Semestern och långledigheten är slut för denna gång.
Som tur är så jobbade jag första dagen på distans.
Jag vaknade av mig själv ganska tidigt och hade både hoppat igång telefonen, datorn och kaffebryggaren innan 8:30.
Det krävs en uppdatering och telefonen laddar inte alla program, men jag gör inget åt det innan jag är uppkopplad på jobbets nät.
Jag är glad att jag inte glömt alla inlogg och lösenord!
Dagen gick ju till att läsa mail, svara på mail, och läsa in mig på interna grejer.
Sen gick jag ner till havet och satt där en lång stund.
Att börja jobba är inget problem.
Att barnen ska börja skolan tycker dom är rätt kul.
Men. Att lämna det här är tungt.
Jag vill ju vara här.
Samtidigt har vi haft en underbart lång period här nu och det kommer att bli långa perioder framöver.
Men just nu, när det är varmt, syrsorna spelar och det är såå tyst, när det bara är bofasta kvar..
Jag ville bara gråta..
Det hör också ihop med att det har varit full rulle med alla barn här i flera veckor..och nu blev det tomt.
Det blir melankoniskt.
Vi funkar lustigt på så dätt maken och jag. Han har haft sin dipp och är nu bara tacksam. Han lyfter mig nu.
Jag vet ju att när allt snurrat igång då blir det bra.
Det är inte bara skit att bo i stan, men jag blir mer och mer känslig för oljudet. Bilarna, sirenerna, trängseln.
Men jag älskar ju gymmet och det är praktiskt med närheten.
Men just nu måste jag få vara ledsen en stund.
Men - det är en vecka kvar här innan vi flyttar till stan och den ska vi suga ut det bästa av.
Nåja, idag åkte jag in till kontoret, eller rättare sagt mötte upp två kollegor på ett konferensställe för att ha ett uppstartsmöte.
Efter ett par timmars planering, skypemöte med en annsn kollega och lunch, så gick vi upp till riktiga kontoret.
Flera våningar har byggts om under vår och sommar och vi har flyttats upp två vångar.
Från start var tanken att vi skulle ut i stora rum med flexplatser och blandas med andra avdelningar.
För mig var det helt ok, innan Corona.
Sen kändes det lite sisådär att dela rum med 25 andra och byta plats varje dag, så jag har ställt in mig på mycket distansjobb.
Sen fick vi veta att vi fått ett eget rum, men med flexplatser, dvs färre platser än vi är i gruppen.
Det kändes dock mycket bättre.
Idag gick vi dit för att kika på rummet men när vi tittade in sa våra kollegor -"nej ni ska bo på andra sidan korridoren! "
Vi kikade in där och sa "wow!" Rummet var jättestort och hade en plats mer än vi är.
Det betyder att vi kan möblera om och få gott om plats mellan våra bord.
Jag kommer att be om fast plats, för att kunna hålla rent på mitt bord och tangentbord osv, men även flr att få plats med mina mer skrymmande grejer.
Men det blir jättebra och får jag platsen jag vill ha kommer den att bli jättefin!
Då boar jag in mig!
Så efter idag känns det helt ok att jobba mer på plats än jag tänkt, jag som har gångavstånd.
Vi har blivit omorganiserade och fått många nya kollegor. Vissa känner jag lite, andra känner jag väl och vissa är helt nya. Kul!
Så, efter idag det känns väldigt mycket bättre att börja jobba än igår.
Kunde jag bara pendla vore det perfekt.
Jag har förberett mina matlådor!
I morgon jobbar jag hemma igen för att åka in och göra storflytten på torsdag.
Sen blir det till att packa ihop oss och återvända på söndag förbereda oss för hösten.
Jag tröstar mig med att jag vet att nästa sommar kan vi också flytta ut direkt skolan slutar för de klarar av att bo här själva de dagar vi måste pendla.
Och vi har bestämt vart vi ska åka nästa sommar om Corona släppt sitt tag.
Jag har också en cool grej att slutföra i höst.
Det är många spännande saker på gång i familjen som blir av oberoende av corona, det är härligt.
Och vi kommer att vara så mycket och ofta vi kan här för att vara ute i friska luften.
Det blir inga kalas i trånga radhuset närmsta året.
Så om jag bara får sura en stund över att sommaren är slut, så blir det bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar