Nytt mål för hösten.

Lataste helgen i mannaminne har vi haft. 

Vi drog iväg ut till landet i vanlig ordning på fredagen och det var varmt och skönt. Helt vindstilla. 

Så härligt att sätta oss på altanen med ett glas vin. 

Så tyst och lungt.

Inga sirener, inga tåg och ingen biltrafik. 

Vi satt en lång stund och njöt av havet och solnedgången. 

Men det märks att det är höst, för man vill inte sitta ute specielt länge på kvällarna..

Stora dottern och svärsonen kikade förbi.

Jag hade köpt en almanacka till dottern som hon skulle få när hon fylker år, men jag kunde inte hålla mig. :-) jag ville inte riskera att hon köpte en ny i onödan..

Jag hade även beställt en till mig och dom är så fina! 

Det roliga är att man kan välja innehåll och utseende på varje sida så de blir helt unika. 

Det fanns nästan för mycket att välja på...

Och massa roliga klisterlappar med olika saker på. 

Det blir verkligen en personlig kalender.

På lördag morgon snörde jag på mig skorna ochvdrog på en lufsrunda.

Det hade regnat på natten och när jag var halvvägs öppnade himlen sig. 

Men det var varmt så det gjorde inget. 

Det blev en jättehärlig runda. 

Men väl hemma så kom regnet tillbaks...

Och sen regnade det precis hela dagen. 

Jag passade på och städade växthuset. 

Flera tomatplantor såg lite ledsna ut och dom slängde jag ut. 

Och den här blomman är så vacker men kommer att behöva klippa ner och ta in och hoppas att den överlever.

Två gurkor hittade jag innan jag klippte ner den plantan. 

När jag fixade där såg jag hur någon skuttade runt utanför och sen sattt och tittade in. 

Vi har många ekorrar, men ofta är dom små. Den här korren var både stor och välmående!

Jag planterade om pelargonerna och flyttade in dem. Det har varit flera kalla nätter och jag vill inte riskera att dom fryser. 

Det var riktigt mysigt att stå där inne och det regnade och blåste ute. 

De andra i familjen gjorde inte många knop.

Det var film, läsning och dataspel i alla hörn. 

Riktigt skönt att ha en sån lat helg. 

På söndagen var det riktigt rått och ruggigt och jag drog igång en brasa för första gången sen typ mars. 

Jag plockade troligen sommarens sista bukett och tog med till stan. 

På landet tog mjölken slut så jag fick gå hela söndagen utan kaffe. Illa! 

Så när vi fyllt på kylen gjorde jag en riktig lyxkaffe.

Så gott!

Jag unnade mig också en chokladboll. 

Jag äter ju inte socker, men är mest noga med att inte äta sånt som kickar igång suget.

Vad det är kan vara rätt olika. 

Dom här går bra.

Men det är ju kalorier likväl. 

Lite mysigt är det ju också att tända lite lyktor. 

Det är ju höstens mys ändå. 

Idag är sista augusti. Och jag drog igång ett nytt mål på 8 veckor.

Hela september och hela oktober ska jag nu logga min mat, igen. 

För att sluta höfta och se precis vad jag äter. 

Nu går träningen så bra och då vill jag maximera bränslet. 

Lite irriterad är jag ju oxå på att jag tränar mycket och tycker att jag äter bra, men jag har stannat i viktnergången och har en 6-7 kilo kvar till drömvikten. 

Det är inte mycket, men jag vill gå ner dem för att ha lite "spelmån".

Nu ligger jag hela tiden och skvalpar på det som är ok och lite för mycket. 

För mycket för att knäna ska palla löpningen och för att kläderna ska sitta riktigt bra.

Så nu jäklar. 

Invägningen var i morse och om 8 veckor får jag se hur det gått. 

Envis är jag ju så det ska gå bra. 

Höstkänsla

Första riktiga skolveckan, eller rättare sagt, hela veckan, för fortfarande pysslar ju barnen med lite annat än riktiga lektioner.

Men det känns ok. 

Både maken och jag jobbar mycket på distans och när åtminstone jag är på plats på kontoret är det väldigt tomt, restriktioner för fikarum, många möten utomhus osv. 

Så åker vi på Corona i höst, då drar barnen hem det, precis som vi oroade oss för i våras.

Men, dom kliver direkt in i duschen när dom kommer hem och alla kläder i tvätten. 

Och dom är ju så stora att dom inte hänger och klänger på en. 

Man får som leva på hoppet. 

På jobbet har man ställt ut massa blommor i fikarummet för att någon ska vattna dem nu när det knappt är någon på plats. 

Jag passade på att sno hem ett skott av en annan plättblad än jag har. 

Det sköna med distansjobb är att träningen går av bara farten. 

Ska jag vara på plats på kontoret vid 8:30 då har jag det tickande i bakhuvudet och svårt att släppa det. 

Har man första skypemötet vid 8:30 då kan man ju sätta sig med lite fuktigt hår och frukosten bredvid sig. 

Så nu tränar jag och ser till att vara klar 7 så att jag har koll på att barnen är vakna. 

Men nu sköter dom ju sin egen väckning och är ofta både uppe och klädda när jag är klar i gymmet. 

Skönt.

I onsdags kände jag mig för stel för gymmet så jag körde två yoga pass i stället. Varje pass är runt 20 minuter vilket ju blir 40 minuter. Så skönt. 

Men då kände jag på eftermiddagen hur det pirrade i kroppen, så när barnen åt sen mellis och jag insåg att middagen skulle bli senare än vanligt, då pep jag ner på löpbandet.

Och det gick så bra!

Ibland får man ju den där sköna känslan i kroppen och då häller det att hänga på. 

Jag försöker hålla mig till min periodiska fasta men tiderna blir lite förskjutna ibland.

Men grunden är att inte äta något efter middagen som oftast blir vid 18.

Vissa kvällar går det inte alls och det blir någon hårdbrödmacka eller så. 

Men i det stora hela funkar det fint.

Jag bryr mig inte om vikten alls, utan jagar känslan.

Men - jag är oerhört glad över att kunna ha alla kläder i garderoben. 

Nu är det ganska kallt på morgnarna och man får en höstkänsla vilket jag gillar.

Jag trivs ju med alla årstider.

Hösten med hög klar luft, med tunna vantar och färgglada löv.

Höstblött regn.

Första frosten med tunnt snötäcke.

Första snön. 

Sol på snö.

Första dagen man känner att solen värmer igen.

Första gröna löven.

Allt med sommaren! Verkligen allt. 

Och så börjar det om! 

Just hösten väcker det kreativa hos mig.

Måla. Sticka. Tända ljus och hett te.

Äldsta dottern och jag beställde hem tavlor att måla i våras. Sen fastnade dom i Kina och dök upp nu.

Perfekt till hösten. 

Och jag har beställt garn på nätet, köpt ny kalender och -som alltid. Böcker! Jag läser alltid mycket böcker, men hösten är ju speciell. 

Jag har en ny favoritförfattare som debuterade förra året.

Nu kom bok två. Svårt att förklara hur hela jag pirrar inför en ny bok.

Så; håller sig barnen bara friska blir det en härlig höst.

Lugnet jag behöver.

Jag tror, att mitt behov av lugn är direkt kopplat till min ålder.

Man kommer förr eller senare till en punkt där återhämtning, lugn och tystnad blir viktigare och viktigare. 

Saker måste få gå långsammare.

Jag är fortfarande lika snabb och effrktiv när jag behöver, men jag stresssr inte upp mig och jag kräver lugn på ett qnnat sätt.

Yogan har fått mig att landa.

I perioder yogar jag varje dag. 

När vi är på landet sätter jag mig på trappan och lyssnar på lövens sus eller sätter mig på bryggan och lyssnar på vågskvalp.

Jag har ju ingen aning om hur det hade varit om jag bara fått första kullen barn.

Då hade jag ju inte haft några barn hemma sen ca 4 år.

Då hade vi kunnat snacka om tyst i huset! 

Plus att den tystnaden ju kommer gradvis.

Och - hade jag inte fått kull två, då kanske jag inte njutit så av det lugn som nu ofta lägger sig när barnen gör sina egna grejer lika mycket som nu?

Vem vet.

Men helt klart känner jag av att jag nu efter 27 år kan börja slappna av och då kräver jag lugn och reflektion på ett helt nytt sätt i alla delar av livet.

Så att sitta på trappan med en kaffe är guld för själen. 

Att stå här och känna vinden som rufsar mig i håret. 

Solen som värmer, vågskvalp, doften av hav...

Mitt behov av vatten är enormt. Jag skulle kunna bo i en liten etta om jag bara har gångavstånd till en sjö eller ett hav. 

Det känns ju som att sommaren lider mot sitt slut, men trädgården är inne i andra andningen. 

De rosor som blommar både andra och tredje gången är ljuvliga. 

Och hortensian slår ut. 

Flera av mina små rosor blommar nu.

Så söta.

Det har varit varmt och klibbigt hela helgen. Natten till lördag fick vi både åska och regn. 

Regnet behövdes för jösses så torrt det var.

Jag la ett par timmar på att klippa ner både klematis, murgröna och rosor som växer som galet. 

Och jag knöt upp massor.

Lite sensommarstädning. 

Nu är det ju dags att tänka lite framåt och jag har en lång lista på fröer som ska köpas in och jag hoppas hinna åka och köpa lök som ska grävas ner nu för att titta upp till våren. 

Det är ju lyxigt att kunna binda sig en bukett som får följa med till stan. 

Jag gillar ju hösten och hoppas på en varm sådan där man kan vara ute och bänjuta av den klara luften. 

Vi har kommit in i rutinerna bra redan tycker jag.

Veckan som kommer är mer en riktig vecka för barnen och jag har 2,5 kontorsdag på plats.

Tanken är att jag ska träna tre gånger innan helgen. Få se hur det går. 

Effektiva dagar.

Vissa dagar är man så rackarns effektiv! 

Fredagen var en sån dag. 

Uppe med tuppen. 

Väckte barn.

Pep till frissan precis när hon öppnade kl 8.

Klippte ny frippa. 

Det är inte jag nedan...men frisyren hade jag som idé.

Nästa gång ska vi göra ljusa slingor! :-) 

Sen cyklade jag till stora sjukhuset för att ta immunitetstest. 

Jag tvivlade, men vill ändå kolla.

Det har varit så märkligt med många runt mig, där riktigt sjuka inte är immuna och fissjuka har immunitet.

Jag var fissjuk...

Jag hade en bokad tid och var där drygt 20 minuter för tidigt, då det jag hade tänkt göra innan visade sig öppna senare än jag trodde..

Men det var verkligen löpande band, tiden spelade i gen roll det gick jättefort

(Svaret fick jag senare på kvälken och som jag misstänkte -negativt. )

Sen gick jag tillbaks till platsen innan och fick mitt ärende löst.

Hopp på cykleln jag hem igen och klev innanför dörren 10. 

Efter lite jobb tog jag itu med en liten surdeg som legat och gnagt, men nu är även den tiden bokad. 

Nu har jag bara en grej kvar som jag måste lösa. 

En hel del blev hängande i luften undrr våren, men nu ska dom av min lista.

Barnen kom hem, trötta av värmen men med massa kul att berätta. 

Så härligt nu när dom är stora, det blir ju mycket diskussioner om relationer och filosofiska tankar. 

Men, sen drog vi tll landet med ett kort butiksstopp.

Och nu är det fullt av folk överallt. Många är bra på att hålla avstånd, men det känns ändå dom att de flesta tror att pandemin är över. 

Vi har bettat lite på jobbet och jag är rätt ensam om att tro att vi får en ny våg i höst, men det tror jag.

Kanske inte lika illa som i vpras, nya rutiner är ändå på plats nu och många jobbar på distans osv. 

Men ändå. Jag vet ju hur det brukar vara nör skolorna drar igång. Förhoppningsvis sköter folk handhygienen bättre nu...men, men...

Nåja, pålqndet har allt vuxit enormt. 

Det var fem dagar sen vi åkte men kändes som tre veckor!

Och så torrt! 

När jag vattnade träffade jag på huspaddda. Den bor verkligen här! :-)

Och det blommar!

Så kul med rosor som blommar sent.

Den här gula rosen blommar flera gånger och på våren äts den alltid upp av rådjuren.

Men nu är den vacker!

Och min sena klematis...mmm...

Och i natt har det både åskat och regnat vilket var toppen! 

Som regnet behövdes! 

Idag blir det att rusta mig med sekatör, bindtråd och stege och så blir det en hel trädgårdsdag med städning. 

Bästa lördagen!

Sakta inskolning.

Det är oerhört skönt att sakta skola in oss på höstterminen. 

Man måste vara snäll med sig när allt drar igång för att inte få en chock. :-) 

Jag brukar alltid jobba halv vecka efter en lång semester och sedan även ha korta dagar i början. 

Varför stressa om man inte måste? 

Samtidigt som jag suckar och surar över att behöva flytta från landet, så blir det ju väldigt tydligt när vi gör så, var vi jobbar och inte. Det underlättar faktiskt. 

Det gick rätt fort att packa upp och få ordning.

Jag tog tag i mina träningskläder och tog ner allt till tvättstugan som ligger vägg i vägg med gymmet.

Jag fattar inte varför jag envisats att ha dem i vanliga garderoben?

Jag tycker aldrig att jag har några kläder, men när jag rensade så hittade jag ju massor!

Jag tränar varje morgon som jag inte måste vara på plats på kontoret. 

Så skönt att varaigång. 

På kontoret har jag har fått en toppebra plats och är jättenöjd. Jag "boar" alltid in mig där jag jobbar. 

Foton på alla barn är ett måste! 

Då är det bra att ha ett hörn. :-) 

Så det kommer att gå fint även om vi skulle få "alla på kontoret" direktiv. 

Men - nu är det så galet varmt att man inte kan vara i huset av den orsaken. 

Helt utan syre och galet varmt. 

Bläh. 

Så skönt att äta lunchen ute i parken. 

I dag drog även barnens skola igång vilket dom sett fram emot. 

Lilleman för att dom nu är nästäldst av alla och minime för att dom fått många nya elever i klassen. 

Hon älskar nya människor! 

På måndag går maken tillbaks till jobbet efter 2,5 års studier. 

Och vips är allt igång igen. 

Lilla barnbarnet är tillbaks på förskolan och trivs som fisken.

Han får betydligt längre dagar nu när även sonen jobbar, men det har gått jättebra. 

Jag är ju inne på andra veckan och ringrosten är inte så jobbig längre. Det gick fort att komma in i det och det är ju kul. 

På något sätt har jag lite nya ögon nu och har tagit med mig en del från våren, så vid första surdegen blev jag inte ens upprörd utan kändet att det ordnar sig nog, vilket det gjorde. 

Men som alltid är lite av jobbgrejen att msn får klä sig lite fint. Nu jobbar jag ju mycjet hemna så det är inte samma snurr i garderoben vilket är bra. Då köoer jag inget nytt. 

Men...lite nya nagellack blev det..

Och jag hade ju en läshög inför sommaren och så blir även hösten. 

Ny från b&g och två böcker är beställda. 

Vad vore livet utan böcker? 

Så det känns bra, men jag är trött! 

Det ska bli skönt att åka ut på landet i morgon och andas lite havsluft. 

Sista dagarna.

Wow...vilka dagar vi fått nu på slutet av sommaren. 

Egentligen skit att skolan startar nu. Det bästa skulle ju vara att barnen skulle gå till midsommar och sen vara lediga i augusti. Det är ju alltid kanonväder när skolan börjar. 

I fredags kväll smet maken och jag ner till havet och satte oss på bryggan. 

Så ljuvligt. 

Vi satt och drömde om när vi bor här jämt, när vi dukar upp middagen till oss på fredag kväll. 

På lördagen vaknade vi till 30 grader. Phu. 

Jag klev direkt i bikinin för att äta frukost. 

När barnen vaknade åt vi brunch och sen packade vi liten fikakorg och åkte ut en sväng med båten.

Tanken var att vi skulle åka ut till någon ö eller gästbrygga för att fika lite och bada om det kändes varmt. 

Men, det blåste lite väl mycket för att ligga för ankare och precis överallt, på alla stränder, kobbar, skär och bryggor låg det folk. 

Smetfullt.

Så vi ankrade i lugnaste viken vi kunde hitta och fikade i båten. 

Men, när vi guppade runt där så kände både maken och jag att nu är det nog.

Som så ofta vid stora beslut, när det gäller bil, boende, relationer -eller båt, så måste beslutet värka fram vi har pratat om det till och från flera år och vi har aldrig varit helt nöjda med båten.

Den är precis snäppet för liten. 

Det är en insjöbåt vilket gör att den inte är bra på det vågor som vi får här. Vågorna blir längre här och vår båt är för kort och kan då inte klyva vågen rätt.

Den uppför sig som en tvålkopp. 

Och nu kände vi bara, nej det här går inte. Nu vill vi inte mer.

Jag frågar maken " är det inte dags nu?" 

Han svara "jo".

Och när vi kom hem skickade han ett sms till en person som letat båt ett tag. 

Efter 5 minuter var affären klar! 

Och båten är såld. 

Så nu drog vi upp den, tvättade den och sen är det bara att hämta den. 

Vi är klara! 

Och nu dröjer det nog innan vi köper en ny, lite större. 

Nästa sommar vet vi att det inte blir mycket båtåkande, då ska vi göra annat.

Men kanske om ytterligare ett år. 

Då får det bli en fläskigare sådan. 

Maken och jag tog med oss en flaska rose' och satte oss på bryggan. 

Det är ju alltid så när ledigheten är slut att man undrar varför vi inte suttit här oftare....

Ljuvligt vackert när solen gick ner...

Vi satt länge och tittade på flera vattenskotrar som for omkring och hade jättekul. 

Man kan ju ha hur mycket roliga leksaker som helst! 

Idag har vi packat ihop oss för att flytta "hem" igen.

Det blir lite grejer när vi bott där mer eller mindre i omlika konstallationer i 5 månader! 

Maken har sovit i raduset en natt, sen mitten av mars. 

Han är helt förvirrad nu... :-) 

Jag började med att sätta mig på trappan och tog en kaffe.

Tittade på den förvildade gräsmattan. 

Försöker landa i att vi ska vara här nu..utan att räkna dagar tills vi får åka ut igen. 

Men det är tungt.

Huset är fjantigt varmt, luften står still och när jag sitter här på trappan har jag folk 1 meter ifrån. Inte kul. 

Men det är bara att bita ihop och se uppsidorna. Vara glad över att vi kan dricka vatten ur kranen och att jag är tillbaks till gymmet och löpbandet.