska hända i år, som jag skrivit förut. 

Jag har funderat mer på det senaste tiden. 
Vad man behöver hålla sig till och i. Vad tar energi och inte. Det vanliga.

Jag har gått bort mig lite i träningen och maten igen. Som alltid runt jul. Det är alltid rena döden för att hålla sig på den smala vägen. :-)

Och träningen är så viktig. 

Jag blir så rörig i skallen när jag inte tränar ofta, även om det inte är tung träning eller länge. Men jag behöver röra på mig och jag behöver lyfta lite tyngder.
När jag har rätt rejäl träningsvärk så mår jag bäst.

Så, det är till att börja igen med mina 20 minuter om dagen. Det är ett perfekt sätt att komma igång.

Igår körde jag ett styrkepass med lite blandade övningar innan jag "fick" ställa mig på löpbandet. Det är lite så jag måste göra. :-)

Jag har träningsvärk i rumpa och ben idag och att halka iväg till kontoret en snabbis var bra jobbigt.
Det är inte så plogat så det är tre steg fram och två bak.

Jag bordet träna mer också för att det snurrar lite annat också. Som så ofta. :-)
Det hänger nog ihop med att jag blir äldre. Saker som varit viktiga är det inte längre. Saker som aldrig varit särskilt viktiga är det plötsligt. 

Och det har blivit ganska tydligt, vad jag behöver göra. Vad jag behöver rensa bort. 

För ett tag sen hände en grej, ingen stor men det fick mig ändå att tänka ett varv, på min egen reaktion. Varför den blev så. 
Det är ju alltid så att det är ens egen reaktion som är intressant, inte vad andra säger eller gör. 
Reaktionen hos sig själv är ju svar på något.

För länge sedan pratade jag med en person som var väldigt upprörd över en händelse och en person, men samtidigt sa personen att hen inte alls brydde sig. Och jag frågade då om det verkligen var sant, för om man inte bryr sig, så blir man inte så upprörd. 

Och det är lite så med mig också. Om jag verkligen inte bryr mig, varför gnager det?

Det gnager för att jag bryr mig. Och varför bryr jag mig, då det inte ger något alls. Jag har inget för att bry mig eller lägga tid eller energi på vare sig personen eller händelsen. 

Jag lägger energi på fel ställe, för när allt kommer till kritan, så har jag absolut inget för den energin.

Ett tag trodde jag nog att jag skulle få stöd om jag behövde, men så är det nog inte.

Det i sig är ingen sorg, men jag behöver bara landa i det. 

Men det är lite märkligt att upptäcka att det man trodde att man har eller rättare sagt haft, inte finns.

Då är det bara att landa i det.

Men, det innebär också att det inte är någon förlust. Faktiskt.

Och att landa i det är väldigt skönt. Då gör det inget. Det skaver inte längre utan bara...är. 

Personer kommer och går i ens liv. Jösses vad många som kommit och gått genom åren! Kollegor, grannar, vänner, bekanta, ja tom släktingar! :-)

Vissa fastnar och man håller kontakt genom åren. Även om man inte ses å ofta, så när man väl hörs, så är man "där" direkt.

Kravlöst.
Vissa försvinner och sen är de borta. 

Några är kvar i periferin.. 

Och det är de där i periferin som ibland plötsligt kan ta kraft av en. Och det är så, när de tar kraft, utan att vara viktiga i ens liv som man måste landa i att inte låta det hända.

Om jag ger av mig, min tid och min energi till någon, så får jag ju inte tillbaks det om den andra inte känner att det är värt det, för att man är i periferin.

Men det är ju bara att rensa bort. Händer det med någon nära, som man verkligen bryr sig om, då gör det ju ont. För man bryr sig ju och har investerat något, som tid, blir man ledsen om det inte uppskattas.
Men är det inte en person som står en nära, då gör det egentligen inget.

Och då är det ju otroligt irriterande om den personen ändå får det att gnaga. Snacka om bortkastad energi! :-)

Och då blir jag irriterad på mig själv, för att den ens får ta energi. 
För den personen har ju inte en tanke på mig, förstås. Varför skulle den? Den tänker på sig.
Jag tänker ju på mig och något jag gör eller säger har jag ju inte en tanke på att det ska påverka någon som står ganska långt ifrån mig. Det är ju inte ens möjligt.

Och det är ju då samma med den andra personen i periferin.

Jag tror att många missar det här. 

För ett tag sen sa en person till mig att hen inte gillade vad en annan person la upp på sociala medier -det fick hen att känna oro över sin egen prestation. 

Och jag undrade då hur i hela friden den andra personen skulle kunna veta det?
Den la ut sina egna reflektioner och sin egen upplevelse. Det var ju inte riktat mot den personen utan en egen upplevelse. Hade det varit riktat, hade personen troligen taggat personer i inlägget. 

Om någon som ser det känner att dens egen prestation är för dålig eller att man borde ha gjort si eller så, då är de ju ens egna tankespöken eller dålig självkänsla.
Och jag tycker att sånt har ökat med åren. 

Folk relaterat allt till sig själv och blir kränkta, för man tror att vilt främmande människor ska tänka på dem! 

Så när man säger "Men, den tänkte garanterat inte på dig eller vad din reaktion skulle bli dom känner knappt dig" då får man en förvånad min.

Nåja, sånt har snurrat ett tag. :-)

Och som sagt, mest då irritation över att jag har varit den personen som låtit det skava. 

Jag lyssnar på Mia Törbloms nya podd ganska ofta som heter Sårbar & Superstark. Den är jättebra och de pratar mycket om det här. Att äga sin egen reaktion. 

Nåja. Men, i övrigt är det bra! :-D 

Snö och ljus i tunneln.

På ett märkligt sätt, så blir det ett annat ljus, så snart man lämnar julhelgen bakom sig.

Nu har det snöat lite till och från ett par dagar, vilket gör det ännu ljusare - Härligt!

(Men även då det var kompakt grå himmel utan snö, var ljuset lite annat.)

Och när solen orkar bryta sig igenom blir det verkligen ljust. 

Våren kommer att vara galet efterlängtad i år..
Vi hade en otroligt tung höst/vinter 08/09 när Lilleman var 2 år och Minime föddes i november 08. Vi fick magsjuka, influensa och Rs virus. Vi var så jäkla sjuka i omgångar och sov nästan inget alls. Plus två tonåringar på det. 

Och det var vinter, kallt och mörkt. Fy fasen.

Den våren, var magisk.
När solen kom och värmen och vi kunde öppna dörren ut till altanen i vårt dåvarande hus - Lilleman sprang ut och Minime satt i en liten gåstol och for runt på den. 

Maken och jag satt i solen och bara njöt av ljus, sol och luft och det kändes som att vi klev ut ur ett ide. 

Vi brukar prata om den där perioden ibland. Botten man var nere och vända på liksom, när all energi var slut och man inte hade något på lager alls. 

Så illa är det ju inte nu, men hösten har varit lång och mörk. Vi har knappt haft någon sol alls, det mäts inte ens i soltimmar utan solminuter. 

Och så en massa oro på det, för både en själv, barnen, anhöriga osv. Den här jäkla hösten har nog inte gått någon spårlöst förbi. 

Våren var ändå lättare, då man gick mot ljuset, det var lättare att vara ute och det kändes ändå som att det fanns någon sorts kontroll. 
Jag personligen trodde inte att det här viruset skulle susa snabbt och lätt förbi, som många andra trodde, och kände mig ganska ensam om att tro att det skulle vara precis såhär illa, nu.

Jag har fått rätt mycket skit för att jag har trott det, men nu är vi ju här. Oj vad jag hellre hade haft fel. 

Nu längtar man till normalitet på alla sätt, främst för barnens skull. 

Vi vuxna lider inte av att sitta där vi sitter och umgås med väldigt få, men barnen tappar en hel del socialt umgänge förstås. 

Tur att dom hänger mycket med varandra på nätet. 

Nåja, man får bita ihop och ta en dag och en vecka i taget nu igen när skolan börjar. Det pratas en del om hur skolan ska hanteras när den börjar den 11 januari. Det man tydligen glömt är att många börjar idag, den 7 januari! 
Nu verkar det som att det är upp till kommunerna/huvudmännen själva att bestämma om det ska vara distans eller inte och då lär det bli - inte. 

Så är det med det mesta som ska bestämmas lokalt och av en enskild rektor, då händer det inte. 

Så, en dag i taget och hoppas att vi inte blir sjuka nu på målsnöret, när vaccinet snart är här.

Nåja, barnen och jag har lämnat landet ett par dagar just för skolstarten. Det är ju inte kul att lämna när det snöar och ju blir så där hjärtknipande vackert. 

Jag kan lugnt säga att jag var grinig när det var dags att åka. 

Men, samtidigt är det bättre att vara i stan när vi ska jobba. Vi har bättre arbetsplatser här så arbetsmiljön är bättre. 

Och jag vill egentligen inte jobba när jag är på landet. Rent mentalt så vill jag vara ledig när jag är där och göra annat. 

Koppla bort. Jag vill inte tänka jobb där. 

I radhuset har vi ju ett kontor, så där stänger jag dörren och går hem när dagen är slut. 

Så på så sätt känns det bra att vara i stan nu när det är jobbdags. 

(När vi väl flyttar ut, då har ju även barnen flyttat och jag kan göra ett kontor för mig i ett av gästhusen.)

Jag har plockat bort alla julgrejer på landet förutom utebelysning. Det är fortfarande mysigt att det lyser utomhus och det får hänga kvar ända till våren.
Men all annan fönsterbelysning har jag plockat bort.

Granen som fortfarande är jättefin ställde jag bara ut på altanen. Där kan den stå och lysa hela våren tänker jag.

I Radhuset plockade jag bort det lilla julpynt jag har framme idag, det är inte mycket alls så det gick fort. 

För första gången sen jag fick barn (tror jag) har jag semester trots att barnen inte är lediga. Känns skumt!

Jag jobbade ju alla andra mellandagar, så jag kände att det var dags för lite ledigt nu och det är skönt. 

Så hinner jag samla ihop mig lite innan vardagen drar igång på riktigt nästa vecka och hinner röja och städa i huset lite och liksom landa. 

Men, än är det inte jobbdags. :-)

Jag har beställt de första fröerna, som jag ska så ganska snart. Tanken är att det ska finnas riktigt starka plantor när det går att ställa ut dem i växthuset. 

I år ska växthuset digna tidigare än förra året. 

Jag har fuskat ganska mycket med kosten över julhelgen. Ätit socker, ätit stora portioner och inte tänkt alls. Det visar sig ju direkt på vågen och jag känner det på orken och sömnkvalitet. Mest sömnen, jag är så trött när jag äter dåligt och tränar för lite. 

Så, nu är det inget socker igen och jag kliver på periodisk fasta. 

Efter 18 är det inget matintag. 

Ofta äter jag frukost vid 8-9 och då är mitt fönster öppet till 18. Men vissa dagar nu när vi är lediga tar vi vår långpromenad innan frukost, så då blir det brunsch. Det känns direkt i kroppen och det är skönt!

Så, nu är havregrynsgröten här för att stanna en stund. :-)

Nu när snön kommit är det också skönt med gymmet i källaren, då spelar det ingen roll vilket väder det är. 

Jag har storstädat det idag och har tagit en premiärträningsvända och kört lite styrka. Det behövs ju lite sånt också. 

Nu körde jag ett styrkepass med kroppsvikt och jäklar... det var inte kul. Så nu har jag ett pass som jag ska köra varannan dag nu tills det sitter och jag känner att jag gör övningarna med kvalitet. 
Jag ska köra samma pass nu tills det går lätt! Om det så ska ta till maj.

Såhär i januari brukar jag alltid känna mig peppad och ha en massa tankar och planer för våren och sommaren, men nu har det verkligen gått i stå när man inte vet något alls om framtiden.

Det är ovant att leva vecka för vecka, men samtidigt ganska bra.

Att stanna upp och hejda sig. 

Det är ju snart ett år sedan vi blev tvungna till att bromsa in och en hel del nya vanor har ju satt sig. 

Men som sagt, nu börjar tålamodet tryta även för mig. Man är jäkligt less på hela läget nu och då har vi det inte speciellt svårt. 

Jag tänker på alla i vården.. Fy fasen vad less dom måste vara på att det här inte tar slut!

Nä, nu ska jag sluta gnälla!

Det finns ett ljus i tunneln...hoppas jag.. ;-)

Året som gick.

Så är det då Januari 2021. Nytt år. 

Blanka papper ligger framför oss. Så är det ju dessvärre inte, men känslan är ju ofta så ändå. 

Man brukar ju alltid tänka "vad ska det hända för spännande i år då"... Nu vet man ju att det kommer att fortsätta att vara spännande hela våren innan det vänder. 
Som jag hoppas på att vaccinet ska hjälpa. Det behöver inte dö fler människor nu och det kommer att finnas tillräckligt stor vårdskuld och långtidssjuka i Covid så att det räcker och blir över. 

Det är så sorgligt så det går inte att ta in. 

Man orkar inte riktigt det. 

Jag brukar alltid tycka att det är roligt att summera året som gått, titta på bilder och tänka tillbaks. Men nu var det svårt. 

Jag har tittat på bilder och njutit av roliga saker, men det ligger ju en blöt filt över hela året liksom.

Men, sen tog jag mig i kragen och kör en liten summering ändå. :-)

Vår nyårsafton blev väldigt lugn. Vi la all krut på julafton och var bara lilla familjen på nyår. 

För första gången på många år har vi inte köpt några raketer heller. 

Vi åt Skagenröra till förrätt, grillade ribs till varmrätt och åt glass till efterrätt. 

Jag tog en lång promenad och hann tom se solen en liten stund. Det var magiskt nere vid havet. 

Strax innan 12 tog vi med lite skumpa och gick upp till dotterns familj och skålade in nya året med dem. 

Dom hade köpt några raket som dom körde, jättefina. 

Vi avstod pga att vi vet att många åker ut hit med sina hundar, men det var flera i området som sköt av raketer, dock inte alls som i tätort förstås. 

Och sen njöt vi av att det nu är ett nytt år. Vi går mot ljusare tider. Förhoppningsvis lite kyla och snö och fler soltimmar än hösten gett. 

Och summeringen då?

Tja, året började ju som vanligt, men ingen glömmer troligen första rapporteringarna av viruset, som ju inte skulle komma hit, om man fick tro FHM. 

Men det gjorde det ju det visade det sig, med dunder och brak. 

Vi började förbereda oss på att skiten skulle träffa fläkten i februari och åkte ut på landet med lite mer mat än vi brukar ha på lager. 

Den 15 mars, fyllde jag år och hade bjudit ut hela stora familjen för att fira, men det blåste vi av, när vi förstod att viruset drog in över Stockholm.

En bit in i april, kom vi överens med skolan om att det inte var någon jättebra idé att ha alla barn i skolan när man inte visste vart det skulle ta vägen så vi som kände att vi klarade av att stötta barnen med studierna hemma, fick ok på att barnen fick plugga på distans, även om inte formellt beslut kom. 
Det hemskolades flera hundra barn under våren, vilket nog gjorde sitt i att bromsa spridningen. 

I 8 veckor hemskolades våra två av mig. Jag fick tjänstledigt fram till semestern vilket var skönt.

Maken pluggade på distans, likaså äldsta dottern, så vi flyttade ut på landet hela högen och stannade här under hela våren. 

Det gjorde att jag kunde lägga massor av tid i trädgården, när jag inte var lärare!

Och som den blomstrade.

Aldrig tidigare har trädgården varit så fin! 

Som det blommade. Helt fantastiskt och även fantastiskt att kunna vara ute så mycket. 

Hela området översvämmades av barn och barnbarn till de som har hus här ute. Det blev nästan lite trångt i vårt område. 

Vi funderade en hel del på om vi skulle kunna genomföra det bröllop som äldsta sonen och fästmö hade planerat sen över ett år.

Men, sen bestämde vi oss för att kapa gästlistan rejält och bara bjuda den allra närmst familjen och så körde vi!

Upp med tre tält och en massa blommor. 

Dagen innan vi satte upp tälten, så drog värmen in, med besked. Jösses så varmt det var!

Vi fick formligen dränka alla blommor! :-) 

Men vackert blev det. 

Bröllopsdagen var varmare än varmast, allt smälte eller torkade, men vilken dag!! Ljuvligt!

Så vackert så att man fick nypa sig i armen! 

Så underbart att de ville gifta sig precis här, på bryggan. På den plats som betyder så mycket för oss. Det blir inte vackrare...

Vi bär med oss den här dagen som bomull i hjärtat. 

(Och tänk att vi har tre bröllop kvar! :-))

Sen har vi gjort en massa roligt i våra hus. Anpassat dem till vår växande familj. 
På landet vända vi upp och ner på det mesta.

Lilleman flyttade ut till friggeboden och hans rum i stora huset blev vardagsrum/tv rum. Där sitter vi ändå så sällan så det kan vara litet. 

Dock ska vi byta ut soffan där i år, för att det ska bli ännu mysigare. 

Det som tidigare varit vardagsrum, blev matsal för att vi alla ska få plats. Det blev superbra!

Vi körde möbler till radhuset och körde möbler från radhuset till landet. 

Och vi köpte finaste köksön till köket vilket gjorde köket praktiskt för första gången någonsin. 

I radhuset sålde jag den stora och opraktiska soffan och köpte nya fåtöljer och en bäddsoffa. 

Vi inredde vårt kontor så att det blev bättre ordning där. Både maken och jag köpte nya skrivbord och kontorsstolar för att vi ska kunna jobba bra. 

Så nu är det ordning i alla hus och vi familjen kan växa. 

Vi har haft mycket tid tillsammans hela året vilket har varit mysigt. Vi trivs ju bäst när vi är i enda hög, tyvärr så har vi dock umgåtts mindre än önskat med barnbarnet och hans föräldrar, av Coronaorsaker. De kan inte jobba på distans, vilket gör att exponeringen är stor. 

Maken och jag har lagt mycket tid på träning och bättre kosthållning.

Vi tränar på ett lite annat sätt än tidigare och har fått in det i vardagen. Att jobba mycket på distans trivs vi båda med och hittar tid till just träning på ett litet annat sätt än när man tillbringade stor del av dagen på kontoret.

Ingen av oss är speciellt sugna på att jobba på plats på kontoret mer än ett par dagar i veckan även när Corona släpper. 

Det har hänt mycket roligt under året också, utöver bröllopet.

Stora sonen med familj flyttade till en större lägenhet, hans fru fick nytt och roligare jobb. 

Han tog examen och fick ett bra jobb. Året har varit bra för dem.
Stora dottern tog också examen och fick ett jättebra jobb. Hon har köpt sin första bil och letar nu hus med sin sambo.
Sambon i sin tur har också bytt jobb och trivs bra med det. 

Det är ju helt otroligt att alla fyra har jobb, inklusive oss i dessa tider. Det ska man inte ta för givet. 

De två yngres skolgång har ju gått lite sisådär med tanke på läget. Våren gick över förväntan bra och sonen höjde tom sina betyg. 

Hösten var lugn fram till höstlovet ungefär, sen drog ju allt igång igen och det har varit hattigt med att dom varit hemma så snart dom haft minsta symptom. Skolan har inte varit lika frikostig med distansarbete under hösten tyvärr, så med en del frånvaro för att vara på den säkra sidan så har båda en hel del att jobba i kapp under våren. 

Men vi har landat i att betygen måste komma i andra hand och att vi håller oss friska i första hand. 

Vaccinet är runt hörnet och har vi inte blivit sjuka än, så har vi inte lust att bli det nu heller.

Det har kommit närmare och närmare hela hösten och nu känner vi mängder som varit sjuka, både lindrigt men också legat på IVA och flera med långtidssymptom. 

Dit vill vi inte. 

Så, året går liksom inte riktigt att summera, då vi fortfarande liksom är i stormens öga. 

Man kan bara hoppas att nya året blir bättre än året som gått. 

Jag har städat ut julen nu, bara lämnat kvar julgranen, som ännu är så fin!

Troligen tar jag bort alla bollar och glitter men låter ljusen sitta kvar och sen ställer jag ut den på terassen.

Den är för vacker för att inte ha en stund till.

Idag, när det snöade som sjutton - då beställde jag frön till våren! :-)

Ganska mycket, så delar jag lite med dottern och sätter i omgångar sen. Men, i år ska jag sätta tomat, gurka och squasch tidigt, tidigt, så att jag kan köra flera omgångar. 

Nu vet jag ju att det funkar fint i mitt lilla växthus. 

Så vad ser jag fram emot 2021?

- Mer träning, faktiskt! Mer och annorlunda. 

- Jag fyller 50 denna vår. Jösses. Det går ju inte att fira som planerat, inte ens att åka bort som maken och jag tänkt kanske. Eller kanske ändå, vi får se. 

- Jag ser fram emot att jobba, på ett lite annat sätt, men ändå bra. 

- De två små är inte så små längre. I år fyller dom 13 och 15! Wow. 
- Sen har vi planer för sommarens semester, men dom det går att genomföra hänger helt på Coronaläget. 

Man får som hålla i och hålla ut.