Härligt att bli äldre..

Alltså jösses vad jag längtar till landet! Det är inte ok att vara borta så här länge faktiskt.
Inte nyttigt alls.
Det har ju rullat på i rask takt sen vi kom hem så jag har liksom haft fullt upp, en nu längtar jag precis som när man längtar efter sina barn eller någon man är kär i.
Jag måste få fylla på mitt förråd nu.

Idag var jag i närheten av landet, på studiebesök till en hamn som byggs i området.
Åh, bara att SE havet gjorde mig varm i hjärtat.

Det är ett jätteområde som byggs och den där högen jord man ser i mitten av bilden nedan, är 45 meter hög!

Efter besöket åkte vi ner till den riktiga hamnen och åt lunch. Det är precis lika härligt som vanligt och jag får värsta suget på att bo där jämt.
Det är så rofyllt och mysigt. Så "hemma" liksom.
Lunch på favvokrogen blev det.

Lite skumt var det att vara så nära "hem" men ändå inte kunna åka dit.

Jag längtar också till mer höst. Nu är det jättevarmt och sommaren hänger liksom kvar. Hade jag bott på landet hade jag ju njutit till 100, men nu vill jag mer ha lite svalka.
Kunna dra på koftan utan att dö i värmeslag.
Kunna tända ljus och bara mysa liksom.
Ju äldre jag blir ju mer "hemma" blir jag. Jag vill vara hemma och trivas hemma. I radhuset gör jag ju inte riktigt det.
Hur vi än gör, så får vi inte riktigt till det. Det blir inte mysigt. Det är inte ett sånt hus.
Men det är bara att tugga i sig att det är så det är och måste vara en stund. Det är så mycket annat som är rätt och som har fallit på plats nu.

Vi har pratat mycket om det på jobbet senaste tiden, jag och andra i min ålder, hur saker förändras när man bli äldre. Hur man liksom landar, till slut.
Det är så märkbart hos oss som är i 50 års åldern nu. (Trots att jag fortfarande är lite i chock att jag närmar mig 50. Vad hände??)
Vad man upprörs över, vad man vill, vad man uppskattar. Ja 50 är liksom åldern när man kommer fram till vem man är.
Och jösses så skönt det är! :-)
Jag har ju flera kollegor som är i 35 års åldern och liksom mitt i det där. Små barn och osäker och orolig över vart livet tar vägen.
Jag mins ju själv var jag var när jag fyllde 30... Usch! :-)
Men, jag hade ju kunnat backa till 30 med all erfarenhet jag har nu! Lätt!

Det är flera som har det tungt och är precis i den där åldern när livet ÄR tungt. Flera har sagt upp sig för att få förändring och jag lider verkligen med dem.
För vissa är det nog rätt, nytt jobb kan vara helt rätt, men jag vet att det inte är helt frivilligt alltid.
Det blir ju ofta så när det är kris på hemmafronten, då kan man ta lite ogenomtänkta beslut. När man egentligen kanske borde bli sjukskriven för att man mår dåligt, då kanske det inte är helt smart att byta jobb och öka pressen ännu mer.
Det gäller att tänka igenom stora beslut när man inte mår bra vare sig det är äktenskap eller jobb.

Men det är lite märkligt att så mycket faller på plats när man väl kommer upp i ålder lite. Det är skönt att bli äldre, kunde flera av oss konstatera.
Och det spelar ju ingen roll hur många råd man än kommer med, till de som är lite yngre, man måste ju ha upplevt det!