Så vore det helg.

Ah. Fredag!
Så skönt med fredag.
Många tycker ju att det är skönt med fredag för att jobbet suger. Men det gör inte jag. Fortfarande när jag påbörjat år 4 (vilket ju är helt galet!) så har jag otroligt roligt! Omväxlande och lärorikt. Och bra chefer i flera led.
Idag hade vi ett möte hela avdelningen och vår högsta chef bad oss tänka på vad som var det bästa med vår avdelning. Många tänkte ju direkt på våra projekt och allt vi gör, men hon sa "jag hoppas att ni alla tänkte att det som gör vår avdelning så bra, är ni. Alla människor här är det som gör avdelningen."
Det är skönt att höra av högsta chefen.
Nåja, veckan har varit full av möten.
Vårt stora projekt som går av stapeln om ett par veckor rullar på. Igår var vi på besök där vi ska vara och träffade två nya personer som är ansvariga projektledare där.
Det har alltid varit bra samarbete oss emellan, men nu kommer det att bli magiskt!
De som nu deltar är två stjärnor!
Man känner direkt om personer man ska jobba med är lösningsfokuserade eller inte. Det här kommer att bli så bra! :-)

Veckan innehöll också ett annat bra möte, men som gav mig ont i magen, efteråt. Det tog flera dagar innan jag förstod varför jag kände mig olustig, för inget hade egentligen gått fel.
Jag var på plats mest för att lyssna och rapportera hem hur läget var och vad som hänt efter att en större organisation dragit sig ur.
Men sen, slog det mig, flera dagar efteråt, vad det var som skavde hos mig.
Vi satt nämligen sju vita, framgångsrika kvinnor i ett rum, där det klev in lika många, inte alls lika privilegierade, för att nästan böna och be om att få behålla det projekt man dragit igång.
Det blir ju liksom så.. fel...
De är ju i direkt underläge och så utelämnade. Och där satt vi och pratade OM dem, inte med dem.
Och tog beslut om deras framtid.
Även om alla i rummet vill dem väl och faktiskt jobbar och sliter för att behålla och utveckla projektet, så är vi ju ändå i maktposition.
Det slog mig också att det finns så många som aldrig kommer in i samhället på riktigt, utan är på undantag och kommer att leva hela livet på någon form av bidrag.
De kommer aldrig att ha en pension att leva på.
Det är så sorgligt att vi inte lyckats med att få in alla i samhället och låter alla utveckla sin egen förmåga som jag är säker på finns.
Annars hade man aldrig kunnat ta sig över hela världen, ofta till fots, för att komma hit.
Men, vi klappar dem på huvudet och sätter dem på bidrag.
Massor med märkliga regler sätter stop för människor som har driv, som vill och som kan.

Så- jag tycker att det är skönt med helg.
Att komma hem, klä av sig jobbkläderna, dra på sig mjukbrallor och tofflor. Jag menar, det finns inte så mycket som slår den känslan.

Den här fredagen höll för ovanlighetens skull full fart hela dagen.
Annars brukar allt krut läggas på de andra dagarna och fredag brukar var kort och mötesfri.
Men idag började vi som sagt med stormöte.
Sen långa benet före till ett annat möte, där vi återigen inser hur viktigt det är att vi faktiskt träffas!
Att ta saker över mail eller telefon ÄR inte samma sak som satt sätta sig runt ett bord och ha en dialog.
Nu fick vi insyn i andras utmaningar och kunde på plats säga "men ni behöver ju hjälp här! skit samma att det finns gränser och olika budgetar. Vi jobbar ju mot samma mål!"
Det är så galet när en avdelning får ett mål, som någon annan sen ska leva upp till.
Nu vet vi att vi inte kommer att kunna leverera det resultat om ett år, som ledningen vill ha, pga ett kasst IT system!
Man sliter sitt hår.
Och det roliga är att där det verkligen är kris, på riktigt, dom får klara sig själva.
Medans det är krismöte på ett annat ställe, där det i botten handlar om ovilja och oförstående.
Nåja, syftet med mötet gick bra och det var skönt!

Sen gick jag på lunch med en kollega som behövde moraliskt stöd. Livet gungar och det är stressigt och spännande.
Jag kan inte göra annat än lyssna och försöka avlasta där jag kan.

Sen snabbade jag mig tillbaks till kontoret för att riva av lite mail. När jag gick till kontoret slog det mig att solen skinit hela dagen idag!
Den står så lågt att man har den mitt i ögonen hela tiden. Men det är fint!
Tänk om det bara kom lite snö.....

 Sen susade jag iväg och hämtade upp barnen och åkte direkt för att hitta en present till Lillemans kalas på kvällen.
Jag vägrade att gå in på BR! Det är bara plastskräp för massa pengar.
Nu hittade vi kluriga saker i bokhandeln i stället.
Och jag hann kika på lite julklappar.

Minime hittade lite bling som vi satte på våra telefoner. :-) När det är så mörkt, behöver man allt bling som finns.

Vi har även inventerat juldekorationerna, för nu är det dags! :-)
Jag kommer troligen inte att orka vänta till 1 advent ens, utan sätta upp lampor innan.

Maken som skulle på galej i kväll kom hem och bytte kläder och lämnade jobbsaker, sen skjutsade vi tillbaks honom till jobbet, innan vi åkte samma väg hem igen, för att lämna Lilleman på kalas.
Lite stressigt blev det, men vi hann!

Under tiden Lilleman var på kalas, tog Minime och jag en sväng till Rusta för att uppdatera förrådet med julsaker.
Det behövs en hel del till landet också.
Och som jag längtar tills de nya gästhusen är klara där, så att jag får ström vid den delen av tomten.
Jag kommer att hänga pergolan full av ljus!
Som även kommer att få sitta kvar över sommaren, så att man kan tända när det börjar bli mörkt på hösten.
Nu köpte jag inget att ha ute, jag måste mäta lite och se vad jag kan hänga vart.
Men det blev två stora stjärnor till vardagsrumsfönstret och en mindre till köket. Så länge... :-)

Det var rätt mycket julpynt uppe vissa saker finare än andra.

Den här älgen var liksom sötful! :-) Jag borde ju ha köpt en till varje granne på landet! *hehe*

Sen pep vi till H&M.
Vi hade en liten kris i Minimes garderob härom morgonen.
Hon hatar jeans. Hon vill inte ha tjockare långstrumpor. Och inte överdrags.
Det blir som lite kallt då.
Så nu gick hon med på att vi köpte tunna, tunna, strumpor utan fötter.
Och långärmade T-shirts funkar och - taddaaaa, två par mjukare jeans som tydligen ska funka.

Vi tog även en sväng på leksaksaffären. Minimes födelsedag är liksom en utdragen historia! :-)
Hon firades ju i helgen, men har ju inte fyllt år, än. Riktigt...
Så, nu fick hon de hon önskat hela hösten.
Det som tydligen är "grejen" i år. (Det kommer ju nya saker hela tiden!)
Så kallade LOL Surprise.
Bollar med små dockor, som även har kläder och små grejer till. Dom bor i bollarna.
Toksöta är dom ju.

 Jag hann kika på lite julklappar även idag och köpte till och med ett par.
Nu har jag en plan, så det kommer att gå fort när jag väl drar iväg på klappköp!
Sen käkade vi lite innan vi hämtade upp Lilleman.

Och nu är jag trött på riktigt. Och så glad att maken bestämde sig för att ta taxi hem i natt.
Jösses vad jag ska sova i morgon!

Sen blir det en lördag med delar av familjen. Så kul. Jag känner verkligen att jag gjort något rätt när de vuxna vill umgås med oss! :-)