Om man ska vara ärlig mot sig själv...

Äntligen får man väl säga? Snö!
Som vi behöver detta ljus. Det är så luddigt och mysigt och dämpar ljud.
Idag var det inte ens kallt, utan bara mysigt.
Jag ångrar att jag inte fotade den här slänten på jobbet i tisdags, jag tänkte på det när löven virvlade runt på grönt gräs, men det blev inte av.
Nu har vi typ en meter snö här när man plogat gångvägen ovanför.

Oj, som jag trivs i mitt nya hörn.
Mycket mer än jag trodde. Jag har "boat" ett hörn och det är så kul att sitta med kollegorna här.
Inget ont om den tidigare, men vi var ju bara två.
Och nu märker jag hur mycket smidigare det är när saker ska göras. Idag behövde jag bara resa på mig och så löste vi en hel del på ett par minuter och vi var 4 personer inblandade.
Det är najs.
Dock, så är många som sitter just här, sådana som är på massor med möten och ute och far.
Så ofta ser det ut såhär. Soptomt!

Men det känns verkligen bra.

Sen finns det andra saker som inte alls känns bra.
Suck.
Jag blir så trött på mig själv. Faktiskt.
För nu är jag ju där igen, i januari. Jag har haft ett litet coachande samtal med mig själv efter att jag igår när jag steg ur duschen tänkte "här står ju vågen...jag kanske skulle ta tjuren vid hornen?"
Ja herre jösses säger jag.
Jag har alltid haft en maxvikt, som jag stannat på när jag inte tränat och inte bryr mig vad jag äter.
Man kan säga att den tiden är förbi. Med råge!
Så mycket som jag väger nu har jag bara gjort när jag väntat barn.... Så. Nu har jag problem.
Jag tänker generellt inte mycket på vikt, faktiskt.
Det har liksom aldrig varit en grej. Jag vill kunna ha mina kläder och jag vill inte ha ont i knäna.
Men, igår blev jag faktiskt ledsen.
För det här är inte ok.
Och jag mår heller inte bra, jag känner ju att det är tungt på flera sätt. Jag är ju otroligt trött, trots att jag sover mycket.
Så, jag har pratat med mig själv. "varför tränar du inte i oktober till januari??".... ÖH.....
"Varför äter du en massa socker och skärp?"...Öhh....
Tja.
Jag vet inte. Jag gör det bara inte. Får inte ihop det tycker jag, men jag vet ju att det är BS.
Äta bra mat och inte skräp, är ju inget som tar tid, så det "får jag ihop" banne mig.

Och - jag måste sluta äta socker. Basta. Det slutar jag ju med ett par gånger om året....
Dottern fick en bok i julklapp som handlade om mentala mål, trodde jag..Men det visade sig handla mycket som sockerberoende och träning. Så den ska jag läsa när hon är klar med den. (hon har redan lagt om kosten, men hennes problem är att hon äter för lite...)

Det här går inte bara.
Men det är första gången som jag hade lust att sätta mig ner och gråta. Så har jag aldrig känt tidigare.

Så, nu har jag letat fram träningskläderna som legat lååångt ner i garderoben och har tänkt komma igång i morgon.
Jag ska träna på morgonen och åka in till jobbet lite senare. Nu måste det till.
Annars kommer jag inte att kunna ha några av mina kläder snart. För jag tror ju inte att det stannar här om jag inte gör något.
Man kan säga att jag har 10 kilo för mycket rakt av. Sen, skulle säker en läkare säga att 8 till vore lämplig att ta bort.
Så, ska vi vara riktigt ärliga, så ska 18 kilo bort.
Man blir ju inte yngre direkt.