Det känns som det gått 3 veckor sedan jag var iväg på konferensen och sen åkte till landet. Men det har bara gått en dryg vecka.
Men det har ju hänt en del på den veckan! :-)
Man kan säga att vi var flera som hängde med huvudet när vi skulle återvända till stan idag. Det var inte kul. Alls.
Man kan säga att vi hade söndagsångest idag...eller mer landetångest.
Det är ju inte det att vi inte har kul på jobbet...det är bara det att vi har ännu roligare på fritiden! ;-)
Häromnatten hade vi första frostnatten och löven låg så vackert infrusna på morgonen. :-)
Vi har lera långt in i huset nu. Överallt.
Usch. Jag städar och tvättar och tvättar handskar, byxor och jackor. Maken sa idag att vi borde ha en grovtvättmaskin nu och det är sant. :-)
I fredags, firade vi Lilleman som fyllde år.
Vi ska ju fira honom här hemma med familjen också, men när grannarna hörde av sig i början av veckan och frågade om vi inte skulle fira något med dem, så blev det ju bara att koka kaffe och bjuda in dem! :-)
Det blir ju lite så, när dom är de enda barnen som är "bofasta" att dom blir allas gullungar.
Och - en yxa!
En jättefin yxa, som är alla killars våta dröm! (Ja tjejer också...)
Den här klyver ved så fint och lätt! När han prövade den första gången så drog han den genom vedbiten så att den fastnade en bra bit ner i huggkubben! :-)
Det kan vara så att även jag nu börjar klyva för hand..
Vi känner honom rätt bra, men från andra sammanhang, innan de började data, så det är mysigt att få lära känna honom på ett lite annat sätt nu. :-)
Jag funkar ju så, att jag tar dem till mig direkt. Är dom tillsammans med mina barn, så hör dom ju till familjen och då bryr jag mig.
Dottern skrattade åt mig för ett par dagar sen och tyckte att jag "mammade" honom och det gör jag nog. Jag blir lite hönsig när jag känner att det finns något jag kan bidra med. Sen blir det lite speciellt just för att jag känt honom ett tag och verkligen gillar honom som person, så när dottern berättade att dom börjat träffas kände jag bara "yes!!" :-)
Familjen växer vilket är härligt. 4 barn ger mig ju 8 så småningom! ;-)
Senare på dagen dök även stora sonen upp. Tyvärr kunde inte hans sambo följa med men det var skoj att han kunde komma ut. Han behöver vila från pluggandet lite.
Lite senare på kvällen gick vi alla över till en granne för att samla ihop oss och gå i samlad tropp till ytterligare en granne, som lånat ut sin stora altan för att ha Oktoberfest och samtidigt fira två som fyllde 60 och 65.
Men när vi skålade, gjorde vi det för alla 8 som fyllt år nu närmsta månaden!
Vi grillade korv (att flytta vår Ofyr grill, var ett projekt bara det!)och drack champagne!
Och vi satt ute! Hela kvällen!
Grannarna där vi höll till har en stor altan under tak och hängde upp en presenning som höll värmen inne. Sen tände vi två värmelampor och tände utöver Ofyren en annan liten golvgrill och det höll värmen bra!
När klockan var 01 på natten hade vi +15 grader där under.
Lilleman hängde kvar ett tag, men när han väl ätit smög han hem för att sätta sig och spela X box.
Vi hade trevligt och planerade julträffen vi ska ha i december och midsommarfirandet.
Sen kom vi på att vi inte kan gå hela våren, utan att ha något skoj då och vi tänker att vi måste göra som Ronja och ha ett vårskrik! :-D
Man kan tänka sig hur snopna alla andra grannar blir, om vi smyger oss upp på den högsta punkt vi kan hitta och ger vårt vårskrik...ca 20 personer samtidigt!
Stora sonen gick hem rätt tidigt han med, då han bara hatar att vara bakis dagen därpå. Klokt!
Stora dottern och hennes F, gick också hem i rätt god tid och sen gick även jag hem för att se till att barnen verkligen gått och lagt sig.
Maken kom hem lite sent om sider..
Det var lite segt i morse.. Men inte heller jag var bakis, för det är det värsta jag vet!
Så jag dricker det som är gott och för att det är gott, men sen slutar jag och går över till vatten vid 22 senast.
Då vaknar man pigg och glad dagen efter.
Vi gick över till grannen för att hjälpa till att städa undan och hämta grillen, sen packade vi ihop oss, städade av och åkte mot stan.
Man kan säga att det var tur för maken att båda stora barnen har körkort! ;-)
Han är deppig på riktigt nu, för han har haft en av sina bästa veckor på länge där ute tillsammans med hantverkarna!
Tungt, men kul!
Och han har varit utomhus en 16-17 timmar per dygn. Nu ska han in på kontoret igen med slipsen rak och fin.
Han är inte så sugen...
Jag tycker inte heller att det var så kul att återvända idag, men jag är bättre på att bara ställa in mig på det som ska göras NU.
Och nu behövde jag till radhuset, för att packa upp och packa om.
Ny väska för två planeringsdagar har packats nu.
Och för att liksom komma tillbaks till vardagen, loggade jag in på jobbdatorn och rev av alla mail och styrde upp lite småsaker. Direkt är jag tillbaks i jobbmode. :-)
Det ska bli jättekul att åka på planeringsdagar. Hotellet kommer att vara coolt och det är mycket skoj som ska planeras.
Och jag njuter av att kunna åka bil dit vi ska! Tåg och flyg funkar ju, men jösses så skönt att kunna sätta sig bilen och bestämma själv när man är framme.
Jag har även kikat igenom kalendrarna. Jag har ju flera. ;-) En jobbkalender där _allt_ är inskrivet för att jag behöver veta hur de som är privat påverkar jobb och möten osv.
Sen har jag en i papper, där jag skriver in även övrig info som jag behöver minnas.
Veckan som kommer blir ju lite halvhysterisk, då dagen efter våra dagar borta, innehåller en dag med flera möten på förmiddagen och mässa på eftermiddagen.
Jag vet ju hur mailkorgen brukar se ut efter två dagar borta och jag kommer inte ens att kunna svara under onsdagen antar jag...
Sen har jag en liten surdeg som jag bara måste lösa på torsdagen. Inget annat får påverka det utan jag måste fokusera. Det kommer att gå fort, men ändå.
Sen vips är det ju helg igen och vi ska fira både Lilleman och Minime med familjen. Det är enklare för alla om vi är i radhuset och firar båda samtidigt. Och så är det ju najs att samla familjen till fika och mat.
Sen har den veckan gått.
Vi pratade om det på festen i lördags, hur man relaterar till tid när man blir lite äldre och hur snabbt man tycker att det går.
Läskigt är det!
Men, nu är det bara att kavla upp ärmarna och jobba på. Snart är det dags att börja julpynta! ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar