Vilken jäkla måndag!

Sommar, sommar, sommar! Pollen, pollen, pollen!
Båda kom med besked!
Det var lite halvgrönt när vi åkte ut i fredags, när vi åkte hem vara det _jättegrönt_ överallt! Så vackert. Men sååå mycket pollen!
Stackars Lilleman är helt sänkt.  Jag tror dessutom att han åkt på en en förkylning samtidigt. Stackars liten. Han ligger hemma idag.
Jag känner också av det och moffar medikamenter. Man blir lite lätt sänkt och helt luddig i huvudet. Det är ju nu när allt slår ut som det är som jobbigast, sen lägger det sig ju.

Det var svårt att åka hemåt igår,pollen till trots. Vi ville vi inte alls åka till stan. Jo, Lilleman ville, för han visste att det är mindre pollen här. :-)
21 grader och sol.
Trots det, så jag lag ett par timmar på att städa huset. Eller, delar av det. Alla sovrum ser ut som om kriget dragit förbi, men de står ju på vänt....
Jag flyttade över lite grejer till friggan idag vilket var jätteskönt, för att liksom få startskottet på flytten.
Lillemans rum är så rörigt att jag vill gråta. Men jag måste vänta på de andra husen.
Vi ska ju ha kalas om ett par dagar, men som ut är kan vi vara ute, hoppas jag, och vara i kök och vardagsrum.

Jag ställde ut de fina fjärilarna vi köpte på Dollar Store för ganska länge sedan.
Kul med lite fint när vi inte har något gräs.

Jag ställde också ut de pyttesmå husen jag också köpte för ett tag sen. Dom är så söta så det är inte klokt.
Har man bara liiite fantasi så ser man ju hur någon bor där. :-)

Jag kunde inte låta bli att fota humlen som nu tittar upp. Det växer så att man nästan ser det!
Jäklar!
Ska bli så kul att se hur mycket det växt på onsdag!

Det var segt att gå upp i morse. Jag blir alldeles suddig i huvudet av både pollen och medicinerna jag trycker i mig.
Sen mår jag rätt bra nu mot hur jag brukar må, men det känns att det är _mycket_ pollen i luften.
Lilleman fick sova. Han var så seg på kvällen och maken tyckte att han var lite för slö för att det skulle vara bra, men jag kände ändå inte att han andning var tät eller visslig, så jag var inte så orolig.

Minime var upp och rätt pigg och ville cykla till skolan helt själv för första gången. Det är ju stort! :-)
Hon har ju cyklat hem själv flera veckor, men till var nytt. Men det gick bra.

Jag satt i möte hela förmiddagen och lyckades lösa ett av mina "problem"! En grej jag dragit på att göra för att jag inte riktigt hade all fakta, visade sig att jag inte ens behövde göra. :-)
Så det lösta sig liksom helt själv.
Nu ska jag fixa till resten, så att jag blir klar med hela surdegen och får den ur mitt system.
Ibland funkar jag lite sådär, att jag drar ut på sånt som är surdegigt, i stället för att bara lösa skiten.

Nåja, vi var några som gick iväg på lunch och satte oss på en uteservering! Och vilka vibbar man fick av att vara utomlands!
Så najs!

 Jag och en av kollegorna som var med, gick direkt till ett annat möte och när vi är nästan där ringer min man och säger att han tror att det brinner i vårt bostadsområde.
Han var på väg för att hämta ett paket och köpa lunch till honom och Lilleman, då kände han hur det luktade "brasa" och kom gråa moln förbi.
Då lät han lugn och Lilleman var hemma själv och det var ingen stor dramatik. Det brinner i ett hus liksom.

När jag klev in på mitt möte så vänder jag mig om och ser ur det bolmar och tänker "men oj!"
Jäklars vad det brinner!

 Under mötet så dyker det upp lite uppdateringar i en facebookgrupp som vi har i området och jag förstår att det brinner rejält nu.
Jag ringer maken när jag kliver ur mötet och han har då precis klivit in hemma igen och berättar att området nu är avstängt.
Då tänkte jag att dom stängt av gatan och ber honom gå Minime till mötes som snart kommer cyklande från skolan.
Men se det gick inte, utan jag skulle åka och hämta henne. Problemet var bara att jag var i centrum och bilen stod på kontoret och dit är det en bit att knata.
Så vi blev lite lätt oense där och tycket nog att båda var lätt dumma i huvudet! :-)
Men, jag gick och hämtade bilen och skyndade till skolan så att hon inte skulle hinna börja åka.
Precis där hon kommer cyklande, är liksom längst bort på gatan, så jag visste att om man stängt av, har man nog gjort det där och det kan ju vara rätt läskigt att komma cyklande mitt i en polisavspärrning.

Men, jag kom precis när dom slutat och så åkte vi till kontoret. Jag såg på vägen att det var avspärrat lite överallt och förstod att branden kanske blivit lite större.
Maken ringde och ville att vi skulle komma hem, för han sett i gruppen, att flagor av elden hoppat över och antänt buskar mellan husen och att de som var hemma uppmanats att leta fram vattenslangar och var lite beredda på att göra ett ryck.
Så jag åkte hem.
Som tur var för oss, blåste vinden från oss, så det luktade inte så hemskt, men man såg att det brann rejält.

 Just där nere på den gatan, känner vi sex familjer och fyra av dem bor i just den längan eller i alla fall på den sidan av gatan där det brann.
Usch.
Det var inte mycket annat att göra än att hålla fönster och dörrar stängda. Jag jobbade lite, men hade inte riktigt ro ändå, så jag passade på och städade lite här och lite där och följde förloppet.
Man såg att det var full aktivitet nere på gatan och man tänker ju på de som bor i husen både som brinner och bredvid.
Så tragiskt.
Barnen har varit lite oroliga, mest Minime. Vi gick en promenad bort till avspärrningarna så att hon skulle få se var det brinner och att det var folk där.
Det sätter ju igång många tankar förstår man. Ett par hus ifrån bor en kompis till henne och det var som att hon kom på det efter ett par timmar, att kompisen kunde ha varit hemma. Snuttan.

Mitt i det här hör stora sonen av sig och deras helt nyköpta bil har havererat, så det blev bärgare och hela skiten.
Surt verkligen!! Som tur är har dom försäkring och köpte bilen på bilfirma och inte hos en privatperson. Men det blir ändå en massa meck på flera sätt.
Dom ska ju bland annat ut till oss på landet i veckan, men det löser sig. Värre är det ju att han sambo inte kan gå några längre sträckor nu, hon behöver verkligen bilen.
Hoppas att det löser sig på bästa sätt. Jäkla skitbilar, dom kostar bara pengar! :-(

Men, det är verkligen med tacksamhet jag kryper i säng i kväll. Att kunna gå och lägga mig i min säng! Det är flera familjer som inte kan göra det i kväll.
Och den ofantliga turen att ingen kommit till skada, trots att det brann så otroligt mycket.

Nu ska det sussiluras och sen bara beta av de två jobbdagarna som är kvar.
Det är världsliga saker det mesta, det blir man medveten om en dag som denna.