O, vad jag hoppas att vädret förblir så här ett tag.
Strålande sol som kikar in i sovrummet på morgonen...
..och dessa underbara soluppgångar som jag inte får nog va. Det är så härligt!
Jag kan stå hur länge som helst och bara titta....
Och nu har det liksom vänt. Det känns i hela kroppen. Det blir ca 30 minuter ljusare varje vecka och det märks!
Plötsligt är det ljust när klockan är 16. Så härligt.
Det har varit en oerhört lång, blöt och grå vinter. Som vi behöver ljuset och solen.
Jag, hade klockan ställd i vanlig ordning och stod 40 minuter på löpbandet och körde lite mage efteråt.
Jag har fått frågan om varje dag är så smart och nej, det kommer inte att vara så. En eller två vilodagar blir det, men nu behöver jag träna varje dag för att liksom komma på banan igen.
Sen kommer jag inte att kunna träna varje morgon. Har jag ett jättetidigt morgonmöte, då är träningen körd.
Och de helger vi är på landet, då för det blir träning "med kroppen" som vikt och långpromenader. Sen är vi ju ute och rör på oss så mycket där ändå, när man släpar ris och klyver ved.
Så utmaningen där är maten.
I samma minut jag kliver in där så går jag in i "nu är det verkligen helgmode" och då äts det både bullar och godis i enorma mängder.
Det är ju slut med det nu.
Nu, när jag varit på gång ett par dagar, med träningen men också utan socker, då vaknar kroppen med besked och jag tappar vatten så att det är löjligt.
I natt har jag varit uppe flera gånger och det tar liksom inte slut! Så -2 kg på vågen är bara vatten.
Men ändå skönt att vågen rör på sig neråt.
Jag väger mig sällan, för det känns ju på kläderna hur det står still. Kan jag ha alla mina jeans är det ok, går dom inte på, not ok. :-)
Igår kväll vevade jag ihop en deg med frukostbröd som är så gott!
Basen är dinkel och det är inget veta i dem.
Det är jättekladdigt och jag slevar ut degen med sked innan jag gräddar dem. Att äta dem varma direkt ur ugnen med en klick smör är gudomligt gott.
Det skumma är, att när jag varit utan socker i ca en vecka, då smakar allt annat sååå gott!
Allt blir sötare på något vis.
Jag mins för flera år sedan när jag inte hade ätit socker på drygt ett halvår och smakade på cola.
Det var nära att jag spydde! Det var precis som att ta en sked socker i munnen.
Fruktansvärt.
Och jag längtar dit.....
Idag tog jag och Minime en prommis ner till centrum för hon ville sätta sprätt på lite julklappspengar och det passade bra.
Det var ju underbart väder men -12, så jag var inte så sugen på backen.
Skönt med en promenad och nu börjar träningsvärken smyga sig på..
Vi köpte massor med tulpaner!
Helgen har varit skön och känts lång.
De helger vi är på landet har jag alltid en liten ledsen känsla i kroppen när vi åker därifrån.
Så är det ju inte när vi är hemma.
Det känns som långa helger när vi inte åker någonstans utan är hemma och fixar.
Nu har vi en ny spännande vecka framför oss.
Stora sonen ska på Ul...tja det är ju mer den blivande modern, men ändå. :-)
Ska bli så spännande att se om datumet blir flyttat och om de kanske ser vilket kön det blir....
En fullmatad jobbvecka på alla sätt och det blir en liten utmaning att få till luncherna på jobbet.
Men det ska bara gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar