Mitt i veckan!

Jag kan inte annat än imponeras av orkidéer! En blomma som hör hemma i varmt och fuktigt klimat orkar blomma här, i januari!
Men så vackra dom är!
Även om dom bra blommar en ganska kort tid, så kan jag inte låta bli att ha flera. :-)

De inger liksom hopp om att värmen kommer.

Även om det just nu känns mer vintrigt än på länge! :-)
Vi fick snö i går och i natt. Det är så vackert och när solen sken mitt på dagen idag blir man ju alldeles lyriskt lycklig! :-)

Min vecka började ju rätt lugnt och jag tyckte att jag hade koll. .. I morse var jag på plats på kontoret lite senare iom att stackars maken fortfarande är rätt under isen.
När jag väl dyker upp hör jag "men här är hon ju!" och så visade det sig att det var dags för en rätt stor uppgift som jag åkt på senaste året.
*suck*
Nu har jag gott om tid vilket är bra, men det visar sig att om ett mail gått rätt från start, dvs till mig, så hade jag vetat det redan för fyra veckor sedan.
*dubbelsuck*
Nåja, det kommer att gå bra, men min vecka blev plötsligt rätt mycket fullare.

Jag vabbade för ovanlighetens skull halva dagen idag. Oftast brukar jag inte behöva det utan kan jobba samtidigt, men nu kände jag att jag behövde det.
Minime hämtades upp och så åkte vi till doktorn.
Hon har under en längre tid klagat över ont i magen. Det har inte oroat mig nämnvärt för det flyttar på sig lite, kommer och går och hon växer, sover bra och tja det mesta funkar.
Men hon blev sämre över jul och har tom kräkts ett par gånger.
Jag pratade med en kollega för ett tag sen och han berättade hur han mår om han äter vete och då kände jag igen symptomen!
Så, jag bokade en tid, till en barnmottagning en bit bort och vi fick träffa en störtskön rysk läkare.
Hon frågade massor, klämde och kände lite och skrev sen ut lite medikamener som hon ska dricka varje morgon.
Tanken med det är att få igång magen och även få en bra rutin. Många barn har tydligen trassel med magen.
Lite hemskt var det när hon hon klämde och sen vänder sig till mig och säger "här brukar det göra ont på barn som har så kallad stressmage, det har hon inte".... !
10 åringar med stressmage!

Sen funderade hon en stund och ville ändå ta ett blodprov för att utesluta saker. Efter en stund säger hon "alltså, ni ska ju ändå till labbet och ta ett rör blod, då kan ni ju ta ett par till, så jag kryssar i lite här" :-)
Så, hon kommer även att ta ett prov för att se om hon har glutenindikatiorer.
Det trodde jag att jag skulle få tjata loss!
Jag har hört så många som inte fått ta provet. Men vi blev ju glada! :-)
Så vi hämtade ut emlaplåster och mediciner och så susade vi hem igen. Proverna ska vi ta på torsdag morgon.
Så, det blev ingen träning för mig den här veckan! Varken morgnar eller kvällar funkar. Ibland blir det så.
Alla morgnar den här veckan är lite tidigare än annars och jag måste lämna barnen. Då pallar jag inte att gå upp ännu tidigare för att träna.
Men, på fredag, om jag är frisk (man får ju räkna med att bacillerna hoppar över till mig...) då ska jag träna! :-)

Skönt att vi är på gång med Minimes mage. Det löser sig säkert, bokstavligen. :-)
Men ändå skönt att vi tar mer prover för att sen kunna experimentera lite med maten.
Doktorn konstaterade att vi skulle fortsätta med lactosfritt, inte för att hon är känslig för det, men för att vi inte ska dricka mjölk egentligen.
Man ska dricka vatten, inte mjölk anser hon. Vi har en överkonsumtion, så vill man ha mjölkvaror i mat osv, välj laktosfritt.
Så det kändes bra.
Jag håller ju på och fasar ut även gluten, vad proverna än säger, för att jag tror att vi mår bättre utan.

Idag började Lillemans träning vilket är skönt. För han behöver det verkligen!
Han blir både håglös, lat och utan aptit om han inte tränar hårt.
Det är som natt och dag!
Den här veckan är det terminsstart och "prova på" vecka. Herre jösses vad mycket folk det var!
Galet!

 Jag brukar ju lämna honom och åka hem för att göra middag innan han ska hämtas, men idag skulle jag betala terminsavgiften och fik köa ganska länge för det, så jag stannade kvar.
Så, kvällen bara försvann! :-)

Men jag prövade att göra en frukostsmootie! :-) Det är ju inte läge att pröva något sådant klockan 6 på morgonen, så jag testade i kväll.
Den var god!  Och mättande.
Kan helt klart bli en idé att mixa ihop en, hälla i en mugg och ta i handen de morgnar som jag har brådis och inte riktigt hinner sätta mig och äta.
Den går att dricka vid ett möte tom!

Men, nu ska vi ta oss igenom resterande del av veckan som känns lång!
Dock är det fantastiskt att se att det blir ljusare för varje morgon!
Våren ÄR där runt hörnet!

Söndag och influensan.

Så var helgen över. Jag tycker att jag skriver det varje gång jag skriver. Jäklars vad helgerna går fort!
Vi pratade om det på jobbet här i veckan, hur skönt det skulle vara att jobba 4 dagar och vara ledig 3.
Jag skulle välja fredag.
Tänk att kunna ha det som "städ och fix" dag och sen ha två ledig dagar.
Jag försöker ju jobba ihop timmar i veckan, så att fredagen blir kort, men ändå.

Nåja. Vi vaknade till regn och febrig make. Han har nog åkt på influensan, stackaren.
Vi tog det lilla lugna och jag städade av lite, innan vi åt lunch och åkte hemåt.
Jag är jätte stolt över att vi ätit bra även nu när vi varit ute. För det är så svårt!
Där ute har det alltid varit så att man liksom släpper ner axlarna, tar ett glas vin och lite choklad.
Dricker gott kaffe i solen och äter en bulle.

Det har blivit mycket godis där, så är det bara. Och nu är det slut med det.
Vi har ätit bra. Igår blev det vegetariska biffar till oss vuxna.

 Jag hade tänkt hinna med en massa idag, men riktigt så blev det inte.
Vi åkte hem tidigt, men när vi klev in i hallen, visade det sig att maken glömt en viktig väska kvar där ute!
Ok. Bara för mig att sätta mig i bilen igen. Han var inte i form att köra.
Så, där gick 2 timmar till ingenting. Det var lite surt i om att vi _var_ tidigt hemma för en gångs skull.
Nåja, jag hann ändå med att fixa alla räkningar och röja lite. Sen öppnade jag min privata mail och ser att jag hade en sammanfattning från skolan.
Den får vi varje fredag, men jag missade det i fredags. Så, nu såg jag att Lilleman hade en del uppgifter kvar att göra innan nya veckan börjar.
Dom har den policyn, att om dom hinner med allt dom ska i veckan (vilket dom ska hinna) så har man inga läxor.
Men hinner man inte, så måste man göra klart hemma.
Nu blev vi lite oense om orsaken till flera ogjorda uppgifter och jag fick sätta mig och verkligen prata igenom vad man gör med sin tid.
Att jag får svaret "nej jag har inga ogjorda uppgifter" när det visar sig sen att det visst finns, gör mig skitförbenad.
Och jag fattar inte ens varför han försöker smita undan, när han vet att vi får mailet.
*suck*
Nu visade det sig att det var rena "stoppa huvudet i sanden" grej. Det kändes för svårt och för mycket, så han struntade i det!
*dubbelsuck*.
Så funkar ju näsan alla. Det är lättare att bara låtsas att ett problem inte finns, än att lösa det direkt.
Så nu behöver han hjälp med att sluta med det.
Känns det övermäktigt, så måste han komma till oss med problemet. Vi kan och ska ju hjälpa.
Så, nu drar jag åt svångremmarna för spel och dylikt.
Att man får spela x-box osv det är en förmån, inget som man ska ta föregivet. Skolan går alltid först.

Man kan aldrig slappna av som förälder. :-)
En kollega som har tre barn, sa det i fredags. Det är liksom alltid något när man har flera barn. Är det inte det ena så är det andra.
Man kan aldrig slappna av! :-)

Så är det måndag igen i morgon.
Jag fick häromdagen en riktigt svår längtan! Till sommaren!
När vi åkte hem, regnade det, men det är ändå ett annat ljus nu. Man ser att det blir ljusare varje dag.
Så skönt!

Men som jag längtar efter värme, gräs, blommor och dofter. Ah...

Det kommer inte att bli så skoj sommar med tanke på hur vår  tomt ser ut, men så snart man grävt upp röret som ska upp, så kan vi ju återställa den och lägga ut nytt gräs.
Nu är det en ren sörja över hela tomten.

Nåja. Snart är det februari. Det är inte långt till sportlov, då jag ska ha lite ledigt.
Få se vad vi hittar på då.

Solen dök upp!

Sköna lördag!
Jag var tveksam till om vi skulle åka ut till landet den här helgen. Det blir en kort sådan och det blev sent igår. På onsdagen sa jag till maken att jag inte var så sugen.
Jag ville stanna hemma för att träna, fixa månadens räkningar kanske gå på bio. Det blåste småjäklars och regnade småspik.
Men, på torsdag kväll så kom ändå längtan..och på fredag kände jag bara "jo, vi måste ut!".

Lite knasigt är det att vi inte var ute förra helgen, när det låg flera cm snö och var kallt!
Nu har vi ju grönt gräs igen!
Såhär ser det ut utanför mitt kontor...
Och som jag älskar att sitta i det här rummet. Jag har inte tänkt på hur aptråkigt det är att ha fönster mot en innergård som ingen använder.
Nu, kan jag se folk som skyndar förbi. Det är rätt mysigt.

 Nåja, fredagen blev rätt lugn och jag gick på en avtackning av en kollega innan jag gick hem.
Jag hade missbedömt lite och tog inte bilen dit, för det är ett byggområde och brukar inte finnas p- platser.
Men, nu hade man dragit gångvägen runt på ett nytt ställe, vilket gjorde att jag fick gå mycket längre än jag tänkt och när jag kom fram var p- platsen tom!
Attans. :-) Men jag fick en extra promenad.
Dock, fick jag plötsligt skitont i en fotled! Jag som varit såå rädd om mina knän nu när jag börjar röra på mig igen.
Då får jag plötsligt ont i en fot! Skumt. Jag passade på att lägga upp ett nytt lager av gurkmeja som jag nu ska äta ett tag igen. Det funkar alltid! :-)

Maken har haft en galen vecka med både jobb, plugg, flera styrelsemöten och andra föreningsmöten på kvällarna.
Och det märks ju. Nu ligger han i feber. Det gäller verkligen att hitta balans! Vi räknar dagar tills hans tjänsteledighet börjar. Det är lite för mycket nu.
Men, det gjorde att vi väntade in honom på fredagen för att inte behöva slira iväg ut med två bilar.
Jag var smart och gjorde middag innan vi åkte.
Så blev det bra mat och inte hämtmat på vägen. Och när vi stannade för att handla blev det bara bra, sockerfri mat och inte en massa "fredagsgodis!.
Barnen var inte så glada dock. Men, om jag mår dåligt att av socker, så gör ju dom med!
Jag kommer att fasa ut sockret hos dem också, dom vet bara inte om det! :-D
Grejen är att när jag nu lagar mer sockerfritt, glutenfritt och veganskt, så äter dom ju bättre per automatik. Dom vet det bara inte! :-D

Dom ville ju ha fredagsmys, så vi köpte en massa frukt..

 och en massa grönsaker. Sen bladade jag ner lite smaksättning i yoghurt och så doppade vi grönsaker i det.
Jag kan säga att jag fick inte mycket, barnen åt allt! :-)

Och just grönsaker äter dom gärna.
Det är tom så att jag vid middagen får ställa undan grönsakerna, så att dom ska äta sig mätt på maten. :-)
Nåja, det är rätt skönt att komma ut sent, så att man inte ser den sargade gräsmattan.
Och värre kommer det att bli.
Under fredagen var firman som bytt vår VA tank ute och inspekterade. Jag har ju ringt dem flera gånger och hävdat att det är något knas.
Jag har sagt flera gånger att det är något fel, men har inte riktigt fått gehör från någon. Men nu i höst har det blivit rätt uppenbart att något är galet och jag ringde hit dem.
Som tur var kunde vår byggare, som ju grävt ner andra rör vara på plats för att möta upp. Det kändes helt onödigt att jag gjorde det, som inte varit med när det gjorts markarbete.
Även en granne, som kan massor och bott här så länge att han tom var med när huset byggdes, var på plats när man nu gick ner med kamera.
Som tur är så läcker inte tanken! *phju*. Den ville vi verkligen inte gräva upp, igen.
Men, däremot har en skarv i ett rör som går från huset till tanken, börjat läcka. Fint!
Skönt, att jag kan bevisa att jag har rätt! Jag _hör_ hur det läcker.
Och skönt att det är hittat. Har vi tur, så går röret att byta genom att "bara" gräva upp det.
Har vi otur, måste vi riva delar av altanen. Not så kul.
Men, det måste göras. Igår.
Så, nu får vi bromsa det andra byggandet och ta det här först.
Skit rent ut. Det som är lite tragikomiskt är att vi nu måste gräva i den enda lilla plätt gräsmatta som hittills inte är rörd.
Nåja. Jag överlämnar planerandet till "karlarna"..nöjd med att orsaken är hittad. (jag _längtar_ till kommunalt VA, det kan inte komma snart nog...)

Minime fick önska frukost i morse och valde kesoplättar. Det är så gott!
På den lokala butiken hittade vi min favvokeso, äpple, päron och vanilj. Blir så gott! Nu blandade jag ut den med lite vanlig keso. 2 ägg och lite dinkelmjöl, sen är det bara att steka. Himmelskt.

 Det blev en lång frukost.. Jag var inte så sugen på att gå ut.  Skafferiet behövde få en genomgång, både för att slänga ut allt skit men även för att se vad vi verkligen har här.

Men när vi käkat och jag plocka lite så ser jag hur solen sakta orkar sig upp över trädtopparna och jag kan inte låta bli att gå ut.
Och vilket väder det blev!
Solen sken och fåglarna kvittrade smått hysteriskt. Så härligt!

 Strålande sol. När man ställde sig i lä mot berget, var solen riktigt varm.
Jag fick värsta vårkänslan.
Ah.......

Den här årstiden när solen står så lågt är det nästan helt omöjligt att stå vid diskhon. Solen skiner in som en stor lampa! :-)

Det kändes bra att städa skafferiet efter att  jag har fått min friska luft. Det mesta i skåpet fick bli kvar, otroligt nog.
Det är som vanligt det "lösa" vi köper när vi åker ut som är problemet. Munkar, choklad, glass och lösgodis.
Dock, insåg jag igår att även vin går bort nu. Jag tog ett halvt glas, vitt vin igår kväll och vaknade i morse med "sockerbaksmälla" som att jag ätit godis!
Äckligt!
Så, det får nog bli ett vitt halvår nu.
När jag var inne och köpte gurkmeja, sneglade jag på en låda med 3 dagars fasta. Det ska jag köra igen, snart.
Men det får bli under jobbdagar, utan träning. Eller över en helg när vi inte har så mycket annat planerat.
Känslan är så skön efter ett dygn av fasta. Och det är ett perfekt sätt att avsockra mig ytterligare..
Jag kanske köper en låda i veckan och kör ett par dagar....

Nu ska jag lägga mig i soffan och läsa en bok...

Ännu en sötnos till familjen!

Så har ännu en vecka gått.
Swosch.
Träningen har gått bra! Jag ställer klockan och går ner vare sig jag vill eller inte. Nu har jag kört gåband/ pw varannan dag och magövningar varannan.
Jag är livrädd att slita på knäna vilket går fort när jag är "lite tyngre".. Men det känns så bra i kroppen!
Direkt, när man kissat ut 2 kg vatten, så blir man lättare i kroppen.
Nu märks det också att jag inte ätit "rent" socker på en vecka. Allt smakar godare! Gurka är larvigt gott. Mango helt galet!
När jag äter mycket socker, så dödar jag smaklökarna och inget är gott till slut.
Märkligt.
Men, helt sockerfri är jag ju inte eftersom jag inte går "all in"... Tex gjorde jag köttfärssås idag där jag blandade i en burk Dolmiosås. Det är nästan 7% socker i den såsen.
Så, jag borde göra egen sås vilket jag också ska. Så snart jag hinner.
Men det känns så bra ändå.
Jag är lättare i kroppen och lättare om hjärtat liksom. Sover som en gris och går upp på morgonen utan problem.
Visst är jag trött vissa morgnar, men inte halvdöd som jag var runt jul. Herre jösses vad jag sov!
Och moffade socker. :-(
Fy fasen vad less och klar jag är!!
Nu har jag letat recept på både mat och godis. För, det kommer kalas osv där man vill ha något festligt och jag kommer att göra sockerfritt godis.
Sen kan andra äta kakor, men inte jag. Nu är det nog.

Veckans höjdpunkt var i tisdags. Sonen och svärdotter var på ultraljud!
Här är han! :-)

Tänk, att det växer en liten sötnöt där inne som tittar fram i sommar!
En kille!
Minime var lagom glad kan man säga. "Nej, inte en kille till!!" :-) Men huvudsaken är ju att han är frisk.
Och han kommer ju att vara det sötaste man sett, det kan man se redan på dessa bilder!

Helgen var ju otroligt fin, med minusgrader och solsken. Veckans väder har inte varit lika härlig.
Regn och blåst! Snorhalt!
Som jag älskar att gå till jobbet! Frisk luft. Motion. Jag hinner vakna till och jag hinner liksom reflektera.
Och när jag går över bron och ser alla bilar som seeeeegar sig fram, då är det skönt att kunna gå! :-)

 Lite bil har det dock blivit i veckan, pga hämtningar och lämningar, men nu är det mer undantag än regel att jag tar bilen.
Idag åkte jag tom tåg! :-)
Bara en station, men jag räknade ut att om jag skulle ta bilen, fick jag ändå gå längre från parkeringen till platsen än om jag tog tåget.
Och mitt på dagen är det ju tomma tåg. :-)

Jag lunchade med en massa folk och valde att lassa på sallad och ta EN enchilada som det bjöds på.
Det innehåller ju vetemjöl så det var inte helt bra, men jag tog en liten.
Sen bjöds det på citronmarängpaj. Åhhh... Men jag åt inget. Tog bara kaffe och lime vatten.

 Solen kikade fram när jag åkte hem och den var faktiskt varm!
Snart, kommer man att känna första känslan av vår. Och sen blir man besviken när det börjar snöa! :-)

 På torsdagar, har vi alltid lite "långfika" tillsammans med en annan sektion. En grupp om 4 fixar fika till alla andra.
Det är jättemysigt. Dagens grupp hade köpt massor med frukt vilket var uppskattat. Och ett jättegott morotsbröd.
Sen fanns det kakor och choklad, men jag valde en grov macka och frukt.

Så nöjd!
En kollega har torsdagar som sin favoritdag, för då får hon äta mjukt bröd, vilket hon annars försöker låta bli. :-)
Och det är ju så man får se det.
Frukt och bär blir det nya godiset.
Jag har en LCHF smoothie, som jag ska pröva på så snart jag handlat hem alla ingredienser. Jag hoppas att den blir god, för då blir det min nya glass!
Man måste ju få "unna" sig också och därför försöker jag hitta saker som funkar som fredagsmys som är nyttiga i stället.

Men det känns bra!
Nu måste jag ha en strategi för alla kalas som dyker upp i vår. Jag får ta med eget "godis" helt enkelt.
Som tur är så är det inte lika illa som höstarna där vi inte gör annat än kalasar och äter tårta.
Det måste jag sluta med.
Jag blir ju peppad av känslan i kroppen som redan finns, efter en vecka! Jag känner mig inte svullen eller ....ja tjock!
Trots att jag väger det samma. Men när jag äter mycket socker så får jag en speciell känsla i kroppen som jag inte kan förklara.
Min kollega som har lika stora problem som mig, beskriver det som att hon blir lugn när hon äter socker och nästan "hög".
Det blir inte jag, utan jag känner mer som att jag har en kladdig, sockrig känsla i munnen. Som att jag druckit något sött, redan när jag vaknar.
Och jag vaknar med huvudvärk och känner mig "bakis".
Och jag känner mig svullen.
En känsla som inte går att förklara, men som finns där hela tiden och är nu nästan borta.
Jag blir så sur och besviken på mig själv, för det går ju bra! Det går att låta bli!
Det är ett aktivt val, faktiskt.
När jag vill "ha nåt" och går runt och är sugen, så är det ju oftast törst. Dricker jag ett glas vatten går det över.
Jag har också fått tipset att lägga en tsk kokosolja, kallpressad, i en kopp kaffe eller te. Det dämpar sockersuget.
Och det blir liksom "oljigt" på ett mättande sätt.
Skönt är det i alla fall! :-)

Jobbveckan har varit lite sisådär. Asch så irriterad jag varit och inte bara jag. Vi är flera som bara vill gå in i ett rum och skrika.
Men, så gör man ju inte. :-)
Så vi muttrar och sen gör vi det bästa av det.
Men ibland undra man ju hur det står till med folk. Och hur de fick sina jobb... och hur dom kan ha jobbet kvar!
Dah...
Och "det är mycket nu" mentaliteten, när man vet att andra bokstavligen går på knäna och jobbar galet många timmar.
Men, men.
Nu är det i alla fall fredag. Träning på morgonen, prommis till jobbet. Avtackning av en kollega efter lunch...och sen en sväng till landet.

Det galna är att det springer på fort nu och jag har lagt in om ett par semesterdagar både på sportlovet och påsklovet och man hinner bara blinka, så är vi där!

Skavsår som ett brev på posten.

Måndag.
Måndagar kan vara tunga, en jag gillar måndagar. Det är en dag där vi alltid har möte för att reflektera över veckan som gått och planera nästa.
Det är skönt.
Så, måndagar brukar vara lugna, liksom. Jag har en rätt lugn vecka faktiskt vilket är skönt.
Nu är det en massa "handjagande" och hantverk ett tag.

I morse hade jag klockan på ringning, igen, och ställde mig på bandet redan 05:50 och körde drygt en halvtimme och sen en stund mage på det.
Så, najs!
I morgon ska jag inte knata, utan spara mina knän lite. Däremot blir det lite styrka och bål.
Det känns så bra!
Och jag blir så irriterad på att jag haft mitt "avhopp". Redan idag, mindre än en vecka sen jag klev på banan igen, känns det i hela mig.
Jag har en skön träningsvärk, ända in i små muskler. (När jag gick hem idag och tog en brant trappa, mådde jag nästan illa, sån träningsvärk har jag, äntligen! :-))
Och det känns som att man väckts från en lång dvala. Idag kände jag plötsligt hur glädje liksom bubblade inom mig!
Det är ju galet att jag inte pallar att hålla i hela året! Men nu är det fasen slut på det här avhoppandet.
Jag VET ju att jag kommer igång på våren och sen kör till semestern...Sen ballar det ur.
I höstas höll jag i rätt bra under sommaren och även en bit in på hösten, men sen, sket det sig.
Lagom till när vi har hela kalasracet.
Och DET måste göras något åt nu. Nu ska jag bli av med sockersuget och allt socker ätande!
Om jag lyckas och inte ätit socker ända in till hösten, då borde jag fasen kunna låta bli då också.
Och även träna även om det är november!
Fasen.
Jag har hittat ett underbart konto på Insagram, med massa mat och gott, som är sockerfritt, glutenfritt och lchf. Mums.
Nu är jag så sugen på att rena upp skåpen och äta rent och gott!
Allt annat är ju bara äckligt. Egentligt.

Usch!.
Som ett brev på posten, får jag alltid skavsår tills jag vant fötterna!
Så, nu har jag lagt upp ett lager.

Dock gäller det att ta en sak i taget nu.
Socker bort.
Träning i lagom mängd.
Bättre mat.
Mindre mängd.

Och sen har vi en utmaning. Landet. Allt dåligt ska bort även där och jag måste få in bra mat och mindre mat.
Och få till träning.
Plättlätt....

Äntligen sol och ljus!

O, vad jag hoppas att vädret förblir så här ett tag.
Strålande sol som kikar in i sovrummet på morgonen...

 ..och dessa underbara soluppgångar som jag inte får nog va. Det är så härligt!
Jag kan stå hur länge som helst och bara titta....

 Och nu har det liksom vänt. Det känns i hela kroppen. Det blir ca 30 minuter ljusare varje vecka och det märks!
Plötsligt är det ljust när klockan är 16. Så härligt.
Det har varit en oerhört lång, blöt och grå vinter. Som vi behöver ljuset och solen.

Jag, hade klockan ställd i vanlig ordning och stod 40 minuter på löpbandet och körde lite mage efteråt.
Jag har fått frågan om varje dag är så smart och nej, det kommer inte att vara så. En eller två vilodagar blir det, men nu behöver jag träna varje dag för att liksom komma på banan igen.
Sen kommer jag inte att kunna träna varje morgon. Har jag ett jättetidigt morgonmöte, då är träningen körd.
Och de helger vi är på landet, då för det blir träning "med kroppen" som vikt och långpromenader. Sen är vi ju ute och rör på oss så mycket där ändå, när man släpar ris och klyver ved.
Så utmaningen där är maten.
I samma minut jag kliver in där så går jag in i "nu är det verkligen helgmode" och då äts det både bullar och godis i enorma mängder.
Det är ju slut med det nu.

Nu, när jag varit på gång ett par dagar, med träningen men också utan socker, då vaknar kroppen med besked och jag tappar vatten så att det är löjligt.
I natt har jag varit uppe flera gånger och det tar liksom inte slut! Så -2 kg på vågen är bara vatten.
Men ändå skönt att vågen rör på sig neråt.
Jag väger mig sällan, för det känns ju på kläderna hur det står still. Kan jag ha alla mina jeans är det ok, går dom inte på, not ok. :-)

Igår kväll vevade jag ihop en deg med frukostbröd som är så gott!
Basen är dinkel och det är inget veta i dem.

 Det är jättekladdigt och jag slevar ut degen med sked innan jag gräddar dem. Att äta dem varma direkt ur ugnen med en klick smör är gudomligt gott.

 Det skumma är, att när jag varit utan socker i ca en vecka, då smakar allt annat sååå gott!
Allt blir sötare på något vis.
Jag mins för flera år sedan när jag inte hade ätit socker på drygt ett halvår och smakade på cola.
Det var nära att jag spydde! Det var precis som att ta en sked socker i munnen.
Fruktansvärt.
Och jag längtar dit.....

Idag tog jag och Minime en prommis ner till centrum för hon ville sätta sprätt på lite julklappspengar och det passade bra.
Det var ju underbart väder men -12, så jag var inte så sugen på backen.
Skönt med en promenad och nu börjar träningsvärken smyga sig på..

Vi köpte massor med tulpaner!

Helgen har varit skön och känts lång.
De helger vi är på landet har jag alltid en liten ledsen känsla i kroppen när vi åker därifrån.
Så är det ju inte när vi är hemma.
Det känns som långa helger när vi inte åker någonstans utan är hemma och fixar.

Nu har vi en ny spännande vecka framför oss.
Stora sonen ska på Ul...tja det är ju mer den blivande modern, men ändå. :-)
Ska bli så spännande att se om datumet blir flyttat och om de kanske ser vilket kön det blir....

En fullmatad jobbvecka på alla sätt och det blir en liten utmaning att få till luncherna på jobbet.
Men det ska bara gå.

Mumsich!

Jahapp. Jag är på väg kan man säga.
Det krävdes att jag blev lite ledsen. För nu känner jag med hela kroppen att det är både nog och dags.
Det gick ju jättebra att pallra mig ner på bandet på fredag morgon. Och det kändes ju hela dagen att jag tränat på morgonen.
Och jag blev riktigt sur, för när det känns så bra, av EN gång på evigheter, varför får jag inte in det varje dag?

Nåja, jag unnade mig att lägga mig som en säck potatis i sängen och titta på "på spåret" och läsa ganska tidigt. Sen låg jag där tills det var dags att släcka.

 Jag hade ställt klockan på 7:20 för jag tänkte att då är jag nere i gymmet vid 8. Det är ju ändå lördag! :-)
Men jag vaknade av mig själv klockan 7! Och då var det ju inget att dra ut på, utan jag gick upp.
Och - denna soluppgång! Wow!
-10 och så vackert.

 Jag gick ner och klev på bandet med Bandit i öronen. :-)
Sen blev det lagom takt både med och utan motlut i 40 minuter. Nu är jag livrädd att gå ut för hårt och överbelasta knäna.
Sen efter körde jag lite fria vikter, mest för att även göra något annat. Och jag vet ju att jag måste göra det med. Det går inte att bara köra kondition.

Maken, skrämde skiten ur mig! För han hade också vaknat och upptäckte att jag knatat ner, så även han kom till gymmet.
Då stod jag med ryggen åt dörren, fullt ös i hörlurarna och drog på mig hantelhandskar. Sen när jag vände mig om så står han där! Skit!
:-)

Det blev en god frukost. Äggröra med en halv tomat och en halv lök som jag stekte med. MUMS!

Sen åkte vi iväg till ett familjekalas, vilket vi visste skulle bli en sockerutmaning. Så vi åt en redig lunch innan, med stekt kyckling och mycket grönt, så att vi var mätta när vi åkte.
Och det gick bra!
Vare sig maken eller jag åt av kakor och tårta.
Efter kalasandet åkte vi och storhandlade. Kyl, frys och skafferi är nu proppat med GI mat.
Inget socker, lågt GI och glutenfritt. Vi dricker redan laktosfritt, för att båda döttrarna mår bättre av det och jag tycker att det är onödigt att dricka "riktig" mjölk. Det behövs faktiskt inte.

Nu gäller det ju att fortsätta och laga mat som jag/ vi brukar, men att byta ut och ta bort.
Pasta går bort helt. I "nödfall" får det bli glutenfri pasta eller grov pasta. Men helst inte.

 Det får bli grönt till kött, fisk och kyckling.
Och i "såsväg" finns det massa bra saker.
Kokböckerna jag har är jättebra, man blir så inspirerad att äta bra och man får tips på vad man ska byta ut för att få lägre GI.
Jag köpte också en massa nötter och torkad frukt, för att göra mysslig och "godis".
Den torkade frukten är också bra att hacka ner i gröt tex.  Det är så liten mängd att det är ok, även om det är fruktsocker i.

 Jag hackade och blandade masa olika nötter, kokosflingor och lite olika torkade frukter.

 ...och smälter 70% choklad...

som jag ringlade över hacket. Dock blev jag tveksam när jag gjorde det. Det hade nog varit bättre att hälla hacket i chokladen och sen smeta ut det.
Men, såhär blev det mest bara så att det håller ihop och inte så mycket choklad.

 Gott att ha en liten bit till kaffet eller när man bara "vill ha något"..

Middagen blev tacos, med mycket grönt för oss vuxna och bara ett par nachochips. Det är viktig att vi äter så lika barnen det går, för att inte göra en grej av det.
Sen är det ju bara bra för dem också att äta mat med lägre gi. Socker ÄR skit!

Till efterrätt gjorde jag min äppelröra. Jag brukar göra den då och då för att det är så gott.
Jag hackade ihop tre äpplen och stekte i en klick smör och ringlade över liiite honung.

 Sen hällde jag i massor med kanel och lät det puttra en stund.
Kesella med vaniljsmak till. Smakar äppelpaj! :-)

Så, det går att äta suveränt gott.
Nästan så att GI mat är godare än vanlig om man tänker efter. Så varför gör jag inte alltid det?
Ren och skär lathet!
Det går fortare och är lättare att gå på den vita pastan och halvfabrikat. Men, egentligen så går det lika snabbt att göra bättre mat. Och man blir mättare.

Så, jag känner att jag är på gång när det gäller maten. Jag har helat tiden ätit rätt bra mat, men för mycket godis, kakor och annat jox.

Nu ska jag få in rutinen med träning. Jag vet att om jag gör någon form av träning, varje dag, så kommer jag till slut att få tillbaks "kliet" i kroppen. Som vill röra på sig.
Men visst är det märkligt att det ska behöva gå såhär långt, varje gång?

Jag måste komma på hur fasen jag ska hålla i det här nu.

En dag i taget...

Fredag!
Härligt. Men, veckan har gått så fort, så när vi satte oss på fika i morse, kändes det som måndag. Som att veckan börjat på nytt. :-)
Men det är fredag. Jag har haft en ganska lugn dag, som slutade häftigt, med nya bekantskaper och kunskaper.
Vilka livsöden det finns!

Nåja, igår var jag ju lite ledsen. Idag mer arg och beslutsam.
Nog jag har fått...:-)

Jag grävde fram alla mina GI kokböcker och läste igenom lite igår.
Det här är ju inget nytt. Jag kan det. Jag vet precis vad som inte ska ätas och vad som är bra.
När jag fött Minime, 08 så gick jag direkt över till GI kost och när jag började jobba en dag i veckan när hon var 1,5, då klev jag i en kostym storlek 38.
Så...
Gi är min grej. Inget socker och nästan inga kolhydrater. Och är det kolhydrater, så blir det fullkorn och utan vetemjöl.

Sen ställde jag klockan och la fram träningskläderna.
Jag ville sätta en tid, när jag inte hade en stressig morgon. Men jag vaknade faktiskt till ett par gånger och tänkte "hur fasen ska jag orka upp".
Men, 05:45 ställde jag ner fötterna i golvet och klockan 6:00 stod jag på bandet.
I 28 minuter gick jag sen i lite motlut, men jag tog det lugnt och lyssnade på morgonradio.

 Sen, dusch och smink och då var klockan 7.
Jag väckte barnen, Klädde på mig, åt frukost och var på jobbet klockan 8. Pigg och glad!
Så, nu har jag testat att jag tom kan träna klockan 6 de morgnar jag måste skjutsa barn till skolan! Najs!
Det märks att dom är större nu och att det går fortare på morgnarna.
Idag lämnade maken, så jag bara åkte.
Men, jag blir så förbannad på mig själv, för det är ju så skönt! Att svettas, duscha och sen åka fräsch till jobbet.
Det känns hela dagen sen!
Så, nu finns det inget att skylla på alls. Varje dag blir det gymmet minst 30 minuter.
Det ska bara göras, som att borsta tänderna.
Vad är inte så viktigt bara det görs, så att jag får in rutinen.
Men huvudfokuset nu är maten och att undvika sockret, det blir en sk "cold turkey". Inte lönt att vare sig fasa ut eller fasa in.
Nolltolerans.

Det var riktigt mysigt på jobbet idag! Solen lös från "baksidan" på huset men rätt in i ett fönster i huset bredvid där vi sitter, så solen sken liksom in.
Helt fantastiskt!
Direkt kände man vårvibbar..

 Jag har bestämt att sluta köpa mat på jobbet. Vi kan köpa från en sk. automat med lite olika maträtter, men det är till 90% pasta. Och det går inte.
Det finns några rätter med bulgur och soppa och det får bli akutmaten.
Men helst ska det undvikas.
Jag måste lägga upp ett matlager helt enkelt så att jag kan välja nyttigare mat.
Idag blev det grovt bröd och varma koppen. Funkade fint.

På väg hem, köpte jag pockebow som är sååå gott! Och rätt nyttigt ändå, det är som sushi men i en skål.
Och mätt blev jag.

Lilleman har legat hemma idag och hade ont i magen i morse, men nu mår han mycket bättre.
Skönt.
Vi åker inte till landet i helgen, utan det blir hemmaliv med pyssel. Ganska skönt det med att hinna i kapp med tvätt och plock.
Är alla på benen ska vi iväg och fira makens farmor, killarna i familjen vill på bio och om det blir av åker nog jag och Minime på en egen biosväng.
Stora sonen och jag är sugna på att åka pulka, vi får se om vi får till det.
Jag, ska börja morgnarna med att träna!
En dag i taget.

Om man ska vara ärlig mot sig själv...

Äntligen får man väl säga? Snö!
Som vi behöver detta ljus. Det är så luddigt och mysigt och dämpar ljud.
Idag var det inte ens kallt, utan bara mysigt.
Jag ångrar att jag inte fotade den här slänten på jobbet i tisdags, jag tänkte på det när löven virvlade runt på grönt gräs, men det blev inte av.
Nu har vi typ en meter snö här när man plogat gångvägen ovanför.

Oj, som jag trivs i mitt nya hörn.
Mycket mer än jag trodde. Jag har "boat" ett hörn och det är så kul att sitta med kollegorna här.
Inget ont om den tidigare, men vi var ju bara två.
Och nu märker jag hur mycket smidigare det är när saker ska göras. Idag behövde jag bara resa på mig och så löste vi en hel del på ett par minuter och vi var 4 personer inblandade.
Det är najs.
Dock, så är många som sitter just här, sådana som är på massor med möten och ute och far.
Så ofta ser det ut såhär. Soptomt!

Men det känns verkligen bra.

Sen finns det andra saker som inte alls känns bra.
Suck.
Jag blir så trött på mig själv. Faktiskt.
För nu är jag ju där igen, i januari. Jag har haft ett litet coachande samtal med mig själv efter att jag igår när jag steg ur duschen tänkte "här står ju vågen...jag kanske skulle ta tjuren vid hornen?"
Ja herre jösses säger jag.
Jag har alltid haft en maxvikt, som jag stannat på när jag inte tränat och inte bryr mig vad jag äter.
Man kan säga att den tiden är förbi. Med råge!
Så mycket som jag väger nu har jag bara gjort när jag väntat barn.... Så. Nu har jag problem.
Jag tänker generellt inte mycket på vikt, faktiskt.
Det har liksom aldrig varit en grej. Jag vill kunna ha mina kläder och jag vill inte ha ont i knäna.
Men, igår blev jag faktiskt ledsen.
För det här är inte ok.
Och jag mår heller inte bra, jag känner ju att det är tungt på flera sätt. Jag är ju otroligt trött, trots att jag sover mycket.
Så, jag har pratat med mig själv. "varför tränar du inte i oktober till januari??".... ÖH.....
"Varför äter du en massa socker och skärp?"...Öhh....
Tja.
Jag vet inte. Jag gör det bara inte. Får inte ihop det tycker jag, men jag vet ju att det är BS.
Äta bra mat och inte skräp, är ju inget som tar tid, så det "får jag ihop" banne mig.

Och - jag måste sluta äta socker. Basta. Det slutar jag ju med ett par gånger om året....
Dottern fick en bok i julklapp som handlade om mentala mål, trodde jag..Men det visade sig handla mycket som sockerberoende och träning. Så den ska jag läsa när hon är klar med den. (hon har redan lagt om kosten, men hennes problem är att hon äter för lite...)

Det här går inte bara.
Men det är första gången som jag hade lust att sätta mig ner och gråta. Så har jag aldrig känt tidigare.

Så, nu har jag letat fram träningskläderna som legat lååångt ner i garderoben och har tänkt komma igång i morgon.
Jag ska träna på morgonen och åka in till jobbet lite senare. Nu måste det till.
Annars kommer jag inte att kunna ha några av mina kläder snart. För jag tror ju inte att det stannar här om jag inte gör något.
Man kan säga att jag har 10 kilo för mycket rakt av. Sen, skulle säker en läkare säga att 8 till vore lämplig att ta bort.
Så, ska vi vara riktigt ärliga, så ska 18 kilo bort.
Man blir ju inte yngre direkt.

Så dök den upp, vintern.

Tjahapp. Så fick vi någon sorts vinter då.
Snö i alla fall och halvstorm. Jäklars vad det har blåst senaste dygnet.
Iskallt genom märg och ben.
Igår tänkte jag att om det inte kommer snö nu, då blir jag fasen sur. Såhär kallt och eländigt och man kan inte ens åka pulka! :-)

Men, nu har vi fått ett par cm.
Sen känns det ju inte som att det kommer att ligga kvar...

 Fördelen med skitväder är att det är mysigt att vara inomhus!
Att vika tvätt och dricka varmt kaffe är inte dumt. Usch. Jag tänker alltid på alla de som är sämre lottade när det blir oväder.
Det finns ju faktiskt människor som inte har tak över huvudet. Det är garanterat tungt i vanliga fall, men blir ännu värre när det är kallt.

Och märkligt nog har den här veckan varit tung att kliva ur sängen.
Trots att vi varit igång en stund och det faktiskt är lite ljusare på morgnarna redan nu.
Men usch vad det är tungt..
Sen _kan_ det hända att det beror lite på att jag legat och tittat på "Little big lies" halva nätterna?
Det gick liksom inte att sluta, så jag har strecksett den! :-)

Men, det innebär att man får leta fram allt smink man äger för att inte skrämma folk med sitt glåmiga trötta jag ...

Den här veckan har jag flyttat, en våning ner.
Vi var ju otroligt tveksamma när vi fick veta att "källaren" skulle rivas ur och bli kontorsrum förra våren.
Ska vi sitta i källaren? Men, sen när det väl blev klart, så blev det ju jättefint!
Jag satt ju tidigare i ett rum med en kollega, vilket har varit jättebra. Jag har lärt mig massor av henne, men nu behöver hon lära upp den nyrekryterade personen, som behöver sitta med henne.
Men jag har saknat att sitta nära andra kollegor, som jag behöver prata med titt som tätt under dagarna.
Och just det rummet jag flyttat i nu är otroligt tyst och lugnt trots att vi sitter en 15-20 personer i samma rum.
Eftersom vi är i suterrängplan, så är det inget spring. De andra rummen som är en våning upp, är liksom "genomgångsrum" där man har en parkering på en sida och en korridor på en annan, så var man än sitter så går folk förbi.
Det blir jag störd av.
I det här rummet är det inte så, plus att den plats jag nu fick har vägg på en sida, sen en gång, en arbetsplats och sen ett fönster ut mot gatan/gångväg, men med en slänt emellan.
Så det är ljust, men man störs inte.
Toppen!
Platsen jag först fick, var jag tveksam till, för trots att den bara är på andra sidan skärmen, så sitter man med ryggen mot dörren och det är mer öppet.
Det tycker jag är jobbigt. Jag vill inte ha någon springande/ gående bakom min rygg. Bokstavligen! :-)
Men det här blev jättebra, för jag har en vägg bakom mig. Och jag kan ha mitt "skit" som i inbjudningar, kuvert, trycksaker och grejer stående mot väggen och bakom mig utan att det ser för eländigt ut.

Det tog sin lilla tid att packa det gamla rummet och få ner allt på en lånad postvagn.
Men skönt att få det gjort på en eftermiddag.
Sen svär man ju en hel del innan datorn är installerad och skärmarna där dom ska vara.
Men så är det ju alltid.
Så nu känns det jättebra. Jag kan ha diskussioner "över skärmen" med de kollegor som jag jobbar tätt med och behöver stämma av med.
Så skönt.
Effektivt kommer det att bli.

Vi har flera stora projekt på gång under våren och ett av dem, drog igång idag. Så skönt att vara igång och nu bara beta av, ett delmål i taget.
Det två stora projekt jag är ansvarig för, tickar på och känns också bra.
Jag har varit lite orolig över ett av dem för det kan bli jättebra och det kan tokflippa. Men idag kände jag att det här går nog vägen, igen.
Vissa vill nog att det inte ska bli så bra, men det taggar bara mig. :-)
Jag ska visa att det visst blir bra. Och den här gången har jag ett jättebra bollplank som vill få det att flyga lika mycket som jag gör.
Det känns fint.

Så, nu fortsätter jag och förtränger det mörka och kalla och bara travar på. Vips är det vår.

Härliga dagar.

Usch så fort helgerna går!
Jag hävdar bestämt att man borde ha 3 dagars helg, jämt. Det skulle göra sådan skillnad.

Vi pep iväg ut till landet så snart vi kunde i fredags. Jag var gräsänka från torsdagen, då maken åkte direkt ut från jobbet.
Han pluggar ju på deltid nu och passade på att ha byggmöte med vår byggare på fredagen. Plugga kan man ju göra var som helst.
Stora dottern kom till oss för att få lite pluggstöd vilket var mysigt. Vi har ju nästan daglig kontakt, men att få sitta och prata i kapp över en kopp kaffe är ju aldrig fel. Hon följde med ut till landet sen för att umgås med killen.
Det är så mysigt att ha stora barn!

Och det är så otroligt mysigt att få barnbarn! :-)
Ända sen jag fick veta det har jag gått med ett fånigt leende. Det går liksom inte att förklara, men det är så häftigt!
Jag, som ofta känt mig både ensam och utanför, har plötsligt påbörjat en egen liten klan! :-)
Vi är när bebisen föds 9 pers i familjen. Wow!
Och fler lär vi ju bli!
Det är också så fantastiskt att dessa fyra syskon står varandra så nära och alltid kommer att ha varandra.
Bebisen som föds blir 9,5 år yngre än Minime. Stora dottern hade precis fyllt 10 när Lilleman kom!
Familjen ska liksom få en bebis vart 10:e år.
Och det är ju det som blir så härligt. De stora barnen har tagit hand om sina småsyskon och småsyskonen kommer att ta hand om sina syskonbarn.
När vi inte längre finns, har dom varandra. Det är coolt.

Jag har som sagt ofta känt att jag inte haft tillhörighet. Under många år kunde jag bara lita till mig själv.
Jag har alltid varit avundsjuk på de som har många syskon och stora familjer, för att dom alltid har en naturligt sammanhållning (sen håller man inte alltid sams och det är ofta rätt knepiga familjesituationer....) och man har alltid liksom grundtryggheten.
Lite (eller mycket) får jag ju skylla mig själv som flyttade ifrån de få familjemedlemmar jag hade, men jag kunde inte vara kvar på den orten.
Från att jag var väldigt ung, visste jag att det inte var där jag skulle vara. Det går inte att förklara, men det gick bara inte.
Men ändå.
Jag har ju alltid haft en saknad, över att inte ha en naturligt familj.
Nu skapar jag min egen! :-)

Som jag kommer att njuta, när jag sitter i min "gungstol" på altanen på landet och alla fyra barn är där, med respektive och en hög barnbarn springer runt och leker.
Eftersom att det är sådan åldersskillnad, har vi små barn och tonåringar hela tiden. När den bebis som väntas nu är 10, då är Lilleman 22.... Stora barnen lär ju ha fått fler barn, och de mindre syskonen lär få barn. Förhoppningsvis.
Underbart.

I lördags började vi med favoritfrullen. Den nyttigaste av alla nyttiga man kan hitta. Fattiga riddare och bacon.

Sen massa kläder på och ut.
När vi kom ut på fredagen var det ju mörkt, så man får ta en vända runt ägorna morgonen efter för att se vad som hänt.
Under veckan har byggaren och svärsonen tagit ner en stor tall.
Den har stått tokigt till och tagit död på allt i sin närhet. Den stod på föreningens mark, så vi var tvungna att få ok från styrelsen innan vi tog ner den.
Doften är fantastiskt!
Svärsonen kapade stocken på längden och la för att torka. Det ska bli bänkar! :-)

Vi hade en hel del ris att ta rätt på...
Jag vill ju ha all ved som det går att få, så jag var noga med vad som gick till ris och inte.
Varje liten pinne som gick, togs till vara.

Jag drog ris och sågade grenar och maken sågade i lämpliga bitar.
Nu har vi att klyva en stund igen.
Härligt!
Frö mig är ved i vedboden samma som pengar på banken. Trygghet.

Det var rätt kallt ute, men blåste inget, så det var ganska skönt.
Och när man släpar och har sig blir man varm.

Barnen byggde koja i vår lilla skogsdunge och gjorde upp eld. Värsta äventyret. :-)
Just nu är eld inget farligt, för det är för kallt och blött för att något annat än papper ska brinna.

Jag gjorde upp en eld för att grilla korv och fick kämpa rätt bra att få fyr och att sen få det tillräckligt varmt.
Men det gick.  Och ingen mat är godare än den som lagas och äts ute. Tänk att det alltid är så.

Förutom dra ris, grävdes även stubben till trädet upp.
Jag älskar ju stubbar, men just den här måste bort. För trädet stod ju tokigt till och stubben stod ju inte bättre för att själva trädet var borta.
Så, upp med den.
Vilket inte var så lätt, trots grävskopa!
När han grävt av alla rötter, vilket inte var så många visade det sig (läskigt med tanke på alla stormar vi haft här ute) att den satt som gjuten. I lera!
Så det tog sin tid.

Nu har vi en krater där trädet stått.
Och där kommer spaljén att fortsätta och utanför den sätts tujor som insynsskydd.

Det blir så bra. Asparna till höger ska kapas på halva, så att de skjuter nya skott och blir bulliga.
Nu är alla löv högt upp och ger inget insynsskydd alls.

Sakta men säkert så blir det bra! :-)
Vi har ju massor kvar att göra, men jag väljer att se alla delmoment och verkligen njuta av allt som blir gjort.
Nu är snart allt markarbete klart, så att det går att platta ut och så nytt gräs. Det blir fint.

Byggaren sätter igång med attefallet så snart han kan. Nu ligger vi ju flera månader före på det projektet.
Det vi funderar på nu är utbyggnaden av huvudhuset. Vi får bygga ut 15 kvm, frågan är bara hur.
Om vi ska bygga en helt vanligt utbyggnad, eller dom det ska bli mer glas.
Eller mer som ett uterum. Eller om det ska ersätta växthuset vi vill ha.
Troligen blir det ett mellanting, men vi måste bestämma oss innan jag skickar in papper på den byggstarten.
Växthuset/ uterummet vi vill ha, måste vi ha riktigt bygglov på sen, så det gäller att tänka till utifall att vi inte får bygglov på växthuset. Vilket jag inte tror, men ändå...

Det är sååå kul. Bara planeringen och inspirationsletandet är skoj.
Det blir mycket Istagramhäng numer. :-)